- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
261

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (955.) 18 april 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 16

SVENSK LÄRARETIDNING.

261

förberedande öfningar böra förekomma i lägre
afdelningen.

Geografi j historia och naturkunnighet
an-s$gos fortfarande böra såsom särskilda
läroämnen förekomma i alla slag af folkskolor
och det till minst lika omfattning som
hittills.

Å. tredje afdelningens frågor (om
lärotider m. m.) antogs såsom mötets svar den
resolution, som formulerats af Södra T
justkretsen.

Äspelands-kretsen

har i fråga om folkskolans högre afdelning,
ersättningsskolan och andra skolformer gjort
följande uttalande:

1. Folkskolans högre afdelning är
otvifvelaktigt en viktig länk uti folkskolans
utveckling och kommer säkerligen att blifva af
förmånlig betydelse för de orter, där den
kommer att införas. För att den skall vinna
önskvärd tillämpning fordras dock, att den icke
blifver iklädd några trängre bestämmelser,
enär det då är att befara, att den därigenom
lätt kan komma att mera hämmas än befordras
i sin utbredning. Skall den intagas i
normalplanen - utan men kan därmed anstå,
till dess större erfarenhet om densamma
vunnits - bör detta ske endast under mycket
allmänna bestämmelser. Af stor betydelse är,
att denna skolform anpassas efter olika orters
behof. Åt de lokala myndigheterna, som vilja
sådana skolor upprätta, bör därför lämnas
den mera detaljerade anordningen.

2. Då ersättningsskolan är ett slags
fortsättningsskola för minimikursens barn, är den
liksom dess underbyggnad ej att anse såsom
en lämplig eller normal skolform. Intet som
helst bör därför göras för att befordra
upprättandet af sådana skolor. Dels af denna
anledning, dels däraf att den såsom saknande
statsunderstöd väl icke på många ställen
(särskildt på landsbygden) kommer att införas,
och dels emedan den undervisning, som däri
kommer att lämnas, icke blir mycket bevändt
med, och hvilken undervisning i stället
mycket bättre och billigare kan erhållas på annat
sätt, nämligen genom att låta de barn, för
hvilka denna skola är afsedd, något längre
bevista den egentliga folkskolan, så anser
mötet, att ersättningsskolan icke bör intagas i
normalplanen.

3. Mötet har inga nya skolformer att
föreslå men vill i stället uttala några
synpunkter, som böra tagas hänsyn till vid nya
normalplanens upprättande:

att normalplanen måtte upptaga icke många
men goda skolformer;

att inga skolformer upptagas som normala
än de, som äro så anordnade, att de kunna
lämna nöjaktig undervisning (härtill räkna vi
sådana skolor, som hafva minst half årlig
lästid och derutöfver och som lämna
undervisning i folkskolans samtliga läroämnen);

att i normalplanen införas anvisningar om
hvilka skolformer, som böra under olika yttre
omständigheter begagnas; samt vid
uppgörande af schema

att samma ämne - utom svenska språket
och ämnen för tyst öfning - icke må
förekomma mer än en gång om dagen och att
högst två läroämnen med läxläsning förläggas
på samma dag.

I fråga om kristendomsundervisningen
ansåg mötet, att i skolor, där hvardera
klassen undervisas af särskild lärare, må
katekesläsningen inskränkas i första klassen, och
i skolor, där två klasser sammanhållas i ett
läxlag, må samma undervisning inskränkas
i både första och andra klasserna för att i
de följande - i förra fallet mest i fjärde
och i senare fallet tredje och fjärde
klasserna - få motsvarande ökning.
Inskränkning göres till endast katekesens textord.

Med afseende på bibelläsning och vår
nuvarande katekes uttalades:

Bibelläsning bör förekomma i alla skolor:
V2 timme pr dag i de mera lyckligt lottade
skolorna och Yt timme - eller 20 minuter

- om dagen i de mindre lyckligt lottade
skolorna med - för att få tid därtill -
motsvarande inskränkning i tid för den öfriga
kristendomsundervisningen. Denna
undervisning bör förläggas efter morgonbön.

Det hvarpå våra sträfvanden för närvarande
böra gå ut är att få en ny, bättre lärobok i
katekes eller kristendomskunskap.

Hvad vidkommer modersmålet, gjordes
följande uttalande:

1. Under villkor att en god grund blifvit
lagd i småskolan för innanläsning,

att hvarje innanläsningstimme i folkskolan
blir en verklig innanläsningsöfning för alla
och ej blott för den läsande,

att vederbörliga hemuppgifter, då de väl
förberedas, jämväl må- blifva
innanläsnings-öfningar i hemmet,

att någon hjälp i hemmet af föräldrar i
läsning lämnas barnen under den 8 månader
långa fritiden,

att då en ökning af innanläsningstimmaina
ej kan ske utan skada för öfriga läroämnen, och
då mer än en timmes läsning om dagen
verkar tröttande på både barn och lärare, så
anser mötet, att flera timmar för innanläsning
än hvad nu är fallet ej böra i en ny
normalplan förekomma. Uppsatsskrifningens
timmar, tagna från »skrifning» eller annan
lämplig tid, böra däremot ökas.

