Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12. (899.) 22 mars 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 12
kåren och då naturligtvis gifva stöd åt
centralstyrelsens begäran.
Vi känna icke till, att Sv. F. V:s
åtgöranden för kårens bästa missuppfattats af någon
myndighet, som haft att handlägga
skolärenden. Men med ledsnad hafva vi lagt märke
till, att Sv. Ltg vid olika tillfällen sökt
misslyda, hvad Sv. F. V. gjort, och som icke
kunnat ignoreras. Hvar och en, som närmare
känner saken, vet mycket väl, att det var
och är behofvet af ett organ, där de högsta
lifsintressena, som på samma gång äro de
högsta pedagogiska, kunna mera fritt
utvecklas och komina till sin rätt, som framkallat
och utvecklat Sv. F. V. Och hade icke Sv.
Ltg, som ju - hvilket vi med tacksamhet vilja
betona - i så många andra fall verkat för
folkskollärarekårens intressen, intagit en så
afgjordt afvog ställning till föreningen Sv.
F. V. och gång efter annan framkommit med
snart sagdt på heder och ära gående
beskyllningar mot densamma, hade helt säkert
enigheten inom lärarekåren varit större. Att Sv.
Ltg nu framställer saken så, som skulle Sv.
F. V. »hafva för afsikt att splittra kåren och
göra den vanmäktig inför myndigheterna»,
är ett nytt exempel på sådan misstydning,
och vi känna det så mycket underligare, som
ett sådant tillvägagående af Sv. Ltg är ägnadt
att just åstadkomma den splittring och
söndring, som den angifver sig vilja motarbeta.
Efter dessa anmärkningar vilja vi betona,
att vi icke kunna anse det i Eder artikel
klandrade rättstafningspetitionerandet såsom
»mindre lämpligt». Däremot måste vi
betrakta Eder brefskrifvares insinuationer om
»mindre hedrande» och »dubbelt»
uppträdande såsom i hög grad olämpliga. Icke kan
man väl rättvisligen klandra de af
centralstyrelsens ledamöter, som först instämde i
Läraresällskapets petition i rättstafningsfrågan
och sedan underskrefvo centralstyrelsens, för
»dubbelt» och »mindre hedrande»
uppträdande och lika litet dem, som underskrefvo Sv.
F. V:s. Vi tro, att ingen af dem, som
underskrefvo de omtalade;
rättstafningspetitio-nerua, hade en tanke på att därigenom splittra
folkskollärarekåren eller motarbeta S. A. F.
Hvad Sv. F. V. ville med sin petition var att
visa, att äfven denna förening ansett
rättstafningsfrågan hafva så stor vikt för hennes
speciella intressen, att hon i sin mån ville
bidraga till en god lösning. Om
förhoppningarna i fråga om rättstafningsreformen
icke blifva uppfyllda, är säkerligen detta icke
de petitionerandes fel.
Till sist vilja vi erinra därom, att, enär de
intressen, som Sv. F. V. arbetar för, nära
beröra alla andra för kåren viktiga intressen,
anse vi Sv. F. V. vara i sin fulla rätt att
äfven behandla frågor rörande dessa senare.
Gjordes icke tid efter annan försök att
misstyda Sv. F. V:s verksamhet, skulle snart allt
tal om, att Sv. F. V. splittrar kåren, upphöra
och ett förtroendefullt samarbete komma till
stånd.
Stockholm den 11 mars 1899.
Svenska Folkskolans Vänners verkställande
utskott:
Joh. Lofven.
Axel Blomqvist. K. J. Ahlberg.
Till en början torde vi kanske böra
erinra läsaren om hvad den så skarpt
klandrade artikeln i verkligheten
innehöll.
I första delen lämnades ett referat
af hvad som förekom vid ett några l
dagar förut hållet läraremöte i Öster- l
götland. Och vi antaga, att insändarne l
vid närmare eftertanke näppeligen skola J
kunna anse det klandervärdt att införa j
ett dylikt fullt objektivt referat, äfven
om hvad som förekom vid mötet ej
kan vara till deras fulla belåtenhet.
Vid mötet hade klandrats det be-
SVENSK LÄRARETIDNING.
kanta dubbelpetitioneraudet i
stafnings-frågan. För egen del uttryckte vi som
vår mening, att någon egentlig skada
ej den gången skett, hvadan vi funno
oss t. o. m. böra i någon mån urskulda
dem, hvilka medverkat till detta
dub-belpetitionerande, som kunde förklaras
af det egendomliga läge, i hvilket
staf-ningsfrågan vid ifrågavarande tidpunkt
förelåg. Därpå tillade vi för egen del
följande ord:
»Värre vore emellertid, oru samma
missgrepp skulle upprepas i ärenden, där risken
att skada är ännu större.
Enligt hvad under senaste veckorna
meddelats, förberedes ånyo från det håll, där
man aflas att hålla lärarekåren splittrad,
uttalanden och därmed följande petitioner i
frågor, hvilka redan varit föremål för
petitioner från Sveriges allmänna
folkskollärareförenings sida. Men så länge det inoin
lärarekåren finnes ett antal medlemmar,
hvilka ännu icke insett faran af att de vid
rikets folk- och småskolor arbetande lärarne
och lärarinnorna äro i fråga om sina rena
fackintressen, delade i skilda läger utan
tvärtom understödja splittringsförsöken och
därmed hindra kåren från ett enigt uppträdande,
så länge är ju mindre att undra på, att det
finnes några få missnöjda, som underblåsa
och hålla vid lif splittringsförsöken.
L alla land, där lärarekåren kommit till
full insikt om betydelsen af ett enigt
uppträdande, hafva lärarne och lärarinnorna med
åsidosättande af enskilda antipatier och
sympatier slutit sig kring den allmänna
folkskollärareförening, som finnes i landet, och
just genom denna förening låtit
myndigheterna få del af kårens önskningar och behof.
Så är fallet i våra grannland Norge och
Danmark, så ock i de stora kulturlanden
England och Tyskland. Sådana försök, som
hos oss gång efter annan framträda i afsikt
att splittra kåren och göra den vanmäktig
inför myndigheterna och som här märkligt
nog understödjas af medlemmar i den
allmänna folkskollärareföreningen, skulle i
andra land genast tillbakavisas.»
Riktigheten af hvad vi sålunda
yttrade har i ingen som helst mån
rubbats af hvad insändarne andragit. Vi
vidhålla vårt uttalande, och vi skulle
önska att detsamma trängde ut till
lärarekårens samtliga medlemmar.
Ingen lärare eller lärarinna, som är
besjälad af sann kåranda, skall kunna i
de anförda orden finna något
»vilseledande» eller anse dem utgöra »på
heder och ära gående beskyllningar».
Den, som sysslar med
undermineringsarbeten, må känna sig träffad af våra
ord - för andra kunna de ej
innebära annat än själfklara sanningar,
hvilka i land med ett utveckladt
föreningsväsen redan länge vunnit
till-lämpning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
