Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (999.) 20 februari 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 8
SVENSK LÄRARETIDNING.
127
och inom kort utgår den fjärde från
seminariet.
- En vacker hyllning ägnades den 8
dennes folkskolläraren och organisten i Badelunda,
K. F. Nilsson, som dl fyllde 50 år. Vid
fyra-tiden på eftermiddagen samlades
nämligen i den festligt dekorerade skolsalen
flertalet af församlingens vuxna medlemmar.
Kommunalnämdens ordförande öfverlämnade
å församlingens vägnar åt jubilaren ett
dyrbart guldur jämte kedja af samma metall samt
130 kr. i guldmynt. Nilsson tackade djupt
rörd för den storartade hyllningen, som för
honom skulle blifva det angenämaste minnet
för lifvet, och vara honom en sporre att
söka fylla sin plikt, så länge han kunde ägna
församligen sin tjänst. Senare på aftonen
frambar skolrådets ordförande kyrko- och
skolrådets tack till Nilsson, tillönskande
honom och hans familj all välsignelse. För
tillfället författade verser upplästes och
öfver-räcktes till dagens hjälte.
Afgångsexamen vid flickläroverk.
Rektor Julius Centen vall har under förra
veckan i andra kammaren väckt en motion,
i hvilken föreslås, »att riksdagen måtte hos
k. nr.t anhålla, det täcktes k. m:t, efter
utredning, låta utarbeta och för riksdagen
framlägga förslag till inrättandet vid
statsunderstödda högre skolor för kvinnlig
ungdom af en under offentlig kontroll ställd
afgångsexamen för lärjungar, som efter fyllda
17 år önska afsluta sin skolgång».
Klockareinslilulioiiens af-
Uttalanden af myndigheter och
kyrkostämmor.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller,
såsom vi redan i ett föregående nummer i
korthet omnämt, att, ehuru klockaretjänster
funnits sedan urminnes tid, följer ingalunda
däraf, att desamma nu äro eller böra anses
vara »föråldrade». Landets kyrkoherdar lära
väl hädanefter som hittills vara i behof af
ett dern underordnadt biträde för utförande
af hvarjehanda med församlingsvården och
gudstjänstfirandet sammanhängande bestyr,
och så vidt länsstyrelsen har sig bekant
har icke någon önskan om dessa tjänsters
afskaffande gjort sig gällande inom
församlingarna, som ju nyligen berättigats att
lämpa aflöningsförmånerna efter göromålens
beskaffenhet och omfång. Ej heller hafva
sökandena förnekat behofvet af sådant
biträde men ansett, att göromålen och därmed
förenad ansvarsskyldighet kunde öfverflyttat
å kyrkvaktaren, hvadan klockaretjänsten
fortfarande skulle fortlefva men under annan
benämning.
Länsstyrelsen kan ej finna, hvarför
innehafvandet af klockaretjänst skulle i och för
sig vara hinderligt för behörigt utförande af
en organists åligganden. Snarare tvärtom.
Klockaregöromålen äro ej flera eller iner
ansträngande än att en organist mycket väl
kan bära ansvaret för deras behöriga
fullgörande, och organisten vinner ju en
obestridlig ekonomisk fördel genom att få
åtnjuta den med klockaretjänsten förenade
af-löningen.
Länsstyrelsen kan ej heller finna de med
klockaretjänsten förenade bestyr vara
menliga för organistens sociala ställning. Denna
uppfattning kan med vida större skäl kallas
föråldrad än klockaretjänsten. I våra dagar
beror dess bättre medmänniskors aktning ej
så mycket af verksamhetens art utan mera
af det nit och den omsorg, som vid
densammas utförande ådagalägges samt af en i
öfrigt hedrande vandel, hvarunder önskan
att gagna medmänniskor och fosterlandet
får företräde framför tanken på egen
värdighet. Många af dessa tjänsters
innehafvare åtnjuta inom sin ort lika högt som
berättigadt anseende. En numera afliden
sådan befattningshafvare inoin länet var flera
år ledamot af andra kammaren,
landstingsman och innehafvare af guldmedalj för
medborgerlig förtjänst (1). Detta är ju ett
ojäf-aktigt bevis att den befattningshafvare, som
gör sig förtjänt af aktning och förtroende,
också kan komma i åtnjutande däraf utan
hinder af klockarctjänstene
Förslaget om tjänsternas afskaffande
anser länsstyrelsen alltså sakna allt
berättigande och hemställer, att det må lämnas
utan afseende.
Förslaget att organist bör vara »lagligen
examinerad» finner länsstyrelsen däremot
vara förtjänt af uppmärksamhet, om det
också ej bör förbises, att skärpta
behörighetsvillkor medföra berättigadt anspråk på
höjda aflöningsförmåner, hvarigenom
församlingarna komma att mera än förut betungas
med utgifter för ändamålet.
