- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 20:e årg. 1901 /
39

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3. (994.) 16 januari 1901 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 3

SVENSK LÄRARETIDNING.

39

huru för närvarande är ordnadt med
klockarebestyrens handha!vande samt hvilka
afgifter, som utgå för upprätthållandet af
organist-, kantors-, klockare- och
kyrkoväktare-sysslorna hvar för sig.

Det gäller alltså för kyrkomusici att hvar
på sin plats, så långt de kunna, snabbt
och klokt verka för en lycklig utredning
af ärendet. Jag tillåter mig att för den
närmaste framtiden föreslå nedanstående
arbetsprogram.

1. Då det är af yttersta vikt, att
allmänheten göres bekant med petitionens innehåll
och syfte, bör å hvarje ort någon lämplig
person sakligt och fullständigt referera
petitionen i närmaste platstidning. Organister
och folkskollärare stå i regel ortspressen
nära och äro ofta personliga vänner med
redaktionspersonalen. Det är alltså möjligt
att på detta sätt bekantgöra petitionen.
GFagna vi årligen tidningarna såsom
artikel-och notisförfattare, profnummersutdelare o.
s. v., skall man säkerligen icke neka oss
en återtjenst, blott på hvarje ort lämpliga
personer göra framställning därom. Men vi
måste då själfva utföra arbetet och skrifva
ihop passande artiklar. Bäst torde vara att
öfver allt blott hålla oss till petitionens
innehåll och referera detta korrekt och utan
tillägg. Inga personliga utläggningar och
ingen bitterhet i tonen utan lugn, måtta
och sans. Den; som vill befatta sig med
saken, bör först noga studera petitionen,
som finnes införd in extenso i dagens
nummer af Svensk Läraretidning. Petitionen
måste vara vårt gemensamma program, om
vi skola lyckas; och alla personliga tycken
böra därför underordna sig detta officiella
uttryck för våra önskningar.

Intresserade kamrater i orterna, som icke
äro i tillfälle att själfva i tidningarna
bekantgöra våra sträfvanden, böra vidtala
andra att åtaga sig saken. Kan man på
sin lott taga en lokaltidning, bör man icke
nöja sig därmed utan sörja för, att andra
kamrater skrifva i länets öfriga tidningar.
Stockholmspressen bör heller icke glömmas.
Man bör verka enligt en gemensam plan.
Finnas icke organister, som lämpa sig för
uppdraget, så vidtala folkskollärare att
komma oss till hjälp! Dessa båda kårer
höra så nära ihop. I dag behöfva
organisterna folkskollärarne, i morgon kan det
vara alldeles tvärt om. Ingen oginhet eller
småaktighet! Genom gåfvor och gengåfvor
varar vänskapen längst.

Låtom oss ock sända in våra
tidningsartiklar på samma gång, i början af
februari, ty tidningarna vilja icke komma efter
hvar andra. Därför raskt till verket! En
enda person kan ordna planen för sitt län
genom snabb brefväxling med lämpliga
kamrater. Yanta icke, att andra skola taga
initiativet utan gör det själf! Vi bedja
icke tidningarna om något orätt. Det gäller
blott att klargöra en fråga för dagen; och
detta är enda sättet för oss att bekantgöra
vårt program, emedan
föreningsorganisationen för kyrkomusici, ty värr, icke är färdig.

2. Där ärendet kommer före å
kyrkostämma, bör organisten alltid på förhand
ha noga satt sig in i ärendet för att vid
stämman kunna lämna ett muntligt och klart

referat öfver petitionens innehåll. De
reson-liga taga då hänsyn till våra mycket
befogade önskningar. Men är icke organisten
på platsen hemmastadd i ärendet och
nitälskar för dess lyckliga utgång, huru skall
man då kunna vänta, att andra äro det?
Söken ock på förhänd att få vänligt
sinnade personer att besöka kyrkostämmorna!
Utgången beror där vanligen på en slump.
Särskildt bör man söka att i protokollen få
anmärk^ om klockarebestyren enligt praxis
redan skötas af kyrkoväktaren. Ingen falsk
blygsamhet! Hjälp dig själf,, så hjälper
dig Gudi

3. Söken ock öfver allt, hvar och när
I kunnen, att intressera riksdagsmän och
andra inflytelserika personer för våra
sträfvanden! Refereren för dem petitionens
innehåll och vädjen till deras rättskänsla!
Men sans och lugn! Med energi kunna
vi uträtta mycket. Men det duger aldrig
att lägga armarna i kors och tro, att stekta
sparfvar skola flyga oss i munnen. Skam
åt den, som sviker sin plikt och icke gör,
hvad han kan! Ingen splittring om
ändrings- eller jämkningsförslag! Splittring är
döden för vår sak. Endräkt när, tvedräkt
tär. Om alla på en gång taga i, så lyckas
äfven det styf väste arbete. Besinna, att
det för oss kyrkomusici gäller nu eller
aldrig! P. B.

numerationen för året är emellertid
ännu icke på långt när afslutad utan
fortgår till långt in i mars, då vi som
vanligt torde hafva en
prenumerantsiffra på 3,700 a 3,800.

