Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 13. (1,004.) 27 mars 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 13
SVENSK LÄRARETIDNING.
213
När man bygger skolhus,
styr och ställer man icke endast för
det släktled, som nu lefver, l de
skollokaler, som uppföras och inredas,
skall generation efter generation
tillbringa en ej ringa del af sin i andligt
och kroppsligt afseende mottagligaste
och utvecklingsrikaste ålder, nämligen
uppväxtåren. Här skall barnets själ
liksom dess kropp växa till. Här skola
också barndomsminnen och
barndomsintryck förvärfvas, ljusa och glada, så
att de äro värda att bevaras och duga
att tagas med ut i lifvet.
Men icke blott för de skiftande
barnskarorna, som komma och gå. är det
sätt, hvarpå ett skolbyggnadsföretag
utföres, af betydelse. För läraren eller
lärarinnan, som i de anvisade
lokalerna skall hafva sina arbetsrum och
vanligen äfven sina boningsrum - i
många fall under tre a fyra årtionden
af sin lefnad -, är betydelsen om
möjligt ännu mer ingripande. Hälsa
och lynne, arbetsförmåga och
arbetsglädje bero - som hvar man vet -
i väsentlig grad på sundheten och
tref-naden i arbetslokal och bostad.
Lärjungar och lärare torde därför
kunna anses som rätta vederbörande
i frågor, som röra
skolhusbyggnader och därtill hörande anordningar.
Detta åtminstone i den meningen, att
från det hållet vissa ej föraktliga
upplysningar kunna vara att söka om
hvad som för skolans invånare kan
vara önskvärdt och behöfligt.
Ingen är i så hög grad som läraren
i tillfälle att aktgifva på huru skolans
yttre anordningar lämpa sig för
barnen, och ingen torde heller ha större
skyldighet än. han att göra iakttagelser
på detta område.
Hvarje lärare, som har någon
erfarenhet, torde därför i denna punkt förfoga
öfver en sakkunskap, som förtjänar
beaktande. Därmed är ej sagdt, att
ej hans åsikter eller önskningar i ett
eller annat stycke kunna vara
opraktiska- eller för långt gående. Att de
komma fram, kan dock icke ens i
sådana fall medföra någon risk för
företaget, alldenstund vid handläggningen
af dylika ärenden jämte läraren väl
alltid torde finnas någon representant
för den tekniska och med säkerhet
äfven för den ekonomiska
sakkunskapen. I en »normalkommitté» för
skolbyggnader borde väl ock hygienens
målsmän ha något att säga.
På ganska många ställen i vårt land
har man långt före detta beredt
läraren tillfälle att yttra sin mening vid
förhandlingar om åtgärder för
uppförande af nya skolhusbyggnader. Vi
kunna sålunda anteckna ett stort antal
landsortskommuner, som inhämtat
lärarens yttrande i sådana fall - något
som för det sunda bondförståndet bör
falla sig lika naturligt som att landt-
brukaren får ha ett ord med i laget,
då hans ladugård uppföres, eller
smeden, då hans verkstad inredes. Men
icke blott på landsbygden utan äfven i
åtskilliga af våra större städer, där
man dock äger rikare tillgång på
teknisk fackkunskap, har man
tillgodogjort sig den fackmannainsikt, som
folkskolans lärarepersonal
representerar. Vi erinra oss särskildt en skånsk
stad, där skolrådet för några år sedan
uppdrog åt en af sina lärare att jämte
ordföranden och en arkitekt i ett af
grannlanden »taga kännedom om
uppvärmnings- och
luftventilatioiisförhål-landen och allt sådant, som kunde
tjäna till ledning och exempel vid
uppgörande af förslag» till ny
skolhusbyggnad på platsen. Främlingar, som
besökt ifrågavarande stads skolor, kunna
vitsorda, att det intresse, som
föranledde utsändandet af en dylik
»beskickning», krönts med omisskännlig
framgång.
För att taga ett litet »utländskt»
exempel på att lärarnes medverkan
vid de byggnadsföretag, hvarom här
är fråga, icke försmås, vilja vi blott
nämna danska ministeriets för
kyrko-och undervisningsväsendet cirkulär af
den 14 februari 1900 till samtliga
skolstyrelser utom Köpenhamns. Det
heter däri bl. a. :
Ministeriet forudssetter, ät vedkommende
Lserer vil vaere villig til, naar Sogneraadet
maatte 0nske det, ät bistaa Kaadet med
Til-synet med Byggearbejdet under Udf0relsen.
