Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18. (905.) 3 maj 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
SVENSK LÄRAEETIDNING.
N:r 18
stå detta, ty få vi personer, som helt och
hållet ägna sig åt denna befattning, så är det
gifvet, att deras distrikt måste blifva större.
Vi hafva redan två personer, som hafva så
stora distrikt, att hvartdera nästan omfattar
ett län. Vi hafva ett sådant i Skara och ett
i Göteborgs stift. Dessa personer hinna med
sina göromål på den grund att de fått tjänst
ledighet och därför helt och hållet kunna
ägna sig åt inspektionerna. Om nu flera
mindre distrikt sammansloges, är anledning
att antaga, det vi skulle kunna nedsätta de
nuvarande inspektörernas antal till hälften;
och i så fall borde också reseräkningarna
ställa sig därefter och likaså
dagtraktamentena. Utgifterna måste på detta vis sjunka,
och jag trodde icke, att riksdagen kunde
hafva något särskildt däremot.
Man har sagt, att de stora reseräkningarna
skulle bero på, att de nuvarande
inspektörerna hafva så mycket att göra med andra
tjänsteåligganden, att de behöfva resa fram
och tillbaka planlöst. Det är sant; men det
är icke fulla sanningen. Den måste sökas i
denna idkeliga och oförståndiga inspektion,
som mångenstädes skett, då inspektören
reser utan egentligt ärende, då han till och
med har så litet reda på sig, att han
kommit på inspektionen, då skolan redan slutat,
men reseräkningen – den uteblifver ändock
icke. Det är helt visst detta oförståndiga
och idkeliga inspekterande, som framför allt
vållat större delen af den högre siffra, till
hvilken reseräkningarna gått. Det är härpå
man bör fästa uppmärksamhet.»
En genomgripande omdaning af det
hittills följda inspektionssystemet vore alltså
nödvändig. En dylik omdaning ansågs
emellertid lämpligast kunna ske genom
tillsättandet af en ny tjänsteman, en s. k.
»öfverinspektör», åt hvilken utarbetandet
af planen för omorganisationen samt
genomförandet däraf kunde uppdragas.
Förslaget om en sådan »öfverinspektör»
godkändes af första kammaren men
förkastades af den andra. Anledningen till
af slaget var hufvudsakligen den, att man
ansåg inrättandet af en dylik befattning
snarare vara ägnadt att fastlåsa det
nuvarande inspektionssystemet än att lämna
vägen öppen för en verklig reform, en
reform sådan som chefen för
ecklesiastikdepartementet själf ansett vara önsklig,
nämligen inspektionens öfverlåtande åt ett mindre
antal fackmän, som uteslutande ägna sig åt
sitt kall. Efter genomförandet af en dylik
reform blefve, menade man, en
»öfverinspektör» antagligen öfverflödig.
Reformförslag vid 1894 års riksdag.
Frågan fick därpå hvila till år 1894, då
icke mindre än tre motionärer i andra
kammaren framställde olika förslag till
reformer i folkskoleinspektionen, flr N.
Nilsson i Skärhus yrkade, att »till
folkskoleinspektörer icke må utses personer, som
innehafva prästerliga befattningar, utan
endast sådana män, som innehafva pedagogiska
insikter och äro med folkskolan så väl
förtrogna, att en verksam folkskoleinspektion
genom dem» må kunna utöfvas». Hr A.
Kihlberg (med hvilken hrr J. Eliasson, K.
E. Holmgren och L. P. Mallmin instämt)
upptog statsutskottets hemställan från 1890
års riksdag, det vill säga ett
skrifvelseför-slag med begäran att »k. m:t täcktes taga
i öfvervägande, hvilka åtgärder böra
vidtagas för åstadkommande af en inera
verksam och tillfredsställande inspektion öfver
folkundervisningen», flr Edv. Svensson i
Karlskrona slutligen föreslog, dels att
Colk-skoleinspektörsuppdraget icke måtte göras
till en bisyssla vid sidan om annan
tjänstebefattning, dels att till folkskoleinspektörer
måtte förordnas personer med pedagogisk
insikt och kännedom om
folkskoleundervisningen.
Med anledning af dessa motioner
föreslog andra kammarens första tillfälliga
utskott aflåtandet af en skrifvelse ined
anhållan, »det k. m:t täcktes vidtaga sådana
åtgärder, att folkskoleinspektörsuppdraget icke
göres till en bisyssla vid sidan om annan
tjänstebefattning utan i allmänhet anförtros
åt personer, som under den tid, de
innehafva detta kall, odeladt ägna sig åt
detsamma ; samt att i samband härmed till
folkskoleinspektörer förordnas personer, som
visat sig innehafva den pedagogiska insikt
och den på personlig erfarenhet hvilande
kännedom om folkskoleundervisningen, att
en verksam och tillfredsställande inspektion
genom dem må kunna utöfvas».
Utan minsta meningsskiljaktighet biföll
andra kammaren hvad utskottet sålunda
hemställt.
Ärendet gick därpå till första
kammarens tillfälliga utskott n:r 2, inom hvilket
två ledamöter (kyrkoherden 0. F.
Pettersson och rektor T. A. Säve) gjorde det
yrkande, »att första kammaren ville i så måtto
biträda andra kammarens beslut, att första
kammaren för sin del beslutar, att
riksdagen må i skrifvelse till k. m:t anhålla det
k. m:t täcktes vidtaga åtgärder för att till
folkskoleinspaktörer i allmänhet förordnas
personer, som kunna odeladt ägna sin tid
åt detta sitt kall under vissa längre
sammanhängande perioder af året».
Utskottets majoritet (landshöfding R.
Dickson, disponenten V. Odelberg och
landssekreteraren A. Asker) hemställde däremot om
rent afslag. I öfverensstämmelse härmed
utföll ock första kammarens beslut efter en
diskussion, under hvilken dåvarande chefen
för ecklesiastikdepartementet framhöll
svårigheten att få lämpliga folkskoleinspektörer,
därest dessa icke finge tagas bland
personer, som redan innehade ordinarie
anställning, samt att k. m:t hittills ansett sig
just bland präster, seminarielärare och
ele-mentarlärare »lättast kunna träffa personer,
som både på grand af sin bildning, sina
intressen och beskaffenheten af deras eget
kall skulle vara särdeles ägnade att lätt
nog kunna sätta sig in i folkskolans
verksamhet, äfven om de icke personligen och
omedelbart utöfvade eller utöfvat
folkskollärarens kall».
Af andra talare framhölls under
diskussionen i första kammaren bland annat:
att »den inspektion, vi hafva, icke är
tillfredsställande» ;
att »i och med det våra folkskollärare
utvecklat sig till en punkt, synnerligast i
pedagogiskt afseende, som är anmärkningsvärd
och icke bör i tysthet förbigås, så har
inspektionen stått kvar på samma ståndpunkt,
som den ifrån början stod»;
att, såsom det nu går,
folkskoleinspektionen är utan sammanhållning, utan ordnad
enhet, samt
att folkskoleinspektörerna resa för mycket
men »göra för korta uppehåll på hvarje ställe,
hvarigenom de förhindras att taga den
noggranna kännedom om skolor och
församlingar, hvilken de behöfva för utöfvande af sitt
viktiga kall».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
