Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7. (998.) 13 februari 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
SYENSK LÄRARETIDMNG.
N:r 7
öfver ett större rum å öfra botten, hvilket
dockv vid sjukdomsfall är ^afsedt till bostad
för vikarien. " Kymligare och prydligare
bostad torde knappast någon församling i
vårt land bestå sin lärare.
Öfra våningens midtelparti utgöres af en
större vind med en tvärs öfver husets- bredd
byggd, estradliknande upphöjning. Prydligt
inredd och rymlig som den är samt
försedd med väriäeapparat, kan den med
fördel användas som lokal vid större
sammankomster, föreläsningar o. s. v., hvarvid den
omnämda upphöjningen förträffligt lämpar
sig till kateder eller ordförandéplats. Till
vänster om denna lokal ligga
lärarinnebo-staden, bestående af ett rum och kök,
samt ett synnerligen trefligt kommunalrum,
rikt dekoreradt i vackra färger - något;
ganska ovanligt för ett dylikt rum –jämte
därtill höraude kassalivalf, biblioteks- och
arkivrum, tillsamman upptagande vänstra
flygelns öfre våning. Till höger är lägenhet
inredd för socknens barnmorska. -.
Under högra flygelns bottenvåning har
genom markens lutning en källarvåning
kunnat inredas. Denna innehåller visthusbod,
tvätt- och bakstuga samt dessutom rum för
möjligen blifvande skolbad. Väggar och golf
i dessa äro cementerade.
Hvad som vid ett besök å platsen genast
faller i ögonen är den snygghet och
prydlighet, som råder inom och utom skolhuset.
Själfva läget är synnerligen lyckligt valdt.
Från den sakta sluttande skolplanen kan
vattnet hastigt rinna undan, och förblir
skolgården därigenom torrare än annars
pålandet är vanligt. Anbragta takrännor och
rännstenar omkring skolhuset - något
ovanligt på landsbygden - afleda vattnet från
husets närhet. Verandagolf vet af cement,
utmärkta trappor, de yttre af granit, de inre
af finhyflad kalksten, i vackra färger
målade och ornamenterade salar och
boningsrum - allt vittnar om, att församlingen
velat bereda både barn och lärare verklig
trefnad.
Östra Husby kommun har genom denna
skolbyggnad, som kostade omkring 31,000
kronor, hedrat sig som få, och blir denna
heder så mycket större som socknen blott
har omkring ett par tusen invånare och icke
inrymmer några bruk eller industriella
anläggningar med höga fyrktal inom sitt
område. J. E. Thorin.
Qr tvänne herdabre/.
Tre biskopar hafva nyligen tillträdt
sina vederbörliga stift och i
sammanhang därmed till prästerskapet utsändt
herdabrof. I förra numret återgåfvo
vi den del af ärkebiskop Ekmans
rund-skrifvelse, som närmast^ berör skolan.
Här nedan följa de af biskoparna
Tottie och Lövgren i
undervisningsfrågan uttalade tankar.
I biskop H. W. Tvtttes herdabref
heter det på tal om ungdomens
undervisning: ^
Nationell skall kyrkan H^ara i sin
undervisning. På fosterländsk grund har det
kyrkliga "^ndervisriingsräseijclet i vårt land
vuxit upp, o«hi vissa, i vå~£ ännu gällande
kyrkolag–af år 16^6 apbefallda
undervisningsformer, i såsom t/ ex. husförhören, äri; för
den svenska kyrkan egendoniliga. -Vår
nationella själfständighet *-på kristendom
sunder-visningens område afspeglar sig
företrädesvis däri, f att vi till ledtråd för densamma
äga icke blott Luthers lilla katekes - denna
den lutherska kyrkans gemensamma
barnalära, genom hvilken hon alltifrån
reformationens dagar velat lägga hufvudpunkterna
af -sin bekännelse på barnens läppar -
utan äfven * en särskild katekesförklaring,
som blifvit »såsom lärobok vid
kristendoms-undervisningen i svenska kyrkan till allmänt
bruk antagen».
’Det är vår ämbetsplikt äti vid
konfirmandundervisningen troget hålla oss till
denna vederbörligen föreskrifna
församlingsbok, som i vårt land representerar \det
nationella enhetsbandet mellan dekateketiska,,
organerna i kyrka och skola. Denna
skyldighet bör dock icke uppfattas såsom
bokstaf sträldom och ar icke afsedd att
undertrycka lärarens individualitet. Hans
personliga insats i undervisningen kan icke göras
öfverflödig af någon lärobok, vore denna
än så fullständig och mönstergill. Icke
heller böra vi förbise det olika bruk af
katekesutveckling, som förestafvas af
kristen-donrsundervisningens olika art och syfte l
folkskolan och konfirmandberedelsen. Vid
den sistnämda visar det sig ofta lämpligt
att koncentrera undervisningen kring vissa
hufvudpunkter. Den med pedagogisk takt
förenade prästerliga troheten torde härvid
själf finna- det rätta måttet af bundenhet
och frihet och skall äfven gifva
vederbörligt utrymme för den efter särskilda
förhållanden afpassade metoden. Där sådana
personliga förutsättningar icke saknas Jios
kristendomsläraren, skall med vår nuvarande
katekesutveckling en god
kristendomsundervisning kunna bibringas.
