Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10. (949.) 7 mars 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
kommunen nu tio fasta folkskolor, af hvilka
några äro inrymda i verkliga palats.
Medveten om vikten af sitt höga kall
har Eriksson under sin långa tjänstetid med
synnerligt intresse hållit jämna steg med
folkskolans utveckling, hvadan också hans
skola alltid räknats bland de bästa. En
stark hälsa och jämförelsevis goda
skolförhållanden ha också "gjort, att Ericsson, trots
att han nästa söndag ingår i sitt 65:e år,
med, så vidt man af hans yttre kan döma,
obrutna krafter samt oförminskad ifver ännu
sköter sin skola.’
Samma värmande anda och spirituella
liflighet, som Ericsson ådagalagt vid
undervisningen, har han äfven visat inom
kamratkretsen. Han besitter också den
lyckliga förmågan att kutnna se alltiäg i ljust.
Tråkigheter af hvad slag det vara må få
ej länge nedtynga hans sinne. Utom
skolan har han också alltid befunnits vara fri
från,_ » skolminen » och >> akpldammet >>, Lika
högt Ericsson är uppburen som lärare, lika
högt skattas han därför som kamrat.
Sedan den 18 september 1862 är Ericsson
gift med Anna Sofia Källman. I sitt
äktenskap har han sju barn. En son och en
dotter hafva ingått pä lärarebanan. Båda
ha ordinarie anställning vid Stockholms
folkskolor. Af de öfriga sönerna äro två
ingeniörer.
Det har säkert gjort mången af de gamla
lärarne med liten lön och ön stor barnskara
icke så litet bryderi., att få debet och kredit
att stämma. De flesta ha också tvingats
att på annat område öka sina inkomster.
Så ock Ericsson, som år 1870 öppnade
diversehandel i Falun. Denna affär måste
dock helt naturligt utom hvad själfva
huf-vudledningen beträffar skötas genom
biträden. År 1893 öfvertogs den af en son.
42 år i skolans tjänst, däraf 40 i den
egentliga folkskolan, är ju en aktningsvärd
arbetstid på detta område. Af denna långa
tid hrr Ericsson fått ostördt verka i 35 år
på sin nuvarande plats. Det torde ej vara
många lärare, som kunna uppvisa en så
omfattande och framgångsrik bana. Då Ericsson
därför om söndag ingår i sitt 65:e år, följa
honom säkert med vördnad och tacksamhet
mångas välönskningar. Måtte han ännu i
många är få i lugn verka till skolans
båtnad, och då han en gång lämnar sin
lärareplats, där han så redligt kämpat, Önskas
honom en lugn och sorgfri ålderdom.
Kopparbergs sockens kyrkskola ligger på
en dominerande Jiöjd, den s. k. kyrkbacken,
strax invid sockenkyrkan i västrä Falun.
Utsikten öfver staden med grufvan och den
omgifvande’ nejden är storartad.
I södra flygeln finnas salar för folk- och
småskolan, norra flygeln upptages af
sockenstuga och konmmnalsaL Alla salarna hafva
rymliga korridorer och afkladningsrum»
Mid-telpartiefc upptages af lärarens bostad samt
en större slöjdsal. Dessutom finnes i ekoL
huset bostad för småskollärarinna och
vaktmästare. G. V, E-d.
SVENSK LÄRAEETIDOTNG.
Danmarks gynmastikiiispektör
studerar vår folkskoletjyinnastik.
Det är måhända ej bekant för alla denna
tidnings läsare, att efter många och långvariga, >
stundom rätt hetsiga öfverläggningar inom
åtskilliga för ändamålet nedsatta kommittéer,
vårt grannland Danmark från och med
augusti månad i fjor officiellt i princip
antagit Lingska gymnastiksystemet under
namnet: »nyere dansk gymnastik».
Frivilligt har vårt %system sedan snart
tjugu år tillämpats i Danmark inom
föreningar, folkhögskolor och skytteväsendet,
fullständigt organiseradt, i en
utsträckning och med en ifver eller snarare
hänförelse, hvarom’ vi här hemma ej äga
någon klar föreställning. Jag vill Blott
nämna, att i detta nu säkerligen 20,000
(tjugutusen) personer i detta lilla land af
egen drift idka kroppsöfningar efter Lings
metod.
Stå danskarne således utan allt tvifvel
fore- oss på det frivilliga området, så
intager däremot Sverige onekligen främsta
rummet i hela världen, då det gäller
obligatorisk gymnastik efter det mest rationella
system, sona hittills sett dagen. I vårt land
gymnastiseras det i alla våra
uppfostringsanstalter lagstadgadt och under kontroll
både mest ocJi bäst, en omständighet, som
kan förklara men alldeles icke försvara
den jämförelsevis ringa tillslutning, som
kommer frivillig gymnastik till del särskildt
inom de högre bildade klasserna, alltså dem,
som haft längsta skolgången. Ty bjudas
tillfällen till goda kroppsöfningar åt den andra,
den största delen af nationen, själfva
folket, så är det min erfarenhet, att dessa
tacksamt omfattas med ett allvar och ett
intresse, som icke lämnar mycket öfrigt att
önska. Så är åtminstone förhållandet inom
våra folkhögskolor och andra arbetsfält, där
man företrädesvis kommer i beröring med
själfva kärnan af folket, såsom exempelvis
Under arbetet med våra värnpliktige.
