Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 52. (991.) 28 december 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 52
SVENSK LÄRARETIDNING.
901
utlåtande till kyrkofullmäktiges
beredningsutskott. I allt väsentligt står kommittén
enhälligt på alldeles samma ståndpunkt som
folkskoleöfverstyrelsen.
Rätta tiden är nu inne
för alla folkbiklninysvänner att slå ett
slag för Svensk Läraretidning,
lärarekårens eget skolblad. Om en hvar af
tidningens nuvarande prenumeranter
skaffade blott en ny abonnent, skulle
tidningen blifva i stånd att ytterligare
väsentligt utvidgas och förbättras. Gör
ett försök nu vid årsskiftet!
En länge väntad present
till det nya årets och det nya
århundradets ingång har Svenska akademien
gifvit allmänheten. Det är sjunde
upplagan af dess »Ordlista öfver svenska
språket». Eftersom vi sedan ett årtionde
tillbaka hafva s. k. riksstafning, säger
det sig själft, att den nya upplagans
stafsätt kommer att med allra snaraste
blifva påbjudet för den offentliga
undervisningen, hvadan boken i främsta
rummet kan betraktas såsom en
nyårsgåfva - eller kanske man borde säga
sekulargåfva - åt skolan. Huru stor
dennas tacksamhet blir, beror
naturligtvis helt och hållet af gaf vans
betydenhet.
Låtom oss genast säga, att denna
ingalunda är så stor, att den kan gifva
anledning till någon öfversvallande
fröjd. På titelbladet stå visserligen
de lofvande orden: »omarbetad och
utvidgad». Men omarbetningen har,
särskildt hvad rättskrifningen angår,
erhållit ett synnerligen blygsamt omfång
och stannat långt under hvad från
lärarevärldens sida varit önskadt och
begärdt.
I förordet yttrar ock akademien själf:
Med afseende på rättstafningen hafva i
denna upplaga inga genomgripande ändringar
företagits. Det har ansetts mindre rådligt
att, så snart efter den förra reformen, och
innan denna ännu hunnit göra sig
fullkomligt gällande, åter bringa större nyheter å
bane. Hänsynen till det betydliga antal
nya skolböcker, lexikaliska verk m. m., som
under de senaste åren hafva utarbetats på
grundval af närmast föregående
ordlistupp-laga eller som åtminstone tillämpat dennas
rättstafning, har äfven verkat återhållande.
Vi hoppas, att man af detta yttrande
icke får draga den slutsatsen, att
akademien ämnar vänta med att »åter
bringa större nyheter å bane», tills alla
de föregående »hunnit göra sig
fullkomligt gällande», eller tills den
upplefvat en elfvaårsperiod, hvarunder
något betydligare antal skolböcker eller
lexikaliska verk med akademisk
stafning ej utkommit. Ty i så fall skulle
vi vara principiellt tillbaka på den
ståndpunkt, där akademien befann sig
under »den gamla goda tiden», då den
stod under J. E. Rydqvists ortografiska
färla. Grundsatsenligt är nog
akademien ännu, såsom år 1889,
»reformvänlig».
Yttrandet visar emellertid tydligt,
att hvad akademien anser för ett
san-sadt framåtskridande – såsom deri
gängse termen lyder - är, praktiskt
taget, ungefär liktydigt med
stillastående och på intet sätt jämförligt med
hvad skolans män, såväl den högres
som den lägres, mena med en verklig
reform. Akademiens uppfattning, att
den genom sjette upplagan af sin
ordlista vidtagit »genomgripande
ändringar» i staf sättet, är en ny
bekräftelse på det gamla ordspråket: »tyckena
äro så olika». Med kännedom om
denna uppfattning kan det icke
förvåna, att akademien menar sig hafva
tagit ganska afsevärda steg i
reformvänlig riktning äfven genom den nu
utgifna upplagan.
Ett närmare studium af det nu framlagda
arbetet torde - säger den ock härom -
öfvertyga granskaren, att vår rättstafning
äfven genom detta har förts ett icke så
obetydligt stycke framåt i riktning af enkelhet
och reda.
För att sätta våra läsare i stånd att
härom döma, tillåta vi oss anföra
akademiens egen redogörelse för de
vidtagna förenklingarna.
