Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 34. (921.) 23 augusti 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 34
tiska bildningar från våra svenska skogar
förevisades, exempelvis tallgrenen, som »gått»
tvärt igenom en l meter därifrån stående
främmande tallstam för att utanföre
dennes andra sida med näring från två
stammar och till förfång för den inkräktade
tallstammens öfre del och krona fördubbla sig
i storhet och kraft.
Plvad utdikning af våra vattensjuka
skogar betyder för ett rationellt skogsbruk,
visades af tvänne tallstammar, vuxna på ett
och samma område före och efter skedd
torrläggning. Tjugoåringen från
kultiveringen var minst tre gånger gröfre än
hundraåringen från vattensjukans dagar.
Förundransvärdt är att se naturens
mångsidighet inom växtriket. Huru olika äro ej
till sin bildning de utländska stam-,
blorn-ocli fruktbildningarna! Exempelvis indiska
ärtväxterna, silkesbomullens, opium- och
kakaofruktcrna m. m., m. m.
Om demonstrationerna kan visserligen
sägas, att de medgifva endast en ytlig
betraktelse, men tilläggas bör, att de äro mäktiga
egga till fortsatt studium på egen hand,
hvadan således behållningen för den
hemvändande läraren och de barn, han har att
undervisa, bör kunna blifva ganska stor.
Professor Teodor Magnus Fries är son af
en bland den botaniska vetenskapens största
märkesmän, professor Elias Fries, Linnés
efterträdare i Uppsala, och föddes 1832. Han
blef student 1851, docent i botanik 1857
efter erhållen promotion, adjunkt i samma
ämne 1862 och sin faders efterträdare 1877 som
professor vid Uppsala universitet. Under
flera år har han bestridt rektorsämbetet,
hvilket han först i år länmat i andra händer,
och öppnade i egenskap af styresman för
vårt äldsta universitet sommarkurserna såväl
1895 som 1897. Äfven i år har denne
vetenskapens storman med den silfrade hjässan
och det ungdomliga hjärtat velat bidraga att
göra sommarkurserna intressanta, så som han
det förmår genom en oerhörd fond af
kunskaper och ett fängslande sätt att föreläsa.
Otto Kellgren.
Uppsala universitets t, f. rektor
professor Dunér hade i år på sin lott att
i följd af rektor, professor Alins sjukdom
hälsa deltagarne i sommarkurserna
välkomna. Det är ej första gången professor
Du-nérs namn blifvit knutet vid det nordsvenska
universitetets sträfvan att låta vetenskapens
ljus strömma ut i vidare kretsar. Vid 1897
års kurser höll han ett synnerligen
intressant inledningsföredrag om nyare
undersökningsmetoder inom astronomien och deras
resultat. Han uppehöll sig därvid särskildt
vid spektralanalysen och
fotograferingsmetoden och deras betydelse för
stjärnkun-skapen.
Professor Nils Christoffer Dunér är son af
prosten N. Dunér i Billeberga i Skåne och
föddes 1839. Student i Lund 1855, fil.
kandidat 1862 och samma år promoverad, blef
han redan 1864 adjunkt i astronomi i Lund.
1887 blef han e. o. professor i samma ämne
vid Lunds och 1888 ordinarie professor vid
Uppsala universitet.
Han har deltagit i de svenska
Spetsbergs-expeditionerna 1861 och 1864 och gjort flera
vetenskapliga resor till skilda delar af Europa;
är ledamot af en mängd in- och utländska
vetenskapliga samfund och har från flera
akademier mottagit pris för astronomiska
arbeten, af hvilka han i svenska och utländska
tidskrifter offentliggjort ett stort antal.
-*-
Utfärd till Viks slott.
Söndagen den 20 dennes företogs
gemensam utflykt till det åldriga Viks slott med
för deltagarnes räkning särskildt förhyrd
ångare. Under hela förmiddagen såg
himlen ganska hotande ut, och man var därför
tveksam, huruvida nian skulle följa med
eller icke. Man fruktade - som det syntes
- icke utan skäl för dåligt väder. Vid
tretiden voro emellertid flertalet
kursdeltagare samlade vid ångbåten, och på det
bestämda klockslaget (kl. 3,30 e. m.) begaf
sig ångaren i vag med omkring två och ett
halft hundratal deltagare, hvilka på grund
af den disiga luften och den mulna
himlen vid affärden från Uppsala icke just
gjorde sig förhoppning om att få någon
vidare angenäm färd. Stämningen bland
deltagarne, som i början föreföll tämligen
tryckt, antog sä småningom en gladare
karaktär. Himlen tycktes icke kunna motstå
detta, utan anlade äfven deri en gladare
fysionomi, så att man vid framkomsten hade
en i det närmaste klar himmel med
strålande solsken.
Sedan deltagarne samlats framför det
gamla slottet och en manskvartett sjungit
»Vårt land», skildrade fil. kand. August
Akerlindh i ett vältaligt och högstämdt, af
fosterländsk hänförelse buret föredrag den
åldriga borgens öden, hvarunder han i varma
ordalag äfven redogjorde något för slottets
grundläggare och för några af de personer,
som efter honom varit ägare af detsamma.
Därefter sjöngs unisont »Vår Gud är oss
en väldig borg» sarnt »Härliga land» af
kvartetten.
Nu öppnas borgens portar, och deltagarne
lämnas tillfälle att taga slottets inre i
betraktande. Man vandrar från det ena
rummet till det andra; inan njuter af den
härliga utsikten öfver Mälaren och dess vackra
omgifning med den starkt kuperade ytan.
