Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 51. (990.) 19 december 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
874
BYENSK LÄRARETIDNING.
tfn 51
håller med afseende härå åtskilligt, som
förtjänar beaktande.
T öfverensstämmelse med allmänna
folkskolestadgan skiljer förslaget
mellan tre kategorier af barn:
1) sådana, som hvarken af fattigdom eller
inskränkt fattningsgåfva hindras att inhämta
de kunskaper, hvilka fordras för att erhålla
afgångsbetyg;
2) sådana, som af fattigdom hindras att
begagna undervisningen, till dess de
genomgått hela den för skolan i vederbörande
reglemente bestämda lärokursen, och
3) sådana, som sakna erforderlig
fattningsgåfva att förvärfva det fulla
kunskaps-mått, som enligt gällande reglemente bor i
skolan inhämtas.
Beträffande den första kategorien
meddelas i § 34 bestämmelser särskildt för
dem, som ej vid skolålderns slut
inhämtat de för afgång erforderliga
kunskaperna, och särskildt för dem, som
före nämda tidpunkt gjort detta. Om
de förra föreskrifves, att de fortfarande
skola anses skolpliktiga (i den
egentliga folkskolan). För de senare åter
stadgas, att de skola vara skyldiga öfvergå
till folkskolans högre afdelning och där
kvarstanna, intill dess de antingen
genomgått samma afdelning eller utträdt
ur skolåldern.
I fråga om nu omnämda skyldighet
för dem, som före skolålderns slut till
fullo inhämtat den egentliga folkskolans
kurs, skulle dock, såvida torhållandena
det påkalla, kunna göras undantag
för sådana lärjungar, hvilka fyllt 12 år
och hafva tillgång till stadigvarande
anställning i arbete. I den ordning
reglementet kan komma att bestämma
skulle nämligen öfverstyrelsen äga rätt
att låta dylik lärjunge a) för den tid
anställningen varar deltaga i
undervisningen i folkskolans högre afdelning
allenast i fortsättningsskolans ämnen
eller b) för samma tid i stället bevista
fortsättningsskolan eller c) fullständigt
befrias från skolgång.
Detta sista alternativ förefaller
synnerligen öfverraskande, då man
nämligen besinnar, att här är fråga om
barn, som befinna sig i skolåldern och
icke äro särskildt fattiga. Det kan
icke vara motiveradt af någon
hänsyn till lagen angående minderårigas
användande i industriellt yrke, ty
denna lag innehåller ju
lyckligtvis i sin § 3 följande bestämmelse:
»Arbetsgifvare vare skyldig att bereda
hos honom anställd minderårig, som
icke fyllt femton år, den ledighet, som
för deltagande i fortsatt undervisning
kan erfordras.»
Af förslagets formulering vill det
nästan synas, som om öfverstyrelsen tänkt
sig tvänne olika former af
»folkskolans högre afdelning», den ena med
större ämneskrets och längre lärotid,
den andra afsedd för minderåriga
industriarbetare samt på grund häraf med
kortare undervisningstid och färre
läroämnen. Vi taga nämligen för gifvet
att meningen ej kan vara den, att de
båda olika slagen af lärjungar skulle
undervisas tillsammans i de
gemensamma ämnena. Oafsedt de
skoltek-niska svårigheter, som komme att lägga
sig i vägen härför, synes det vara
själfklart, att nämda ämnen icke gärna
kunna behandlas på alldeles enahanda
sätt för tvänne slag af lärjungar, som
måste hafva så olika förutsättningar
att mottaga och tillgodogöra sig det i
skolan meddelade. Denna förmodan
tyckes äga ett visst stöd i den
omständigheten, att enligt § 3 mom. 2
beredandet af fortsatt undervisning skulle
vara obligatoriskt men enligt § 3 mom.
3 inrättandet af s. k. fortsättningsskola
däremot frivilligt, hvaraf framgår, att
den fortsatta undervisningen skulle
kunna tillgodoses genom någon annan
anordning än »fortsättningsskolan», och
i så fall har möjligen någon mindre
fullständig form af »folkskolans högre
afdelning» ansetts ligga närmast till
hands.
I fråga om den andra kategorien af
folkskolebarn (dem, för hvilka
fattigdom utgör ett hinder att kvarstanna i
egentliga folkskolan, tills dennas kurs
blifvit nöjaktigt inhämtad) äro
förslagets bestämmelser ganska utförliga.