Och just den omständigheten, att man i
fråga om frivillig gymnastik - för öfrigt
helt naturligt – företrädesvis kommit att
vända sig till städernas invånare och till
dessa, som så oriktigt anse sin kroppsliga
uppfostran genom skolgymnastiken redan
fullbordad, har på flera håll verkat, att man
endast fått det lilla bästa fåtalet, dem, som
minst äro i behof däraf, med sig, under
det att massan af vårt folk ännu står
utanför hela denna rörelse. Men förhållandena
äro, särskildt på landet, på mycket god väg
att ändra sig till det bättre i den mån som
folkhögskolans och andras sträfvanden hinna
slå igenom.
Sveriges enastående framskjutna ställning
på kroppsuppfostrans område har helt
naturligt gifvit anledning till en mängd besök
och studier af framstående utländska
vetenskapsmän, uppfostrare och läkare, och
det är väl knappast någon öfverdrift att
säga, att Lingska pedagogiska gymnastiken
och äfven sjukgymnastiken (men den ligger
utom ämnet) numera är känd i hela den
N:r 10
bildade världen, och att’ den delvis eröfrat
eller är på väg att eröfra åtskilliga länder.
Jag skall här blott erinra om Norge,
Danmark, Schweiz, Frankrike, Belgien,
Kroatien, Ryssland, England, norra och södra
Amerika, hvarest ett förnyelsearbete i Lings
anda antingen är fullbordadt eller satts i
gång af framsynta fosterlandsvänner. Men
i allmänhet hafva dessa besök af utländska
banbrytare helt naturligt gällt vår
gymnastiska högskola, centralinstitutet i Stockholm,
samt våra högre allmänna läroverk och
seminarier jämte arméns och flottans skolor.
Det var därför, med fästadt afseende på
min ställning sona gymnastiklärare vid ett
folkskollärareseminarium under en lång följd
af år, jag nyligen med en känsla af verklig
tillfredsställelse öfverraskades af en
förfrågan på danska kultus-
(undervisnings-)mi-nisteriets vägnar, huruvida tillfälle kunde
beredas Danmarks nyligen utnämde,
kraftige och i hög grad sympatiske gymnastik-,
inspektör, öfverstelöjtnant Eamsing och
gymnastikdirektör Knudsen att i Sverige
studera gymnastikens tillämpning i folkskolorna,
enär metoden att gymnastisera med
användning af vanlig skolmateriel var dem tämlh
gen främmande, l sin egenskap af chef
för Danmarks skytteväsende har
öfverstelöjtnant Eamsing inlagt stor förtjänst om
gymnastiken i skyttekretsar. Direktör
Knudsen följde med i egenskap af lärare vid statens
nyinrättade institut för utbildande af
gymnastiklärare och lärarinnor och har själf
varit elev vid vårt centralinstitut. Båda
äro således väl kända här i Sverige såsom
varma vänner af vår metod. Hvarför man
vände sig till Lund har sin förklaring däri,
att denna stad genom omständigheternas
makt kommit att blifva äfven på
kroppsuppfostrans område en viktig
anknytningspunkt med Danmark.
Smickrad öfver denna framställning från
Danmark, hvilken naturligtvis med största
beredvillighet bifölls af vederbörande
myndigheter, åtog jag mig med nöje värf vet
såsom ledare.
Åtskilliga lektioner åsågos å seminariets
öfningsskola, där dessutom alla rörelser
särskildt demonstrerades. Vidare besöktes några
klasser af Lunds och Malmö såväl goss- som
flickfolkskolor. Allt gick förträffligt;
Skolmaterielen användes såsom nödfallsredskap
efter de principer, som undervisningen på
rikets seminarier och »Liedbecks
dagöf-ningar» angifva.
Men man kan ju också i städerna med
skäl ställa större anspråk och förhoppningar
på att gymnastiken ej skall vara så illa
tillgodosedd. Där finnes ju lättare tillfälle
att, om så anses nödigt, genom särskilda
kurser och inspektion hålla den uppe.
»Dubbelläsningen» verkar visserligen på sina
ställen mycket hindrande, men förhoppningar
finnas, att dessa olägenheter genom anskaf^
fande af ökadt utrymme komma att
undanrödjas.
Min förutsättning, att stadsfolkskollärarne
skulle komma att visa god gymnastik,
besannades äfven vid detta tillfälle.
Men så framställdes helt oförmodadt
frågan: »Kunna vi också få Se gymnastik på
landsbygden?» Jag vill nu alldeles icke neka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
