Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 48. (935.) 29 november 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 48
SVENSK LÄRARETIDNING.
789
själfva tillträdesåret, äfven om tillträdet
skett på årets första dag.
Med stöd af öfvergångsstadgandet
förfäktade vi redan i n:r 7 af denna
tidning för i år en motsatt
uppfattning. Enligt vår redan i februari
uttalade mening borde lärare och
lärarinna, som blifvit ordinarie den l
januari 1889 och sedan dess oförvitligt
tjänstgjort, göra anspråk på att från
innevarande års början erhålla 800
kronors lön; och skolråden borde
äfven i dylikt fall begära statsbidrag
efter 800 kronor. Skulle någon
länsstyrelse vägra sådant förhöjdt
statsbidrag, borde enligt vår åsikt
klagomål anföras hos k. m:t, så att
prejudikat kunde vinnas.
Dylikt prejudikat har nu kommit till
stånd, och detsamma gifver oss
fullkomligt rätt. Prejudikatet är af den
10 november och gäller Harbo
församling i Västmanlands län.
Skolrådet i nämda församling begärde
hos länsstyrelsen att för år 1899 utbekomma
lönetillskott af allmänna medel till belopp
af 533 kr. 33 öre för ordinarie
folkskolläraren i Harbo församling A. O.
Söderberg.
Vid rekvisitionens granskning i
landskontoret anmärktes, att enär Söderberg, som
den l januari 1889 tillträdt ordinarie
befattning för första gången, ännu icke
tjänstgjort 10 år från början af år 1890 eller
året närmast efter det, hvarunder han
tillträdt ordinarie befattning, samt Söderberg
sålunda icke tjänstgjort i folkskola såsom
ordinarie så länge, att lön, jämlikt § 3 i
k. kungörelsen angående förändrade
bestämmelser rörande lönetillskott af allmänna
medel för ordinarie lärare och lärarinnor
vid folkskolor den 27 maj 1898, skulle till
honom utgå med minst 800 kr.,
skoldistriktet icke vore berättigadt till lönetillskott
för Söderberg med begärda 533 kr. 33 öre,
hvaremot skoldistriktet för honom ägde
erhålla lönetillskott med 466 kr. 67 öre.
Länsstyrelsen utanordnade i följd häraf allenast
466 kr. 67 öre. Skolrådet klagade hos
k. m:t med yrkande att af allmänna medel
utbekomma ytterligare 66 kr. 66 öre.
»Som bemälde Söderberg vid utgången
af år 1898 oförvitligt tjänstgjort under 10
år samt således jämlikt gällande
föreskrifter är berättigad att, på sätt skett, fr. o. m.
början af innevarande år i årlig lön åtnjuta
800 kr. förutom naturaförmåner, har k. m:t
pröfvat skäligt att, med ändring af sin
be-fallningshafvandes beslut, förklara
skoldistriktet berättigadt utbekomma det sökta
lönetillskottet i dess helhet eller således,
utöfver redan uppburna 466 kr. 67 öre,
ytterligare 66 kr. 66 öre.»
Det öfvergångsstadgande, hvarpå
utslaget stöder sig, återgifva vi ånyo till
ledning för såväl skolrådsordförande
som länsstyrelser. Detsamma lyder:
»Den, som, då dessa bestämmelser träda
i tillämpning, är såsom ordinarie lärare
eller lärarinna vid folkskola anställd, skall,
pä sätt hittills varit stadgadt, därest han
eller hon i denna egenskap oförvitligt
tjänstgjort under fem år, för åtta månaders
undervisning i lön erhålla minst 700 kronor.
Sådan lärare eller lärarinna skall från och
med kalenderåret närmast efter det, då han
eller hon uppnår tio ordinarie tjänsteår,
dock icke före den l januari 1899, för nyss
angifna undervisning bekomma ett
ålders-tillagg af 100 kronor.»
Förestående prejudikat torde i år
beaktas särskildt af alla lärare och
lärarinnor, hvilka den l januari 1889
för första gången tillträdt ordinarie
tjänst. Nästa år är det tillämpligt för
lärare, som blifvit ordinarie den l
januari 1890, o. s. v.
