Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 28. (1,019.) 10 juli 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 28
SVENSK LÄRARETIDNING.
467
varit gossar, då det ju närmast gälhle att
undersöka deras utvecklingsmöjligheter; men
å andra sidan var man genom den
nuvarande anordningen i tillfälle att göra en
intressant jämförelse mellan gossars och
flickors olika arbete och olika framsteg.
Genast må sägas, att flickorna i fullast
möjliga mån motsvarade de förhoppningar,
rektor B. om dem hyst; pojkarne endast i
mindre grad. Detta berodde dock ej endast
på flickornas större uppmärksamhet, lifligare
intresse och intensivare arbete utan äfven
därpå, att deras underbyggnad var vida
bättre, särskildt deras kännedom om svenska
språket. Orsaken härtill åter får i någon
mån sökas i den omständigheten, att
flickorna i allmänhet voro äldre och hade -
åtminstone de flesta – en gång förut
genomgått femte klassen. De hade sålunda i
någon mån hunnit smälta och andligen
tillgodogöra sig skolans språkliga undervisning,
då däremot pojkarne visade en märkbar
oförmåga, då det gällde att praktiskt
till-lämpa sina språkliga kunskaper. Denna
skillnad - för öfrigt, nogsamt känd af
k varje erfaren skolman - var så stor, att
rektor B. ansåg sig hafva behöft använda
dubbelt så många timmar för att få pojkarne
till samma utvecklingsstadium som flickorna
nu kommo.
Vid undervisningen användes den vid de
allmänna läroverken på senare åren allmänt
införda, den s. k. imitativa metoden. Denna
har, som bekant, till närmaste mål att så
fort som möjligt sätta lärjungarna i
tillfälle att muntligen begagna sitt inlärda
ordförråd, under det att det rent
gramma-tikaliska underlaget meddelas så att säga
vid sidan och mera i förbigående. De
enligt denna metod uppställda
Hjort-Lindhagens förträffliga läro- och läseböcker
begagnades af lärjungarna. Med två timmars
undervisning i veckan kunde rektor B. efter
denna metod under läsåret medhinna
omkring ett 20-tal valda stycken i nämda
lärobok, hela formläran grundligt och för öfrigt
tyska samtalsöfningar till det omfång, att
lärjungarna ganska ledigt kunde både
uppfatta och besvara de framställda frågorna.
Ti U grund för samtalsöfningarna användes
Hölzels utgifna väggplansch, »die
Wohnun-gen». Naturligtvis kunde endast lättare
sammanställningar och ordvändningar af
lärjungarna fullt ledigt begagnas. Deras
säkerhet och lätthet att inom begränsadt
område reda sig med tyska språket väckte
berättigad förvåning hos de många
intresserade, som åhörde afslutningslektionen på
examensdagen. Rektor B. ansåg själf, att
hans lärjungar - åtminstone flickorna -
på den korta tid, som stått till hans
förfogande, hade på grund af det förut
inhämtade språkliga underlaget och deras
allmänna förståndsutveckling hunnit lika långt
som allmänna läroverkets almnner efter
genomgående af de fyra första klasserna.
I sanning ett vackert resultat!
De försök, som i Kristianstad anställts,
hafva visserligen närmast föranledts af lokala
intressen, men kunna dock genom sina
konsekvenser komma att få vida större
betydelse.
Från rent lokal synpunkt sedt har det
till fullo ådagalagts, att den varmhjärtade
mannens vackra tanke, om hvilken förut
talats, ej behöfver tillintetgöras af förment
tvingande omständigheter utan kan realiseras
till förmån för just dem, hvilka den
fri-kostige donatorn helt säkert närmast tänkt
på. Om en förut omtalad »läroklass»
kommer att upprättas vid Kristianstads
allmänna läroverk, så kommer detta samhälle
att intaga en föregångsställning, som äfven
för andra platser kan blifva af stor
betydelse. I alla fall har genom rektor
Berg-qvists försök klart och tydligt ådagalagts,
att folkskolan är mäktig att föra sina elever
till det utvecklingsstadium, att de med
lätthet kunna förberedas för att nöjaktigt
genomgå den allmänt medborgerliga examen, som
i sinom tid nog kommer att fastställas.
Folkskolan kan således i detta fall ej
behöfva stå utanför. Detta kan bli en sporre
till ännu kraftigare utveckling. Att
resultatet vunnits på folkskolans mark af en af
vårt lands mest framstående pedagoger,
bidrager blott till att förläna det ännu större
bärkraft. Sveriges lärarekår kan i
folkskolans namn sända rektor B. ett innerligt
tack för hvad han uträttat och vunnit och
hoppas, att vederbörande måtte fullt dra ut
konsekvenserna af de gjorda erfarenheterna.
O. Th. Huldén
U eller y - det är frågan.
Ett slags examen, som chefen för
Jämtlands fältjägare, öfverste Fr. von
Heland, låtit anställa med årets
beväringsmanskap, har under de senaste
dagarna gjort åtskilligt väsen af sig
i pressen.
