- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 20:e årg. 1901 /
2

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1. (992.) 3 januari 1901 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSK LlHARETIDWING.

N:r l

Hammars penna. Inom det vidsträckta
distriktet med dess här och där ganska
styfsinta och säregna befolkning finnes det
förvisso ett rikt arbetsfält för en man med
nit, energi och förmåga att på rätt sätt
gripa verket an. Provinsen är honom ej
heller främmande: här förrann hans
barndom, och här verkade han som lärare ett
tjugutal af sina bästa år.

Arnold Natanael Hammar, son till den
i svenska lekmannapredikantsverksamhetens
historia så bekante kyrkoherden i Mjällby
fl. B. Hammar, föddes i N. Rörum den
21 april 1842, blef i Lund student 1859,
fil. kandidat 1865 och fil. d:r 1868, tog
1885 teoretisk och praktisk teologisk
examen samt prästvigdes samma år. Redan
1867 blef han amanuens vid
universitetsbiblioteket i Lund samt året därpå lektor i
grekiska vid Karlskrona högre allmänna
läroverk. Här grundade han
elementarläroverket för flickor och blef dess föreståndare.
År 1885 blef han kyrkoherde i Allerums
och Flenninge pastorat och vardt samma år
förordnad till ledamot i kommittén för
undersökning af den högre kvinnliga
undervisningen. Förordnad till
folkskoleinspektör inom Luggude kontrakt i nordvästra
Skåne för åren 1900-1904.

Från trycket har han utgifvit flera
historiska och kyrkohistoriska afhandlingar
och uppsatser dels i bokform, dels i
tidskrifter och tidningar.

Skolhus på landsbygden,

Som kändt torde vara, har k. m:t
anbefallt öfverintendentsämbetet att
uppgöra förslag till nya
normalritningar för folkskolebyggnader. Arbetet
härmed är redan i gång, i det att
öfverintendentsämbetet uppdragit åt
en vid detsamma anställd arkitekt att
taga ärendet om hand.

Under sådana förhållanden är ju
frågan om lämpliga skolhusbyggnader
- särskildt skolhushyggnader på
landet, där behofvet helt visst gör sig
mest kännbart - en fråga för dagen,
till hvars ändamålsenliga lösning något
hvar bör bidraga. Vi pergifva med
anledning häraf en under förra veckan i
Smålandsposten förekommande,
särdeles beaktansvärd artikel i detta ämne af
det inom pedagogiska kretsar
värderade märket A (rektor C. O. Arcadius).
Artikelförfattaren skrifver:

Mot skolhusen på vår landsbygd kunna
ofta rätt svåra anmärkningar göras. Ännu
finnas åtskilliga skolhus kvar sedan
folkskolans första tid. I allmänhet kastades
dessa upp utan beräkning af något annat
än att för så billig kostnad som möjligt få
plats för en skara hopträngda barn. De af
dessa nu femtio år gamla hus, som ännu
finnas kvar, likna, oaktadt gjorda
reparationer, mera uthus än byggnader, afsedda för
uppfostran och undervisning.

Äfven skolhus, som uppförts under de
senaste tjugo åren, förete många och stora

brister. De vanligaste äro, att byggnaden
afsetts för andra ändamål än skolans, att
skolsalen förlagts på öfre våningen med en
olämplig uppgång, att skolrummet är för
trångt och för lågt, att ventilation saknas,
så att luften blir förskämd och i hög grad
ohälsosam, att uppvärmningssättet är
olämpligt och ej fyller ändamålet, att fönstren
äro otillräckliga till antal och olämpligt
placerade, att rum för barnens öfverplagg och
matkorgar saknas, att huset*är uppfördt på
sådant sätt, att drag och kyla ej kunna
undvikas under den kallare årstiden ej
heller damm och hetta under den varmare,
samt att en ordentlig renhållning är nästan
omöjlig.

Följden häraf är, att många, ja, de flesta
af våra skolhus äro i hög grad hälsofarliga
för barnen, hinderliga för en jämn skolgång
och bidragande till otillfredsställande
resultat af det arbete och de kostnader, som
nedläggas på skolväsendet.

Ofta är en missriktad sparsamhet orsaken
till skolhusens brister. Församlingarna och
deras ledande män draga sig för de bördor,
som skolhusbyggandet pålägger de
skattdragande, och vilja göra dem så lindriga
som möjligt. Vanligen vilja de också
undvika skuldsättning, hvarigenom bördan skulle
kunna göras lindrigare genom fördelning pä
längre tid. Men vi måste ihågkomma, att
en kommun utgöres af enskilda, och om
dessa genom bättre skolhus undvika
sjukdomar och genom möjlighet till bättre
skolundervisning erhålla större kunskaper, hafva
de däraf en fördel, som väl uppväger
olägenheten af några öres förhöjning af
skatteutlägget på hvarje fyrk.

