Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (1,024.) 14 augusti 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
SYENSK LÄRARETIDNING.
N:r 33
står således fortfarande af hrr Assar
(ordförande), Alfr. Lundgren i Varberg (vice
ordförande), Cl. Nilsson i Gamla Lödöse
(sekreterare), Gerh. Ericsson i Göteborg
(kassör) samt O. Björnstedt i Fässberg,
J. F. Edgren i Lerum, J. L. Kjellberg i
Stenkyrka och J. Larsson i Fässberg.
Som diskussionsämne var uppställdt:
Om sångundervisningen i folkskolan som
medel till förbättrad kyrkosång. Inledare var
folkskolläraren A. Lindblom i Lundby.
Diskussionen blef liflig och vittnade om
intresse för frågan. Det accentuerades,
att man bör »skynda långsamt» vid
undervisningen, att barnen böra sjunga ur
bok, deltaga i kyrkosången och ha sin
bestämda p]äts :i läktaren. A andra
sidan betonades gagnet af gehörsång och
att ej för mycken tid bör ägnas åt
tonträff ningar.
Nästa ämne gällde sångföreningarna.
Inledaren, hr S. Andersson i Getinge,*
talade varmt för körsångens odlande, och
i den följande diskussionen fick han
många på sin sida, helst sedan ett par
talare, som ansågo det otillåtet att hafva
körsång i kyrkan, blifvit lugnade genom
upplysningen, att stiftets biskop vore
välvilligt stämd för denna sak.
Man beslöt, att en manskör skulle
bildas inom föreningen.
Efter gemensam middag hölls en liten
intressant konsert med både vokal- och
instrumentalafdelning.
Den första
foljkskoleinspektions-förrättningen i Växjö stift ägde
rum den 8 augusti 1861, alltså i förra
veckan för jämt 40 år sedan. Härom
skrifver en meddelare till
Smålandsposten följande:
Att lektor Rundbäck själf ansåg just
den 8 augusti 1861 som en af de
betydelsefullaste dagarna i sitt lif, kan man
finna däraf, att han vid mera allvarliga
lägen i lifvet gärna talade om
densamma. Så till exempel i
inledningshäls-niiigen vid stiftsmötet i Växjö 1889, det
möte, då han så att säga inför de då
församlade lärarne sjöng sin svanesång.
För tecknaren af dessa rader
berättade lektor Rundbäck i början af
1870-talet om sin första inspektionsresa
ungefär följande:
Då jag sommaren 1861 fått mitt första
inspektionsförordnande, kom jag1 i ej liten
oro. Besinna, i hvilken villervalla skolorna
då befunno sig! Och så fanns då ej
ringaste tillstymmelse till erfarenhet hos någon,
då det gällde att planlägga en
ändamålsenlig1 inspektion. Efter ett begrundande hit
och dit tänkte jag: »Jag reser ut till
skollärare H. Håkansson i Ramkvilla - en
mognad man, som jag- förut kände litet
personligen -; med honom och några andra
lärare där i orten vill jag öfverlägga om
saken.» Tänkt och gjordt, och den 8 augusti
samma år höll jag1 hos Håkansson min allra
första inspektion. Efter den resan - en
resa, som omfattade största delen af Västra
härad - var jag tämligen på det klara med,
huru en folkskoleinspektör borde verka.
Efter min återkomst uppsatte jag härom en
promemoria, som uppsändes till Stockholm
och lades till grund för en allmän
inskuk-tion.
Hvilken betydelse Abr. Rundbäck
redan på den tiden hade, kan man finna
däraf, att vederbörande utsago honom
till sekreterare vid allmänna
inspektörsmötet 1862 (»Svenska folkskolans
konstituerande riksdag», såsom ärkebiskop
Reuterdahl kallade det mötet), ett
förtroendeuppdrag, som sedermera gafs
honom gång efter annan.
Antagligen skall det intressera läsaren
att höra Håkanssons omdöme om
folkskoleinspektionens betydelse. I ett bref
skref Håkansson några år före sin död:
Af oredan i skolan blef följden, att
undervisningen ej fick den frukt man önskat,
utan skolan blef ansedd som ett nödvändigt
ondt. Så förgick första hälften af min
tjänstetid, och skolan var omsider nära sin
undergång. Men 1861 kom lektor
Rundbäck och inspekterade. Han insåg icke
blott bristerna, utan visste äfven att
afhjälpa dem. Efter denna tid till 1878, då
jag" slutade min verksamhet, blef allt så
helt olika, att det på intet sätt kan jämföras
med det föregående.
En af Håkanssons grannar Joh.
Frö-derberg i Fröderyd, hos hvilken
Rundbäck inspekterade under tredje
förrättningsdagen af resan eller den 12
augusti 1861, skref i ett bref år 1888:
Ändtligen uppgick en efterlängtad bättre
tid med tillförordnade inspektörers kraftig-a
ingripande i skolväsendet, som undanröjde
de hufvudsakligaste hindren för skolans
bedrifvande. Lärares modlöshet skingrades,
och i det hela framkallades ett nytt lif, för
hvilket allt - näst försynen och staten -
skolan och dess lärare alltid stå i en
tacksam förbindelse till inspektörerna, hvilkas
uppmuntringar inverkade välgörande på den
i många afseenden intill dess nedtryckte
läraren. Hade inspektionen ej kommit
denne och skolan till hjälp, skulle hela
skolinrättningen - efter allt utseeende - varit
bortsopad från jorden.
