Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 24. (1,015.) 12 juni 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 24
SVENSK LÄRARETIDNING.
399
och följande år kunde denna samling, som
först 1879 fick namnet Nordiska museetf
öppnas för allmänheten.
Med Hazelii .verksamhet för
stafningsreformen samt för ungdomsläsning och
folkläsning var det härmed slut. Men icke ens
från enbart pedagogisk synpunkt kan detta
beklagas. Stafningsreformen har tagits om
hand af yngre krafter, som nog omsider
skola föra den i hamn. Äfven för
ungdoms-och folkläsningen synas ljusare dagar
randas, och till och med på en verkligt
nationell läsebok torde man måhända omsider
kunna börja hoppas. Men för skapandet af
Nordiska muséet och Skansen var Hazelius
helt enkelt oumbärlig, och från en högre
och allmännare synpunkt sedt äro dessa
stora nationalpedagogiska anstalter för
öfrigt ingalunda främmande för hans
föregående verksamhet utan tvärtom en
organisk fortsättning däraf. Artur Hazelius -
Skansdoktorn hade måhända icke blifvit
hvad han blef, om han ej till föregångare
och vägbanare haft Artur Hazelius –
skolmannen. , F. B.
En folkuppfostrare.
På den öppna rundeln mellan lindar
och lönnar midt för Djursholms slott
aftäcktes härom dagen en bröstbild af
Viktor Rydberg. Därvid höll hr Ernst
Beckman ett tal af i hufvudsak
följande lydelse:
Viktor Rydbergs bild är redan rest i
vårt hjärta. Flera bland oss ha haft den
oskattbara lyckan att få räknas till hans
vänkrets. Så godt som alla bland de äldre,
ja, äfven våra gossar och flickor, som nu
stå i den första ungdomens knoppning,
minnas honom. Vi minnas, hur han, ännu
i åldern spänstig som en yngling, med
högburet hufvud vandrade upp för höjden till
sitt kära Ekeliden, där kronorna än i dag
susa saknadens sorgesång. Vi ha sett skenet
från hans arbetslampa lysa likt en stjärna
öfver höjd och dal, manande till arbete
och bön. Vi - liksom tusenden rundt om i
vårt land - ha med klappande hjärta
följt hans kämpande andes stigar, när häri
i nattliga stunder sökte skönheten, sökte
sanningen, sökte kärleken, sökte Gud. Vi
ha sett honom däruppe i slottet, som blef
skola, hvars förste styresman han var, och
dit han gärna vände sina steg. Vi ha sett
honom fröjdas åt strålande barnaögon och
rosiga barnakinder. Och vi ha här lyssnat
till hans mäktiga ord om uppfostran och
om lärarekallets höghet.
Kunskapens tempel, säger Tegnér, är
härligare än kung Salomos, och det är stort
att öppna dess dörr för vetgiriga sinnen.
Men ännu större är det att härda viljan,
rena hågen hos det unga släktet, så att
det i den »strid, af hvilken
människosläktets tillvaro beror», väljer sin plats pä rätt
sida. Skolans förnämsta mål, har Viktor
Rydberg yttrat i ett af sina skoltal i
Djursholms samskola, är »att skaffa stridsmän
i det godas led».
Detta var ock hans eget främsta mål,
då han talade till hela sitt folk.
Därigenom blef han i högsta mening
folkuppfostrare. Redan hans omvårdnad om
modersmålet hade ett medvetet syfte. Språket
hör till en nations heligaste arfvedelar.
Dess till det yttre svaga mur är den
nationella själfständighetens starkaste värn.
Hvarje sida i hans djupsinniga skrifter och
i hans skönhetsfyllda dikter tyckes ropa
till oss: älsken svenska språkets skönhet!
Till och med när han -* ofta en ensam
kämpe i striden – slungar sitt spjut till
anfall eller sjelfförsvar, beskrifver vapnet en
skönhetsbåge. Man känner, hur han
brinner af nitälskan att i nationens hjärta stärka
kärleken till detta osynliga band, som
binder samman »äfven de fjärmast stadda
människor».
Men det ädlaste språk kan vara ett
lockande skal för giftig frukt. I de mest
skilda läger erkänner man dock, att Viktor
Rydbergs verk i ädelhet och renhet står,
man kan väl säga, oantasteligt. Hvarför?
Jo, för honom voro nämligen skönhet och
sanning alltid tvillingsystrar. Han fruktade
icke, han ställde tvärtom såsom sin
diktnings och forsknings medvetna mål att tala
till vilja och samvete. Tendens och
skönhet voro icke för honom olösliga motsatser.
