Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (920.) 16 augusti 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53o
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 38
skapliga föreläsningskurser vid universiteten
och i landsorten.» Öfverläggningen inleddes
af prof. Lundell, som ja är en af
universitetskursernas upphofsman, och sedan de
närvarande på hans förslag fixerat åtskilliga
öDskningsmål, »uttalade mötet sin
sympati» för bland annat följande af inledaren
formulerade mening: »Utom universitetets
(eller universitetens) sommarkurser kunna
och böra dylika kurser med mindre
omfattning anordnas vid folkhögskolor, i städer
och på andra folkrika orter, hvilka äga
nödiga resurser.»
Som bekant ha också vid universiteten
bildats kommittéer för att lämna
landsorts-kurserna anvisning på lämpliga föreläsare.
Att sålunda professorerna mycket
välvilligt uppfatta folkhögskolekurserna är
tydligt, men hur är det med dessa senare?
Söka kanske de ställa sig,i något
motsatsförhållande?
Vid öfverläggningen i andra kammaren i
år om den af herrar Gr. Jansson och E.
Sahlin väckta motionen om statsanslag åt
\Siuåsbi/gdskw:seY förekommo några mycket
märkvärdiga yttranden af en talare, hvaraf
synes framgå, att han ansåg det vara någon
sorts vetenskapligt dilettanteri, som drefs
vid dessa kurser, och samma uppfattning
synes gå igen i Eder tidningsartikel, då det
i den heter: »Föreläsarne hafva ringare
anspråk.» Föreläsarelistan från senaste
kurser i Molkom (1898) synes i detta afseende
vara belysande, och jag tillåter mig därför
här återgifva denna: F. Engström, fil. d:r,
Observator vid Lunds universitet; hemort:
Lund. A. Hammarskjöld, fil. kand., e. o.
amanuens i riksarkivet; hemort: Stockholm.
J. L. Johansson, fil. d:r, docent; hemort:
Uppsala. K. Ljungstedt, fil. d:r, f. d.
docent, lärare vid Stockholms högskola;
hemort: Stockholm. E. Sahlin, fil. d:r, f. d.
docent, lektor; hemort: Örebro. Hj. Stolpe,
fil. dlr, f. d. docent, andre amanuens vid
nationalmuseum; hemort: Stockholm.
Det bör för hvarje sakkunnig läsare vara
klart, att dessa herrar ha samma
vetenskapliga kvalifikationer som de,
universitetskurserna använda. Tror någon då, att de
äro billigare ? Landsortskurserna måste jämte
arvoden betala dryga reseersättningar. För
6 föreläsare med tillsammans 48
föreläsningar betalades i Molkom 847 kronor, hvilket
l genomsnitt gör 140 kronor pr föreläsare
och 17,50 kr. pr timme, hvarjämte
föreläsarne hade fritt logis och fritt vivre.
Och ser man på de öfriga
landsortskursernas föreläsningsprogram, finner man, att
vid nästan hvarenda en af dem hafva
professorer eller docenter medverkat. Och när
äfven andra föreläsare användts, torde det
böra erinras därom, att lyckligtvis finns det
- tack vare universiteten - personer med
förmåga att vetenskapligt behandla ett
ämne äfven utanför de akademiska lärarnes
krets, hvarför också dessa icke låtit någon
vetenskaplig ängslan hindra sig från att vid
sina kurser anlita föreläsare äfven från
andra håll. En felaktig uppgift i artikeln,
som jag i detta sammanhang ber att få
rätta, var också den, att vid
landsbygdskurserna tiden endast är hälften så lång.
Bägge de folkhögskolekurser, som höllos
förra året, och likaså Visby-kurserna
omfattade två veckor; och såväl den i år
väckta motionen som den från Molkom
utgångna petitionen sätter två veckor som
villkor för statsanslag.
Det torde väl härmed vara bevisadt, att
landsortskurserna verkligen äro af samma
art som universitetskurserna, ehuru det å
andra sidan så villigt skall erkännas, att
dessa genom sitt rikhaltigare program, sina
mängtaligare föreläsare och sina stora
samlingar ha mycket mera att bjuda på.
Men hvad återstår då af
motsatsförhållandet? Jo, att folkhögskolekurserna söka
undantränga de förra, hvilket skulle framgå
af deras försök att skaffa sig statsanslag.
Slutsatsen är för hastig, herr redaktör, och
den är oriktig. Det materiella ryggstödet
är helt annat för universitetskurserna,
hvilka uppbäras af mäktiga korporationer, som
anse det som en hedersförpliktelse för sig
att icke låta dem falla, och som inom sig
själfva ha tillräckliga personliga krafter.
Helt annat med landsortskurserna. De ha
berott på tillfälligt initiativ och understöd
af enskilda personer samt på möjligheten
att långväga ifrån anskaffa föreläsare. Det
senare är icke lätt. Det kan gå en gång,
och det kan gå två att aflöna dem på det
sätt som ofvan är omtaladt, men i längden
måste de betalas högre. Sommarkurserna i
landsorten kunna därför icke bestå utan
anslag. Och när artikelförfattaren ur
notisen om Molkommötet citerar, att man
genom anslag vill »nedbringa kostnaderna för
deltagarne», citerar han ofullständigt. Där
namnes i främsta rummet önskvärdheten af
att »deras bestånd tryggades genom anslag».