Från djupet af ens inre går en bon till
borgens stumnia väggar, att de blott för en
enda gång ville bryta sin under sekler
iakttagna tystnad och tälja för oss något drag
ur lifvet inom dem för århundraden sedan,
men de äro obevekliga. Vår fantasi
däremot är mera medgörlig. Den rullar upp
från länge sedan svunna tider den ena
taflan efter den andra. Med sin vanliga
liflighet skildrar den för oss än medeltida
riddares glada fester härstädes, än dessa
riddares tappra, energiska försvar af borgen
mot en framryckande fiende m. m., m. m.
Man begifver sig ut att promenera i den
storartade parken, men man hinner icke
långt, förrän man af sång från ställets
trappa kallas åter. Deltagarne samlas än
en gång framför slottets murar, och
gemensamt uppstämmes »Jag lyfter mina händer»
o. s. v., hvarefter folkskoleinspektören
Leksell förtäljer efter ett för några år sedan
funnet aktstycke ett drag från en af
slottsägarnes dödsbädd. Härefter äntrades
återfärden, som gynnades af det härligaste
väder och ett vackert månsken. Den ena
sången aflöste den andra, och stämningen
var under hela återfärden den mest kordiala,
inan kan önska sig. Under tonerna af
»Här är gudagodt att vara» lade båten
till vid Uppsala kaj vid tiotiden på
aftonen efter en synnerligen treflig utflykt, som
mången säkerligen skall taga med sig som
ett af de angenämaste minnen från 1899
års sommarkurser.
Aug. D eger man.
Deltagarne
i de nu pågående sommarkurserna i
Uppsala uppgingo i måndags till jämt 400 (mot
330 år 1897) enligt följande fördelning:
Seminarierna:
adjunkterna C. R. Carlsson i Uppsala och
Elisabet Eurén i Umeå, föreståndaren O.
Martelius i Mattisudden, lärarinnorna Jenny
Norberg i Umeå, Selma Olofson i Linköping och
Frida Stillberg i Falun samt öfningslärareri
A. Vallgren i Uppsala;
Folkskolan :
folkskoleinspektörerna P. Holm vall i Lit
och L. J. Z. Leksell i Valskog;
folkskol lärarne P. A. Altin i Gyljen, H.
Alzén i Rasbo, A. Andersson i Läby, H.
Andersson i Lindholmen, I. Andersson i Öjebyn,
L. A. Andersson i Ullared, ö. G. Andersson
i Stockholm, A. Andrén i Hjo, J. A.
"Arvids-son i Valö, E. Asp i Tärendö, A. Bengtsson
i Åla, E. Berg i Älfdalen, E. Berglund i Viksta,
N. Bergström i Gäfle, M. Bergvall i Stockholm,
H. Berzén i Nysätra, J. E. Björkman i
Göteborg, A. F. Björne i Domsjö, I. O. Brodin i
Fagervik, J. G. G. Carly i Glommersträsk, O.
Christensen i Östersund, E. Dalin i Torsby,
J. J. Dalström i Stockholm, A. Degerman i
Hernösand, C, E. Degerman i Västerhiske, K.
Dickman i Veda, A. S. Edén i Stockholm, E. Edström
i S tjärn vik, K. Engberg i Köping, J. A.
Engström i Juoksenki, O. Enström i Glänne, A.
Eriksson i M arma, E. Eriksson i Refsund,
K. A. Flack i Börje, H. Fogelqvist i
Falkenberg, C. Fredriksson i Göteborg, A. Frykholm
i Torsby, A. J. Granström i Timrå, K. L.
Greijer i Faringe, J. Gunnarsson i
Malmberget, G. Göransson i Kettiismåla, M. Hallberg
i Ragunda, E. Helander i Uppsala-Näs, A. V.
Hellerstedt i Varberg, Otto Kellgren i
Filipstad, J. Helsing i Älfdalen, K. J. Henriksson i
Pajala, P. Holmen i Göteborg, J. A. Holmkvist
i Lundby, O. Th. Huldén i Kristianstad, J.
P. Häggdahl i Undersåker, N. O. H. Körner
i Skön, P. Johannesson i Fjällsjö, J.
Johansson i Sköfde, J. Johansson i Stockholm, J.
E. Johansson i Norrby, K. J. Johnson i A spö,
Alexander Jonsson i Stockholm, J. A.
Jonsson i Indal, J. Kålen i Fagered, K. G. Kålen
i Söderköping, A. Karlsson i Ytterby, -P. A.
Kjellén i Tidaholm, J. L. Kihlqvist i
Stockholm, F. G. Landström i Gellivare, F. G.
Landström i Luleå, P. Leksell i Suiidborn,
G. Lénberg i Hvalinge, E. Lindberg i
Stockholm, K. G. Lindberg i Ska, A. E:son
Lindegård i Stockholm, Hj. Lindén i Norrköping,
J. G. Lindh i Stockholm, E. Lindholm i Sandö,
G. Lindqvist i. Gamla Uppsala, J. Lindqvist i
Göteborg, F. E. Lindvall i Stockholm, A.
Lindman i Uppsala, A. Lundberg i Uppsala,
E. Lundberg i Staf by, V. Lundberg i Örebro,
C. J. Lundell i Uppsala, A. Lundén i Harg,
P. Lundgren i Gäfle, J. F. Lundin i Tierp,
E. A. Lundström i Öfverluleå, L. Lundström
i Karlshamn, O. C. Lycke i Lysekil, M.
Ne-lander i Norrköping, D, Nikander i Tånnö,
A, F. Nilsson i Nälden, E. Nordin i
Gud-mundrå, A. Norell i Djura, T. Noring i Ed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