Såsom ett godt omen
för beskaffenheten af den väntade
lagstiftningen angående minderårigas
användande i industriellt arbete torde
man få betrakta ett litet meddelande i
denna fråga, som under förra veckan
varit synligt i den officiella
Posttidningen. Man läser där följande:
Användandet af barn i fabriksarbete är, om
man får tro amerikanska tidningar, i starkt
aftagande i den stora republiken. Under de
senaste tre åren lär antalet af minderåriga
arbetare i en af de mest betydande
industristaterna, nämligen Massachusetts,
minskats från 4,92 procent till 1,84 och i New
York med dess enorma industriella
verksamhet från 5,4i till 1,49. Facktidningarna påvisa,
att denna märkliga socialekonomiska företeelse
icke blott är en följd däraf, att det
industriella barnarbetet i många, om än icke de
flesta, stater är förbjudet enligt lag. Ty
lagar kunna alltid på ett eller annat sätt
kringgås, och dessutom aftager det förut med
sådan ifver omfattade användandet af
minderårigas arbete äfven i de stater, där
något dylikt lagförbud öfver hufvud icke
förefinnes. Orsaken anses fastmer böra sökas
däri, att de minderårigas arbete ej längre
betalar sig. Förut användes de synnerligen
ofta till handräckning vid maskinerna, men
de moderna maskinerna med sin ofantligt
ökade arbetsförmåga äro ej endast mer
invecklade och svåra att sköta, utan de äga
framför allt en så oerhörd snabbhet, att
det är omöjligt för af naturen sorglösa barn
att här hjälpa till med den nödvändiga
punktligheten. På grund häraf har genom
barnarbetet produktionen ofta blifvit så
bristfällig, att den ådragit fabrikanterna förlust
i stället för vinst.
I mänga fall ha äfven - säger man -
maskinerna sä förbättrats, att handarbetet
på det hela taget blir onödigt.
Tändsticksaskar t. ex. äro sedan några år
maskinarbete - endast till etiketternas
påklist-ring användas barn. Nu är äfven detta
förändradt. I de moderna fabrikerna går
på ena sidan ett stycke papper in, under
det att pä andra sidan den fullt färdiga
asken kommer ut. Då en vuxen arbetare
gör betydligt mer nytta men har endast
obetydligt högre aflöning än en pojke, ligger
det i fabriksägarens intresse att sysselsätta
vuxna i istället för barn.
Detta att de vuxna äro själfförsör
jare och familjeförsörjare samt att barn
hållas i beroende ställning är ju också
det enda naturliga och riktiga. Må
man ej genom en reaktionär
lagstiftning leda oss tillbaka i ett tillstånd,
som de stora industristaterna redan
hålla på att öfvergifva!
En kraftig opinionsyttring.
Ur en artikel i lönefrågan, som
under de senaste dagarna kommit oss
tillhanda, återgifva vi följande:
Med glädje och tillfredsställelse har man
under sistlidna oktober månad nästan hvarje
dag inhämtat underrättelser, att ett stort
antal af vårt lands städer med prisvärd
offervillighet tillmötesgått lärarepersonalens
framställningar om förbättrade
existensförhållanden. Att dessa framställningar varit
fullt befogade, torde tydligt framgå af den
välvilja och beredvillighet, hvarmed de
blifvit mottagna.
En och annan församling på landsbygden
har visserligen följt det behjärtansvärda
föredömet, men det stora flertalet af vårt
lands lärare arbetar dock för närvarande
under så tryckta ekonomiska förhållanden,
att, såvida icke ganska afsevärda
biförtjänster stå till buds, läraren-familjefadern måste
underkasta sig förtviflade ansträngningar for
att hindra den bittra nödens hemska gestalt
att inträda i familjen. Ty huru är det väl
möjligt, att en familj om fyra, fem, sex
eller ännu flera medlemmar skall kunna
existera på »lön enligt lag», i synnerhet då
nästan utan undantag lärarne utgått från
fattiga hem, hvadan de oftast vid inträdet
på lärarebanan äro ganska betydligt
skuldsatta? Att försörja familj, betala
utskylder och amortera skulder med de inkomster,
som en församling enligt lag är skyldig att
erbjuda sina lärare, är helt visst
fullkomligt omöjligt. En mer än 20-årig
erfarenhet har lärt mig detta, och hvarje
människa, som vill vara sann, måste instämma
häri. Och likväl äro tyvärr förhållandena
på landsbygden ofta sådana, att en
anhållan om en rimlig löneförbättring mötes af
ett iskallt nej. Hvilket förlamande tryck
detta förhållande skall utöfva på lärarnes
krafter, energi och arbetslust torde hvarje
opartiskt tänkande människa kunna inse.
Folkskollärarnes ekonomiska ställning är
för närvarande verkligen sådan, att en
anhållan om förbättring måste anses fullt
berättigad. En kraftig opinionsyttring från
kärens sida skulle helt visst i betydlig mån
medverka till en tillfredsställande lösning af
frågan. Sättet för åstadkommande af en
dylik opinionsyttring öfverlämna vi
landsortslärare förtroendefullt åt centralstyrelsen
att afgöra. Landsortslärare.
Ett l O-tal nya kretsar
af allmänna folkskollärareföreningen
äro redan under året bildade. Ännu
är det emellertid icke för sent att i år
sluta sig till kamratkedjati.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
