Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (974.) 29 augusti 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 35
Docenten Otto Sylwan, son af
öfverstelöjtnanten och filosofiske skriftställaren O. C.
Sylwan, föddes i Kristianstad 1864, tog
därstädes mogenhetsexamen 1881, blef fil.
kandidat 1886, fil. licentiat 1892 och fil. d:r samt
docent i estetik och litteraturhistoria
samma år.
Vid universitetsbiblioteket blef han e. o.
amanuens 1886. För studier har han, delvis
på riksstatens resestipendium, besökt
Tyek-land, England, Frankrike, Belgien, Holland,
Österrike och Italien.
Dels särskildt, dels i tidskrifter har han
utgifvit en hel del arbeten, de flesta om
Sveriges periodiska litteratur eller dess
märkligare män.
Solsystemet.
Med synnerligt intresse hafva deltagarne
i 1900 års akademiska sommarkurser
omfattat föreläsningarna i astronomi. Äfven
om man icke är rustad att intränga i den
astronomiska vetenskapens djupare schakt
och därför svårligen kan fatta hela vidden
af den eröfring, människosnillet gjort på
detta forskningsfält, så vill man ju dock
lära känna åtminstone de yttre konturerna
af världsbyggnaden, de viktigaste
astronomiska företeelserna och de allmänna lagarna
för dessa. Och en sådan kunskap hafva
kursdeltagarne vunnit eller fått förökad
genom att öfvervara docenten doktor Elis
Strömgrens föreläsningar om solsystemet.
Sedan föreläsaren först framhållit själfva
centralklotets, solens, utomordentliga
betydelse såsom alstrare af ljus, värme och
rörelse, framlade ban en väl vald samling
vetenskapliga data, ägnade att klargöra gamla
och nya tiders uppfattning af vårt
solsystems utveckling och nuvarande
beskaffenhet. Den muntliga framställningen
illustrerades rikligt dels genom goda
skioptikonbilder och raskt men dock väl utförda
teckningar på svarta taflan, dels genom att
kursdeltagarne tillätos gruppvis besöka Lunds
astronomiska observatorium, där de under
föreläsarens outtröttliga och insiktsfulla
ledning fingo »med egna ögon» i verkligheten
skåda åtskilligt af det underbara, som förut
varit dem tillgängligt blott i ord och
afbildningar.
Det om stor lärarebegåfning vittnande
sätt, hvarpå d:r Strömgren demonstrerade
t. ex. de allmänna rörelselagarna, den
mekaniska värmeteorien och i sammanhang
därmed den Helmholtzska teorien för
solvärmets bibehållande, spektralanalysen,
komet- och stjärnfallsproblemet m. m., som
vi af utrymmesskäl måste afstå från att ens
antyda, står öfver allt beröm och gaf helt
visst mycket goda impulser åt de många
bland åhörarne, som själfva hafva en
läraregärning sig anförtrodd.
Auditoriets tacksamhet mot den
talangfulle föreläsaren gaf sig tydligt uttryck icke
blott genom ihållande applåder utan än mer
därigenom, att alla hans föreläsningar voro
till trängsel besökta, ehuru de blifvit
förlagda till dagens sista arbetstimme. .
Vilh. Algren.
Docenten Svante Elis Strömgren, hvars
fader var handlande i Helsingborg, föddes
därstädes 1870, blef student 1887, fil. kandidat
1890, fil. licentiat 1898 och samma år fil. d:r
samt docent i astronomi. Aret förut hade
han blifvit e. o. amanuens vid astronomiska
observatoriet.
Utom artiklar i dagspressen har han i
tidskrifter haft införda ett par arbeten om
kometbanor.
Det indiska dramat
behandlades under kurserna i fem f öreläs-,
ningar af e. o. professor Nils Flensburg.
Som bekant hafva flera af de indiska
dramerna bevarats till vår tid och anses
med rätta som pärlor af fin och skär
diktkonst. Så äro ju Kalidasas »Sakuntala»,
hans »Vihama och Urvasi» och Sudrakas
»Den lilla lervagnen» (Vasantasena) vida
berömda och högt uppskattade. Under dessa
föreläsningar framlades en öfversikt af
byggnaden i de indiska dramerna och
deras säregna karaktär. Något öfver 60
kursdeltagare .åhörde med intresse de såväl till
form som’ innehåll väl utarbetade
föreläsningarna.
Professor Nils Olof Mattias Flensburg, son
af biskopen m. m. Vilh. Flensburg, är född
i Lund 1855, blef student därstädes 1873,
fil. kandidat 1880, fil. licentiat 1886 och fil.
d:r 1888 samt docent i sanskrit samma år.
År 1898 blef han e. o. professor i sanskrit
och jämförande indoeuropeisk
språkforskning.
Han har varit ordförande för Lunds
studentkår och tjänstgjort eom lärare vid Lunds
privata elementarskola. Flera gånger har han
dels på egen bekostnad dels ock på
riksstatens resestipendier gjort vetenskapliga
studieresor till Tyskland.
