Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 29. (1,020.) 17 juli 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 29
P. A. PETTERSSON.
vördsam, vänlig hälsning på Eder
femtioårsdag genom
Erik Virén, Emma Nilsson,
Karl Hallberg, Augusta Andersson.
Dessutom hade lärarekåren öfversandt
ett elegant och dyrbart album,
innehållande 55 porträtt af lärare och
lärarinnor vid Eskilstuna folkskolor. Å sagda
album, inköpt hos O. Gillberg i
Stockholm, funnos å främre pärmen etsningar
i guld och färger, visande kyrkan, de
tre skolhusen och stadens vapen, diverse
undervisningsemblem m. m.
Per August Pettersson är född i
Hassle-Bösarps folkskola, Malmöhus län, den 9 juli
1851. Folkskollärareexamen tog P. i Lund
1871, hvarefter han tjänstgjorde dels i
Slim-minge och dels i Ripa, tills han år 1877
antog plats i Eskilstuna, där han 1882 blef
öfverlärare och den 5 december 1898
folkskoleinspektör.
Bland hans utgifna skrifter må nämnas:
Berättelse om folkskoleväsendet i Eskilstuna
under åren 1883-1899 med en historisk
skildring af skolan från dess äldre dagar.
J. M. H.
Poesi och konst i skolan.
2.
Den nyväckta reformrörelse på
ungdomslitteraturens område, hvilken har
sin utgångspunkt inom de
hamburgska lärarekretsarna och som fått sitt
mest uppseendeväckande uttryck i
H. Wolgasts skrift om »Vår
ungdomslitteraturs elände»,, har nästan
uteslutande sysselsatt sig med det slags
läsning, som gör anspråk på att hafva
skönlitterär form.
Orsaken har naturligtvis icke
varit ringaktning för sådana skrifter,
som afse att bibringa vetande eller
att tala till den religiöst-sedliga käns-
lan. Tvärtom. Men i afseende på
arbetena af dessa senare slag
föreligga inga så genomgående
begreppsförblandningar och därför heller inga
så skriande missförhållanden som i
fråga om de ungdomsböcker, hvilka
drapera sig i den berättande diktens
lockande mantel. Hvar och en, som
tager sig den svåra uppgiften före
att på ett allmänfattligt och
allmän-intresserande sätt framställa något
vetenskapligt eller moraliskt ämne,
känner väl, att han har att räkna
med en saklig kritik, som kräfver
sanning, åskådlighet och klarhet och
som icke i stället låter af spis a sig
med pjoller. Utgifvandet af arbeten
med denna uppgift kan för öfrigt
aldrig tänkas blifva något
godtköps-geschäft för skrifklådiga oförmågor
eller spekulativa affärsmän.
Hvad däremot den specifika s. k.
ungdomslitteraturen beträffar-d’, v. s.
den som har poetiska, skönlitterära
pretentioner-så hafva för densamma
icke gifvits några fasta, erkända
grundsatser, därför icke heller någon
verklig kritik.
I poetiskt värde har den i det hela
taget varit likställd med den s, k.
kökstrappslitteraturen, hvars alster
ju aldrig bevärdigas med någon
granskning af den verkliga
skönlitteraturens bedömare, i hvilka
jätteupplagor de än må utgå och huru
vinstgifvande de ock må vara för
vederbörande »författare» och förläggare.
De flesta speciellt för ungdomen
diktade berättelseböcker dela med
köks-trappslitteraturens alster den
egenskapen att icke kunna njutas, ja att
knappast kunna läsas af personer
med litterär odling. De anmälningar
af dylika böcker, som framemot
jultiden fylla de dagliga tidningarnas
spalter, bevisa häremot intet, ty just
de vittna på det otvetydigaste sätt,
att respektive anmälare i allmänhet
icke stått ut med att läsa de böcker,
på hvilka de pliktskyldigast slösa
sina stereotypa vitsord.
Utan stöd och tukt af en
kompetent kritik har den s. k.
ungdomslitteraturen fått utveckla sig enbart
under inflytelse af de tycken, som
gjort sig gällande hos uppfostrare
och barn. För de förra har i stort
sedt intellektuell och moralisk
uppfostran hittills varit allt, njutningen
af det sköna åter något främmande
och jämförelsevis oviktigt, att ej säga
misstänkt eller rent af skadligt.
Naturliga följden har blifvit, att
föräldrar och lärare i allmänhet varit
fångna i den åskådningen, att om
den berättande dikten öfver hufvud
taget äger något värde för
bildningsarbetet, så ligger dess betydelse däri,
att den utgör det bestickande
omhöljet för ett i intellektuellt eller
moraliskt hänseende »nyttigt»
innehåll.
För barnen däremot, som ej äro
insnörda i några vilseledande
upp-fostringsteorier, har nog ett slags
estetiskt njutningskraf alltid varit det
bestämmande. De hafva alltid f
ord-rät, att boken skall vara »rolig» eller,
som det på de äldres språk heter,
»underhållande». .Men för den
ociviliserade smaken - barnets och den
obildades - ligger det »roliga» eller
»underhållande» däri, att det skänker
en följd af spännande och skiftande
sinnesrörelser; denna smak finner sin
lust i det sensationella och det
sentimentala, det rafflande och det
sötaktiga, det hårresande och det
gråtmilda. En lektyr »för barn och
tjänstefolk», bestämd uteslutande
efter dessas eget okultiverade tycke,
skulle komma att bestå af
äfventyrliga indian- och röfvarehistorier
samt smäktande pensionsromaner.
I själfva verket har den gängse
»ungdomslitteraturen» blifvit ett slags
kompromiss emellan dessa tvänne
fordringar: barnets på »rolighet» och
de ensidiga uppfostrarnes på »nytta».
De olika arterna af
»ungdomslitteratur» äro egentligen endast olika
blandningar af dessa tvänne ingredienser.
En betydande del af Wolgasts bok
utgör en intressant mönstring af dessa
arter, sådana de för närvarande té
sig i Tyskland: de salfvelsefulla
berättelserna i Christoph von Schmids
och W. O. von Horns stil; Gustaf
Meritz och Frans Hoffmanns
massfabrikation i den spännande genren;
de efter fransk-tyska kriget yppigt
florerande högpatriotiska
ungdomsböckerna till Tysklands, Preussens och
hohenzollrarnes förhärligande; de
härmed besläktade tyska
kolonial-berät-telserna, hvilka uppkommit genom ett
slags korsning af patriotbok och
indianroman; de som svampar
uppskjutande flickböckerna,
representerade bland annat af Thekla von
Gumperts mycket spridda periodiska
publikationer: »Album f or flickor,
underhållningar i familjekretsen till
utbildning af den uppväxande
kvinnliga ungdomens förstånd och
hjärtelag», samt »Herzblättchens
Zeitver-treib, Unterhaltungen fur kleine
Knä-ben und Mädchen zur Herzensbildung
und Entwickelung der Begriffe» -
för hvilken senare titels trogna
återgifvande svenska språket antagligen
saknar nog pjollriga uttryck.
Den rörelse, för hvilken Wolgast
är en af de främsta märkesmännen,
är egentligen ett slags korståg mot
allt dylikt »elände». Han kräfver
med skärpa, att den »hopsmorda»
barnkammar-litteraturen måtte ställas
på samma linje som den likaledes
»hopsmorda» kökstrappslitteraturen,
och att intet, som är onjutbart för
litterärt bildade vuxne, vidare får
betraktas såsom sund eller ens
oskadlig själaföda för barn.
Naturligtvis har denna fordran
blifvit föremål för skarpa gensagor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
