Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (925.) 20 september 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 38
arbetet förutsätter s. k. ständig eld, må, utan
hinder af föreskrifterna i 3 och 5 §§,
arbetstiden för minderårig utsträckas till i
medeltal högst 12 timmar af dygnet och jämväl
till annan tid än mellan klockan 6 på
morgonen och klockan 9 på aftonen; dock under
iakttagande af arbetets indelande på skift
sålunda, att ett och samma arbetslag icke
arbetar mer än hvarannan natt och alltid har
tillfälle att åtnjuta 8 timmars hvila mellan
skiften.
2. I fråga om annat industriellt arbete,
hvars natur kräfver, att arbetet pågår såväl
natt som dag, eller medför arbetets
inskränkning till vissa årstider, eller där drifkraften
är beroende af särskilda naturförhållanden,
må undantag från eller eftergift i de uti 3
och 5 §§ gifna bestämmelser af konungen
meddelas.
Då natur- eller olyckshändelse afbrutit
arbetets regelbundna gång, må enahanda
undantag eller eftergifter kunna meddelas af
kommerskollegium för en tid af högst tre
månader och af yrkesinspektör under högst
fjorton dagar. Skulle af annan orsak, än nu
är sagd, eller för längre tid undantag eller
eftergifter i nyss nämdt afseende för viss
industriell inrättning erfordras, må ansökning
därom göras hos konungen.
8§.
Finnes minderårigas sysselsättande i visst
slag af arbete vara synnerligen ansträngande
eller för deras hälsa vådligt, må deras
användande i dylikt arbete kunna förbjudas
eller särskilda villkor för deras sysselsättande
därmed föreskrifvas.
Yrkesinspektör samt provinsial- och
stadsläkare åligger att, där de finna förbud eller
särskilda föreskrifter i nu nämda hänseende
af omständigheterna påkallade, därom, med
bifogande, så vidt ske kan, af
näringsidkarens yttrande i ämnet, hos konungen göra
framställning.
9 §.
Minst en gång hvarje kalenderår skall
medelst läkarebesiktning undersökas, huruvida
arbete, hvartill minderårig användes, är för
den minderårige menligt.
Öfver verkställd besiktning skall
vederbörande läkare uti den i 10 § här nedan
omförmälda registerbok göra anteckning,
angifvande huruvida minderårig må utan men
kunna i arbetet fortfarande sysselsättas; och
må näringsidkare icke i strid mot sålunda
gjord anteckning i arbetet använda minder-
Besiktning, hvarom nu förmäles, förrättas
af legitimerad läkare, som därtill förordnas
i Stockholm af öfverståthållareämbetet och i
annan stad eller å landet af konungens
befall ningshaf vande.
För besiktningen äger
besiktningsförrätta-ren af näringsidkaren åtnjuta ersättning
enligt taxa, som af medicinalstyrelsen fastställes.
10 §.
Det åligger näringsidkare att för hvarje
kalenderår föra särskild registerbok öfver de
af honom under året i arbete af sådan
beskaffenhet, som omförmäles i l §, använda
minderåriga. Denna registerbok skall
upptaga den minderåriges fullständiga namn,
födelseår och födelsedag, faders, moders eller
målsmans namn och hemvist, dag för
anställning i arbetet, den tid af dygnet, hvarunder
den minderårige varit i arbetet sysselsatt, det
slag af arbete, hvari den minderårige varit
använd, dag för afgång ur arbetet äfvensom
anteckning därom, att skolbetyg och sådant
läkarebetyg, som omförmäles i 2 § af denna
förordning, aflämnats.
Inom utgången af februari månad hvarje
*år skall näringsidkaren till vederbörande
yrkesinspektör och i fråga om minderåriga,
anställda i grufarbete, som är att till bergsbruk
hänföra, till vederbörande bergmästare
insända nästföregående års registerbok, åliggande
det yrkesinspektören eller bergmästaren att
före den l därpå följande juli återställa
registerboken försedd med intyg om verkställd
granskning.
11 §.
Tillsynen öfver efterlefnaden af denna
förordning utöfvas, i fråga om minderårigs
användande i grufarbete, som är att hänföra
till bergsbruk, af berginästarne och i öfriga
fall af yrkesinspektörerna, en hvar inom sitt
distrikt.
Hälsövårdsnämd eller, där sådan ej -finnes,
kommunalnämd äger att genom person, som
nämden inom eller utom sig utser, granska
registerbok samt de uti 2 § omförmälda
intyg och läkarebetyg. Sådan rätt tillkommer
jämväl provinsial-, stads- och distriktsläkare.
Hälsovårds- och kommunalnämder samt
skolråd och skolstyrelser äfvensom proyinsial-,
stads- och distriktsläkare vare pliktige att
lämna yrkesinspektör och bergmästare det
biträde, som af deras tjänsteåliggande enligt
denna förordning kan påkallas; och äga
yrkesinspektör och bergmästare att i
förekommande .fall anlita polismyndigheten.