En annan orsak till misstagen vid
skolhusbyggande är ren okunnighet. Mången
gång skulle tillgodoseende af hälsolärans
föreskrifter icke åstadkomma större
byggnadskostnad än deras försummande, och
ännu oftare skulle en obetydlig ökning af
kostnaderna medföra fördelaktiga följder för
barnen, som rent ekonomiskt mer än
uppvägde denna ökning.

Skolhuset bör hafva ett fritt läge med
utrymme till lekplan framför huset och till
trädgård och uthus bakom. Själfva
byggnadstomten bör liksom lekplanen vara torrt
belägen eller väl dränerad. Lekplanen bör
vara väl grusad och inhägnad samt hafva
ett utrymme, beräknadt efter 5
kvadratmeter för hvarje barn. Helst bör ett
golf-belagdt, åt tvänne sidor inklämt skjul,
försedt med bom, ribbstol och, om möjligt,
slingerstege, finnas därå för
gymnastiköf-ningars anställande och för barnens vistelse
däri under fristunderna vid ogynnsam
väderlek. Huset bör helst vara vändt så, att
skolsalens fönstersida kommer åt sydost.
Såvida det icke är uppfördt af tegelsten,
bör det vara antingen brädklädt eller
reve-teradt med asfaltpapp under klädseln eller
reveteringen.

De skolhus, som äro belägna vid kyrkorna,
byggas ofta så, att i dem kunna inrymmas
sockenstugor och kommunalrum. Enär
kommunens kostnader nedbringas genom
inrymmande af flera rum för olika ändamål i

samma byggnad, så är däremot icke mycket
att säga, blott det iakttages, att icke
skolans lokaler skjutsas upp på öfra våningen,
eller att skolrummen tagas i anspråk för
främmande ändamål.

Om skollokalerna förläggas i öfra
våningen, blifver oftast följden, att uppgången
blir trång, brant och obekväm, hvarför
inskränkning ofta sker på de lagstadgade
rasterna, och att rummen blifva för låga,
ofta äfven för trånga och i andra afseenden
olämpliga. Ligga skolrummen på nedra
bottnen, så inkräkta ofta de kyrkobesökande
dem om söndagarna till uppehållsplatser fore
och efter gudstjänsten och orena dem med
smutsiga skodon, matvaror och annat.
Antingen skola skollokalerna hållas strängt
afstängda på alla tider, då de ej begagnas
för sitt ändamål, eller också böra de få
hafva sina egna afskilda byggnader. Ej ens
till konfirmationsläsning böra de få
användas, emedan lokalerna nedsmutsas, materielen
skadas, och anledningar till missnöje såväl
hos läraren som barnen lätteligen uppstå.

Grunden till skolhuset bör läggas
tillräckligt djupt i jorden, och grundmuren bör
höja sig minst två fot öfver marken. I
grundmuren, som måste vara ordentligt
fogad, böra ventilationshål anbringas, så att
icke osund grundluft må bildas och
upp-tränga i bottenvåningen.
Trossbottenfyllningen måste vara sådan, att den ej gifver
anledning till ’osundhet genom inblandade
ämnen, som äro underkastade förruttnelse.
Men hurudan den än är, kan den
fördärfvas genom nedträngande Orenlighet, om icke
golfvet är ogenomträngligt. Därför bör detta
läggas med mycket smala plankor, så att
golfspringorna blifva mycket små, och tätas
genom oljemålning eller oljefernissning. De
bästa golfven i skolsalar åstadkommas genom
beton med asfaltbeläggning, hvilken betäckes
med billiga linoleumsmattor, som möjliggöra
säker renhållning genom af tvättning.*

Till hvarje skolsal bör höra ett
afkläd-ningsrum. De ofta våta öfverplaggen samt
barnens matsäckar åstadkomma nämligen en
tung och osund luft, som är högst
besvärande i skolrummet. Dessutom vanpryda
de detta rum och upptaga en plats, som är
väl behöflig för dess egentliga ändamål.
Af-klädningsrummet bör vara tillräckligt stort.
Sex kvadratfots eller en half kvadratmeters
golfyta bör beräknas för hvarje. Det bör
vara försedt med numrerade hängare för
kläder och hyllfack för matkorgar.
Lämpligt är också att inrätta hyllfack för
insättande af skoplagg till ombyte vid svårt
väglag. Ett tillräckligt stort bord med bänkar
bör också finnas, så att barnen kunna där
sittande förtära sin mat. Rummet bör vara

* Dessa golf äro ej blott de bästa utan ock
de billigaste, efter den erfarenhet man gjort i
Stockholm. Men här har man ej betäckt
golf ven med billiga mattor utan med
korkmattor af prima slag, som garanterats att
äfven i en skolsal räcka i tio år. Hvad som
gör dessa golf så billiga är, att hela trägolf
-vet inbesparas. Red. anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:44:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1901/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free