Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 8. (895.) 22 februari 1899
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 8
SVENSK LÄRARETIDNING.
119
Tanken på att genom direkt understöd
uppmuntra ungdomens inneboende lust att
se sig om utöfver hemortens närmaste
omgifningar realiserades af Turistföreningen
första- gången 1896, då 200 kronor för
ändamålet anslogos. Af summan lämnades
hälften till en grupp ynglingar vid Uppsala
allmänna läroverk och hälften till en klass
inom Vallinska flickskolan i Stockholm.
Följande år, 1897, höjdes anslaget för
resor af detta slag till 500 kronor, men
önskan att erhålla del af detsamma hade
tilltagit ännu hastigare, och till de 15 sökande
kunde endast 6 stipendier å 75 och 100
kronor utdelas. Karlstads, Helsingborgs,
Luleå, Söderhamns läroverk samt Jakobs
allmänna läroverk och Södermalms läroverk
för flickor i Stockholm erhöllo hvartdera
ett stipendium.
Den stora anslutning och den varma
tacksamhet, som Turistföreningen haft att glädja
sig åt för sitt initiativ och för sitt bidrag
i skolvandringsfrågan, gjorcje, att styrelsen
för 1898 fördubblade anslaget. De 1,000
kröner, som sålunda utgingo till 11 olika
läroanstalter, ha satt talrika ungdomar i
tillfälle att bese olika delar af sitt land,
från de nordligare till de sydligaste.
Redan tidigt diskuterades inom styrelsen
frågan om man ej borde försöka bereda
äfven folkskolans lärjungar tillfälle till
upp-lifvande iakttagelser inom trakter, till
hvilka de annars ägde ringa utsikt att komma.
Alla voro dock eniga om, att man först
borde inhämta någon erfarenhet från
allmänna läroverken. Då denna blef i alla
afseenden uppmuntrande, beslöt styrelsen,
efter att i samråd med centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärareförening ha
fastställt vissa grunder för anslags
utdelande, att för sistlidna år anvisa 415 kronor
att, till belopp af högst 50 kronor till hvarje,
utdelas till de högre klasserna inom
folkskolorna för Skolresor, företagna under
lärares ledning enligt af denne i samband
med ansökan framlagd resplan.
För 1899 ha anslagen såväl till de
allmänna läroverken som till folkskolorna höjts
till respektive 1,400 och 500 kronor.
Innevarande år medräknadt har Turistföreningen
sålunda med öfver 4,000 kronor understödt
vår ungdoms sträfvanden att i så tidig
ålder som möjligt erhålla en på egen åskådning
grundad bild af dess månggestaltade
fosterland.
*
Med stöd af de mer eller mindre
fullständiga skildringar af skolresorna,
som lämnats af ledarne för eller
deltagarne i desamma, meddelar författaren
därpå en kort redogörelse för det
gångna årets Skolresor, därvid han särskildt
framhåller de olika »typerna» för huru
en skolresa kan anordnas.
Från läroverkens Skolresor anföras
en mängd exempel på hvad gossarne
fingo upplefva under en veckas färd.
Exemplen hafva uttagits företrädesvis
för att framhålla af huru stor vikt det
är, att ledarne med största omsorg
redan på förhand förbereda programmet,
ty endast i detta fall blir dess
innehåll mångsidigt väckande.
En hvar lärare och lärarinna, som
tänker anordna dylika resor bör ej
försumma att taga kännedom om docenten
Gunnar Anderssons artikel i sin
helhet. Utrymmet medgifver nämligen
här endast att aftrycka hvad han
säger om folkskolebarnens Skolresor.
Härom yttrar han:
Nitton af folkskolans lärare och lärarinnor
hade, ledda af Turistföreningens
tillkännagifvande i Svensk Läraretidning, inkommit
med anhållan om reseunderstöd. Däraf
tillerkändes nio dylikt reseunderstöd. Af dessa
hafva de åtta, som uttagit sina anslag, alla
aflämnat mer eller mindre fullständiga
berättelser. Då det är första året, som resor
af detta slag företagas med föreningens
understöd och sålunda årsskriftens läsare ej
förut haft tillfälle erfara, huru de taga sig
ut i praktiken, skall jag så pass vidlyftigt,
som utrymmet kan tillåta, redogöra för dem,
så mycket mera som flera äro planlagda på
väsentligt olika sätt, beroende på
vederbörande lärares uppfattning af ändamålet med
ifrågavarande resor samt på lokala
förhållanden inom de olika orterna. Vi börja
längst norrut.
