Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 48. (987.) 28 november 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 48
SVENSK LÄllARETIDNlNG.
807
studerat detta lands skolväsen och uppehöll
sig i sitt föredrag mest vid skolorna i Leeds,
Nottingham, Edinburgh och London,
hvarjämte en och annan skildring lämnades från
den engelska hufvudstadens rikt pulserande
lif ute och hemma.
De skolformer, som i föredraget utförligare
skildrades, voro: Infants-school, motsvarande
tyskarnas Kindergarten, samt
fortsättnings-skolorna. Infants-school mottager barn, som
äro under fem år och handleder dem i
läsning, lekar, handarbeten och först och sist
ritning. Dessa skolor äro mycket populära,
och föräldrarna sända gärna sina barn dit.
Fortsättnin^sskolorna äro af treslag: högre
folkskolor, aftonskolor och egentliga yrkesskolor.
Den högre folkskolan är, som namnet
angifver, en fortsättning af den egentliga
folkskolan; läsämnena ökade med f rammande språk:
tyska och franska.
Aftonskolan är delad i tre sektioner: en
egentlig fortsättningsskola, en handelsklass
och en lägre teknisk afdelning. Ämnena äro
valfria, dock får ingen välja mer än tre
ämnen under läsåret (hvars 240 timmar då
uppdelas till 80 för hvarje ämne).
Yrkesskolorna utbilda yrkesidkare och
skaffa äfven platser åt sina elever efter
genomgången 3-årig kurs. Utförligt skildrades
lifvet i en sådan yrkesskola vid Regent Street
i London, stiftad af en enskild man,, mr Hogg,
1864. Den hade till. en början ett fåtal
lärjungar, men äger nu 15,000, som i flera stora
hus deltaga i mångskiftande göromål.
Lifvet i dessa fortsättningsskolor kräfver
visserligen ett intensivt arbete, men man
sörjer ock. för anskaffande af nödig
vederkvickelse och förströelse under lediga stunder.
Där rinns bibliotek, diskussions- och
lekföreningar m. m.
Skolgången öfvervakas noga, och hvarje
skolas statsanslag står i direkt förhållande
till antalet närvarande elever, hvadan skolan
gör en ekonomisk förlust för hvar och en
elev, som är frånvarande.
Teckningsundervisningen står i de engelska skolorna
synnerligen högt; börjande redan i Infants-school
går den som alla de andra skolämnenas
nödvändiga biträde hela skolan igenom.
Teckningen börjar icke med räta linjer utan
egentligen med målning med vattenfärg och
pensel af kroklinjer och ornament. En mängd
teckningar, utförda af barn af olika åldrar,
förevisades och väckte synnerlig
uppmärksamhet. Talarinnan ansåg, att mycket hos
oss borde göras för denna undervisnings
höjande och föreslog igångsättande af
teckningskurser för lärarepersonalen, där den
j kunde inhämta färdighet i snabb och korrekt
frihandsteckning på krittafla.
De engelska skolsalar, som tal:n sett, vore
ofta rikt prydda med taflor och lefvande
växter.
Tal:n slutade med en skildring af mr Höggs
storslagna verksamhet för
fortsättningsskolornas utveckling och uttalade den önskan,
som från flera håll i vårt land låtit höra sig,
att äfven vi snart måtte kunna bjuda vår
ungdom, när den slutat folkskolan, tillfälle
till ökad insikt och förkofran.
Sedan katekeskommitténs utlåtande - för
hvilket redogöres på annat ställe - hade
blifvit godkändt, höll hr Fridtjuv Berg ett
kortare föredrag om den gamla svenska
folkvisan och sättet för dess utförande i äldre
och nyare tid, hvarjämte trenne typiska
folkvisor refererades: »Inga liten
kvarnpiga», »Bergakungen» och »Hvad skulle jag
inte sörja?» Därefter sjöngos de nämda
folkvisorna stämningsfullt och vackert af
fröken J, Johansson.
Slutligen uppläste hr H. Thorelius på
värmländskt bygdemål flera af G. Frödings
dikter.