2. Då svenska språket är ett af våra
viktigaste ämnen, då ämnet tarfvar ett långt och
träget arbete för att det egentliga folket skall
i tal och skrift kunna rätt behandla språket,
då i många småskolor förberedande
undervisning i detta ämne förekommer, och då i
nuvarande normalplan läsordningarna ej
upptaga tid för undervisning i språklära och
uppsatsskrifning, så anser mötet, att redan i
folkskolans företa klass undervisning i språklära

- dock endast det enklaste däraf, såsom
meningar, deras olika innehåll samt de större
skiljetecknen - äfvensom att enklare, endast
från åskådning utgående uppsatsskrifning
äfven må i denna klass förekomma.

På fråga om geografi, historia och
naturkunnighet lämnades detta svar:

På grund af den stora betydelse
undervisningen i geografi, historia och
naturkunnighet äger såväl för det allmänna vetandet som
för utvecklandet af själsförmögenheterna, böra
dessa ämnen fortfarande upptagas såsom
särskilda läroämnen i våra folkskolor, och
lärokurserna bibehållas i hufvudsakligaste
enlighet med hvad som i nuvarande normalplan
föreskrifves. Därjämte yttrades, att skolor,
där något eller några af dessa ämnen
uteslutas, böra förbättras i sin anordning.

Beträffande lärotiden uttalade sig mötet
sålunda:

1. Den nuvarande lästiden är fullt behof-,
lig för nuvarande ämnen och kurser, hvadan
ingen inskränkning i ty fall bör ske. Skall
sådan inskränkning göras, måste gifvetvis
däraf följa antingen att ämnena blifva färre
eller kurserna inom desamma förkortade, och
detta vore från flera synpunkter sedt
skadligt. Trädgårdsskötseln, hur nyttig för öfrigt,
bör hädanefter som hittills ej upptagas på
schemat, dels emedan undervisningen däri bör
ske praktiskt och därför endast under en del
af året, då sådant är lämpligt, och dels
emedan i en del skolor - flyttande skolor och
skolor, som sakna skolträdgårdar - den
näppeligen kan förekomma alls.
Slöjdundervisningen, såsom särskildt aflönad, bör
förläggas till tid utom den vanliga skoltiden och
fria lekar anordnas under längre raster eller
på annan därför lämplig tid.

2, Tre dagars undervisning i veckan för
hvarje barn - Hvarannandagsläsning - måste

betraktas som en nödfallsutväg, och, där
skolor utan olägenhet kunna anordnas med 5 ä
6 läsdagar i veckan, bör sådant ske.

3. För att befordra barnens s j älf
verksamhet och för att kunna medhinna de
föreskrifna lärokurserna är nödvändigt, att
barnens hemuppgitter - läxläsning - vidhållas,
och skall mera tillfälle beredas barnen till
kroppsarbete, så kan sådant ske genom att
förlägga skolundervisningen till förmiddagen.

Under diskussionen påpekades, att under
nuvarande skolförhållanden barnen på
landsbygden i allmänhet ha godt tillfälle att få
deltaga i kroppsarbete. Af årets omkring
300 arbetsdagar äro barnen under cirka 200
dagar lediga från skolarbetet.

Frågorna om skoltidens begränsning till
barnens ll:e eller 12:e år och lästidens i
småskolan utsträckning till 3 år besvarades
med nej, den senare för så vidt nöjaktigt
anordnad tvåårig småskola finnes.

Rörande koncentration blef mötets svar
sålunda:

Då det kan befaras, att införande af
föreskrifter i normalplanen i syfte att åstadkomma
en koncentration af beskaffenhet, som i
förestående fråga angifves, lätt kan missuppfattas
och då lända mera till skada än nytta, och,
då utan tvifvel läraren sådana föreskrifter
förutan söker, då han vill förtydliga sitt ämne,
anknytning till andra närgränsande och
lämpliga läroområden, så anses ej nödigt att i nya
normalplanen anvisningar intagas beträffande
dylik koncentration.

Skolmötesuttalanden

minderårigas användande i
industriellt arbete.

Sundsvalls lärareförening,

som på extra möte behandlat frågan om de
minderåriga industriarbetarne, har gjort
följande uttalande:

Ehuru det af regeringen till innevarande
års riksdag aflämnade förslaget rörande
minderårigas användande i industriellt arbete
afser väsentliga förbättringar i de nu rådande
förhållandena och därför af ungdomens
målsmän och vänner måste hälsas med
öfvervägande tillfredsställelse, anser dock föreningen
önskligt, att den blifvande författningen i
ämnet i några punkter blefve afvikande från
nämda förslag. Följande önskemål vill
föreningen i hufvudsaklig anslutning till hrr
Fridtjuv Bergs och Emil Hammarlunds
motion i ämnet framställa:

1. Om den lagstadgade minimiåldern
sättes så lågt som till 12 eller i vissa fall 11
år, kan detta inom sådana orter, där
industriella intressen äro förhärskande, innebära
en farlig uppfordran för dessa intressens
målsmän att söka få s. k. minimikurser
införda i stor utsträckning, på det att barnen
måtte före 12 års ålder (i gruf- och
sågverksdistrikt t. o. m. före 11 års ålder) få afsluta
sin skolgång. Då detta skulle i hög grad
menligt inverka på såväl hemmets som
skolans uppfostrande verksamhet samt äfven på
skolans organisation å sådana orter, anser
föreningen, att minimiåldern för
minderårigas intagande i industriellt arbete bör, utan
att undantag därifrån af lagen medgifvas för
vissa industriella yrken, sättas till 13 år.

2. Enär barnen under de för deras
utveckling så kritiska åren närmast efter
skolålderns slut äro i synnerligt stort behof af
uppfostrande ledning, vill föreningen såsom
sitt önskemål uttala, att i författningen måtte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free