För att en lärjunge, hörande till
denna kategori, skulle .erhålla tillstånd
att lämna egentliga folkskolan,
uppställas följande villkor:
1) att han fyllt 13 år;
2) att han (»där ej särskilda förhållanden
föranleda undantag») inhämtat åtminstone
följande lärokurs:
a) kristendomskunskap: biblisk historia,
fullständigt genomgången efter en mindre
lärobok, och katekes, första och andra
hufvud-styekena;
b) modersmålet: ren och flytande
innanläsning, öfning att uppfatta och redogöra för
det lästa, att skriftligen återgifva enkla
berättelser, att skriftligen uttrycka egna tankar
samt att upplösa sammansatta meningar i
satser, äfvensom det allmännaste af
interpunk-tionsläran;
c) räkning: de fyra räknesätten i hela tal
med tillämpning på de i praktiskt hänseende
viktigaste uppgifter; inledning till allmänna
bråk äfvensom decimalbråk;
d) sång, med Undantag för dem, som
därför sakna allt anlag: psalm- och
sångmelodier.
3) att stadigvarande anställning i arbete
står honom till buds, samt
4) att han fortfarande deltager i
undervisning, antingen uti folkskolan i
kristendom, modersmålet, räkning och skrifning
eller ock i ersättningsskolan, i senare fallet
under minst ett läseår;
hvartill dessutom kommer:
ö) att han, i händelse anställningen i
arbete upphör, skall vara skyldig återgå till
den egentliga folkskoleundervisningen.
Nu anförda bestämmelser
ådagalägga, att öfverstyrelsen på ett
beröm-värdt sätt sökt begränsa den ur flera
synpunkter så fördärfljga praxis, som
mångenstädes utbildat sig och hvar-
igenom man gjort det lätt för
obetänksamma eller egennyttiga föräldrar
att allt för tidigt beröfva sina barn
förmånen af en normal skoluppfostran.
En anmärkning kunna vi
emellertid ej undertrycka. Lärjungar, som
fått utgå i yrkeslifvet med
»minimum», skulle enligt förslaget kunna
få »deltaga i undervisningen i
folkskolan allenast i kristendom, modersmål,
räkning och skrifning». Vi inse ej,
huru detta, åtminstone i sak,
förliker sig med föreskriften i
förslagets § 16: 3, enligt hvilken
lärjungar i ersättningsskola icke få
undervisas tillsammans med folkskolans
lärjungar. Själfklart är dessutom, att
en samundervisning af dylikt slag skulle
vara i högsta grad olämplig. Tillåter
en skolstyrelse lärjungar afgå med
»minimum», sä måste den uppenbarligen
för deras räkning upprätta särskild
ersättningsskola.
Synnerligen knapphändig är den
bestämmelse, hvilken angår den tredje i
stadgeförslaget särskildt omnämda
kategorien af barn, dem nämligen, som
»sakna erforderlig fattningsgåfva». Och
hvad värre är: ifrågavarande
bestämmelse (§ 46: 2) har - väsentligen
väl just genom sin knapphändighet -
blifvit sådan, att den lätt kan komma
att ingifva en vilseledande föreställning.
För de läsare, som ej närmare satt sig
in i saken, ligger det missförståndet
nära, att man för detta slags barn tänkt
sig en kortare och flyktigare skolkurs
än för de uti intellektuellt afseende
lyckligare lottade.
Meningen är naturligtvis snarare den
motsatta. I utlandet, där frågan om
»specialklasser» eller »hjälpklasser» för
länge sedan blifvit öfverflyttad från
diskussionens till handlingens område och
där man därför har en mångsidig
erfarenhet att stödja sig på, har man
kommit till det resultatet, att de barn, som
utan att vara egentliga idioter dock på
grund af organiska brister blifvit på
abnormt sätt hämmade i sin andliga
utveckling, böra erhålla en alldeles
särskild, enkom efter deras
förutsättningar och därpå grundade behof lämpad
undervisning. För undvikande af en
i vårt land ty värr ännu allt för
vanlig missuppfattning borde i förslaget
hafva antydts, att det är något i den
vägen man afsett.
Före senaste revision af allmänna
folkskolestadgan voro bestämmelserna
om fattiga barn och om förståndssvaga
barn på ett högst besynnerligt och
olyckligt sätt sammankopplade med
hvarandra. Nu är dess bättre den
onaturliga förbindelsen dem emellan
ändtligen upplöst och därmed möjlighet
beredd att tillgodose de senare barnens
behof utan att förnärma de förras rätt.
Undersökningar, som genom
öfver-styrelsens försorg blifvit verkställda,
hafva konstaterat hvad man på för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
