Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (1,027.) 4 september 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
606
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 36
DOCENTEN P. A. LANGE.
eller något detta likt, fick rättelser, skulle
göia det bättre men fick ej tungan att
lyda kommando och gjorde det sämre
och muntrade upp stämningeu och
modet, och den blygsamma lågmäldheten
började gifva vika. Härigenom blef det
också mera möjligt för läraren att gifva
välbehöfliga råd och rättelser. Och
häruti liksom i hela sin undervisning var
docent Lange outtröttlig. Genom denna
sin outtröttlighet och noggrannhet gaf
han oss samtidigt indirekt en kraftig
maning i pedagogiskt hänseende.
Sedan ljudläran blifvit genomgången,
fortsattes med det hufvudsakliga i
formläran och uppläsning af stycken ur den
lilla läseboken, allt lika noga med
uttalet. Man frågade sig möjligen
fortfarande, om detta skulle leda till det
afsedda målet. Men hvar och en
öfver-raskade sig själf med, att läsestyckenas
och exemplens öfversättning till svenska
gick in nästan utan att man visste af det.
Ty hvar och en gnodde naturligtvis
mycket säkert in glosorna till
läsestyckena och funderade ut exemplens
betydelse utan att något särskildt
föreläggande härtill gifvits. Och läraren
öfversatte alltid sina exempel, då så ansågs
nödigt. (Det bör kanske anmärkas, att
den anbefallda språkläran är skrifven
. nästan helt och hållet med regler och
exempel på tyska.)
När föreläsningskursen var slut, hade
sålunda kursdeltagarna vunnit en större
färdighet i öfversättningsförmåga än man
skulle kunnat vänta på så kort tid. Men
därjämte och i främsta rummet hade
vunnits, hvad som aldrig kan vinnas
genom själfstudium och om hvilket jag
nämde härorvan. Vi hade fått något
mer än en aning om hur vi skola
uppläsa ett tyskt stycke.
Docenten Lange anmärkte också efter
den sista lektionen, att han ställt kursen
så, att den skulle blifva grundläggande
för själfstudium. Härigenom hade den
för de * flesta helt säkert icke blifvit så
»treflig», som den skulle kunnat blifva
om han uteslutande velat drifva fram
kursdeltagarnes förmåga att öfversatta
från tyska till svenska. Men fullföljes
arbetet med själfstudium på den anvisade
vägen och fortsattes den andra
afdelningen af kursen med tillbörligt intresse,
så kommer öfversättningsförmågan så att
säga på köpet. Och häruti ha vi, som
sagdt, funnit oss böra med tacksamhet
gifva honom rätt.
Nu hafva vi ferier under en vecka för
att resa hem och samla tankarna. Sedan
börjar kursens andra del med
skriftväxling hvarje vecka ända till våren. I den
kursen deltaga endast 47, för så vidt
icke flera anmält sig under de senaste
dagarna. När den kursen fortgått en tid
eller af slut äts, torde något mera vara att
meddela härom till Svensk Läraretidning.
Nu skall jag sluta med att framföra
en mening, som var absolut enhällig bland
de verkligt intresserade deltagarna i
kursen. Det var en mycket lycklig idé af
centralstyrelsen för Sveriges allmänna f
olk-skollärareförening att få dessa kurser till
stånd. De äro det bästa talande bevis
för kårens önskan att göra hvad möjligt
är till lösning af ett gammalt spörsmål.
De kunna naturligtvis aldrig fullt
motsvara tyskan såsom undervisningsämne
vid seminarierna, men när de utgångna
lärarne och lärarinnorna göra hvad de
kunna för att ersätta en känd brist, så
kanske det kan göra sitt till för
önskemålets snarare lösning.
J. N. Bergström.
Docenten Per Adolf Lange är född den
12 januari 1867 i Älfva, Gotl.. blef
student i Visby 1884, fil. kandidat i Uppsala
1887, fil. licentiat 1894 och promoverades
1896 till fil. doktor. Blef s. å. docent i
tyska språket vid Uppsala universitet,
genomgick 1898 profårskurs vid högre
allmänna läroverket i samma stad, tjänstgjorde
som vikarierande adjunkt vid läroverket i
Visby större delen af 1888 samt i samma
egenskap vid Uppsala läroverk läsåret 1899
-1900 samt höstterminen 1900. Förestår
1901 e. o. professuren i germaniska språk
vid nordsvenska universitetet. Större delen
af år 1894 och hälften af år 1895 idkade
han språkstudier vid olika tyska universitet
samt under sommarmånaderna 1896 i
London och Cambridge.
Från trycket har han utgifvit åtskilliga
arbeten på tyska språket rörande filologiska
frågor. .
Inledning till fysisk geografi med
särskild hänsyn till vårt land
utgjorde ämnet för fem föreläsningar af
A. Högbom, professor i mineralogi och
geologi. Ämnet är i och för sig af
beskaffenhet att alltid kunna tilltala hvarje
för naturen och dess verkningar öppet
sinne, och detta blef det om möjligt i
än högre grad genom det åskådliga och
talangfulla sätt, på hvilket det nu
föredrogs för det talrikt samlade auditoriet.
Föreläsaren betonade till en början,
hurusom förändringarna af jordens yta
visserligen skedde så långsamt, att
desamma syntes tämligen obetydliga, då
de mättes med vanliga tidsmått, men
dock hade under historisk tid ansenliga
omdaningar ägt rum. Exempelvis hade,
sedan människor börjat finnas på jor-
den, trakten kring Uppsala legat ett
20-tal meter under hafsytan.
Hufvudinnehållet af föreläsningarna
rörde sig omkring de geologiska krafter,
som äro verksamma vid jordytans
fortgående omdaning. Dessa krafter äro
företrädesvis sådana, som drifvas af
solvärmen eller ock hafva sin orsak i
jordens inre värme. Till de förra höra
vittring, bränningar, vinden, rinnande
vatten, glaciärer och det organiska
lifvet. Till de senare räknas
bergskedjebildningen eller den till följd af
jordklotets sammankrympning uppkommande
rynkningen, veckningen af jordskorpan,
jordskorpans sönderbristning och i
samband därmed stående förkastningar eller
förskjutningar af bristningsytorna samt
slutligen de vulkaniska företeelserna.
Äfven ebb och flod samt jordens
rotation utgöra orsaker till jordytans
omdaning.
En närmare undersökning af de olika
bergarternas läge i de skandinaviska
bergen utvisar, att de öfversta delarna
af dessa rynkor i jordytan äro till den
grad af nötta och bortskaffade, att det
kvarvarande kan anses som blott ruiner
af de ursprungliga bergskedjorna. Det
är vattnet, som på olika sätt åstadkommit
dessa stora verkningar. Genom
temperaturväxlingar har bergsytan spruckit
sönder, och då det inträngande vattnet
frusit, hafva större och mindre partiklar
lösgjorts. Detta lösa material har sedan
genom moränbildningen på glaciärerna
eller genom det rinnande vattnet
nedförts till lägre trakter. En dylik
af-nötande och utjämnande verksamhet
fortgår alltjämt. Vore nu detta
naturens utjämnande arbete det enda eller
det öfvervägande, skulle tydligen
jordklotets ojämnheter så småningom
försvinna. Men ett icke mindre
omdaningsarbete utföra de krafter, som bilda
motvikten mot denna naturens nivellerande
verksamhet. De geologiska krafterna
äro sålunda under sitt skulpterande
arbete i en ständig strid med hvarandra.
Därför blifva också landens konturer
aldrig definitivt färdiga utan stå ständigt
under förändring och omgestaltning.
PKOFESSOK A. HÖGBOM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
