Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (1,029.) 18 september 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 38
SVENSK LÄRARETIDNING.
643
I hufvudsak samma vitsord lämnar
folkskoleinspektör A. T. Frykholm, som
framhåller behofvet af flera skolhus, men på
samma gång konstaterar, att menigheten
allt villigare börjar erkänna nödvändigheten
af att något göres för bristens af hjälp ande.
Att med tvång söka påskynda och
framdrifva äfven erkändt nyttiga företag skulle
dock, menar inspektören, lätteligen väcka
misstro och ovilja, där den ekonomiska
bärkraften är så begränsad, som här
mångenstädes är fallet; rnen skolråden hafva
med tålamod och ihärdighet gjort hvad de
kunnat, och deras sträfvan synes lofva
framgång.
Folkskoleinspektören P. O. Lundkvist
påpekar ett förhållande, som nog förtjänar
allvarligt beaktande vid val af läge för
skolhusbyggnader.
Skolhusen inrymma äfven bostad för
läraren (lärarinnan), säger han. Men endast
undantagsvis våga dessa, där de bo
ensamma i skolhuset, stanna hemma efter
mörkrets inbrott utan begifva sig antingen
ut att söka sällskap eller skaffa sig sådant
hemma. I bägge fallen försumma de sina
sysslor och preparationer. Stundom blifver
ock det ensligt liggande skolhuset ett
tillhåll för byns ungdom under skämt och
glam under långa mörka vinterkvällar.
Någon gång blifva följderna af detta
ensamma boende af ledsammaste slag. Af
nyssnämda orsaker har jag, fortsätter
inspektören, varit böjd för att tillråda att
icke bygga skolhusen med boningsrum för
lärarinnan. Ofvannämda omständigheter
gifva äfven anledning till förklenliga
omdömen om lärarinnorna. Sådant nedsätter
dem i barnens aktning och återverkar
menligt på skolarbetet.
Där skollokalerna förhyras i enskildas
boningsrum, sker sådant numera af
skolråden och vanligen med nogsamt
aktgif-vande på centralt läge och lämplighet i
öfrigt. Behöfver en sålunda förhyrd lokal
ombonas eller uppsnyggas, sker detta i
regel lättare, då man endast har en,
gårdsägaren, att hålla sig till. För den skull äro de
förhyrda lokalerna ofta varmare och
snyggare än skolhusen. Att tillse, det de
förhyrda lokalerna varit af bästa slag, därtill
hafva de ock varit nödsakade genom den
stäänga uppsikt jag öfvat öfver dem.
Lärarinnan bor vanligen i »kökskammaren»,
håller sig hemma, sköter sina plikter och
umgås med husets folk, hvarförutom man
har det nattliga skydd för lärarinnan, som
är nödvändigt från anständighetens och
sedlighetens synpunkt.
Folkskoleinspektören K. G. A.
Nordlander skrifver:
I allmänhet lämna skollokalerna mycket
öfrigt att önska. Stundom upplåtes därtill
byns sämsta rum. Invid brasan sitter ett
barn med svettdroppar på pannan, och i
motsatta hörnet af rummet sitter ett annat
och skakar tänderna. Skolhusen äro mången
gång icke bättre än de tillfälliga lokalerna,
stundom mindre ändamålsenliga. I
berättelsen för förra perioden omnämnas
särskildt Nederluleå dåliga skolhus. I denna
jämförelsevis tätt befolkade församling
finnas minst 10 byar, i hvilka de skolpliktiga
barnens antal utgör 50-100 men den
förfallna skolsalen har en golf yta för blott
17-30 barn samt luft för endast 15–25.
De äldre skolhusen äro byggda såsom
allmogens boningsrum med fönster på tre
sidor. På det att barnen icke måtte få
sina ögon fördärfvade af ljuset, som
särskildt om våren är intensivt starkt genom
reflexen från den hvita snön, har
inspektören, då det varit möjligt, låtit placera
katedern på den vägg, som saknar fönster.