Och så blef själfva det konstnärliga
skapandet, såväl som tänkarens mödor, hvad
i själfva verket allt arbete borde vara, en
religiös handling, en tempeltjänst.
För Öfrigt: detta, att han var på
samma gång tänkare och skald - däruti icke
ensam bland vår litteraturs stormän -
gaf åt hans folkuppfostrande inflytande en
dubbel styrka. Ett djuptänkt sanningsord
är alltid en makt. Men denna makt
mångdubblas, om de djupsinniga tankarna
framträda i diktens skönhetsdräkt, hvilken
såsom intet annat ställer dem lefvande och
åskådliga för folkets öga.
Och frågar man sig till slut: hvilken
makt var det, som framför andra tryckte
sin stämpel på detta lif i arbete och
skönhet? Så svarar jag: det var samvetet.
Bland försynens högsta gåfvor räknar man
hjärtats och förståndets snille. Jag skulle
vilja härtill lägga: samvetets snille. Äfven
i det stycket var Viktor Rydberg en af de
utvalde. Och när en sådan ande, hvars
ljus icke kan döljas, hvars inre värld är
så rik, att den ligger liksom en stad på
berget, dit allas blickar vända sig, när ett
sådant af hela folket uppmärksammadt snille
vid allt sitt görande och låtande ledes af
renhet, ödmjukhet, flärdlöshet, arbetssamhet,
gudsfruktan och en lågande kärlek till
frihet och sanning och till denna världens
små - då är han redan genom sin blotta
tillvaro en folkuppfostrare.
Som sagdt, Viktor Rydbergs bild bor
redan i vårt hjärta. Och hans lif och hans
verk ha öfver honom rest en vård,
varaktigare än bronsen. Men vi ha dock i dag
velat åt vår skola, som han älskade, åt
vår ungdom, som bär framtiden i sina
händer, anförtro detta monument för att
äfven för kommande släkten hugfästa hans
yttre drag. Vi ha gjort det äfven på det
att samtid och framtid må veta, huru djupt
vi i detta samhälle känna oss i tacksam-
hetens skuld till honom, allas vår kärlek
och stolthet, harpolekaren, som sade: »Herre,
£g på mina läppar de ord, som främja
mandom, heder, godhet hos mitt folk.»
Nya katekeskurser
för Stockholms folkskolor.
Öfverstyrelsen för Stockholms
folkskolor har under vårterminen varit
sysselsatt med utarbetandet af en ny
kursfördelning. Närmaste
anledningen till, att en sådan ansetts böra
fastställas just nu, torde vara utfärdandet
af den nya normalplanen. Enär
hufvudstadens lärarekår antages ännu ej
äga rättighet att blifva i sådana
stycken hörd, har dess mening rörande
den af öfverstyrelsen nu uppgjorda
kursfördelningen icke blifvit inhämtad.
Bland de nya kurserna torde de i
katekes komma att tilldraga sig största
uppmärksamheten. Vi återgifva dem
här, sammanställda med de hittills
gällande, under erinran, att
folkskolekurserna i Stockholm äro
terminskurser samt att ingen gräns här är
dragen mellan »småskola» och »egentlig
folkskola» :
Nya kurser:
1. Enkla samtal i
anslutning till de fyra
första buden. Bön f öre
och efter måltiden.
2. Enkla samtal
öfver buden till och med
det åttonde. Herrens
bön.
3. Inlärande af
textorden till de tio buden
(utan lärobok).
Välsignelsen.
4. Den apostoliska
tron.
5. Instiftelseorden
till döpelsen.
Repetition af budorden,
apostoliska tron och
bönerna.
6. »Inledningen»
samt de två första
buden i Luthers’ lilla
katekes med
utvecklingen.
7. Från tredje till
och med sjette budet
i Luthers lilla katekes
med utvecklingen.
8. Första
hufvudstycket i katekesen
afslutadt ; repetition af
tio Guds bud efter
Luthers lilla katekes
jämte några valda
bibelord.
9. »Inledningen»
till andra
hufvudstycket och första artikeln
efter Luthers lilla
katekes med
utvecklingen.
Hittills gällande:
1. Herrens bön.
2. Välsignelsen.
5. Den apostoliska
tron muiitligen inlärd.
6. De tre första
buden i Luthers lilla
katekes i förening med
den antagna
utvecklingen. o
7. Återstoden af
första hufvudstycket.
8. Första artikeln
samt öfversiktlig
repetition af första
hufvudstycket.
9. Andra artikeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
