Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 29. (1,020.) 17 juli 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 29
SVENSK LÄRARETIDNING.
489
b) Revisorer.
Norrvidinge-kretsen: N. Lundahl i Lund
och Alfr. Fridén i Örebro.
Smedstorps-kretsen: dito.
Mullsjö-kretsen: Alfr. Fridén i Örebro och
J. P. Lindén i Stockholm.
Tunaläns-Sevede-kretsen: Alfr. Vernborg i
Munsö och J. P. Lindén i Stockholm.
N. Bjäre-kretsen:^ L. G. Broomé i Bårslöf
och Alfr. Fridén i Örebro.
Karlstads stifts sjunde
folkskolläraremöte
hölls i tisdags och onsdags förra veckan
uti Arvika. Omkring 300 deltagare,
mest lärare och lärarinnor, hade
infunnit sig från olika delar af stiftet.
Efter gudstjänsten i Arvika kyrka, där
pastor M. An f alt predikade öfver tron,
hoppet och kärleken, hälsade predikanten
i egenskap af bestyreisens ordförande i
missionshuset de närvarande välkomna.
Mötet utsåg till ordförande
folkskoleinspektören O. Törneblad, till vice
ordförande förste läraren E. V. Gelin i
Karlstad, till sekreterare folkskolläraren K. F.
Sundén i Arvika och till vice
sekreterare folkskolläraren A. G. Lingren i
Karlstad.
Hemmets och skolans uppgifter i fråga
om uppfostran var det första
öfverlägg-ningsämnet. Det inleddes med ett
kraftigt föredrag af kyrkoherden Ture
Pettersson i Glafva, hvilken närmare
preciserade frågan sålunda: Är ungdomen
nu för tiden i sedligt afseende sämre än
förr? Och om så är, hvilka äro
orsakerna härtill? Och hvilka äro i vår tid
de viktigaste uppgifter, som ställas på
hemmen och skolan i fråga om barnens
kristna och sedliga uppfostran?
Inledaren fann ungdomen, i stort sedt, stå
på en afgjordt lägre ståndpunkt än förr,
och som bevis anfördes det allmänna
föraktet för auktoriteter, den falska
subjektivismen, vanan att lägga alla bördor och allt
ansvar på skolan, den sedefördärfvande
litteraturen och förv arf sbegäret, som förstör
hemfriden och hindrar föräldrarna att
sysselsätta sig med barnen.
För att råda bot på allt detta måste
hemmen förbättras och Gud åter bli en makt
där, föräldramyxidigheten komma till sin
rätt och tukten tillämpas. Skolan får ej
betraktas som enbart en undervisningsanstalt
utan dess arbete bör främst riktas på
krist-ligt-sedlig fostran,
kristendomsundervisningen bli mer etisk och läraren själf sätta in
sin kristliga personlighet i arbetet.
Diskussionen kom närmast att röra sig
om ungdomens förvildning och blef
synnerligen liflig.
A ena sidan betonades skarpt af
domprosten J. Jakobsson, samt delvis af
folkskollärarna /. Jonasson i Långserud och S. Molin
i Fröskog", att hyfsningen nog stigit men
moralen sjunkit, auktoriteten trampas
under fötterna, särskildt föräldramyndigheten,
och att ett barn, som skall ägas af läraren,
kan säga: "M vågar inte röra mig!"
A andra sidan häfdades med lif och kraft
den åsikten, att ungdomen i stort sedt vore
bättre än förr, hade mer sinne för det sanna,
mer rättskänsla, mer kärlek. Om ungdomen
begår några snedsprång, sprides ryktet
därom så hastigt i våra dagar, och fordringarna
äro högre än förr. I alla tider hade den
klagan ljudit, att den gamla goda tiden
försvunnit - då skulle det väl ha varit bäst i
Odins tid! Det skulle vara ett slag i
ansiktet på hela vårt undervisningssystem att
stämpla ungdomen som mindre moralisk än
förr. Den kunde därigenom bli sämre.
Statistiken säger, att brottsligheten är i
aftagande, utvecklingen går ej rätlinigt utan
i vågor, och det skulle vara olyckligt, om
vårt lands lärarekår i sin helhet vore så
pessimistisk i sin uppfattning som de äldre
och prästerna här visat sig vara. Denna
sidans runor fördes förnämligast af
folk-skollärarne Gr. M. Sandin i Grums, G.
Bergman i Gunnarsnäs, N. J. Lindskog i
Gräsmark, Lingren och Gelin.
Diskussionen fick utgöra svar på
frågan.
Professor Ad. Noreen i Uppsala höll
därefter ett synnerligen fängslande,
delvis humoristiskt föredrag om
grunddragen af vårt modersmåls historia, hvilket
lönades med lifliga bifallsyttringar.
Fil. och s. m. kand. Hj. Holmquist
skildrade en resa genom Tyskland och
illustrerade sitt föredrag med talrika
skioptikonbilder.
Till kanslirådet Kastman afsände
mötet följande hälsnings telegram:
Karlstads stifts sjunde folkskolläraremöte
i Arvika frambär härmed en varm
tacksamhet för Eder gedigna ledning1 af svenska
folkskolan och främjandet af dess lärares
väl. Måtte Eder återstående lefnad krönas
med frid och hvila!