Utom tryckta skrifter af filologiskt
innehåll har han skrifvit texten till flera
kantater, som utförts vid fester i Lund, och
gjort sig känd som lycklig tillfällighetsskald.
På Sliparebacken
höll docenten i historia Artur Stille i
fredags föreläsning om slaget vid Lund.
Ungefär 250 deltagare i sommarkurserna åhörde
den lifliga skildringen af denna drabbning,
som för både Sverige och Danmark blef
af så stor betydelse. Unisont uppstämdes:
»Hell dig, du höga Nord!»
En kortfattad lekkurs
har varit anordnad under ledning af
folkskollärarinnorna fröknarna Stina Kellgren
och Karolina Gren från Malmö och
omfattats med stort intresse till och med bland
de äldre kursdeltagarne. En afton ägnades
l1/* timme åt diskussion öfver denna fråga.
De allra fleste ansågo, att leken ej bör
vara obligatorisk. För åstadkommande af
lekplan och lekmateriel vore det nödvändigt
att intresse för ungdomens lekar väcktes hos
kommunernas styresmän och barnens föräldrar.
Fest för föreiäsarne.
Kl. V 2 8 i fredags afton samlades
kursdeltagarne till samkväm å Akademiska
föreningens stora festsal, hvilken dagen till
ära var festligt smyckad. Till samkvämet
hade inbjudits samtliga föreläsare och andra,
som deltagit i arbetet med anordningarna
för kursen. Deltagarna hälsades välkomna
af folkskolläraren N. Nilsson i Hemmings-
dynge, hvarefter té och smörgåsar serverades.
Nu begynte talens långa rad omväxlande
med sång. Första talet hölls af den
86-årige fil. jubeldoktorn, kyrkoherden i
Edsbergs församling i Nerke F. T. Hagberg.
Han tackade för universitetets vänlighet
att bereda tillfälle för personer från skilda
delar af landet att mötas. Ett tack till hela
det vackra Lund med dess många rika
minnen och vänliga invånare, och sist ett tack
för föreläsningarna, hvilka af talaren
betecknades såsom af ovärderlig nytta och glädje.
De hade gifvit oss en inblick i världsalltet
och därmed en erinran om världsalltets
upphofsman. Det har varit solskensdagar både
i naturen och andens värld.
Professor Ribbing svarade i ett
glänsande tal.
Det funnes ett ord, som förefölle tal:n
ytterst osympatiskt. Det ordet vore
klassmedvetande. Det borde ej finnas något tal om
olika klasser. Vetenskapen och bildningen
veta ej af sådan klasskillnad. Alla stå vi vid
kunskapens källa och vilja dricka af dess
vatten. Det kan ju hända, att den enes
bägare är olik den andres, att den ena har
tid att stanna längre vid den källan än en
annan, men hufvudsaken är att alla vilja
dricka. Det vore en glädje för lärarne att veta
att de kunskapsfrön de under dessa kurser
så ut skola bära frukt. Tal:n slutade med
ett tack att så många kommit och ett
välkomna åter.
Folkskolläraren A. Vallqvist i
Landskrona talade i egenskap af representant för
landets folkskollärarekår.
Sommarkurserna äro ett uttryck för den
demokratiska principen om vetenskapernas
popularisering. Att dessa vunnit en sådan
anslutning torde bero därpå, att här ilandet
funnits och finnas så utmärkta betingelser
för densammas realiserande och utveckling.
Dessa betingelser ligga dels i
vetenskapsmännens kärlek till vetenskapens
popularisering, dels i det begär efter mera vetande,
som utmärker vårt lands lärarekår. Genom
sommarkurserna erbjudes lärarekåren tillfälle
att stilla detta begär, att emottaga andlig
väckelse och utvidgade kunskaper. Ett tftck
till de ärade vetenskapsmän, som medverkat
vid detta års sommarkurser!
Talet åtföljdes af ett fyrfaldigt hurra för
föreläsarne.
Professor F. A. Johansson svarade med
att framhålla hvars och ens ansvar.
Föreläsarne ha ansvar för det de lära, åhörarne
stå i ansvar för, huru de höra. Det
fordras arbete, så att de ord som här talas
tillgodogöras och omsättas i det praktiska
lifvet.
Sedan fröken Sara Thåström i
Helsingborg deklamerat »ett reseminne», talade N.
O. Bruce i Åkarp för
organisationskommit-terade, professor Ribbing och folkskollärare
Lundahl.
Talaren framhöll, att den trefnad, vi erfara
vid en kurs som denna, beror på
arrange-mangerna, och det arbete, som det sa kräfva,
sker vanligen i det tysta. Det är den tysta
kraften, som oftast ingen tänker på, som här
är verksam. Vi ha dessa båda nian att tacka
för den obetingade tillfredsställelsen \i i dessa
dagar erfarit. Ett trefaldt lefve för
organisationskommittén!
Hrr Ribbing och Lundahl svarade under
stort bifall. Den senare vände sig därefter
med ett tack till ledarinnorna för den
lekkurs, som i sammanhang med
sommarkurserna varit anordnad, nämligen fröknarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
