Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (1,027.) 4 september 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 36
SVENSK LÄRARETIDNING.
617
H. Wachtmeister å Strömsberg härtill Uppsala
läns landsting1 ingifvit motion om
anordnande af en dylik kurs och anslag därför med
1,000 kr. årlig-en från och med år 1902 samt
200 kr. för sagda år till inventarier. Och
vid folkhögskoleförbnndets möte i Fränsta,
Vnrl., talade andre läraren kand. P. J.
Andersson varmt för en kvinnlig folkhögskola
i Medelpad.
- Högtidligen jordades å Tunhem s
kyrkogård den 28 augusti stoftet af folkskolläraren
K. J. Segerberg. Kyrkoherden J. Blomqvist
höll från predikstolen en gripande
dödsbetraktelse, och vid grafven talade f. d.
folkskolläraren A. J. Nordblom i V. Tunhem.
Bland de många kransarna märktes en från
Vänekretsens lärareförening, från
lärarepersonalen i Tunhem, från forna kamrater i
Borås folkskolor, från Tunhems sångförening
o. s. v.
- Silfverbröllop firade den 21 augusti
folkskolläraren M. Enander och hans maka
i Örtofta, Mim. Till silfverbrudparet
öfverlämnade kyrkoherden Alb. Lundgren en
genom subskription bland församlingsbor
åstadkommen minnesgåfva, bestående af en
kaffeservis af äkta silfver med inskription. I sitt
tal frambar kyrkoherden sitt och
församlingens varma tack för det samförstånd, som
rådt mellan församlingen och hennes
afhållne lärare under dennes 27-åriga
tjänstetid.
- En lusttur gjorde Gäfle stads folk- och
småskollärarekår den 29 augusti till
Furuvik. Direktören vid Uppsala-Gäfle järnväg
J. M. Fick hade bjudit lärarekåren på fri
resa samt undfägnade dess inedlemmar med
kaffe och läskedrycker, hvarjämte ett
härligt tillfälle till hafsbad erbjöd sig.
Trafikchefen Jacobsson föredrog poem, och
folkskoleinspektören d:r Nordlander frambar
resenärernas tack för all visad välvilja. I sitt
svar påpekade direktör Fick det
samband, som finnes mellan folkskolan och
den af järnvägsstyrelsen anlagda vackra
folkparken: båda hafva de sin mission med
afseende på förädlingen af det uppväxande
släktet.
- Hvar småskolan skall förläggas, har
utgjort ett tvisteämne i Gesäter.
Kyrkostämma i januari beslöt, att den tills vidare skulle
inrymmas i skolhusets mindre sal och
samtliga församlingens småskolöbarn där
undervisas omväxlande hvarannan dag. Häröfver
anfördes besvär och yrkades däri, att då
en stor del af barnen skulle få oskäligt lång
skolväg, borde småskoleundervisningen
försiggå i småskolor, som flyttade på två rotar.
Häri instämde folkskoleinspektören under
villkor, att lämpliga lokaler anskaffades.
Domkapitlet i Karlstad har med gillande af
besvären ålagt församlingen att
ofördröjli-gen föranstalta om att för ändamålet
tjänliga lokaler anordnas, en inom norra och
en inom södra delen af församlingen.
- Om kyrkosången inom lutherska kyrkan
under svunnen till nuvarande tid höll
musiklärare Hjort i Vänersborg vid Väne kontrakts
organist- och kantorsförenings möte i
Grästorp den 24 augusti ett längre föredrag. Så
som denna sång f. n. förekommer, indelade
han den i tre variationer: den hseffnerska,
tyska och bajerska. Genom resor i
Tyskland m. fl. länder hade talaren varit i
tillfälle att höra dessa tre variationer utföras
och funnit, att den hseffnerska såsom den
enklaste utfördes bäst och kraftigast samt
därnäst den tyska. Den bajerska, som
vanligen inom hvarje strof börjar med halfiiot
och växlar takt, har församlingen svårt att
inlära och med säkerhet sjunga. Talaren
var ej emot en revision af den hseffnerska
koralboken, men ville att denna skulle ske
med varsam hand, s|å att vi ej behöfvas det
goda, vi där ha. Af samma åsikt voro äfven
de talare, som yttrade sig i den följande
diskussionen öfver samma fråga.
- En vacker hyllning ägnades läraren
vid Teckomatorps :olkskola, Mim., Joh. P.
Niléhn, då han den 29 augusti fyllde 50 år.
På initiativ af forna särjungar hade en gåfva,
bestående af två större silfverkandelabrar,
en finare promenadkäpp af ebenholz med
silfverkrycka samt 300 kr. guld, blifvit
anskaffad och öfverlämnades af en f. d. elev,
som i ett varmt tal tolkade lärjungarnas
tacksamhet. Prosten L. Vennberg uttalade
till N. å skolrådets och församlingens vägnar
sitt varmaste tack för allt, hvad denne
uträttat som lärare, skolrådsledamot och
kommunalman, samt önskade, att N. ännu länge
måtte få utöfva sin gagnande verksamhet.
Äfven häradets riksdagsman, hr Ivar
Månsson i Trää, talade för jubilaren, hvilken
varmt tackade för den vänskap, uppoffrande
kärlek och tillgifvenhet, som han under sin
flydda 27-åriga verksamhet rönt inom
församlingen. Hela samhället hade, dagens
hjälte till ära, iklädt sig full flaggskrud,
lyckönskningstelegram ankommo massvis,
och skolsalen, där halfsekelfesteii firades,
hade af församlingens öfriga lärare och
skolbarnen blifvit prydd med blommor, flaggor
och en transparang.
