Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 40. (979.) 3 oktober 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
678
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 40
nan de blefve ordinarie, under det på
landsbygden lärarne tämligen snart efter examen
blefve ordinarie. Om alla tjänsteår skulle få
räknas vid anställning som ordinarie
härstädes, skulle lärare från landsorten tidigare
komma upp i högsta lönegraden än sådana,
som hela tiden tjänstgjort härstädes. I samma
riktning yttrade sig komminister Leuwgren
och d:r Lagerstedt.
Pastor primarius Hahl försvarade
Storkyrkoförsamlingens ståndpunkt: frågan vore ej nog
utredd.
Hr E. Hammarlund fann däremot frågan
tillräckligt klar. Kyrkostämmorna hade i fjor
beslutat ny lönereglering, och enligt denna
skulle ålderstilläggen utgå »på grund af
tjänsteån - icke på grund af ordinarie
tjänstgöring vid Stockholms folkskolor. I
öfverensstämmelse härmed hade ock från innevarande
års början samtliga härstädes anställda lärare
och lärarinnor fått räkna alla sina föregående
oförvitliga tjänsteår, äfven om de fullgjorts
utom Stockholm, och lön hade i enlighet
härmed utbetalts till lärarepersonalen. Nu gällde
frågan dem, som hädanefter antagas till
ordinarie vid Stockholms folkskolor, och skäl
funnes då att bifalla öfverstyrelsens förslag,
enligt hvilket den högsta lön, som lärare från
landsorten vid tillträde af plats härstädes
skulle kunna erhålla, blefve 2,100 kronor
och för lärarinna 1,500 kronor. Man
kunde nämligen befara att, om ingen
inskränkning gjordes utan lärare och lärarinnor från
landsorten genast vid förflyttning hit blefve
berättigade till resp. 2,400 och 1,650 kr.,
öfverstyrelsen skulle draga sig för att antaga
äldre lärare från landsorten, huru meriterade
de än vore. Då det vore nyttigt för
folkskoleväsendet härstädes, att de unge lärarne
här finge vid utnämningar täfla med
landsortslärare, yrkade tal:n bifall till
öfverstyrelsens förslag.
D:r Lagerstedt och kyrkoherden Bergman
(den senare under åberopande af
folkskoleinspektören) bestredo riktigheten af det
påståendet, att nuvarande lärare härstädes fingo
räkna eig tillgodo sin föregående tjänstgöring
i landsorten. Hr Hammarlund vidhöll
emellertid riktigheten af sina uppgifter. *
Då öfverstyrelsen underlåtit att i sitt
statförslag redogöra för, efter hvilka grunder
lönerna för närvarande utbetalas till de
lärare, hvarom nu är fråga, och då härom
rådde delade meningar inom
kyrkofullmäktige, fann majoriteten riktigast att for
närvarande afslå öfverstyrelsens förslag.
Beslutet fattades med 32 röster mot 17. Det
blir sålunda under nästa år på samma sätt
som i år, d. v. s. att om någon lärare från
landsorten anställes härstädes som ordinarie,
så får han i fråga om ålderstillägg räkna
alla föregående tjänsteår sig tillgodo. För
redan förut här anställde lärare utgå
naturligtvis lönerna allt framgent enligt de
grunder, som fastställts af kyrkostämmorna.
Förste lärarnes arvoden.
Öfverstyrelsens hemställan om höjning af
anslaget till arvoden för tillsyn vid skolorna
från 9,000 till 16,000 kronor afslogs utan
diskussion. Man ville afvakta den af ett
flertal kyrkostämmor i fjor begärda
utredningen.
Sånginspektör.
Öfverstyrelsens förslag om ett anslag å
1,800 kr. till särskild sånginspektion vid
folkskolorna hade ej godkänts af
Stor-kyrko-, Jakobs och Johannis, Maria, Adolf
Fredriks och Kungsholms församlingar.
* De grunda sig på
folkskoleöfverstyrelsen s protokoll för den 29 sistl. januari samt
på de uppgjorda aflöningslistorna.
Kyrkofullmäktiges beredningsutskott
tillstyrkte nu öfverstyrelsens förslag, då utskottet
ansåg en sådan inspektion nödig.
Diskussion i denna punkt öppnades af
hr E. Hammarlund, som yrkade afslag. Med
alla skäl kunde man här tala om bristande
utredning. Hvarken behöfligheten af en
dylik tjänst eller syftet med densamma vore
klargjordt. Härtill komme, att
folkskoleinspektören aldrig satts i tillfälle att yttra sig
om förslaget, utan hade detsamma tillkommit
efter det han afrest till Parisutställningen.
Ensamt denna omständighet vore tillräcklig
att för närvarande icke bifalla
framställningen. I samma riktning yttrade sig d:r
Norblad och pastor Leuwgren, hvaremot grefve
von Rosen och rektor Wcern talade för
öfverstyrelsens hemställan.
Utan votering afslogs framställningen.
Löneförbättring åt lärarinnor i pappslöjd.
Maria församling hade beslutat, att
lärarinnor i pappslöjd skulle tillerkännas en- lön
af 600 kr., medan öfriga församlingar
godkänt öfverstyrelsens förslag om en lön af
500 kr. Beredningsutskottet hemställde om
bifall till sistnämda lönebelopp.
Hr E. Hammarlund ansåg skäl föreligga att
bifalla Maria församlings framställning.
