Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 28. (1,019.) 10 juli 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r -28
SVENSK LÄRARETIDNING.
473
sig om en kandidat och ej splittra sig på
två för att sedan begära, att vi nu genast
skola acceptera bägge. Det finnes nämligen
andra intressen än Norrlands-intresset, som
böra tillgodoses. I främsta rummet gäller
det nu att skaffa centralstyrelsen en verklig
ökning i arbetskraft, väl behoflig på grund
af de ständigt Ökade göromålen. Hvilken
af de många kandidaterna står härvidlag
främst? Euligt min mening, grundad på
mer än tjugoårig personlig bekantskap, utan
gensägelse hr P. Borgh. Han är redan på
förhand väl förtrogen med t. ex. frågorna
om öfverbefolkningen i skolorna och om
skolhusbyggnader på landet och har däri
öfvad arbetsförmåga, så att han genast efter
sitt inval i centralstyrelsen kan göra full
nytta. Då nu hr Borgh ställt sig till
föreningens förfogande, hafva vi ej råd att låta
honom stå utanför, helst då det är bekant,
att centralstyrelsen själf önskar ökade
arbetskrafter för att kunna utföra alla de
uppdrag, som den tagit på sina skuldror.
Men ännu ett ord. Landsbygdens lärare
sakna till dato sin specielle representant i
centralstyrelsen. Nu är tid och tillfälle att
skaffa oss en sådan. Och någon mera
full-lödig landsbygdsrepresentant än hr P. Borgh
står ej att erhålla. Alla, som vilja tillgodose
krafvet på ökad arbetskraft i centralstyrelsen,
böra i främsta rummet gifva sina röster åt
hr P. Borgh, som därtill är bosatt på en
plats så belägen, att verkställande utskottet
i Stockholm lätt och fort kan hafva
förbindelse med honom.
Norrahammars bruk den 6 juli 1901.
J". Edv. Lundeqvist.
77.
Landsby dslär ar e!
Både den sydsvenska och den norrländska
landsbygden böra bli representerade i
centralstyrelsen. Hvad känner stadsläraren af
alla de svårigheter, som trycka oss på
landsbygden och uppresa nästan oöfverstigliga
hinder för framgång i vårt arbete? Om han
i sin barndom eller ungdom sett dem, så
känner han ej tyngden af dem och måste
därför underskatta dem. Genom industriens
utbredning på landsbygden uppstå därtill
ständigt nya faktorer,^ som inverka på
skolorna. Alla dessa skolformer Litt. B, B2, C,
D, E, F och G, med olika variationer och
mångfaldiga andra erbjuda hvar för sig
organisatoriska och skolpolitiska spörsmål,
som behöfva öfvervägas af allmänna
föreningen, om den med framgång skall kunna
verka för »svenska folkskolans och
folkbildningens höjande». Men om dem har
stadsläraren ingen personlig erfarenhet;
oftast vet han icke ens, att de finnas till.
Stadsskolan har redan nått en sådan
utveckling i yttre hänseende, att den kan
antagas växa af sin egen kraft. Annorlunda
är det med landsbygdsskolaii: den har på
många orter gått baklänges under senare tider.
Starka krafter verka i riktning att göra den
till en ren fattigskola. Om föreningen skall
fylla sin uppgift, måste den därför under de
närmaste åren framför allt taga itu med att
hjälpa oss, som särskildt bära dagens tunga
och hetta. Men huru skall detta kunna ske,
om centralstyrelsen saknar förtrolig
bekantskap med våra förhållanden? Nu hafva
vi två fullödiga representanter för
landsbygden, som vi kunna få in i år, om vi
hålla tillsammans. Ett sådant tillfälle
återkommer ej snart. Må vi sålunda hvar i sin
stad icke blott gifva våra röster åt Pehr
Borgh i Lekaryd och M. Tennman i Sandö
utan äfven göra hvad vi kunna för att andra
måtte rosta på dem! Ingen har ens försökt
bestrida, att dessa, oafsedt att de arbeta på
landsbygden, äro lika lämpliga och
kompetenta till medlemmar af centralstyrelsen som
nu föreslagna* stadslärare.
Hvad särskildt hr Tennman beträffar synes
det påtagligt, att om blott sakliga hänsyn
toges, så är han den ende hittills föreslagna,
som förtjänar att kallas
»norrlandsrepresentant».
Norrland har verkligen speciella intressen
att få tillgodosedda i centralstyrelsen, det
förstå vi småländingar kanske bättre än
gäfleborgarna. Deri hänsynslösa
sågverksindustrien och de långt från hvarandra skilda
bygderna skapa utan tvifvel skolförhållanden,
om hvilka centralstyrelsen bör erhålla trogna
vittnesmål af en, som left och lefver midt
uppe i kampen. Att han själf varit nära att
blifva krossad i striden, skulle det göra
honom mindre lämplig?
Om vår förening1 kunde på folkbildningens
fält lämna bidrag till det arbete för
Norrlands bevarande och utveckling, hvartill vårt
folk nu synes rusta sig, så skulle det säkert
gagna vår sak. Men härför behöfves en
kraft, som är tagen från de trakter, som
hafva verkligt Norrlands-lif. Jag kan af
hvad jag nu påpekat ej finna annat än att
alla borde kunna ena sig om namnen
Pehr Borgh och M. Tennman.
Nässjö den 6 juli 1901.
J. A. Vallerström.
.78.
8 stadslårare i centralstyrelsen bör
vara nog.
Årets valstrid börjar bli intressant, nästan
spännande. Landsbygdens kandidater vinna
terräng och detta med rätta. Hr Borgh tar
på en vecka 12 kretsar och hr Tennman
8, medan den »specielle» hr Vestberg får 6.