De ord - heter det - för hvilka ordlistans
senaste upplaga angifver dubbla skrifformer,
utan att dubbelheten har sin grund i vacklande
uttal, upptagas nu endast med det
beteckningssätt, som ur rättstafningssynpunkt funnits vara
enklast. Alltså möter man nu ingenstädes
beteckningen qv\ sådana ord som dräkt, vikt
hafva nu icke längre biformen med -gt\
barmhärtig, människa, väster, vänster m. fl.
upptagas blott med ä; frossa likställes med
blossa, lossa, krossa och upptages alltså blott
med o, o. s. v. Sedan ett årtionde känna
våra skolor hithörande ord knappast under
någon annan form än den som nu äfven i
Ordlistan blifvit den enda.
De ord, inhemska såväl som utländska,
hvilka nu införts i Ordlistan, hafva i allmänhet,
och så långt som behörig hänsyn till ömtåliga
känslor medgifvit, erhållit en rationell
stafning. Då dessa nya ord naturligtvis till en
god del hafva en mera begränsad
användning än de som från gammalt varit
upptagna, och då knappast något ord blifvit
ändradt, som ej redan förut af många
skrif-vits med Ordlistans nya stafning, är det
att hoppas, att hithörande ändringar ej skola
väcka synnerlig anstöt. Fullständig
likformighet har emellertid omöjligt kunnat
genomföras, och det skulle för våra skolor vara
en verklig olycka, om nitiska lärare ansåge
sig pliktiga att draga alla här förekommande
undantag in i skolundervisningen. På detta
rättstafniögsområde såväl som på åtskilliga
andra - särskildt må nämnas hopskrifningen
af småord - borde en viss frihet kunna
få råda inom skolan, likasom den förefinnes
inom den goda litteraturen. De växelformer,
Ordlistan upptagit, kunna härvid tjäna till
vägledning.
Äfven i vissa ord, som från gammalt
tillhört Ordlistan, hafva rättstafningsändringar
företagits. Dock har i dessa fall den gamla
formen öfverallt erkänts såsom berättigad
vid sidan af den nya. De viktigaste af
hithörande ändringsfall må särskildt omnämnas.
Det franska oi har nu i
öfverensstämmelse med uttalet genomgående återgifvas
med oa. Alltså upptages nu icke längre
trot-toir såsom ordets hufvudform, utan trottoar.
Ordslutet -är har satts i stället för -er,
då uttalet fordrar den förstnämda formen.
Härigenom har den redan i föregående
upplaga af Ordlistan ganska fullständigt
genomförda regeln, att långt ä-ljud får ljudenlig
beteckning, sluppit sitt viktigaste undantag.
Ordlistan skrifver alltså nu karaktär såsom
redan förut ministär; den låter galär följa
necessär och har samma ä-beteckning i
grenad-jär som i militär och volontär.
Såsom det anförda ordet grenadjär
antyder, har vidare bokstafven i, där uttalet
så fordrar, framför ändelsen -är ändrats
till j, dock så att i bibehållits såsom
erkänd växelform. Också i några andra fall
har motsvarande ändring vidtagits: särskildt
bör nämnas, att orden spanior och ingeniör
nu skrifvas med j- dock erkännas
naturligtvis i-formerna fortfarande såsom goda.
Million har fått den särskildt i vers ej
ovanliga formen miljon såsom medgifven bif orm.
- Ändringen innebär endast ett fullföljande
af en förenkling, som inleddes redan i
föregående upplaga af Ordlistan, där bl. a. de
vanliga orden linie, linial erhöllo biformerna
linje, linjal.
Till undvikande af onödiga undantag från
den i det stora hela ganska fullständigt
genomförda regeln om beteckningen af kort
å-ljud med o hafva de i litteraturen ej
synnerligen vanliga orden broek, flott (såsom
namn på en insekt), i jons, voffla, volm,
vom, örngott nu erhållit den här använda skrif
-formen såsom normal beteckning.
Några få mindre ofta förekommande ord
med ä-ljud hafva af likartadt skäl skrif vits
mera ljudenligt. Härberge har, i
konsekvens med det i ordet ingående verbet
bärga, fått ä äfven i andra stafvelsen. Då
perm redan ändrats till pärm, har nu äfven
ferm fått ljudenlig beteckning, och på samma
gång pers och sterbhus - alla dessa ord
med förbindelsen -är- och skarpt
utprägladt ä-ljud. Med felb, som redan förut
ändrats till fälb, har nu följt gelbgjutare.
Likasom den senaste ordlistupplagan af
hänsyn till de många, som ej uttala lemna med
e-ljud, äfven upptog en skrifform med ä,
så har nu en motsvarande växelform
angifvits vid de äfvenledes vacklande, fastän
oftast med ä uttalade orden remna, reffla,
blecka (träd), lemmel, gers, grensle,
(kalf)-bress, (röd)- lett, pjes. Enär skolmän all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