Ett i hög grad erk annan s vardt initiativ
och en sällspord företagsamhet har
folkskollärarinnan Inga Kristoffersson i
Ljusne-dal - som bekant beläget midt inne i
Härjedalens aflägsnare nejder - ådagalagt,
då hon uppgjorde planen att med några af
sina elever (det blef fem gossar och en
flicka) företaga den 80 km. länga vandringen
från Ljusnedal till Röras, därifrån färdas på
järnväg till Trondhjem samt återvända
samma väg hem. Då alla den 28 juni voro
samlade vid skolhuset och stodo färdiga till
uppbrott, blef ledarinnan beklämd, ty hvar
och en var försedd med en stor säck med
kläder, matsäck för flera dagar m. m., och
allt detta skulle bäras hela 8 svenska mil
och upp öfver fjällpasset l De unga
härje-dalingarne visade emellertid till fullo af hvad
gry de äro, ty de gingo första dagen ej
blott till Malmagen, såsom de ämnat, utan
ytterligare bortåt en och en half mil och
togo nattkvarter först inne i Norge efter
en dagsmarsch af 87,5 km. Fröken K.
förklarar själf, att ehuru barnen hade väl
dubbelt så tung packning som hon, var det
dock alltid hon, som först kände behof af
att hvila.
Ehuru man fast beslutat att ej gå fram
till Röras följande dag, kände man sig doek
fram på e. m. så pigg, att man, då en
forbonde tog packningen de sista 16 km., gick
hela den 4 mil långa återstående sträckan
på andra dagen och kl. 12 på natten
intågade i | den] gamla bergverkstaden. Nu
började förtjusningens tid for denna skara,
som ju väl kände skogen och fjället men
föga staden, järnvägen, »civilisationen».
»Barnens förtjusning, när de fingo sitta på
de mjuka sofforna och räkna kilometer och
mil, lika mänga på några timmar som vi,
ifall vi gått, hade behöft dagar till, är
obe-skriflig. Också gåfvo de med ganska
lifliga skrattsalfvor sin förnöjelse tillkänna.»
I Trondhjem var allt lust och glädje:
gatorna, butikerna, hamnen med de inånga
ångbätarne, domkyrkan, museet, fästningen
m. m. tillförde dem en oändlighet af nya
intryck och kunskaper. Den
utomordentliga vänlighet, för hvilken de på alla håll
- särskildt dock från herrskapet Eggens
sida - voro föremål i broderlandet, är
särskildt att anteckna. Pojkarne bodde för
30 öre, lärarinnan och flickan för 50 öre
pr dygn. Efter 10 dygns bortovaro
ankommo alla nöjda, glada och entusiastiska till
sina hem; deras resa hade, om man
bortser från de i hemmen erhållna
naturaförråden, kostat 70 öre pr dag och deltagare.
För detta hade man färdats närmare 500
km., sett ett främmande land och tvänne
intressanta städer. Kan inte det kallas en
väl utförd skolresa?
Sökte sig härjedalingarne till städerna,
sökte man annorstädes och särskildt i
Stockholm att komma ut ifrån dessa. I
afseende på ledarens och äfven deltagarnes
entusiasm för saken, i afseende på
omsorgsfulla förberedelser och målmedvetet arbete
står den färd, som under folkskolläraren
Klas Lidholms ledning företogs af 12
ynglingar från Adolf Fredriks folkskola i
Stockholm, i alla tider som ett mönster för huru
en studieresa med ungdomen i folkskolans
högsta klasser kan utföras.
Det må medgifvas, att helt säkert endast
en ringa del af Sveriges folkskoleungdom
är mogen att ledas på detta sätt, men
ändock blir det för hvarje lärare och lärarinna,
som förbereder en utflykt af riu
ifrågavarande slag, af stor hjälp att noggrant
studera hr L:s i Svensk Läraretidning*
publicerade utförliga redogörelse. Vi kunna här
förbigå åtskilligt, som mera äger intresse
för pedagogen, och vilja endast framhålla,
att grundtanken i planen var att begagna
de genomresta trakterna som ett stort
friluftsmuseum, ägnadt att i bild åskådliggöra
hvad soni i skolan gifvits i mera abstrakt
form. Särskildt uppehöll man sig vid hvad
som refererade sig till den under
föregående termin af ledaren genomgångna
kursen: »Sverige med särskild hänsyn till
samfundsförhållanden och näringslif». Det
fordras en ej obetydlig naturens smidighet och
en stark kärlek till uppgiften från ledarens
sida, för att icke en resa, där det
teoretiska målet är så klart och starkt medvetet,
skall få karaktär af lektion i järnvägsvagn
och på ångbåt och bli lika ansträngande
och delvis lika tråkig för ungdomen som
ofta nog skolundervisningen. Att så i detta
fall ingalunda varit förhållandet beror, om
jag rätt uppfattat saken, därpå, att hr
Lid-holm lämnade detaljinitiativet så godt som
helt och hållet åt ungdomen själf. Vi låna
några rader af skildringen för att
åskådliggöra detta. Kl. 9 f. m. löpte »Fyris II»
ut från Riddarholmskajen.
»På ett bord å öfre däcket» (tillstånd att
vistas där hade välvilligt af kaptenen
lämnats) »lade jag fram kartor, passare,
kompass, resehandbok och ett .historiskt lexikon.
Och så:] bordet är dukadt, våren så goda!
Sanningen att säga behöfde jag icke nödga
dem att ’taga för sig’. - ’Där ligger
Marie-berg.’ - ’Till den där udden är det ungefär
* Årg. 17 (1898) n:r 28 och 29 sidd. 434
-436 och 449-451.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:42:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1899/0123.html