På andra ställen, såväl på
landsbygden som i städerna, har man ännu
ej kommit till insikt om, att det skulle
vara för skolan gagneligt och i hvarje
fall åtminstone ofarligt att låta
lärarepersonalen komma i tillfälle att
framföra sina önskningar beträffande nya
skolhusbyggnader och deras anordning.
Mångenstädes har detta sin grund i
gammal fördom och obenägenhet för
att förhandla med underordnade,
mångenstädes i fruktan för uppdrifvande af
kostnaderna, mångenstädes ock i den
åsikten, att lärare och andra, som ej
utöfva s. k. praktiska yrken, i liknande
frågor äro mindre användbara - en
åsikt, som ju i många fall icke kan
motsägas, ehuru, som redan antydts,
faran af för stort opraktiskt inflytande
är lätt att förekomma. Den nämda
uppfattningen kan för öfrigt innebära
lika betänkliga misstag som den, att
hvarje idkare af ett s. k. praktiskt
yrke skulle framför andra äga
praktisk begåfning.
De talrika exemplen på
anordningar, som just på grund af lärarens
erfarenhet måst utdömas och »göras
om», skulle helt säkert varit mindre
talrika, om läraren blifvit i tillfälle att
på förhand anmärka, hvad han, först
sedan allt blifvit färdigt och taget i
bruk, nödgats påpeka som olämpligt.
Då vi framställa ifrågavarande
anmärkningar äro vi ej okunniga om
folkskolestadgans 54 §, som lyder:
Innan skolhus uppföres, skall skolrådet från
vederbörande statens folkskoleinspektör
inhämta yttrande såväl öfver skolhusets läge
som ock öfver de särskilda lokalernas och
lekplatsens lämplighet för sitt ändamål.
Denna bestämmelse gör nämligen
icke lärarepersonaleiis hörande
-öfverflödigt, helst då hänsyn tages till
storleken af inspektionsdistrikten.
Inspektörens auktoritet förtjänar anlitas och
kan göra saken stor tjänst, det äro
vi de sista att bestrida, men den, som
är mest hemmastadd i de lokala
förhållandena, torde dock i regel vara
läraren. Vi hålla före, att bådas
inflytande bör komma till sin rätt.
Att kommunens skolinspektör, där
sådan finnes, själfskrifvet skall hafva
yttranderätt äfven i skolbyggnadsfrågor,
synes oss så klart, att vi ej ens anse
oss böra anföra några motiv för denna
själfskrifvenhet. Vi hafva emellertid
äfven här exempel på huru i samma
skolbyggnadskommitté både en lärare
och en inspektör, som vi tro till
fromma för ändamålet, haft plats. Och
hvarför skulle icke äfven här fyra ögon
kunna tänkas se mera än två?
När en lärobok, som kostar några
öre, skall införas i skolorna, är
skolrådet pliktigt att först höra
lärarepersonalen. Här är dock ett misstag icke
så besvärligt eller kostsamt att rätta.
När ett byggnadsföretag på tio- eller
hundratusentals kronor kommer till
stånd, tyckes behofvet af all den
erfarenhet, som står till buds, ej vara
mindre. Den materielen är ju
betydligt dyrare och svårare att ändra, om
den skulle misslyckas.
Då frågan om skolhusbyggnader och
skolinventarier under året torde
komma att bli rätt mycket debatterad,
först och främst i Sveriges allmänna
folkskollärareförening, hvars kretsar
fått sig detta spörsmål förelagdt, synes
oss lärarnes medinflytande på dylika
ärenden vara ett af de allra första
re-formkrafven, icke som en maktlysten
fordran utan som ett tjänstvilligt
erbjudande till skolans förmån. I
hvilken form för öfrigt ett sådant
inflytande från läraren skulle under
nuvarande förhållanden lämpligast
tillförsäkras skolan, är ej lika lätt att säga.
Enklast och naturligast skulle det
tvifvelsutan vara, om skolrådet bland sina
medlemmar räknade en erfaren lärare
eller lärarinna, som, just då frågorna
vore under behandling, kunde tagas
till råds. Dithän, mot beredande af
lärares yttranderätt i skolrådet, pekar
alltmer utvecklingen och - behofvet,
behofvet äfven i frågor, som röra
skolhusbyggnader, skolhusinventarier och
andra skolans hjälpmedel.
Innan steget tages . fullt ut, får man
nöja sig med öfvergångsformer, blott
de äro principiellt riktiga.
Med hvad vi ofvan anfört hafva vi
ej velat säga,. att lärarnes
medinflytande på berörda angelägenheter skulle
åstadkomma några underverk, men
hvad vi tro och våga säga, är, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
