Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 32. (1,023.) 7 augusti 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 32
exposition af all materiel, som
förekommer i våra folkskolor och småskolor, är
sällsynt att få se sammanförd å en
plats.
Dagen efter mötets afslutning företogs
en utfärd med ångbåt å Roxen.
Mötet var besökt af öfver 700
personer. G, B. D.
Stiftsskolmötet i Alingsås.
Skara stifts 44 :e folkskolläraremöte
ägde rum i Alingsås sistlidna onsdag
och torsdag samt afslutades med utflykt
till Göteborg på fredagen.
Anordningarna för mötet, som
räknade 500 deltagare, hade omhänderhafts
af hrr J. G. Söderberg i Lidköping, K.
Karlberg och A. P. Loocrantz i Alingsås
samt F. Edgren i Lerum och voro i alla
afseenden utmärkta.
Förhandlingarna, hvilka försiggingo i
stadens kyrka, inleddes med allmän
gudstjänst, hvarvid altartjänst utfördes af
komminister P. A. Zandren i Alingsås samt
v. pastorn L Blomberg i Lena och
predikan hölls af v. pastor P. J. Skoglund
i Alingsås. Omedelbart härpå skedde
mötets officiella öppnande af bestyreisens
ordförande, Öfverläraren J. G. Söderberg,
hvilken i ett anslående hälsningstal
särskildt vände sig till landshöfding L. V.
Lothigius, som personligen inbjudits till
mötet, samt därpå ägnade några
varmhjärtade hågkomstord åt den sedan sista
stiftsmötet aflidne vice ordföranden inom
stiftsföreningen, folkskolläraren Aug.
Bejner i Medelplana.
Till ordförande utsågs enhälligt hr J.
G. Söderberg, till vice ordförande hr O.
Bogren i Hössna och till sekreterare hrr
K. O. Särnqvist i Timmelhed och /.
Berger i Blidsberg.
Från biskop E. J. Keijser och direktör
Otto Salomon, hvilka personligen
inbjudits till mötet men blifvit förhindrade
att bevista detsamma, anlände
hälsnings-skrifvelse och telegram, som besvarades.
Såsom första numret i de egentliga
mötesförhandlingarna förekom föredrag af
kyrkoherden S. A. V. Nordlander i Hössna
öfver ämnet: Bibelsanningens centraid
betydelse för karaktärsutvecklingen?
Därefter följde diskussion öfver
frågan: Om den s. k. klassundervisningens
största pedagogiska olägenheter och huru
dessa lämpligast kunna undanrödjas eller
åtminstone förminskas.
Inledande föredrag hölls af
Öfverläraren J. G. Söderberg, som klart och
koncist utvecklade skolans uppgift såsom i
första rummet uppfostrande och i andra
- såsom medel härför - undervisande.
Läraren hade därför, sade tal:n, att taga
sikte på lärjungens hela personlighet och
söka utforska denna samt därefter
anpassa sin fostrande och undervisande
verksamhet. Detta läte sig emellertid
svårligen förena med klassundervisningen,
synnerligast om läraren hade stort
lärjungeantal att samtidigt undervisa, hvar-
före en reduktion härutinnan vore
nödvändig.
Det fängslande och synnerligen
intressanta föredraget, från hvars utförligare
refererande vi af utrymmesskäl måste
afstå, åtföljdes af en kortare
öfverläggning, däruti rektor E. Jungner i Skara,
folkskolläraren A. Th. Vahlström i Sköfde
och fortifikationskassören V. Röing å
Karlsborg deltogo.
Följande af hr Söderberg formulerade
uttalande antogs:
Den s. k. klassundervisningens största
pedagogiska olägenheter äro, under
förutsättning1 af ett större antal samtidigt
undervisade :
1) att den lätt föranleder, att vid
skolarbete det enskilda barnet i mer eller mindre
mån förbises eller försummas for klassen;
2) att den försvårar eller rent af
omöjliggör för läraren att förskaffa sig den
nödvändiga kännedomen om hvar j e enskildt barns
individualitet och därefter lämpa sin
undervisning och uppfostran; och
3) att den i följd häraf gynnar
uppkomsten och tillvaron af den falska åskådning,
som lägger hufvudvikten på lärokurser,
läxläsning, examensresultat och andra dylika i
öfvervägande grad yttre, i ögonen fallande
ting1, under det att det viktigaste, nämligen
lärjungen själf samt hans naturenligt och
harmoniska utveckling, i större eller mindre
grad förbises.
