- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 20:e årg. 1901 /
529

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 32. (1,023.) 7 augusti 1901 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ILLUSTRERADT VECKOBLAD FÖR FOLKUNDERVISNINGEN.

N:r 32. ci,o23.)

STOCKHOLM, 7 AUGUSTI 1901,

20:e årg.

Prenumerationspris:
Vi år 4 kr., 8/4 år 3,25 kr., VQ år 2,25 kr., J/4 år l,2s kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhmsgatan 6, en tr. upp, Kontorstid: 10-6. Allm. tel. 60 00,
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare :
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
Förläggare: Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag.
Tryckt hos Idun» Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid : hvarje onsdags förmiddag.
Annons pri s:
10 öre för en millimeters höjd på enkel spalt. Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2, so kr.
Annons . bör vara inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.

C. k. Anjous minne.

^inköpings stifts sjette folkskolläraremöte, som hölls i
stiftsstaden under förra veckan, har varit minnesrikt
i mer än ett afseende. Knappast mer än en gång i
sitt lif får man vara med om en så högtidlig och
stämningsfull akt som den, då seminarierektorn C. L. Anjous
minnesvärd andra mötesdagen kl. 6 e. m. aftäcktes å Linköpings
nya kyrkogård. Något före nyssnämda timmer samlades å
möteslokalen, Stora
hotellet, lärjungar
till den man, hvars
minne skulle
hedras. Härifrån
tågade den talfika
skaran, uppgående till
ett antal af mellan
två och tre
hundra, i procession upp
till
begrafningsplatsen. I spetsen
buros tvänne
praktfulla kransar med
blå och gula band,
afsedda den ena för
rektor Anjous och
den andra för
adjunkten G. F.
Hedblads graf. Omkring
den förres grift, dit
några, som stodo
seminarium nära,
såsom stiftets
biskop, seminariets
inspektor m. fl., samt
några bland rektor
Anjous anhöriga på

särskild inbjudan infunnit sig, hade af mötesdeltagare och
andra intresserade församlat sig väl ett par tusen personer.
Sedan den långa processionen framkommit till grafven och
deltagarne slutit en halfkrets omkring grafplatsen,
uppstämdes unisont ps. 461: l »O, hoppets dag, som klarnar opp»,
hvarpå folkskolläraren K. O. Sjölander i Asker trädde fram vid
sidan af vården, hvilken ännu var höljd af ett täckelse, samt

med klar och ljudelig röst, så att han hördes af hela den
församlade skaran, framsade följande, af den varmaste känsla
uppburna ’invigningstal, hvari han bjöd täckelset falla:

Ärade anförvanter, vänner, medlärare och f. d. lärjungar till den
vördade man, hvars sista hvilorum vi här omsluta å Linköpings
vackra griftegård!

En af våra för undervisning och kristlig uppfostran varmt nit-

- älskande stiftschefer
skall - så har det
berättats för mig -
framför en skolklass

en gång frågat:
»Hvad betyder det
kors, I sen mig bära
på bröstet?* Efter en
stunds begrundande
skall en af de
tillfrågade lärjungarna
hafva svarat: »Det

betyder lidande.*
Stiftsherden i
katedern godkände
svaret och talade sedan
om Hans lidande,
som, ehuru den rätta
afbilden af Fadern i
himmelen, af sitt eg-et
folk räknades som
»en
missgärningsman» och
fastnagla-des på ett kors.

Men nu dristar jag
mig att också
beteckna de kristnas
kors som en
sinnebild af kärleken, låt
vara den lidande
kärleken, om hvilken en
af våra sköna psalmer
säger: »Intet finns,
som icke vinns af
kärleken, som lider.»

Ja, hvad är större än den kristliga kärleken, denna kärlek, som
skickar sig höfviskt, som tänker det goda, som gläds öfver
rättfärdigheten och fröjdar sig öfver sanningen, som är tålig- och mild
och fördrager mycket, som hon önskade vara bättre, som tror och
hoppas, att det goda skall segra till slut?

Gent emot denna kärlek förblekna den genialiska undervisarens
och siarens ord, den lärdes kunskap, konstnärens talang1, tänkarens
skarpsinne och klokhet, ja, själfva tron, om den ock kunde försätta
berg-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:44:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1901/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free