12 g,
Näringsidkare, som till arbete, hvarom i
1 § förmäles, använder minderårig, skall i
Stockholm hos öfverståthållareämbetet och i
annan stad eller å landet hos konungens
be-fallningshafvande därom göra skriftlig
anmälan inom en månad efter det denna
förordning trädt i kraft eller, därest minderårig
först därefter i arbete antages, inom en
månad efter antagandet, äfvensom på samma
sätt anmäla då han i sin rörelse ej vidare
använder minderårig. Enahanda anmälan
skall inom samma tid göras jämväl till
hälso-vårdsnämd i den kommun, där arbetet
bedrifves.
13 §.
Yrkesinspektör och, i fråga om grufdrift,
som är att hänföra till bergsbruk,
bergmästare äga under den tid, arbetet pågår, efter
tillsägelse hos vederbörande yrkesidkare eller
arbetsföreståndare, tillträde till. arbetsställe,
där minderåriga sysselsättas, äfvensom rätt
att där företaga de undersökningar, till hvilka
bestämmelserna i denna förordning kunna
gifva anledning.
Yrkesinspektör eller bergmästare skall
jämväl äga tillgång till registerbok äfvensom till
de uti 2 § omförmälta intyg och läkarebetyg.
14 §.
Å arbetsställe, hvarom i l § förmäles, där
minderåriga arbetare sysselsättas, skola
finnas å lämplig plats anslagna dels denna
förordning med de tillägg eller ändringar, som
framdeles kunna varda stadgade, dels ock
uppgift å de tider, då för minderårig arbetet
börjas och slutas samt rasterna infalla.
15 §.
För sådant läkarebetyg, som omförmäles i
2 §, må, därest det utfärdas af i civil- eller
militär tjänst anställd läkare, icke fordras
högre betalning än en krona.
16 §.
För öfverträdelse af de i denna förordning
gifna eller på grund af densamma utfärdade
särskilda föreskrifter straffas näringsidkare
med böter från och med 5 till och med 300
kronor.
Om mot berörda föreskrifter minderårig
användes i arbete, vare jämväl dess fader
eller målsman förfallen till böter från och
med l krona till och med 20 kronor, där
öfverträdelsen skett med faderns eller
målsmannens vilja eller samtycke.
17 §.
Det åligger allmän åklagare att åtala
förseelse, hvarom i 16 § sägs; skolande
förseelsen åtalas hos polisdomstol, där särskild
sådan är inrättad, men eljest hos poliskam-
mare och, där sådan ej finnes, vid allmän
domstol; och gälle i fråga om klagan öfver
domstols eller poliskammares beslut i dessa
mål hvad om besvär i brottmål är förordnadt.
18 §.
Böter, som enligt denna förordning ådömas,
tillfalla kronan. Saknas tillgång till fulla
gäldandet af dessa böter, skola de förvandlas
efter allmäu strafflag. .
Svikna förväntningar.
Då det i somras blef bekant, att
civilministern föranstaltat om
utarbetande af ett förslag till revision af vår
allt ifrån början stympade och delvis
upphäfda men likväl aldrig ens i sina
återstoder fullt efterlefda förordning
angående minderårigas användande uti
industriarbete, gåfvo vi (i n:r 25 och
26) uttryck åt det hoppet, att en
verkligen tidsenlig skyddslagstiftning för
våra minderåriga nu sent omsider skulle
komma till stånd.
Tyvärr ser det ut, som om detta
vårt hopp i hufvudsak skulle komma
på skam.
Ett förslag eller ett utkast till förslag
- såsom det rätteligen lärer böra heta
- har mycket riktigt blifvit Utarbetadt
och till åtskilliga myndigheter utsändt
i och för inhämtande af deras
utlåtanden. Men då man genomläser detta
utkast, som i sin helhet finnes
återgifvet här ofvan, och betraktar detsamma
ur synpunkten af ungdomens moraliska
och intellektuella uppfostran, kan man
icke undgå att känna sig i hög grad
besviken.
Villigt må det medgifvas, att det i
vissa afseenden fördelaktigt skiljer sig
från 1881 års förordning.
Dennas värsta fel har, som bekant,
varit dess bristande effektivitet.
Tillsynen öfver dess efterlefnad skall
nämligen (enligt §§ l och 14) utöfvas »af
hälsovårdsnämd eller, där sådan ej
finnes, af kommunalnämd», och
yrkesinspektörerna hafva med den saken
icke haft det minsta att beställa.
Dessutom saknas för närvarande en hel del
praktiska bestämmelser, utan hvilka en
noggrann tillsyn är så godt som
outförbar.
J nu föreliggande förordnings-utkast
föreslås i detta senare hänseende,
att tillsynen öfver förordningens
efterlefnad skall utöfvas af
yrkesinspektörerna eller (hvad grufarbete beträffar)
af bergmästarne, och att dessa härvid
skola hafva att påkalla biträde af
hälsovårds- och kommunalnämder, skolråd
och andra skolstyrelser, provinsial-,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