I fråga om sökandenas anhållan om
reglering af organistlönerna finner
länsstyrelsen liksom de att arbetaren är sin lön värd
och att organisttjänsten flerstädes är väl
knappt aflönad. Men dessa tjänster äro ej
och böra ej blifva statstjänster. Den
åsyftade löneregleringen kan således endast
åstadkommas genom en för kommunerna bindande
lag om viss för hvarje fall bestämd
minirni-aflöning. Länsstyrelsen vågar ej antaga, att
en slik lagstiftning, som ej förekommer inom
andra förvaltningsområden, skulle kunna
ge-nomdrifvas. Statsbidrag kan ej med hopp
om framgång ifrågasättas. Men kunna
organisterna på ett eller annat sätt få
förbättrade villkor, har länsstyrelsen ingalunda
något att däremot erinra.
Någon åtgärds vidtagande för
åstadkommande af pension åt »uttjänta kyrkomusici»
samt af änke- och pupillkassa lärer icke
böra ifrågakomma, förrän befattningarna
blifvit i allo fristående med fastställda
minimi-aflöningar och sökandenas två ofvannämda
framställningar således vunnit bifall.
Länsstyrelsen i Västerås erkänner det
berättigade i önskemålet om kyrkomusikens
höjande i vårt land, och att ett väsentligt
medel till detta måls ernående skulle vara
en bättre utbildning af dem, som skola leda
kyrkomusiken. Men därmed följa ock an-
språk på förbättrade lefnadsvilkor och so
cial ställning.
Frågan ställer sig enligt länsstyrelsens
åsikt olika i församlingar, där
klockarebefattningen är fristående, och i de pastorat,
där den är förenad med organistsysslan.
Afskaffandet af en fristående
klockarebefattning kan naturligen ej gagna vare sig
kyrkomusiken eller kyrkomusikern annat än
så, att en lön blefve disponibel till
förbättring i organistens villkor. Den själfständiga
klockaresysslan torde ock med nutidens
faktiska inskränkning i klockaregörornålen vara
öfverflödig och bestyren torde liksom
löneförmånerna kunna uppdelas på organisten
och en lägre kyrkobetjänt. Möjligen skulle
någon -svårighet kunna möta i större
stadspastorat, men i allmänhet borde en
indragning kunna ske, dock under den bestämda
förutsättning, att endast tjänarebestyren
lades å en kyrkotjänare men de öfriga å
organisten, hvars aflöningsförmåner
därigenom skulle förbättras. Där
klockarebefattningen redan är förenad med organist- och
kyrkosångaret jänsten, har indragningen
faktiskt redan skett så till vida, att lönen lagts
till organisten mot det han bestrider de från
klockaretjänsten kvarstående förnämligare
bestyr.
Frågan blir alltså, om klockaresyssla
dälden förenats med organistbefattning, är till
hinder för den senare. Sökandena själfva
hafva enligt länsstyrelsens uppfattning
ådagalagt motsatsen: de hafva erkänt, att
klockarebefattningen i praktiken är på de flesta
ställen upphäfd, och det är svårt att freda
sig från den uppfattning, att de vilja vid
organisttjänsten binda klockarelönen men bli
fria från de underordnade klockarebestyren.
Och de säga ju, att kyrkosångaren nog kan
bestrida vissa skrifvaregöromål, .blott han
blir kvitt benämningen klockare och får
titeln kyrkoskrifvare eller dylikt.
Länsstyrelsen finner väl, att en del med
klockaretjänsten förenade uppassnings-och
tjänarebestyr ej äro af beskaffenhet att böra efter
vår tids åskådning åläggas en kyrkomusiker,
han må vara organist eller kantor eller
bäggedera. Men däraf följer ej, att
klockaresysslan i stort sedt kan afskaffas, med
mindre organisten öfvertager de dithörande
viktigare bestyren.
Sökandenas förnämsta syfte, höjandet af
deras sociala ställning, torde bäst uppnås
genom en reform af klockareinstitutionen.
Da of vanan tydda bestyren borde afskiljas
och återstoden bibehållas för organisten, och
kunna de ej hindra honom i hans uppgift.
Hit höra samlande och ordnande af de
handlingar, som skola publiceras i kyrka,
upp-skrifning till nattvardsgång, anordningar för
liks jordande, vård och förvar af kyrkans
dräkter och dyrbarheter, att ej nämna
vaccinationen.
Länsstyrelsen hemställer därför, att k. m:t
ville taga i öfvervägande en reform i nämda
riktning.
Rörande frågan om fastställande af en
normal aflöningsstat, anser länsstyrelsen
mycket tala för billigheten af detta önskemål
men saknar erforderlig sakkännedom att
därom vidare yttra sig. Men i hvarje fall
är en organists befattning vid gudstjänsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