Dessa båda veteraners vittnesbörd må
vara nog, då det gäller att väcka
akt-gifvande på 40-årsminnet.
De nya reglementena för folk-
OCh småskolorna. Smålandsposten
meddelar följande, som antagligen
grundar sig på cirkulär från Växjö
domkapitel :
I den normalplan för undervisningen
1 rikets folk- och småskolor, som af k.
m:t senast godkänts, förutsattes en
undervisningstid af minst 4 månader
årligen för hvarje skolbarn. Skolor, som
flytta antingen på 3 stationer eller på
2 men med afdelningsläsning å endera
stationen, äro härigenom utdömda. I
skoldistrikt, där vare sig folk- eller
småskolor af ofvannämda slag ännu finnas,
är därför en omorganisation af
skolväsendet till någon i normalplanen
upptagen skolform nödvändig, och böra
reglementen för sålunda omorganiserade
skolor insändas hvad beträffar Växjö stift
till domkapitlet i Växjö senast den l
juli 1902 för fastställelse. I öfrigt böra
nu gällande reglementen af äldre datum
än 1895 inom samma tid förnyas. Yngre
reglementen (godkända under åren 1895-
1900) för sådana skoldistrikt, där ingen
omorganisation i anledning af
normalplanens bestämmelser påkallas, kunna tills
vidare följas med iakttagande likväl af
normalplanens anvisning till lärokurser
och läsordningar.
Folkhögskolorna.
Hushållningssällskapet i Göteborgs och Bohus län har
beviljat Dillströmska folkhögskolan å Tjörn
ett årligt anslag af 1,500 kr. i 3 år och
Gr ebbestads folkhögskola 1,500 kr. till den
manliga och 500 kr. till den kvinnliga
kursen likaledes årligen i 3 år.
- Afslutning af de kvinnliga
kurserna har ytterligare ägt rum i
nedanstående folkhögskolor.
Vid Örebro läns kvinnliga folkhögskola, där
kursen slöt den 6 dennes, hade eleverna
varit 25 i första och 10 i andra årskursen.
Föreståndaren d:r Jonsson framhöll, huru
kyrkklockornas evigt manande klang bör
gå in i vårt arbete, och kyrkoherden
Lön-roth höll föredrag om »kristendomens
bildningsideal».
Dillströmska folkhögskolan å Tjörn hade
afslutning den 8 dennes. Föredrag hölls af
pastor A. Lundholm i Valla om kvinnan, af
e. o. provinsialläkaren d:r J. von
Wachen-feldt om bakterier och sjukdomar, hvarefter
föreståndaren O. Lundgren sade sitt farväl
till de 42 eleverna.
Vid Skaraborgs läns folkhögskola hölls
afslutning den 5 dennes. I sitt afslutning-stal
frammanade d:r A. Belfrage minnet af
hemmets skildrarinna Fredrika Bremer, och ett
kväde af folkskollärarinnan Zelmi Landahl
i Hönsäter föredrogs. Eleverna hade varit 41.
- Till bestridande af Jämtlands läns
folkhögskolas organisationskostnader har
friherre E. von Krsemer skänkt 150 och
friherre L. von Platen 100 kronor.
Den nya normalplanens
lärogång och lasordning erhöllo vid
Sydöstra Skånes lärare- och
lärarinneförenings möte i Stiby den 31 sistlidna
juli synnerligen klena vitsord. I
diskussionen deltogo mötets ordförande
folkskolläraren J. V. Paradis i Benestad,
hvilken inledde frågan, kyrkoherden B.
Oléen i Gladsax samt folkskollärarne M.
Hörlén i Valleberga och M. Nordkvist i
Pettersborg.
Hufvudsakligaste anmärkmng-arna gällde
fördelningen af lärokurserna i biblisk historia
på fyra år, enär barnen vid sista kursens
g-enomgång nästan glömt de förut inlärda
kurserna. Däremot voro samtliga talare
ense därom, att bibliska historien borde läsas
på två år, ett testamente hvarje år,
hvarigenom ett bättre resultat af denna
undervisning skulle vinnas, ty då barnen för
andra gången geiiomginge kurserna, skulle
kunskapen i "ämnet återupplifvas samt
befästas i deras minne och förstånd. Men för
att hinna genomgå alla berättelserna på ett
nöjaktigt sätt under två år, vore det
nödvändigt, att berättelserna koncentrerades
såsom fallet är exempelvis uti J. Bergkvists
biblisk historia n:r 2.
I katekesundervisningen ansåg man det
högst olämpligt att, såsom skett för t. ex.
folkskolor litt. D och E, dela tredje och fjärde
klassernas barn vid undervisningen i katekes,
hvilken upptoge för många timmar, hvilka
skulle bli till föga nytta, då skrifning eller
något annat ämne samtidigt förekommer för
den ena klassen. Sedan ett par talare
lämnat den upplysningen, att skolinspektören
helst önskade, att den gamla normalplanens
anvisning i detta ämne följdes, uttalade sig
möjtet i samma riktning1.
Åt räkneundervisning hade man för öfra
afdelningen endast anslagit en timme, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