Sant är, att stads- och landslärare i stort
sedt ha gemensamma intressen att bevaka,
men de ha ock hvar sina särskilda. Märk
den i år utsända frågan om
folkskolebyggnader på landet, hvilken skall slutbehandlas
af en kommande centralstyrelse!
Det må alltså icke anses obefogadt, om
vi landsbygdslärare hålla på de kandidater,
som helt arbetat sig in i landsbygdens
växlande skolformer’- någon »vingklippning»
af städerna ha vi ej ifrågasatt.
Låt därför sydsvenska landsbygden få
P. Borgh och nordsvenska M. Tennman, de
äro duktiga arbetare båda två, och arbete
är just hvad en styrelseledamot får bereda
sig på, Yi härnere i östgötabygden skulle
gärna ha korat vår högt aktade J.
Cederberg, men lokalintresset får ej behärska det
allmänna. När någon af de 8 lämnar sin
plats, är han vår kandidat.
I förhoppning att landsbygdens kretsar
måtte bevaka sina intressen och ena sig om
de namn, som för dem onekligen hafva den
största bärkraften, nämligen
Pehr Borgh, Lekaryd,
Mauritz Tennman, Sandö,
teckna vi
Vördsamt
Gr. B. Dickman. K. J. Virén.
Sjögestad och Mantorp den 7 juli 1901.
79.
Med o anledning af hr »Norrländings» och
P. O. Åkerlunds i Strömsbro insändare (art.
71 o. 73) beder undertecknad endast få yttra
några ord rörande hr Mauritz Tennmans
ställning efter det bekanta skolagemålet och
den oöfverklagade varning, som blef en
sista kvarlefva därifrån. Att T. blef
orättfärdigt behandlad alltigenom, därom råder
numera blott en mening. Han föll undan
för varningen, sedan han på ett i allo
hedrande sätt ridit ut stormen. Detta har sedan
visat sig vara till hans och hans skolas
verkliga nytta. Man lider icke gärna en
uppenbar orättfärdighet utan att i längden hafva
mångfaldt igen. Så har det ock gått med T.
För att särskildt adressera mig till den
naturligtvis i dylikto mest intresserade,
nämligen hr P. O. Åkerlund i Strömsbro, må
nämnas, att T:s inkomster nu (endast fyra
år efter striden) äro 600 kr. högre än ome-
delbart fore densamma, däraf det mesta
utgår med laga bindande kraft. Och hvad
hans själfständighet beträffar - ja, man
brukar ju i dylikt helst döma efter en
persons offentliga uppträdande - synes den
om möjligt större nu än någonsin. Jag
behöfver endast hänvisa till det pågående
»skolkassebråket», i Bjärtrå, Tror någon,
att den ståndpunkt T. i denna sak intar,
skulle kunna försvaras och bibehållas af en
lärare i verkligt beroende ställning?
Nej, det som kanske var ämnadt till en
svaghet för T., det vardt honom i stället till
styrka.
Nyland och Kossö den 5 juli 1901.
P. Johansson,
folkskollärare.
80.
Hr redaktör!
Begagnande mig af deri rätt Ni
tillförsäkrat kandidaterna och äfven andra, som
utsätta sina namn, har jag begärt ordet
närmast föranledd af åtskilliga såväl enskildt
till mig som nu äfven offentligt (se art. 74!)
gjorda uttalanden rörande ett par insändares
(art. 40 och 71) uppträdande. Min åsikt är,
att dessa insändare varit i sin fulla rätt, de
lika väl som alla de andra, att framställa
sina tankar, önskningar och farhågor, och
att ingen är berättigad bakom deras ord
spåra mindre goda bevekelsegrunder. Lika
ledsamt som jag skulle känna det, om någon
ville tillmäta mina personliga vänners, hrr
D. Nilssons, P. O. Åkerlunds och P. Sjölunds
m. fl:s, helt visst öfverdrifna men, som jag
tror, uppriktigt menade omdömen allt för
stor betydelse, lika beklagligt skulle jag
finna det, om någon endast för att
demonstrera mot hr »G» och »Norrländing» utan
närmare eftertänkande och med mindre
besinning än under vanliga förhållanden skulle
skänka mig sin röst.
För min egen del ser jag intet hellre än
att min kandidatur blir så grundligt som
möjligt »synad i sömmarne», ty jag älskar
tro, att det ligger en mening i allt, som
slutligen sker.
Medan jag har ordet, ville jag blott
till-lägga, att, därest jag skulle blifva väld till
centralstyrelseledamot, jag icke komme att
betrakta mig som den specielle
iiorrlands-representant, om hvilken hrr C. T. Seger och
E. Vestberg i Hudiksvall motionerade till
ombudsmötet 1895, och för hvilkens blifvande
uppgift hr P. O.’Åkerlund i art. 73 (nedre
tredjedelen af sid. 458) redogjort.
Sandö den 5 juli 1901.
Vördsammast
Mauritz Tennman.
A. Nilsson *f*. Efter endast en kort
tids sjukdom afsomnade den 28 juni f.
d. småskolläraren i Hagestad, Krist.,
Anders Nilsson.
Vid sin bortgång var han endast 56
år. Men hans lif hade varit rikt på
bekymmer och motgångar, och han
kämpade ofta med den största fattigdom. Endast
17 år gammal började han blott på sitt
folkskolebetyg att verka som
småskollärare. Han fick ofta dväljas i de
sämsta lokaler och hade ibland ända till
100 barn att undervisa, under det hans
lön uppgick till endast 50 kronor. Så
genomgick han i Ystad en kurs för
småskollärare och fick 1887 inflytta i ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