Liksom lärare i manlig slöjd tillerkänts i lön
för 15 timmars tjänstgöring hälften af lägsta
ordinarie lärarelön, alltså 750 kronor, kunde
lärarinnorna i pappslöjd göra anspråk på
att för 15 timmars tjänstgöring få hälften af
lägsta ordinarie lärarinnelön, alltså 600
kronor. Från nästa år blefve statsbidraget
förhöjdt, så att för hvarje dylik lärarinna
ut-ginge 240 kronor, hvadan kommunen endast
behöfde erlägga 360 kronor. Härtill komme,
att på 1880-talet lönen utgått med 600
kronor men sedermera blifvit nedsatt. Yrkade
bifall till det högre lönebeloppet.
På samma sida ställde sig pastor primarius
Håhl, rektor Waern och kyrkoherden
Bergman.
För det lägre beloppet talade däremot
sekreteraren Åsbrink och lektor Sten Boije.
Med 28 röster mot 18 godkändes det högre
lönebeloppet.
Till slöjdmateriel för gossar
hade Kungsholms församling anslagit 10,000
kronor men öfriga församlingar beviljat hvad
öfverstyrelsen begärt eller 9,000 kronor.
Kyrkofullmäktige godkände sistnämda belopp.
För bokförråden
i Jakobs och Katarina skolor anslogs i
enlighet med öfverstyrelsens förslag 800 kronor.
Tilläggspension åt två lärarinnor.
Öfverstyrelsen hade hemställt, att två
lärarinnor, den ena född 1824, den andra
1828, hvilka afgått innan den af
församlingarna beslutade tilläggspension beviljades,
skulle erhålla en tilläggspension på 150 kr.
hvar från innevarande års början. Samtliga
församlingar hade bifallit detta utom
Östermalms, som ville bevilja nämda summor i
gratifikation först från 1901.
Beredningsutskottet hemställde om bifall till
Östermalms församlings förslag. Härom uppstod
en ganska segsliten debatt, som inleddes af
rektor L. M. Wcern, hvilken framställde
det medlingsförslaget, att de två lärarinnorna
skulle få det ifrågavarande beloppet redan
från 1900, men såsom gratifikation, då
beviljande af tilläggspension kunde binda
kyrkofullmäktige att behöfva bevilja sådana äfven
åt tilläfventvrs icke behöfvande.
Hr E. Hammarlund talade för rent bifall
till öfverstyrels,ens förslag. Om »gratifikation»
beviljades, kunde det naturligtvis ej komma
i fråga att taga denna från lärarinnorna, utan
finge den utgå under deras lifstid. Hvartill
tjänade det då att i staten införa en ny
rubrik?
Kammarrättsrådet Östberg instämde med hr
Waern. Pensionen från staten kunde komma
att höjas, och då kunde möjligen kommunen
vilja indraga gratifikationen.
Sekreteraren Åsbrink framhöll faran af att
bifalla förslaget vare sig i ena eller andra
formen. Öfverstyrelsen hade ej med ett ord
omnämt, huruvida det funnes flera och i så
fall huru många lärare och lärarinnor i sarnma
kategori som de förevarande. Om anslaget
beviljades - hvar skulle det sluta? Tal:n
tillät sig betvifla, att de båda lärarinnorna
vore i nödställd belägenhet, såsom
öfverstyrelsen uppgifvit. Det vore snarare en
»berömvärd påpasslighet». Ocji om de vore i
fattiga omständigheter, borde de, menade
talaren, söka allmänna fattigvården eller bosätta
sig på landet I Kommunen skulle genom de
ifrågavarande prejudikaten kunna svårligen
betungas i framtiden. Tal: n yrkade därför
afslag.
Hr E. Hammarlund fann detta vara hårda
ord. »Hvar skulle det sluta?» Jo, därom hade
öfverstyrelsen lämnat besked å sid. 11 i sitt
tryckta förslag. Det finnes utom de två
lärarinnorna endast tre lärare och sex
lärarinnor, som tagit afsked men ej erhållit
tilläggspension. Äfven om alla dessa begärde och
erhölle dylik pension, blefve hela utgiften
omkr. 2;500 kr. Detta kunde ej kallas att
svårligen betunga kommunen. Det funnes
icke den ringaste utsikt, att statspensionen
ekulle ökas för dem, som redan fått sina
Pensionsbref. Riksdagen kunde nämligen
befara, att då ock andra ämbets- och
tjänstemän skulle komma med liknande anspråk
om ändringar i pensionsbrefven.
Dr Lagerstedt försvarade likaledes
öfverstyrelsens förslag.
Efter ytterligare åtskilliga repliker
beslöts ntan votering att bifalla rektor Wserns
förslag.
Tilläggspension åt förste läraren J. Svärd
beviljades i enlighet med öfverstyrelsens
förslag med 800 kr,, dock med det villkor att
kyrkofullmäktige ej därmed uttalat något
godkännande af öfverstyrelsens härvid
till-lämpade beräkningsgrund.
Uttaxeringen för folkskoleväsendet
hade af Storkyrko-, Maria samt Östermalms
församlingar satts till 80 öre men af öfriga
fem församlingar till 85 öre enligt
öfverstyrelsens förslag. Då dels till följd af ett
utaf innevarande års riksdag fattadt beslut
ett större belopp än det af öfverstyrelsen
beräknade är att såsom statsbidrag för
folkskolebudgeten påräkna, dels ock den af
öfverstyrelsen föreslagna uttaxeringen af 85
öre för hvarje bevillningskrona torde komma
att lämna större inkomst än öfverstyrelsen
i statförslaget upptagit, hade
beredningsutskottet ansett sig kunna tillstyrka, att
uttaxeringen bestämdes till allenast 80 öre pr
bevillningskrona.
Detta blef ock utan diskussion
fullmäktiges beslut.
Ansvarsfrihet.
I enlighet med revisorernas hemställan
beslöts till sist att bevilja
folkskoleöfverstyrelsen ansvarsfrihet för dess förvaltning
under år 1899.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
