Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 21. (908.) 24 maj 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 21
derbörandes tjänstgöring »verkligen
skall vara sådan, att den är värd
uppmuntran, hvilket bör bedömas på sätt
öfverstyrelsen särskildt bestämmer».
Vidare hafva de flesta skolråd nu i
princip underkänt systemet med skilda
ranggrader, hvadan man kan hysa
något hopp om, att detta för Stockholm
egendomliga system snart skall vara
»ute ur sagan», ehuru det visserligen
ännu äger inflytelserika anhängare,
hvilka nog både å kyrkostämmorna och
inom kyrkofullmäktige skola söka göra
sin talan gällande.
Därjämte hafva fyra skolråd antingen
förordat eller ock förklarat sig kunna
vara med om en provisorisk
löneförbättring, hvilken visserligen för många inom
kåren, och särskildt för de äldre lärare
och lärarinnor, som ännu stå kvar på
lägsta lönegraden, icke kan anses
tillräcklig, men som i alla fall har den
stora fördelen, att uttaxeringen
därigenom tills vidare skulle kunna
uppehållas vid sitt nuvarande belopp.
Slutligen har ett skolråd
fullständigt upptagit det af oss i n:r 19
framställda s. k.
Helsingborgsförslaget. Det har tillika yrkat, att de extra
ordinarie lärarnes och lärarinnornas
löner skulle återställas till hvad de
för tio år sedan voro eller 1,100 kr.
för lärarinnor och 1,400 för lärare -
en reform, hvars oafvisliga
nödvändighet i själfva verket borde vara den
för alla mest påtagliga.
Sådan ställningen nu är, ser det
visserligen ut, som om det af Adolf
Fredriks skolråd förordade förslaget icke
för tillfället skulle hafva utsikt till seger
å de flesta kyrkostämmorna eller inom
kyrkofullmäktige. Antagligen är en
provisorisk löneförbättring i form af
dyrtidstillägg det högsta, som i år kan
vinnas. Detta hindrar emellertid ej,
att det för skolan och lärarekåren
fördelaktigaste förslaget bör såväl å
stämmorna som inom kyrkofullmäktige
framställas och förfäktas. Hufvudsaken är
i alla fall, att de uttalanden om en
blifvande definitiv lönereglering, som
kunna komma att beslutas, blifva
åtminstone i princip öfverensstämmande
med lärarekårens önskningar samt att
den ekonomiska förutsättningen för ett
framtida förverkligande af dessa
önskningar - uttaxeringens bibehållande
vid 85 öre - icke nu ryckes undan.
Härpå synas oss folkskolevännernas
sträfvanden i främsta rummet böra
riktas.
Ur synpunkten af skolans bästa
skulle det naturligtvis vara af stor vikt,
om löneregleringsfrågan redan i år
kunde erhålla en tillfredsställande
definitiv lösning. Ställes densamma på
framtiden genom alt göras beroende af
ytterligare tidsödande utredningar, vare
sig genom kommittéer eller på annat sätt
så kommer den nuvarande ovissheten
och spänningen inom lärarekåren att
fortfara,, och att detta ej kan vara till
båtnad för ett lugnt och fruktbringande
uppfostringsarbete inser en hvar.
Folkskoleöfverstyrelsen och
förstelärare-institutionen.
Genom det förslag om
förstelärare-institutionens ombildning, som
Stockholms folkskoleöfverstyrelse i år
förelagt kyrkostämmorna, har spörsmålet
om denna institutions ställning och
betydelse nu blifvit en fråga för dagen.
Öfverstyrelsens förslag utgår som
bekant från den förutsättningen, att för
hvarje församling skall, fortfarande som
hittills, finnas endast en förste lärare.
Redan nu har till följd af befolkningens och
barnantalets tillväxt utvecklingen ledt
därhän, att förstelärarnes
undervisningsskyldighet måst allt mer och mer
inskränkas, och om samma förutsättning
framgent skall förblifva gällande, så är
tydligt, att denna skyldighet förr eller
senare måste helt och hållet upphöra.
Häraf drager öfverstyrelsen den
slutsatsen, att förste lärarne icke längre
borde vara undervisare vid folkskolan
utan stå helt och hållet utanför eller,
om man så vill, ofvanför dennas
lärarekår.
Som vi redan uttalat, kunna vi ej
finna denna lösning af frågan
synnerligen lycklig.*
För det första innebär den åtskilliga
rent ekonomiska konsekvenser, hvilka
öfverstyrelsen synes hafva förbisett eller
på hvilka den i alla händelser
underlåtit att fästa kyrkostämmornas
uppmärksamhet.