De synnerligen talrikt tillstädeskonma för-
eningsmedlemmarna gåfvo med lifliga
applåder tillkänna sin belåtenhet med
prestationerna. Mötet afslöts med gemensam supé.
Ungdomens uppfostran var på tal
vid ett möte, som den 20 d:s i Höganäs
var anordnadt af arbetareföreningarna.
Skolråd och lärare hade särskildt inbjudits och
mangrant tillstädeskommit. Ett par, tre
hundra personer hade infunnit sig, och
många måste gå hem utan att få plats.
Diskussionsämnet lydde: »Föreligga några
brister vid ungdomens uppfostran, och om
så är, hvad kan göras för deras af
hjälpande?»
Diskussionen inleddes af grufarbetaren Bo
gren, som uttalade sin glädje öfver att så
många mött. Man vore snar till att påpeka
brister i uppfostran men sen att göra något
för deras af hjälpan de. Ofta brydde barnet
sig ej om att lära något, sedan det lämnat
skolan.
Folkskolläraren O. A. Dahlström ansåg
uppfostran vara en svår konst, sorn ej kan läras
och ej bör tillämpas enligt regler utan efter
barnets kynne. Hufvudsaken i all uppfostran
är kärlek, hemmets uppfostran viktigast. Men
många föräldrar toge denna sak så lättvindigt,
att de kunde uttala sin glädje öfver att vid
skolans början »bli fria för barnen igen
någon tid». Det vore ett missförhållande, att
arbetarne ej vore representerade i skolrådet
- detta borde förstärkas med fem nya
medlemmar, alla ur arbetareleden, på det dessas
intresse för skolan måtte bli större.
Bruksarbetaren Olofsson klagade, att barnet
ryckes från skolan just då dess
fattningsförmåga utvecklats. Industriens grottekvarn är
ingen uppfostringsanstalt för barn. Men
arbetarens ekonomiska ställning gör, att han
måste taga hänsyn till inkomsten äfven om
denna skall ökas på bekostnad af håns barns
moral och hälsa.
Inledaren tillade, att arbetarnes
bostadsförhållanden äfven inverka menligt på
ungdomens uppfostran.
Af flera talare framhölls, att ungdomen
visst icke vore mera moraliskt förfallen nu
än förr - då satte man en ära uti att vara
fräck.
Arbetaren A. Nilsson ansåg, att barnen hade
för mycken utanläsning och annat, som
orsakade trötthet och olust, hvarför ungdomen
miste läslusten och sökte nöjen utomhus.
Han bemöttes af folkskolläraren J.
Gullberg och kyrkoherden G. Mauritzson. Den
förre hade aldrig kunnat tänka sig att någon
ur arbetarnes klass skulle vilja minska
läroämnena i skolan. Gossens intellektuella
utveckling börjar, då han inträder i
fortsätt-ninggskolan. Önskligt vore, att arbetarnes
barn finge tillfälle att fortsätta sin skolgång,
så att en femte och en sjette klass kunde
komma till stånd i folkskolan. Och
kyrkoherden framhöll, att folkskolans undervisning
vore så praktisk och fängslande som möjligt.
Man borde därför slippa att höra dylika
klagomål.
Bruksarbetaren Olofsson påpekade krogarnes
förbannelse. De borde stängas lördagsaftnar
och söndagar. Tal:n ville föreslå, att flera
dylika möten utlystes.
Kyrkoherden Mauritzson lofvade att med
det första utlysa ett s. k. föräldramöte.
Hemslöjdskolor för gossar. En
fråga om inrättande af dylika skolor
debatterades vid ett af diakonistyrelsen i Gäfle
den 20 d:s utlyst möte, till hvilket ett
60-tal personer infunnit sig.
Inledaren var kyrkoherden N. Lövgren.
