Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 21. (1,012.) 22 maj 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 21
berg* för den lyckliga och lyckobringande
tillvaro hon mi i ett fjärdedels sekel fört.
Man må nämligen icke tro, att alla
svårigheter voro förbi, sedan skolan väl
kommit till - visst icke. Mången såg i henne
rent af ett ondt, en härd för
samhällsupplösande och kanske äfven i andra
hänseenden vådliga läror. Också bland dem, som
skolan närmast rörde, rådde både
bedröfliga och komiska missuppfattningar om
hennes syfte. Somliga föreställde sig, att den,
som med heder genomgått folkhögskolan,
kunde i t. ex. en länsmansbefattning finna en
ljuf och riklig ersättning för lärotidens
vedermödor. Andra trodde sig på
folkhögskolan få sina söner på något outgrundligt
sätt med ens förvandlade till något slags
bjässar, som skulle slå hopen med häpnad
genom sin lärdom och sina herrelater.
Att skingra dessa och liknande fördomar
gick icke på en gång, men det gick. Och
att Martin Hammarberg var rätte mannen
att här föra upplysningens talan, därom
råder nu blott en mening. Då de, som af
skolan väntat sig en direkt vinst i rent
yttre ’- ekonomisk eller social - mening
funno sig besvikna, drogo de sig tillbaka,
och så hände sig, att ett af de första åren
elevantalet sjönk till en oroande låg siffra.
Den, som icke tappade modet, var
emellertid H. Först och främst verkade han på
sina elever, hvilkas tillgifvenhet, ja, jag må
väl säga beundran, han vann i hög grad.
Den lättfattliga, hjärtat värmande och
synkretsen vidgande undervisningen blef dem
kär. Den var också alltid väl lämpad ej
mindre efter ämnets art än lärjungens
ståndpunkt. Ynglingarna funno sig väl vid
skolan, de måste erkänna, att de där
förvärfvade värdefulla skatter - äfven om
länsmanstjänster och andra yttre fördelar icke
kommo på deras lott. De lärde sig att sätta
värde på kunskaper, förståndsodling och
goda seder. Bildningens ljus gick upp för
dem.
Men icke nöjd med att verka blott på
den jämförelsevis lilla krets, som slöt sig
kring honom i skolsalen, tröttnade
Hammarberg aldrig att år efter år i skolans
redogörelser för folket söka klargöra arten och
vikten af skolans folkupplysningsarbete.
Och en sundare uppfattning började snart
göra sig gällande hos allmänheten, så att
misstroendet och fördomarne alltmera veko.
Så bröts mark i obygden, och
folkhögskolan blef folket kär. Därför kunde ock H.
vid en skildring af sitt tjugoåriga arbete i
skolans tjänst sluta med dessa ord:
>Så har det förflutna varit, visserligen med
mycket och allvarligt arbete, många
omsorger men ock med mycken tillfredsställelse,
sådant som såningsmannens, när han en
söndag på tidiga sommaren ser, huru utsädet
vackert spirar och lofvar skörd i tid. I
erinringen stå alltså de gångna åren fram med
nästan endast dagrar, med näs tån-ensamt-
goda-och ljusa minnen. En sund yttre och inre
utveckling har härunder beskärts skolan, och
detta har åter fört med sig hos dem, .till
hvilka folkhögskolan vänder sig, en alltjämt
växande sympati för läroanstalten, ett allt
klarare förstånd på betydelsen af dess arbete.»
* I Svensk Läraretidning n:r 9 år 1898 är
infördt porträtt af H. jämte en kort
minnesteckning.
Stor var vördnaden och tillgifvenheten
för den man, som visste besegra alla
svårigheter och bragte skolan i det lyckliga
läge, att välsignelsen af dess verksamhet af
alla upplysningens vänner erkändes. Djupt
kändes därför sorgen, då han -
mänskligt att döma - allt för tidigt rycktes från
sin lifsgärning, som dock, tidigt börjad,
omfattade 22 år.
Hans plats* intogs hösten 1898 -af fil.
kand. A. Th. Vifell. Under flerårig
tjänstgöring som andre lärare hos
folkhögskoleföreståndarne H. Odhner å Lunnevad vid
vinterkurserna och d:r L. Holmström å
Hvi-lan vid den kvinnliga afdelningen har V.
haft de bästa tillfällen att göra sig
förtrogen med det arbete, han gjort till sitt och
som äfven af honom med varm kärlek
omfattats. Redan under andra sommaren af
sin vistelse som föreståndare i Grimslöf fick
han glädjen att därstädes öppna en
kvinnlig folkhögskola, i orten mycket
efterlängtad och från början med stor sympati
omfattad. Som första lärarinna vid denna
tjänstgör tans hustru Ingeborg, dotter af
den svenska folkhögskolans förgångsman d:r
L. Holmström å Hvilan.
Till de framtidsplaner, den unge
föreståndaren hoppas få realiserade inom en ej
för aflägsen tidi^md, hör inrättandet af en
särskild kurs med utvidgad
undervisningsplan för andre-års elever, hvilka ännu få
åtnöja sig med en repetitionskurs. Vidare
och kanske närmast byggandet af
gymnastik- och samlingssal samt elevbostäder. I
detta hänseende är det nämligen f. n. rätt
klent beställdt både med utrymme och
ändamålsenlighet. Emellertid hyser man godt
hopp om en lycklig lösning af
byggnads-frågan, då ritningar och kostnadsförslag
redan blifvit uppgjorda - de förstnämda af
den på detta område erfarne danske
arkitekten Bentzen - och saken har varma
förespråkare.