SVERIGES ALLMÄNNA
FOLKSKOLIÄRAREFÖRENING
Valen.
a) Medlemmar i centralstyrelsen.
Sydvästra Upplands-kretsen: de afgående
samt P. Borgh i Lekaryd, Hanna Jönsson
i Östra Torn och M. Tennman i Sandö.
Gislaveds-kretsen: dito.
Växjö-kretsen: dito.
N. Vedbo-Ydre-kretsen: dito.
A spelands-kretsen: dito.
Åse- Viste-kretsen: dito.
8. Inlands-kretsen: dito.
Sydöstra Skåne-kretsen: de afgående samt
Hanna Jönsson, M. Tennman och L. G.
Broomé i Bårslöf.
Ähus-kretsen: dito.
Albo-S. Gärds-kretsen: de afgående samt
P. Borgh, E. Vestberg i Hudiksvall och
Hanna Jönsson.
Trosa-kretsen: de afgående samt P. Borgh,
E. Vestberg och Kr. Quint i Stockholm.
Rankekinds-Skärkinds-kretsen: de afgående
samt P. Borgh, Kr. Quint och A. Bergholtz
i Skärkind.
Finspångs-kretsen: de afgående samt E.
Vestberg, L. G. Broomé och Hanna Jönsson.
Ousby-kretsen: de afgående samt med lika
röstetal P. Borgh, M. Tennman, L. G.
Broomé och Hanna Jönsson.
b) Revisorer.
Sydöstra Skånes-kretsen: Alfr. Fridén i
Örebro och N. Lundahl i Lund.
Ahus-kretsen: dito.
Gislaveds-kretsen: dito.
Växjö-kretsen: dito.
Albo-S. Gärds-kretsen: dito.
S. Inlands-kretsen: dito.
N. Vedbo-Ydre-kretsen: Alfr. Fridén och
J. P. Lindén i Stockholm.
Åse- Viste-kretsen: dito.
I> ankekinds-Skärkinds-krets en: N. Lundahl
och J. P. Lindén.
Sydvästra Upplands-kretsen: Alfr. Fridén
och A. Vernborg i Munsö.
Trosa-kretsen: N. Lundahl och Aug.
Karlsson i Grödinge.
Aspelands-kretsen: N. Lundahl och C. A.
Nilsson i Järeda.
Finspångs-kretsen: N. Lundahl och P.
Borgh.
LITTERATUR
Konsten att se och teckna af Albert Heim,
professor, Zurich. Stockholm, Albert
Bonniers förlag. Pris 75 öre. (Ingår
som n:r l i tidskriften »Skolans»
pedagogiska skriftserie.)
Redan titeln på detta arbete är
lockande. Och innehållet är allt igenom
intressant, rikt på väckande synpunkter.
Författaren är egentligen geolog, en af
vår tids mest framstående kännare af
Alperna. Men teckningen har varit det
hufvudsakliga hjälpmedel, som fört
honom dit. Genom noggrann af teckning
af naturen kontrollerar och fördjupar
han sina detalj observationer, och de
geologiska verk, han utgifvit, åtföljas af
pronTteckningar af Alperna, af honom
själf utförda med öfverlägsen skicklighet.
Författaren börjar med att erinra om
seendets process, huru det mesta vi »se»
är omedvetet och därför icke något
seende alls. Vi se i egentlig mening, först
då seendet blir medvetet, då vi iakttaga.
Därför ar seendet en konst, som icke är
hvar mans. Endast genom öfning lär
man sig att se medvetet. Vilden
iakttager vida mer än den civiliserade
människan, stadsbon med det ständiga
virr-varret för ögonen mindre än landtbon
o. s. v. Våra dagars människor tänka
för mycket och se för litet. Därför
omgestalta de ofta - till och med
konstnärerna - naturen efter sina teoretiska
föreställningar i stället för att låta
fantasien korrigeras af ett noggrant
naturstudium. Men så är undervisningen
anlagd, sådan är uppfostran. Man har
intet behof af att se. Gatan är jämn,
trappstegen lika höga, dörrlåset kan man
hitta med förbundna ögon, man behöfver
icke ens leta efter maten, den lägges
framför en på tallriken. Härigenom blir
man slö och vänjer sig af med att se.
Hur skall man nu kunna kontrollera
graden af sin förmåga att se? Genom
att teckna, teckna ur minnet. Kan inte!
Ja, då beror det på, att man icke kan
se, ty allt hvad man sett medvetet, det
kan man teckna - såvida icke
teck-ningsundervisniiigen i skolan totalt
ruinerat förmågan. Vilden kan teckna,
barnet kan teckna allt, hvad det ser.
Kef ormera teckningsundervisningen!
»Teckningen borde allt ifrån början
bedrifvas icke som en dressyr i
framställandet af det sköna, utan som en
skola i konsten att se. Den tekniska
färdigheten skulle endast uppöfvas som
bisak ungefär som skönskriften till det
granska språket, men denna
tecknings-kalligrafi icke ställas öfver själfva
språket, som den har att tjäna.»
Se där några synpunkter, som arbetet
innehåller. De åskådliggöras med
talrika exempel.
De sista sidorna upptagas af ett
referat öfver ett större amerikanskt arbete
med titeln: »New methods in education»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