Talaren utgick från den allmänt
öfverkla-gade, alltmer öfverhandtagande sedliga
förvillelsen bland ungdomen. JStt botemedel mot
denna vore helt visst, om gossarne kunde
sysselsättas mellan 14 och 18 år. Dessa hade
väl arbetsförtjänst i Gäfle sommartiden, då
sjöfarten är öppen, men vintertiden tinge de
gå fåfänga på gatorna. Så bildades ligor,
som fostrade förbrytare. Arbetsstugorna
kunde inrymma ett 30-tal gossar, men ett par
hundra behöfde sysselsättas. Slöjdarbetena
borde utföras i hemmet och magasin inrättas
för att bereda afsättning åt alstren.
Färdighet skulle bibringas genuin slöjdkurser,
uppmuntran till arbete ske på det sätt, att man
skaffade gossarne verktyg och tiilhandahölle
dem råmaterial. Det behöfdes en dugande
man i spetsen för det hela, och en
anläggning sådan som den projekterade skulle draga
stora utgifter. Stadsf allmakt ge hade
emellertid förvisso rätt att träda emellan, vare sig
de ville själf SL eller genom annan
kontrollerad myndighet leda företaget.
Under diskussionen vann inledarens
förslag understöd af samtliga talare, bland
hvilka må nämnas folkskoleinspektören d:r
Nordlander, folkskolläraren J. Lindholm och
lektor N. P. Ödman, och slutligen utsågs
en kommitté af fem personer att utreda
frågan och sedan utlysa ett nytt möte eller
också till stadsfullmäktige direkt inlämna
den verkställda utredningen.
Ett tack till Sveriges lärare. Eu
polsk skolman, Jözef Przyluski, lärare vid
ett större uppfostringshein i W ars j av,
hvilken en längre tid vistats i Sverige och
därunder besökt Nääs, Göteborg, Helsingborg,
Halmstad och Stockholm i och för
pedagogiska studier, har på hemvägen till sitt land
afsändt nedanstående tacksägelse.
Skrifvelsen har öfversatts till svenska af
medarbetaren i Göteborgs Handelstidning,
skriftställaren Alfred Jensen och stod att läsa i nämda
tidnings lördagsnummer.
Till mina ärade kolleger i Sverige.
Under några månaders studier på Nääs
samt ett par veckors resor i edert land har
jag rönt så mycket sympati och välvilja af
eder, kära kolleger, att jag ej kan låta bli
att ge uttryck åt min tacksamhet och
tillfredsställelse, och jag måste öppet tillstå, att
jag bland eder känt mig såsom hemma.
Jag blef förtjust i ert lands vackra natur,
men hundrafaldt mer greps jag, när jag lärde
känna er goda, hederliga karaktär, er
ömsesidiga tillgifvenhet, öppenhjärtighet och
bildningslust; när jag öfvertygade mig om den
samvetsgrannhet och kärlek, hvarmed I
ut-förden ert svåra samhällsvärf, och när jag
såg den faderliga ömhet och omsorg,
hvarmed I omfattaden de barn^ som anförtrotts
åt er, samt den vänlighet, hvarmed I
um-gingens med dem.
Att leda och utbilda de ungas sinnen är
helt visst en svår och mödosam pedagogisk
uppgift; men eder arbetsarnhet, er kärlek till
ert kall, er samvetsgrannhet och energi göra
eder mäktiga att fatta och utföra denna
sträfvan, åt hvilken I ägnat er. E-esultaten och
frukterna af edert arbete hafva därför också
blifvit synliga.
I kunnen berömma er af att i herrar
skolinspektörer äga insiktsfulla, taktfulla ledare,
med hvilka I stån i vänskapligt förhållande,
och som skickligt styra hela
skolorganisationen. Dessa präktiga skolhus, gymnastik- och
slöjdsalar vittna vältaligt om en riktig
uppfattning af en af de största sociala
uppgifterna - folkbildningen. Edert samarbete vid
utarbetande af skolreformer och edert nit att
fullgöra förpliktelser ställa eder mycket högt
och tyda på en härlig framtid.
Jag känner mig lycklig att hafva lärt känna
ert land, fullt af poesi, samt dess arbetsamma
inbyggare. Jag sänder eder under hemresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