Det inflytande på den svenska ungdomens
undervisning, som är nationalkyrkans
prästerskap7 författningsenligt tillerkändt,
innebalen den högsta och skönaste, men på samma
gång ansvarsfullaste uppgift – uppgiften
att fostra den närmaste framtidens svenska
-folk och därmed äfven bygga framtidens
svenska kyrka. Medvetandet härom är
ägnadt att tjäna oss. såsom en mäktig eggelse
att med samvetsgrant nit fullgöra våra
åligganden i folkundervisningens tjänst. Äfven
då någon ämbetsåtgärd icke påkallas af oss
föreskrifven ämbetsplikt, kunna de
bemödanden, rsom dels inom, dels utom de offentliga
undervisningsanstalterna göras för .att höja
folkbildningen i vårt land, med skäl ställa
anspråk på nationalkyrkans prästerskap,
på-dess oaflåtliga uppmärksamhet och under
normala förhållanden äfven dess verksamma
deltagande. Icke gå vi därmed utom vår
kallelse, så länge vi bevara i sikte vår
egentliga uppgift att häfda kristendomens
ställning såsom den centrala hjärtpunkt, som
samlar alla andra bildningsmakter omkring
sig och från; hvilka dessa sprida sig i allt
vidsträcktare kretsar.
På det svenska prästerskapets förhållande
till denna rörelse kan bero, huruvida
kristendomen iår eröfra sig sin tillbörliga plats i
folkbildningsarbetet ock . blifva bestämmande
fqr des§ hållning. Däraf åter, beror, om
hela denna .sociala rörelse skall blifva till
välsignelse och icke till förbannelse. Må’
vi därför genom vårt exempel visa, att man
kan hysa vaket" intresse för <all mänsklig
forskning, alla sanna humana sträfvanden
i vetenskap och konst, att man kan hafva
hjärta ocli öga för allt stort och. ädelt i
nutid och forntid, att män kan med lif och
lust deltaga i" samtidens kulturarbete och
dess sträfvanden att göra de djupa1 lederna
delaktiga af detta arbetes; frukto och med
allt detta tillika vara i främsta rummet en
troende kristen,, som betraktar
människolif-vet »sw& ceternitatis specie» och just
därigenom själf äger och bibringar andra en i
sanning helgjuten lifsåskådning!
- Till ett, verksamt deltagande i samtidens
folkbildningssträfvanden manar oss insikten
örn upplysningens och förståndsutvecklingens
värde i allmänhet, dess. oumbärlighet för
alla samhällsklasser, äfven kroppsarbetarne,
ifall de i våra dagar skola kunna uthärda
kampen for tillvaron och med sitt arbete
förvärfva något mer af det jordiska goda
än som motsvarar torftiga existensvillkor,
ifall de skola kunna tillgodogöra sig nyare
tiders uppfinningar i näringar och yrken
samt visa sig sin ställning vuxna i
kommunal och politisk själfstyrelse. Härtill manar
oss vidare medvetandet därom, att råhetens
öfvervinnande har en icke ringa pedagogisk
betydelse for kristlig tro och sed. Härtill
uppfordrar oss i all synnerhet öfvertygelsen
därom, att det är genom kristendomen, som
folkundervisningen förbindes med
folkuppfostran och bestämmes däraf, bestämmes af
hänsyn till hela människan, i hvars
utveckling förståndsbildningen endast utgör ett
enskildt moment. Kristendomen förutan
skulle folkundervisningen förfela sin
viktigaste uppgift att utveckla sedliga egenskaper,
att hos folksamfundet utbilda en nationell
karaktär.
Den officiella, i folkundervisningens
historiska utveckling grundade ställning,
nationalkyrkans präster äga såsom de svenska
folkskolornas lokala vårdare och styresmän,
kyrkoherdarne såsom skolrådens själfskrifne
ordförande, bereder oss de rikaste tillfällen
att, både omedelbart och medelbart göra
vår insats i det svenska folkets kulturella
utveckling. Må vi icke låta dessa
tillfällen-gå oss ur händerna utan uppbjuda våra
bästa krafter till att upprätthälla det
vidtfamnande och. ständigt växande
folkbildningsarbetet på de, historiska grund.valarne: den
kristliga, den evangelisk-lutherska, den
nationella grunden l Vårt personliga förhållande
till folkskolans lärare och lärarinnor samt
folkbildningsrörelsens målsmän öfverhufvud
är tvifvelsutan af den största betydelse för
detta ’måls vinnande. Må vi alltså bemöda
oss därom, att ett godt samförstånd,
grundadt på förtroende och medvetandet om
gemensamma uppgifter, städse må råda
mellan oss och våra medarbetare i det
nationella uppfostringsarbetet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