Må det tillåtas att afsluta dessa
kortfattade notiser om folkhögskolan i Grimslöf
med följande uttalande af dess förste
föreståndare: »Så vilja vi blicka emot
framtiden med hopp om en fortsatt, sund och
god växt åt skolan, med hopp om att
folkhögskolan och dess verksamhet, sedan
karaktär vunnits åt institutionen lika väl som
stadga i afseende på kurser och metoder,
skall alltmera varda till gagn och
välsignelse för de enskilde, för fosterbygden och
det stora gemensamma fosterlandet.»
P- n.
Folkskolelokaler
och
skolmöbler.
Vi fortsätta här nedan redogörelsen för
folkskoleinspektörernas uttalanden angående
folkskolelokaler, skolmöbler m. m.
Göteborgs stift.
Ehuru i allmänhet en sparsamhetens ande
behärskar vederbörande, när det gäller
utgiftsposterna för skolväsendet, hvilka inom
ett stort flertal distrikt blifva ganska dryga,
så måste dock gifvas det erkännande -
säger kyrkoherden C. Z. Christenson -
att Skolmaterielen i allmänhet förbättrats,
och att i de flesta skolor läraren kan
någorlunda reda sig med hvad som finnes.
Småskolorna få emellertid ofta i detta som i
andra fall mest öfva sig i förnöjsamhet.
Eektor C. Leidesdorff redogör utförligt
för skolsalarnas storlek, belysning,
ventile-ring, uppvärmning och renhållning.
Med afseende på lärorummens
beskaffenhet i distriktens egna skolhus hafva vid
inspektionerna 346 antecknats såsom goda,
89 medelmåttiga och 7 under medelmåttan.
Belysningen i de aflånga salarna tages
gärna blott från en sida, i de kvadratiska,
åtminstone de af större dimensioner, alltid
från tvänne, från vänster och bakifrån.
Skolsalarnas väggar äro i de flesta
skolhus helt panelade samt oljemålade eller
fernissade. Ventilationen är icke sällan
otillräcklig, i det ventilerna antingen äro
för små eller otillräckliga till antalet.
Af värmeapparater äro järnkaminer
vanligast. I mindre skolsalar användas icke
sällan kakelugnar; i åtskilliga nyare skolhus
har man infört Ebbes fabriks s* k.
express-varmluftsapparater, hvilka väl uppsatta och
rätt skötta visat sig åstadkomma behaglig
värme och god ventilation.
Afklädningsrum saknas i ett ganska stort
antal äldre skolhus, hvaremot de finnas i
alla nyare, om ock dimensionerna någon
gång äro väl knappt tilltagna.
Renhållningen af skollokalerna lämnar
oftast mycket öfrigt att önska. Städningen
verkställes å landsbygden vanligen af barnen
samt på de flesta ställena dagligen,
.hvaremot eldningen enligt regel sker af äldre
personer, ehuru ej alltid i rätt tid. Med
skurningen af lokalerna är det sämst
beställdt, i det den gemenligen verkställes
alltför sällan. - -
Icke så sällan är det förenadt med
ganska mycket besvär och äfven obehag för
folkskoleinspektören att förmå skolråd och
församlingar att vid uppförandet af skolhus
gifva skolsalar, rastrum och
bostadslägenheter nödig storlek och ändamålsenlighet,
hvilket visserligen icke heller alltid lyckas i
tillräcklig mån. I händelse ny upplaga af
»Normalritningar till folkskolebyggnader»
utkommer - - -, skulle det därför vara
synnerligen önskligt, om i sammanhang
därmed ett åläggande för vederbörande
utfärdades att vid uppgörandet af
skolhusritningar taga hänsyn till normalritningarna.
Härigenom skulle skolans och ungdomens
bästa, både hvad undervisningen och
sundheten beträffar, bättre blifva tillgodosedt,
än nu stundom är fallet.
De förhyrda lokalerna äro i de allra flesta
fall mer eller mindre oändamålsenliga, i det
de ofta sakna nödig storlek, nödig
ventilation, lämplig och tillräcklig belysning o. s. v.,
hvarförutan särskilda rastrum nästan aldrig
förefinnas. - - -.
De vid skolhusen, för att icke tala om
de förhyrda lokalerna, befintliga lekplatserna
äro ytterst sällan tillräckliga eller i öfrigt
lämpliga. Mycket sällan äro de vederbörligen
torrlagda, planerade och grusade. -*––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