Att deltagarne i den mån tillgångarna
medgifva, också vilja bli kvitt sina afgifter
är mycket naturligt, då det ju är gagn för
en allmän, statens och kommunens,
institution, skolan, som med kurserna afses.
Säkert kan det lätt utverkas anslag till
detta ändamål äfven för
universitetskurserna, om det anses lämpligt, men möjligen
kan vid dem afgiften vara en kontroll
öfver att verkligt intresse fört deltagarne dit,
en kontroll, som vid länskurserna, där alla
samlas på en punkt och känna hvarandra,
är obehöflig.
Om jag nu lyckats bortbevisa hela det
antagna motsatsförhållandet, sä återstår dock,
att talrikt besökta landsortskurser skulle
skada universitetskurserna och därför icke
böra uppmuntras. Det kan icke nekas, att
resonnemanget smakar något af andligt
tull-skyddssystem, hvilket våra
universitetsföreläsare säkert betacka sig för. I Danmark,
som ju har den »Statens Lsererkursus»
hvilken i artikeln uppställes »ad imitandum»,
äro i år också ordnade sommarkurser för
folkskollärare vid Askovs folkhögskola, och
staten har icke ansett olämpligt att till
denna enda kurs anslå icke mindre än fyra
tusen (säger 4,000) kronor, däraf 1,000
kronor som direkt understöd till skollärare.
Det är alldeles gifvet, att
universitetsutvidgningen kommer mångfaldigt flera till
godo genom att talrika landsortskurser
anordnas, än om man blott hade
universitetskurserna. Icke nog med att de bli
tillgängliga ffir lärare, som icke ha råd att
resa till Uppsala eller Lund, intresset för
ökad utbildning väckes hos många just
därigenom, att de få sommarkurserna inpå sig.
Och hufvudsaken är väl, icke att
universiteten år efter år sätta allt bättre rekord i
fråga om antalet besökande, utan att
kulturens och vetenskapens ljus tränger så långt
fram som möjligt i vårt lands vida skogar.
För öfrigt är jag öfvertygad, att
universitetskurserna ingalunda skola lida. Det
finns personer, som säga, att genom att
bilda bibliotek, som låna ut böcker,
utbreder man visserligen bildning, men man
begår orätt mot författarne, som ha rätt att
fordra, att de, som vilja tillgodogöra sig
deras böcker, också skola betala dem. Men
andra tro, att den, som genom att låna
böcker får smak för läsning, till slut får
begär att själf äga goda böcker.
Liknelser halta, och äfven denna gör det,
men jag tror, att tillämpningen lätt gör sig
själf. Högaktningsfullt
B Jalmar Nilsson.
Folkhögskollärare.
Molkom i augusti 1899.
Här meddelade skrifvelse skulle
antagligen hafva begränsats till ett litet
enkelt beriktigande på några rader*,
såvida insändaren icke förbisett själfva
hufvudsaken i vår ifrågavarande
artikel, nämligen att både
universitets-och landsorts-kurser där betraktades ur
sy D punkten af sin betydelse för svenska
folk skollärarekår ens f ort s att a utbildning.
Ur denna synpunkt kunna
universitetskurser och landsortskurser icke
anses likställda. Om de förra kan
folkskollärarekåren nämligen hoppas, att
ur dem skall med tiden kunna
utveckla sig något, som motsvarar, kanske
till och med öfverträffar, »Statens
Lse-rerkursus» i Danmark. Att
universiteten härtill hafva resurser, lär ingen
kunna betvifla. Fråga är blott, om
önskningarna från lärarekårens sida äro
nog starka och allmänna, för att
intresse och benägenhet för saken skola
från universitetsmänneus sida kunna
påräknas. Vid landsortskurserna kunna
liknande framtidsförhoppningar
gifvetvis icke lastas - åtminstone ej förr
än hos oss uppstår ett sådant lands-
* Med afseende på den beriktigande delen
af skrifvelsen vilja vi endast anmärka, att
uttrycket »sommarkurser på landsbygden»
begagnades i det referat från M öl kom-möte t,
som blef oss tillsändt med anmodan om dess
ordagranna återgifvande, och att uppgiften
om tiden för folkhögskolekurserna nedskrefs
med inbjudningen till den senast
annonserade för ögonen. Att flera landsortskurser
varat 42 veckor, rubbar ej det af oss betonade
sakförhållandet, att äfven utan
statsstipen-dier deltagandet i sådana kurser ställer sig
billigare än deltagandet i
universitetskurserna. Vårt antagande att föreläsarne ställde
ringare ekonomiska anspråk måste ju förfalla
gentemot insändarens bevisning; något
be-tviflande al deras vetenskapliga
kvalifikationer innebar det i alla händelser icke. Lika
litet har det naturligtvis varit vår mening att
framställa Molkom-petitionen såsom ett
»förtäckt försök från någon folkhögskola» att på
omvägar skaffa sig ytterligare understöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
