Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 44. (931.) 1 november 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 44
SVENSK LÄRARETIDNING.
719
gård, som år 1900 föder en medelstor familj,
år 2,000 föder 3-4 sådana l
Den nationalekonomiska uppgiften
blir sålunda ätt skapa en
landtbefolk-hitig af duc/and& småbrukare,
Men dehiia iiatiönalekonomiska
uppgift omgestaltar sig vid närmare
påseende till att vara en pedagogisk.
Vi hafva till vår närmaste granne
en mönsterstat på jordbrukets område
–- Danmark.
ti vari - frågar hil författaren - ligger det
danska jordbrukets styrka?
Och härpå ger han följande svar,
hvars riktighet ock alla omdömesgilla
danska män vitsorda:
Just i småbrukarnas upplysning, deras
lefvande intrefåe och den däraf resulterande
om-tänifsamma, klokt beräknande driften.
Danmark här redan iippanimat ett intelligent
jordbrukarestånd, hvilket öfver liufvud taget -
såväl större som mindre jordbrukare - utan
tvifvel är det kunskapsrikaste och mest
intresserade som finnes.
Häraf drager författaren helt
naturligt för vårt land denna slutsats:
Hvad som i främsta rummet tarfvas våra
stfiåbrukafe ock jordbruksarbetare är upplysning
och åie^ upplysning, större kunskaper.
Såsom ett stöd för riktigheten af
detta svar påpekar artikelförfattaren,
att det blifvit gifvet äfven ifrån flera
andra håll.
Bedaktionen af den förtjänstfulla
tidt-krif-ten »Praktiskt landtbruk», hvilken arbetar
för det mindre jordbrukets* hftjaiide, hade -
sagor hän - i år anordnat en pristäflan
öfver frågan: »Hvad behöfver vårt jordbruk
meät?>
Icke mindre än 105 svar inkommo. Och
både de, som belönades, och flertalet af de
öfriga framhöllo, att vårt jordbruk främst har
af nöden »kunskapsrika, intresserade och
dugtiga män »t och att » kunskap är det
första.villkoret för jordbrukets Utveckling och bestånd».
Man kali knappast tänka sig någon
skarpare motsats än den mellan
anförda svar på jordbrukets lifsfråga å
ena sidan och de högljudda agraiiska
fördömelseropen öfver folkbildningen å
den andra.
Löneregleringar*.
Det är med tillfredsställelse som man
erfar, att på allt flera ställen man
insett rättvisan och billigheten uti att
genom löneregleringar i någon mån
förbättra lärarepersonalens ställning.
Här och hvar hafva kyrkostämmorna
visat sig vara frikostigare än resp.
skolråd. Detta antyder, att det bland
befolkningens breda läger råder en god
stämning mot folkskolan och dess
lärarekår.
Ur de meddelanden, som de senaste
dagarna kommit oss tillhanda,
återgifva vi följande.
Jönköping
ståt för närvarande" ovanligt lågt på
löneskalan. Ordinarie lärare har i lön endast
1,200-1,700 kr., ordinarie lärarinna blott
1,000-1,200 kr.
Petitionsvis hade lärarepersonalen begärt
följande löner:
för ord. folkskollärare: 1,450, 1,700, 1,950
och 2,200 kronor;
för ord. folkskollärarinna: 1,200, 1,300, 1,400
och 1,500 kr.
JÖen af skolrådet tillsatta kommittén
föreslog: för lärarne 1,300, 1,550, 1,800 och
2,000 kr.; för lärarinnorna 1,100, 1,200 och
1,300 kr.
Häri gjorde skolrådet den ändring, att
lärarnes tredje ålderstillägg borde höjas från
200 till 300 kr. Som villkor för
löneförbättringen sattes, att undervisningen pågår
36 veckor eller minst 200 verkliga läsdagar,
och att uppnyttning i högre lönegrad endast
sker den l januari hvarje år, efter det
vederbörande lärare eller lärarinna oförvitligt
tjänstgjort vid stadens folkskolor under fulla
fem kalenderår efter tillträde till ordinarie
tjänst eller efter det uppflyttning i högre
lönegrad förut ägt ram.
Frågan föranledde vid kyrkostämman
sistlidna fredag en rätt märklig diskussion, som
öppnades af
direktör Rob. Tolf, som började med att
bekänna, att han med stor förundran tagit
del af kommitterades utredning och deras
utlåtande öfver folkskollärarekårens
löne-petitiöri. Och ännu mer förvånad hade han
blifvit öfver att skolrådet med en mindre
förändring till det bättre gjort deras förslag
till sitt eget.
Det lät annorlunda för några månader
sedan, då sfämman åt en skolans tjänsteman
beviljade en större löneförhöjning.
Ingen unnar hättre än jag
folkskoleinspektören hans ökade inkomster, och jag röstade
med glädje för höjandet af hans lön, men
hur viktigt än och hur vardt all ersättning
än hans arbete är, måste vi äfven betänka,
att de,- som draga tyngsta delen af lasset, äro
värda Uppmuntran. Vi ha en utmärkt
skolinspektör med Itist och glädje att verka, söm
vi ej ha råd att mista, men vi ha äfven en
lärarekår öfver allt beröm, och jag anser det
vara i ein ordning, att äfven deras bön
hörsammas.
l kommitténs utredning finnas några
uppgifter, som jag skulle be att-få fästa
uppmärksamheten på. Den säger, att den »icke
kunnat undgå att taga i betraktande den
omständigheten,, att den årliga lästiden vid
Jönköpings folkskolor på grund af det
nyligen antagna nya reglementet för stadens
skolor kommer att inskränkas till 34Y2 veckor»,
och således »den förefintliga olikheten
beträffande lönebeloppen därigenom i det närmaste
uppväges». Detta är visst och sant, men det
finnes äfven många och ganska märkliga
undantag, I Sundsvall t. ex., där
begynnelselönen är 1,600 kr., läses 34Y2 veckor, i Örebro,
där skolrådets löneregleringsförslag innefattar
en begynnelselön om 1,500 kr. och
maximilön 2,200, läses lika mycket, i Karlstad med
resp. 1,400 och 2,000 likaså och i Västervik
verkligen 35 veckor.