Härå ingick till ordföranden följande
svar:
Bringa mötet mitt djupt kända tack!
Måtte svenska folkskolan under nitiska och
skickliga lärares ledning fortfarande få utveckla
sig till fromma för vårt folk!
Kastman.
Andra mötesdagen höll domprosten
Jakobsson ett lifligt och synnerligen
innehållsrikt föredrag om »Skolkök eller
huslig ekonomi».
Talni visade, hvilken betydelse det har att
kvinnan, solen i hemmets värld, förstår sin
uppgift och kan lösa den, skildrade huru
skolköksidén i utlandet vunnit fast fot och
hoppades, att den så småningom skall göra
det äfven här.
Frågan om åskådningsundervisningen
inleddes af småskollärarinnan fröken
Helena Ohlsson i Karlstad, hvilken
påpekade, att ämnet aldrig varit populärt
bland lärarinnorna på grund af en torr
och tråkig metod. Hon redogjorde för
de erfarenheter, hon såsom
Jultomtestipendiat gjort under en studieresa
till Kristiania, och den metod där
användes.
Diskussionen blef ganska liflig äfven
om denna fråga.
Det framhölls, huru rika tillfällen till
studier i barnpsykologi denna undervisning
erbjuder och hur den är ett utmärkt medel att
öfvervinna det nykomna barnets
skygghet-Många förträffliga pedagogiska och
metodiska vinkar gåfvos, och en talare fann det
nästan vara ett fattigdomsbevis, att
åskådningsundervisningen skulle stå som ett
särskildt ämne. Askådiiingsprincipen borde
till-lämpas på alla ämnen.
Ett föredrag om skolhygien hölls af
folkskolläraren A. Virén i Hillringsberg.
De hygieniska kraf, för hvilkas fyllande
lärarne borde arbeta, sammanfattades af
tal:n i följande nio punkter:
att genom ändamålsenligt
ventilationssystem få lärosalarne försedda med frisk
luft;
att barnen icke åläggas eldnings- eller
städningsskyldighet;
att skolsalarna, åtminstone under
läse-terminerna, så litet som möjligt användas
till främmande ändamål och att efter
sammanträden skolarbetet icke får begynna
förr än städningen blifvit ordentligt och i
rätt tid utförd;
att i skolorna olämpliga eldstäder utbytas
mot lämpliga och att dålig ved icke
användes;
att skolsalarnes belysning blir sådan, att
barnens ögon ej skadas, hvarför
rullgardiner ej få saknas, ifall ljuset kommer från
solsidan;
att beskaffenheten af det vatten, som
barnen nödgas dricka, blir undersökt och, ifall
det befinnes vara hälsovådligt, åtgärder
genast vidtagas till anskaffande af friskt och
sundt vatten;
att åtgärder vidtagas för att göra
lekplatserna lämpliga och undanrödja hinder
för de gymnastiska öfningarna;
att se till att skolbänkarna ej äro
hinderliga för undervisningen och menliga för
barnens hälsa;
att genom samtal, föräldramöten,
tidningsuppsatser och broschyrer sprida upplysning
om att allt detta är något, som barnen ha
rätt att fordra.
Föredrag om leken hölls af förste läraren
Otto Hellgren i Filipstad, och under en
paus i föredraget sjöngs en hurtig
leksång af lekfrågans ifrige förkämpe, fil.
kand. J. V. Åkermark i Göteborg.
Tiden för nästa möte bestämdes till
1904 och platsen blef Kristinehamn.
På eftermiddagen hade Arvika köping
för mötesdeltagarne anordnat en utflykt
å Glaf sfj or den. Här omväxlade sång
och glam med lekamlig välfägnad å två
långbord samt tal i långa banor.
Fabrikör P. Andersson hälsade å köpingens
vägnar gästerna välkomna med ungefär
följande ord:
Då det blef bekant, att Värmlands
lärarekår skulle samlas i Arvika, uppstod genast
hos köpingens ledande män den önskan, att
på något sätt bidraga till deras trefnad här.
För tio år sedan skulle ingen sådan tanke
hafva uppstått. Folkskolan ansågs då
nästan som ett nödvändigt ondt. Men sedan
den tiden har skollärarekåren stigit mycket
i anseende, och orsaken därtill ligger hos
kåren själf. Möten och tidningspressen m. m.
ha gjort kåren bekant, och lärarne hafva
uppträdt hofsamt och ädelt, hvarigenom de
tillvunnit sig allmänt intresse. Den
uppmärksamhet, vi nu visa, är enkel, men
viktigare är törhända det, att Arvika hyser
stort intresse för folkskolan och ej står sist
på skalan härutinnan. Jag hälsar Eder
välkomna och beder, att I hållen till godo med
det som bjudes, och anhåller därjämte, att
I behållen oss i vänlig hågkomst.
I ordförandens tack framhölls, att
samhället under de senaste 15 åren gått
framåt i många afseenden men mest på
skolans område.
Bland öfriga tal må nämnas ett af
hr Gelin för mötets ordförande,
»lärarekårens gode fader». Inspektör Törneblad
tackade och önskade att lärarne
framgent skulle bli snälla barn, men också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