Om själfva examen berättar
Jämtlandsposten följande:
För att få en ledning för bedömandet af
arten af de föredrag", hvilka öfversten var
betänkt på att hålla, lät han vid början af
mötet framställa till hvarje beväringsman
särskildt nedanstående trenne frågor:
1) Hvem är konung i Norge?
2) Hvilken är Sveriges största stad, och
hvilka städer komma därnäst?
3). Hur kommer det sig till, att det är dag
och natt?
På den förstu frågan svarade 93 proc. af
beväringsmännen rätt. Återstoden 7 proc.
dels trodde icke, att där fanns någon konung,
dels visste ej, hvem denne var.
Den andra frågans svar utföll så, att 91
proc. visste att Stockholm var Sveriges
största stad, endast 9 proc. visste därom intet
utan gissade på London, Paris, Sundsvall
m. fl. Ett par stycken kände ing-en annan
stad än Östersund. 56 proc. visste namnet
å Sveriges tvänne största städer och 33 proc.
å de trenne största.
A den tredje frågan svarade 51 proc. rätt;
återstoden svarade dels: »därför, att inan
skall hvila om natten och arbeta om dagen»,
dels med ur religionsundervisningen hämtade
svar, såsom att »Gud vill det så», m. m.
En svarade: * därför att solen vänder sig, så
att när det är natt här, lyser den i
Stockholm».
Åtskilliga tidningar, bland dem
Jämtlandsposten själf, finner
resultatetgans-ka godt; ty en stor procent har ju
besvarat frågorna rätt, »hvilket
vittnar godt såväl om folkskolebildningen
inom länet som om jämtens
observations- och reflexionsförmåga», heter
det.
Somliga däremot ha tagit mycket
illa vid sig och låta den nye chefen
för folkskolebyrån veta, att här
måste bli andra bullar af.
Till dem hör Sundsvallsposten, som
under rubriken »Folkskolan behöfver
reformeras» tar sin tillflykt till det
gamla godtköpsreceptet:
»folkskoleundervisningens begränsning».
Man ställer - heter det - för stora
anspråk på folkskolan. Nöjde man sig med
mindre fordringar, så skulle dessa kunna
nöjaktigt uppfyllas. Men nu breder man
ut sig och åstadkommer - ingenting1. Alla
möjliga ämnen skola indragas i
folkskolekurserna, och följden blir den, att ingenting
läres ordentligt. Det vore g-odt, om de, som
genomgått folkskolan, kunde läsa obehindradt
innantill, skrifva en läslig handstil, stafva
något så när och räkna de fyra räknesätten
i hela tal. - - Det finnes bara ett sätt att
åstadkomma en ändring till det bättre, och
det är, att folkskolan begränsar sin uppgift
och arbetar efter principen: litet men godt.
Själlös katekesutanläsning, en vidlyftig kurs
i judarnes historia, som är af ingen vikt
för religionsundervisningen, och dylikt
upptaga nu en dyrbar tid, sorn borde kunna
användas bättre. Att undervisa i grammatika
i folkskolan tjänar till ingenting. Det lilla
som läres gl.ömmes så godt som omedelbart.
Att plugga in namn på utländska städer och
floder m. m. ar också alldeles utan gagn.
Mindre tragiskt tages saken af en
författare i Stockholmstidningen, som
under rubriken »Okynniga, icke
okunniga. Som man ropar i skogen får
man svar» skrifver bland annat
följande:
Man skall vara bra godtrogen, synes mig,
och bra obekant med ungdomligt okynne,
för att göra sorgliga betraktelser af dessa
- delvis humoristiska - svar, hvilket
åtskilliga tidningar gjort.
Pojkar ä’ pojkar.
När nedskrifvaren af dessa rader i en icke
allt för aflägsen forntid fullgjorde sin
värnplikt, skulle manskapets läs- och
skrifkunnig-het också konstateras. Statistiska byrån,
sorn söker bli så sifferstark på alla
områden, ville ha reda på dessa våra
färdigheter.
Det var en regnvädersdag, när examen
ägde rum, och de kära, kostliga,
oförgät-| lig^a korpralerna voro exaininatorer. Ack,
hvad pojkkynnet sprudlade, och aldrig i
tiden har väl så mycken okunnighet -
rättare okynnighet - uppenbarats i Sveriges
land som vid denna examen.
Innanläsningsprofvet aflades efter
»Soldat-instruktionen , och pojkarna visade sig vara
- icke analfabeter, men de läste orden
baklänges. »Korpralen skrek och skrattade
och skrattade och skrek» - men hans rekryt
var tjufpojke dock, och profvet vardt till
lek. När det blef fråga om att visa sin
skrif-färdighet, var det flera högskönskrifvande
kontorister, som betalade korpralen 25 öre
för att han nådigt skulle lära dem att -
skrifva sitt namn.
Den stränge examinatorn satte B och C
och D i sin anteckningsbok som betyg och
pojkarna jämrade sig, kväfda af skrattlust,
och sökte muta honom till fördelaktigare
omdöme, men så vidt undertecknad var med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
