Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 37. (1,028.) 11 september 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.N:r 37
SVENSK LÄRARETIDNING.
635
böd, pudrettrum, tre afträden och pissoar.
Vid småskola erfordras alltid åtminstone
vedbod, pudrettrum, afträde i tre
afdelningar samt pissoar.
10. Till en ändamålsenlig inredning
af en folkskolesal höra utom skolbänkar:
kateder eller bord för läraren,
orgelhar-monium, två svarta taflor, plansch- och
karthängare, ett större bord, stolar för
besökande, väggur, ett par spottkoppar,
men däremot aldrig klädhängare eller
matskåp.
I en småskolesal behöfvas utom
bänkar och bord för lärarinnan: en vridbar
svart tafla, planschställ, ett större bord,
stolar och väggur samt, ifall ej särskildt
materielrum finnes, ett s. k.
förvaringsskåp.
11. Såvidt utrymmet medgifver det,
äro ensitsiga bänkar att föredraga
framför tvåsitsiga.
12. a) Skolbänkarna böra vara till
sina proportioner hygieniskt riktiga, icke
åstadkomma buller samt ha ett prydligt
utseende.
b) I folkskola passar bäst en s. k.
kateder, inredd ungefär som en väl gjord
skrifpulpet, i småskola däremot bord
med lådor. Af de svarta taflorna bör
den ena vara väggfast och den andra
vridbar, den förra 1,5 X 2 meter, den
senare 1,2 X 1,5 meter. Den väggfasta
bör öfverst förses med två notplan och
den vridbara å ena sidan vara
punkterad för ritning. Längs åtminstone större
delen af fondväggen bör finnas en
omkring 4 dm. hög plattform, å hvilken
kateder, orgelharmonium och ena svarta
taflan placeras.
13. a) Dylika afklädningsrum böra
aldrig förekomma.
b-c) På landsbygden böra
afklädnings-rummen alltid vara så stora, att de
äfven lämpa sig såsom måltids- och
gymnastikrum. De böra därför vara
försedda med dels numrerade klädhängare,
dels väggfasta sittplatser med
matkorgs-och skofack inunder (matkorgsfacken
öfver skofacken) och dels ribbstol utåt
ena långväggen. Därjämte böra finnas
två bommar, af hvilka den ene kan
nedfällas i golfvet, samt tvättställ med
tillbehör och täckt diskvattenskärl med
kran och skopa.
14. Såsom karakteristiskt för sitt
ändamål bör hvarje skolhus ha ett
prydligt och tilltalande yttre. Det må ej
ligga för nära någon störande inrättning
(t. ex. fabrik, slakteri o. d.), allfarväg,
kyrkogård, o. s. v. Skolhuset bör ha
ett sundt läge, omges med vacker på
församlingens bekostnad anlagd och
drä-nerad trädgård, ha tillräcklig lekplan,
vara försedt med flaggstång o. s. v.
För att ordnade förhållanden med
afseende på såväl skolbyggnader som
byggnadsplatsernas beskaffenhet
behöfvas icke blott tydliga lagbestämmelser
härom utan äfven verksam kontroll öfver
lagarnes efterlefnad genom
folkskoleinspektörer och förste provinsialläkare.
Salh) $L Öberg.
griftero vigdes tisdagen den 3
^ dennes i Hernösands domkyrka
stoftet af folkskollärarinnan fru
Sally Maria Öberg.
Hennes arbetsdag vardt ej lång. Men
plikttrogen och dugande var hon i sin
korta lifsgärning. Och solskensstämning
förstod hon att väcka omkring sig, så
att där var något ljust och varmt i
hennes klassrum äfven under kulna
dagar liksom, ock i kamratkretsen, då hon
där var med, och i hennes hem.
Efter att hafva genomgått
elementarläroverket för flickor i sin födelsestad
Hernösand och
folkskollärarinnesemina-riet i Umeå aflade hon afgångsexamen
därstädes år 1890. De närmast
följande två åren tjänstgjorde hon som
vikarie i ’ Nora i Ångermanland, i Jättendal
och vid Vendels folkskola i Uppland samt
dessutom någon tid vid flickskolan i
Hernösand. Hon tillträdde e. o. befatt-
ning vid folkskolan därstädes hösten 1892
och valdes till ordinarie lärarinna år 1895.