Vidare säger kommittén, att
»lefnadskostna-derna här faktiskt äro lägre än i flertalet
öfriga större städer, i hvilka folkskolornas
lärare och lärarinnor åtnjuta högre löner».
Detta torde vara ganska svårt att bevisa.
Om £e än i ett och annat äro lägre, ställa
de sig så mycket högre på annat, t. ex.
lifsmedel. När för någon tid sedan en
korporation begärde löneförhöjning, vitsordade
länsstyrelsen, att en ökning af lefnadskostnaderna
i oroväckande grad förmärktes särskildt inom
Jönköping. Det torde väl få anses ganska
betecknande, att erkännandet kommer just
från detta håll.
Jag skulle kunna, efter jag är inne på detta
ämne, meddela några siffror. Af 23 städer,
som ha något så när likställda förhållanden,
aflönar Jönköping sina lärare sämst, och af
lärarinnorna i 26 städer i samma ställning
ha de i Jönköping sämst.
l ganska styfbruten mark försiggår
skolarbetet i Jönköping, och detta skall ändå
mera blifva fallet, då verkningarna af en
annan skola komma att göra sig verkligt
gällande, en skola, för hvars förläggande till
staden ej knusslades på tiotusenlappar
(kasernen). Denna skolas dåliga verkningar
kunna efter mörkrets inbrott bäst studeras i
stadens utkanter, på dess gator, i dess gränder
och andra skymundan. För att paralysera
dessa dåliga verkningar samt andra dåliga
tidsströmningar finnes intet bättre medel än
upplysning genom goda folkskolor.
Men en sådan måste drifvas af dugliga
lärare, och dugliga lärare måste betalas
ordentligt, om man skall få behålla dem.
Sparsamhet i ett sådant fall som detta är en
sparsamhet, som jag ej vill vara med på.
Jag skulle helst se att petitionen bifölles
utan några villkor, men jag vågar ej vara så
sangviniök att hoppas en sådan utgång. Jag
yrkar därför bifall med tillägg af de två
villkor, som skolrådet tillagt.
Folkskoleinspektör R. Johansson ville
ingalunda inlåta sig i någon kontrovers ined den
föregående talaren, hvilkens anförande han
gillade, men ville yttra några ord om
kom-rnittéutlåtandet, som han själf utan
reservation underskrifvit.
I alla de städer, om hvilka hr T. talat utom
Sundsvall, hade löneregleringen genomförts
efter det kommittén gifvit sitt utlåtande, och
således kunde den ej ha kännedom om dem.
Kommittén hade haft en förteckning på 12
större städer i vårt land, och i dessa hade
lästiden varit i medeltal 389/10 veckor. Han
själf vore ej af samma åsikt som kommittén
ocU hade tappert kämpat mot utlåtandet men
ej ansett det mödan vardt att reservera sig.
Han ville därför ej göra något bestämdt
yrkande.
I Smålands Allehanda hade förekommit ett
förslag, att man väl skulle ge de äldre men
ej de yngre en löneförhöjning. Mot detta
bäd talrn att få göra ett inlägg. Man måste
taga hänsyn till förhållandena på andra
platser och ej isolera sig. Om man läte det
tillstånd fortfara, att de yngre lärarna finge
mindre betaldt här i staden än på andra
ställen, vore det omöjligt att få behålla de
dugliga krafterna. För närvarande funnes
det blott två extra ordinarie lärare här, och
det vore osäkert, om dessa skulle stanna.
Sedan skulle det bli omöjligt att få nya. Det
vore en bjudande nödvändighet, att man gaf ve
dem åtminstone i det närmaste samma
villkor som på andra ställen.
Såsom folkskolans målsman i staden bad
han att få tillstyrka löneförhöjningen och
rekommenderade den till det bästa.
F. d. kronolänsman C. Orre framhöll, att
Jönköping vore en fabriksstad med stor
arbetarebefolkning, och skolan borde här ligga hvar
man om hjärtat. Han ansåg det
oundgängligt, att genom en löneförhöjning göra det till
en möjlighet att erhålla eller få behålla goda
lärarekrafter. Detta kunde dock endast ske
genom att aflöningarna ordnades på ett
tillfredsställande sätt.
Borgmästare V. Palmgren: Det hartalats om
det stora behofvet af högre aflöning. Ja, jag
vill visst ej förneka riktigheten af direktör
Tolfs uppgifter, men det skulle vara högst
intressant att höra något angående
bevillningen i dessa städer. De ha bestämdt
mycket bättre råd än Jönköping, som står öfver
flertalet i fråga om bevillning och, om det
fortgår som nu, snart skall slå ett vackert
rekord.
Under sådana förhållanden måste jag sätta
mig mot detta förslag, om jag också skulle
bli ensam om det. Om ej mitt minne bedrar
mig, var den senaste löneregleringen 1893,
och då lofvade lärarne att ge sig till tåls i
tio år. De äro således välkomna åter 1903,
och jag är säker på att de komma. Det
finnes en mängd tjänstemän, som ej på 30-40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