Dessa olägenheter kunna lämpligast
undanrödjas eller åtminstone väsentligt
förminskas
1) därigenom att det antal barn, som en
och samme lärare har att samtidigt sköta
och ansvara för, begränsas till ett antal, som
möjliggör en mera individuell kännedom
om och behandling af lärjungarna;
2) att läraren söker förskaffa sig en
såvidt möjligt fullständig och noggrann
kännedom om hvarje enskild lärjunge dels
genom uppmärksam iakttagelse både under
skoltimmarna och under ledigheterna, dels
ock genom att i detta syfte träda i förbindelse
med barnens föräldrar; och
3) att läraren, i ändamål att vinna
be-höflig ledning för att rätt iakttaga och
bedöma barnen samt för att använda riktiga
medel och förfaringssätt vid deras
undervisning och uppfostran, söker tillgodogöra
sig de lärdomar, som den psykologiska
och framför allt den barnpsykologiska
forskningen i våra dagar erbjuder.
Efter ett kortare uppehåll i
mötesförhandlingarna höll
folkhögskoleförestån-dareii S. Velin i Herrljunga föredrag om
ungdomslifvets höjande, därvid tal:n bland
annat framhöll vikten och betydelsen för
det uppväxande släktet af en
omsorgsfull, kroppsligt stärkande och
utvecklande uppfostran, ett sundt, godt och
gladt hem- och familjelif, nykterhet bland
både ung och gammal, klokt val af
umgänge för de unga samt anordnandet af
förståndigt ledda ungdomsmöten och
ungdomsföreningar, inrättande af
folkbibliotek, läsestugo^ fortsättnings- och
aftonskolor, föreläsningskurser m. m.
Därjämte redogjorde tal:n för de
inrättningar, som i Danmark äro kända under
namn af »h0jskolehjem» och
»0velse-hus», hvilka varit och äro till stort gagn
och välsignelse för ungdomen.
Härpå skreds till Öfverläggning om
frågan: Är det lämpligt att införa räkning
med ekvationer i folkskolan? Ett kortare,
af åtskilliga räkneoperationer belyst
inledningsanförande hölls af rektorn vid
Vänersborgs högre allmänna läroverk, fil.
d:r N. Lindskog, som varmt förordade
denna metod och uppvisade dess
företräden framför andra gängse
räkneme-toder.
Med inledaren instämde i hufvudsak
rektor E. Jungner i Skara, Öfverläraren
Söderberg, kyrkoherden S. V. A.
Nordlander och folkskolläraren O. Bogren,
hvaremot folkskolläraren A. Th.
Vahlström talade för enhets- och
mångfaldsmetoden.
Diskussionen fick utgöra svar på
frågan.
Något senare på eftermiddagen höll
hr J. G. Söderberg föredrag om
skolköksinstitutionen, dess uppkomst, verksamhet
och utveckling inom olika riken,
särskildt de skandinaviska länderna.
Fredagens mötesarbete inleddes med
bön af komministern i Alingsås L. J.
Stenberg, hvarefter ett af fil. kand. J. V.
Åkermark Utarbetadt föredrag om
friluftslekar upplästes af hr S. Velin. I
föredraget tog hr Å. varmt till orda för
lekens införande i folkskolan samt
särskild lärareutbildning vid våra
seminarier i detta ämne.
Barnets själfverksamhet såsom ett af
uppfostrans mål och medel utgjorde nästa
öfverläggningsämne och inleddes af
folkskolläraren O. Bogren, som bl. a.
påpekade, hurusom barnens själf
verksamhetsdrift ofta i hemmet och skolan under
-tryckes och förkväfves, men att denna
verksamhet dock vore rätta vägen till
utveckling, framåtskridande och
kunskaps-tillägnelse hos barnen.
I öfverläggningen deltogo rektor É.
Jungner samt hrr A. Kjallgren i Torpa,
J. G. Söderberg, A. Vesterdahl i Marum,
A. P. Loocrantz i Alingsås m. fi.
Hr Bogren föreslog följande uttalande,
som antogs:
Driften till s j älf verksamhet är medfödd hos
hvarje normalt utrustadt barn. Denna drift
undertryckes och förtryckes ofta genom
oförstånd i hemmet och en opedagogisk
undervisning i skolan. Skall människan
närmelsevis kunna fylla sin uppgift i lifvet
måste hon tidigt och oafbrutet öfvas till en
sund själfverksamhet. Barnets sunda
själfverksamhet är det förnämsta medel,
hvarigenom det i skolan dels tillägnar sig
kunskaper och färdigheter och dels grundlägger
samt i lifvet utvecklar styrka och
själfständighet i karaktären.
Nästa öfverläggningsämne,
kyrkosångens betydelse för vårt folk, inleddes af
folkskolläraren A. P. Loocrantz i Alingsås.
Flera talare, däribland åtskilliga
prästmän, yttrade sig i frågan. Följande af
inledaren formulerade resolution antogs:
Kyrkosången har ett mångsidigt
förädlande inflytande på vårt folk, i det att den
höjer sinnet från jordelifvets mångahanda,
skingrar dess smärtor, gör det hårda hjärtat,
mildare och stämmer det för kärlek till Gud
och nästan, då den rätt bedrifves.
Öfverläggningen afslöts därmed, att
publiken uppstod och i rytmisk takt
af-sjöng psalmen 33 v. l.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