Bättre aflöning

bör tillkomma såväl folkskolans som
läroverkets lärare. Detta framhölls
under debatten i Göteborgs
stadsfullmäktige rörande retroaktiv löneförbättring åt
30 folkskollärare, som först med 1901 års
ingång komma i åtnjutande af
löneförhöjning. Ledamoten af riksdagens
första kammare grosshandlaren P. Em.
Lithander yttrade bland annat:

Det har alltid förefallit mig som något
beklagansvärdt, att lärarelönerna - såväl
elementar! ärarnes som folkskollärarnes -
äro alltför njuggt tilltagna. Deras, kall är
nämligen alltför maktpåliggande för att ej
vara väl aflönadt. Alla slags barn skola dessa
lärare mottaga, och man begär, att de skola
på bästa sätt rusta dem att kämpa för
tillvaron och dana dem till goda medborgare.
Jag undrar, om man icke betalar det arbete,
som behöfves för att lösa en så dryg uppgift,
väl svagt. Aflöningen synes mig böra ötå i’
rimligt förhållande till vikten af det uppdrag,
de hafva att utföra.

För hvarje barn i rikets folkskolor

betingade undervisningen år 1898 en
kostnad af 25 kr. 36 öre mot 20 kr.
67 öre år 1894. Högsta beloppet kom
1898 på Stockholms stad med 76 kr.
94 öre; därnäst kommo Malmöhus län
med 38 kr. 32 öre och Stockholms län
med 30 kr. 92 öre. Billigast ställde
det sig för Västerbottens län, som för
hvarje barn endast utbetalte 10 kr. 92
öre, och Blekinge län, där beloppet
stannade vid 15 kr. 68 öre.

Hvarje person i Sverige

betalte till bestridande af kostnaderna
för folkundervisningen år 1898 i
medeltal 3 kr. 71 öre mot 3 kr. 4 öre år
1894. Naturligtvis föll tungan olika i
skilda delar af landet. Så betalade
hvarje person i Stockholms stad 7 kr.
2 öre, i Malmöhus län 5 kr. 84 öre
och i Kopparbergs län 4 kr. 45 öre,
under det kostnaden i Västerbottens
län endast utgjorde l kr. 75 öre och
i Kronobergs län l kr. 97 öre.

En liten ökning

i prenumerantantalet synes i år komma
att inträda för Svensk Läraretidning,
hvilket helt visst skall glädja alla våra
gamla vänner, l medlet af januari var
postprenumerantsiffran i fjor 2,538 och
i år 2,621. Lärarekåren har sålunda
erkänt det berättigade uti att på grund
af de väsentligt stegrade prisen för
sättning, tryckning och papper äfven
prenumerationspriset i någon liten mån
höjes, så att tidningen sättes i tillfälle
att möta de stegrade utgifterna. Pre-

SKO LNYH ETER

Lönereglering för
folkskollärarinnor-na i Ystad var på tal redan vid
oktober-kyrkostämman men blef definitivt afgjord
först vid decemberstämman.
Begynnelselönen sattes till 1,100 kr. (i st. f. 1,025) med
förhöjning hvart femte är till 1,250, 1,400
och 1,550 kronor.

- Kyrkostämman i Luleå har beslutat
genomföra ny lönereglering för lärarepérso- ’
nålen. En kommitté skall till
majkyrköstam-man härom afgifva förslag. Bland
kommitterade insatte kyrkostämman en
folkskollärare.

Läroverkskommittén. K. m:t har

förordnat teckningsläraren vid högre
realläroverket i Stockholm John Ekström och
gymnastikläraren vid högre latinläroverket
å Norrmalm majoren C. C. A. Silow att
såsom sakkunnige biträda
läroverkskommittén, den förre vid behandling af ärenden
rörande undervisning i teckning och den
senare beträffande ärenden rörande
undervisning i gymnastik och vapenöfning.

Afskedsfest för
folkskoleinspektör. I sammanhang med Karlshamns
folkskollärareförenings vintersammanträde den 8
dennes var å stadshuset i Karlshamn
anordnad en af skedsmiddag för nu afgångne
folkskoleinspektören kontraktsprosten H.
Wihlborg i Mörrum.

Lärarepersonalens tack och af
skedshälsning till den vördade och afhållne
inspektören frambärs i vältaliga ordalag af
folkskolläraren Gäspar Rydén i Karlshamn å
kretsens vägnar och för Sölvesborgsortens
lärareförening af N. P. Olsson, liksom
Bräkne-Hoby lärareförenings välönskan och farväl
tolkades af S. G. Johansson i Bräkne-Hoby.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:44:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1901/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free