Redan för ett par år tillbaka hörde
vi, hennes kamrater, att den lömskt
smygande lungtuberkulosen huggit sina
giriga klor äfven i hennes bröst. Hon
måste upphöra med arbetet i skolan.
Men hennes förmåga att se lifvet i ljusa,
varma färger svek henne ej. Till och
med, då det, af allt att döma, började lida
mot slutet, kunde uttrycket af trötthet
i de tärda dragen någon gång gifva rum
för ett förhoppningsfullt leende. Dock,
hennes och vårt hopp, att en kraftig
vilja och omsorgsfull vård skulle göra
henne till segrare i kampen om lifvet,
kom på skam. Den 30 augusti afled
hon endast 31 år gammal.
Född Dyberg, var hon sedan fyra år
tillbaka förenad i äktenskap med
folk-skollärararen Alfred Öberg i Hernösand.
Om den varma sympati, med hvilken
hon omfattades af alla dem, som haft
lyckan att närmare lära känna henne,
talade de många kransarna, som höljde
kistan, bland hvilka man märkte en
»Gärd af tacksamhet» från kamratkåren
och ett »Tack för god lärdom!» från
»sörjande lärjungar». Därom vittnade
ock det långa tåg af kamrater och
skolbarn, som följde henne på den sista
färden.
Så bäddades hon ned den stilla
sensommardagens afton i en graf, klädd i
det doftande granrisets, i hoppets gröna
färg. Det vardt mörkt och öde å hennes
rum i vår krets, då hon gick bort. Men
hennes ljusa minne, det lefver.
E. E.
F* V. Silfman f. Lugnt och stilla
afsomnade i Gäfle den l dennes på
förmiddagen f. folkskolläraren och
organisten Fredrik Vilhelm Silfman i en ålder
af nittio och ett halft år. Han var ock
stadens äldsta manliga invånare.
Uti n:r 16 af denna tidning för i år
meddelade vi bild och biografiska data
från flera källor om den skolveteran, som
nu efter ett arbetsamt och sträfsamt lif
fått lägga sina trötta ben till rö.
Vi erinra blott om, att han var född
i Gäfle 1811, tog klockare- och
organist-examen och blef efter två månaders
undervisning vid Uppsala seminarium år
1844 utexaminerad som folkskollärare.
Då hade han emellertid redan i sex år
varit anställd som lärare vid Gysinge
bruk, hvarifrån han 1847 flyttade till
Gnarp, där han tjänstgjorde till 1872,
då han afgick med pension, I Gäfle
höll han emellertid sedan en mycket
anlitad privatskola och slog sig först för
en tid sedan alldeles i rö.
Ännu in i det sista var han kry, läste
utan glasögon och spelade på sin gamla
kammarorgel. Han var nämligen stor
vän af musiken och hade under sin
tjänstetid ifrigt verkat för upprättande
af sängkörer, dem han med energi och
begåfning förstod att sammanhålla och leda.
Närmast sörjes den gamle oförtrutne
läraren af sin maka i andra giftet.
Matilda Valländer t- De^ 23
augusti afled i S. Solberga f. d.
småskollärarinnan Matilda Valländer efter en
längre tids lidande i följd af lungsot.
Hon var vid sitt frånfälle 42 år gammal.
Nitisk, uppoffrande och plikttrogen som
få var hon både genom sin vandel och
sin lärarinneverksamhet ovanligt
lämplig som barnuppfostrarinna. Hon var
ock värderad af alla, som lärde känna
henne, och församlingen visade flera
gånger i handling sin tacksamhet mot
henne. Den pension, som tillerkändes
henne i fjor, då hon i följd af sjukdom
ej längre kunde sköta sin tjänst, kom
hon ej länge att uppbära. Hennes
bortgång har väckt allmän förstämning inom
församlingen, där hennes fader var organist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