Skola förste lärarne, såsom
öfverstyrelsen påyrkar, icke vidare uppbära
löner som lärare vid folkskolan, så Tkan
naturligtvis kommunen till deras
aflöning icke bekomma något statsbidrag.
Hela aflöningsbördan faller således
odelad på kommunen.
Tvifvelsutan kan man säga, att
Stockholms stad är rik nog att bära denna
jämförelsevis obetydliga börda. Detta
må vara sant. Men dels torde väl
ingen kommun vara rik nog att tillåta
sig ett så alldeles ändamålslöst slöseri,
som detta enligt vår åsikt skulle vara,
dels tillkommer här ännu en. sak, som
i framtiden kan komma att spela en
ej oväsentlig roll, men om hvilken
öfverstyrelsen det oaktadt ej ansett sig
böra gifva kyrkostämmorna ens någon
antydan. Förstelärare-tjänsterna skulle
fortfarande tillsättas på förordnande,
och meningen härmed måste väl vara,
att öfverstyrelsen vid vissa tider bör
hafva frihet att återvälja eller icke
återvälja. Men är förste läraren icke
tilllika aflönad och pensiousberättigad
lärare, så måste Öfverstyrelsens åsyftade
handlingsfrihet gifvetvis blifva mycket
inskränkt, att icke säga tillintetgjord,
* Den har ock, såvida vi äro riktigt
underrättade, blifvit afstyrkt af åtminstone sex
skolråd.
genom vetskapen därom, att förste lä
rens hela ekonomiska existens kan vara
beroende af hans återväljande till sin
förtroendepost. Praktiska följden blir,
att han, oafsedt andra och högre
hänsyn, måste återväljas ända tills
han uppnår vanlig pensionsålder.
Och har han hängt med så länge,
så måste han naturligtvis
pensioneras, äfven om någon juridisk rätt
härtill ej blifvit honom tillförsäkrad.
Är han då icke lärare eller har han
icke tjänstgjort som sådan, så äger han
icke någon delaktighet i
folkskollärarnes pensionsinrättning (ej heller i
någon annan sådan), och äfven
pensioneringsbördan faller då odelad på
kommunen.
Den viktigaste anmärkningen mot
Öfverstyrelsens förslag rörande
förste-lärare-institutionens ombildning är
emellertid ej den, att detsamma genast och
ännu* mer i framtiden skulle medföra
afsevärda kostnader för kommunen.
De värsta betänkligheterna äro fastmer
af pedagogisk natur.
Få folkskoleorgänisatoriska frågor äro
ännu så litet diskuterade och
klargjorda som den om förstelärare- eller, för
att använda folkskolestadgans
benämning, öfverlärare-institutionens uppgift
och betydelse.
Att utgöra den förmedlande länken
mellan öfverordnade och underordnade
måste alltid vara en kinkig och i flera
afseenden obehaglig ställning. För att
rätt fylla de kraf, som en dylik
ställning medför, fordras personligheter af
icke vanligt slag: å ena sidan
besjälade af den verkliga
samhörighetskänsla, som ensam ingifver förtroende, å
andra sidan utrustade med den på inre
egenskaper grundade auktoritet, som
ensam bjuder respekt. Naturligtvis kan
man i vår, för sin auktoritets- och
pietetslöshet så illa beryktade tid icke
vänta, att ens i bästa fall öfverlärarne
skola kunna undgå missnöje och
klander. Liksom förmännen eller
»basar-ne» inom kroppsarbetets värld så måste
ock öfverlärarne inom skolans vara
beredda på att uppifrån betraktas såsom
»pådrifvare», nedifrån, såsom
»småtyranner». För personer, hvilka till hvarje
pris vilja sola sig i nådens eller i
popularitetens sken, lämpar sig deras
befattning i alla händelser icke.
Men icke desto mindre står det fast,
att en dylik mellanställning mellan
skolstyrelse och lärarepersonal är för
skolans utveckling af allra största
betydelse samt att den i m4n af nämda
utveckling skall visa sig allt mer och
mer nödvändig.
Hvad som i främsta rummet betingar
dess nödvändighet är icke det rent
expeditionella arbete, som i hvarje
mera komplicerad skola måste antaga
betydande utsträckning. För sysslor
af detta slag kräfvas ju inga djupare
egenskaper, och att häri se öfverlärare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