I annat fall hafva vederbörande anmodats
att anskaffa tjocka rullgardiner, hvilket dock
sällan skett. De nya skolsalarna erhålla
nästan utan undantag belysning på det
sätt, som normalritningarna angifva, hvilka
äfven i andra afseenden allt mera följts.
På behofvet af luftväxling har man dock
allt för litet tänkt. De på sista tiden
uppförda skolhusen innehålla gemenligen
afklädningsrum, men dessa motsvara oftast
icke sitt ändamål, enär de i allmänhet
icke äro försedda med eldstad (!), hvadan
barnen under den kalla årstiden måste taga
sina kläder och matsäckar med sig in i
skolrummet. Mycket sällan finnes det
särskilda afträden för gossar och flickor.
Mångenstädes saknas uthus.
Skurning af skollokalerna ombesörjes på
landsbygden i allmänhet af barnens
föräldrar, hvilket har till följd, att den blir
mycket ojämn. Så har inträffat, att det
af två närbelägna skolor, som varit i likv
stort behof af rengöring, den ena skurats
två gånger i månaden, och den andra två
gånger om året. - - -
Behofvet af skolmöbler - - ’- är
mycket olika tillgodosedt, äfven inom
samma skoldistrikt. Långbänkarna försvinna
alltmera.
Kontraktsprosten P. O. Grape vitsordar,
att alla de under senare tider uppförda
skollokalerna äro ändamålsenliga och
tillräckligt rymliga, hvilket dock icke kan
sägas om de äldre och förhyrda lokalerna.
De senare äro nästan utan undantag
olämpliga, hvarför ock yrkanden framställts af
inspektören om uppförande af flera egna
skolhus.
De skolor, som hållas i de förhyrda
lokalerna, äro i allmänhet vanlottade på
skolmöbler, men de egna skolhusen hafva
allmänt ändamålsenliga tvåsitsiga skolbänkar,
skåp för materiel, kartställ m. m.
Visby stift.
Inom kyrkoherden J. P. Odins
inspektionsdistrikt funnos vid 1898 års slut 56
egna och 3 förhyrda skolhus. Af< de
senare tillhörde 2 landsbygden och l Visby
stad. Körande de två förra, som äro
alldeles oändamålsenliga, uttalades af
inspektören år 1893 den förhoppningen, att de
snart sjnille blifva ersatta af nyuppförda,
ändamålsenliga lokaler", men detta hopp har
hittills (1899) icke kunnat realiseras.
Däremot har under den gångna
sexårs-perioden en afsevärd förbättring af de egna
skolhusen kommit till stånd, i det att nya
tidsenliga skolhus blifvit uppförda och
kommit till användning i flera församlingar.
»Det förnämsta icke blott bland dessa utan
i hela stiftet med afseende både på stil,
ändamålsenlighet och bekvämlighet är utan
all fråga det nya skolhuset i Östergarn,
som uppförts efter ritning och under
ledning af den ryktbare arkitekten och artisten
A. H. Hägg i England, född i Östergarn».
- Nya ändamålsenliga skolmöbler och
inventarier hafva anskaffats i samma
proportion som skolhus.
»Det torde häraf framgå, att med
afseende på lokaler, inventarier och
undervisningsmateriel den jämförelsevis största
kraftutvecklingen ägt rum.»
Inom kyrkoherden A. P. E. Uddins
inspektionsdistrikt hafva under dö senaste 6
åren uppförts 4 nya skolhus, hvilka alla
synas motsvara sitt ändamål, hvarjämte i
flera skolor mer eller mindre omfattande
reparationer utförts.
. »Åt skolsalarnas renhållning ägnas
visserligen mer och mer omtanke i flertalet
distrikt, men på några ställen, i synnerhet
där, hvarest barnen för besparings skull
måste ombesörja städningen, är det ej
alltid som sig bör med denna viktiga
angelägenhet.
De för undervisningen nödiga
skolmöb-lerna finnas i alla lärosalar; de s. k.
långbänkarna vika så småningom för tvåsitsiga:
bordet utbytes här och där mot katedern;
lämpliga skåp för förvarande af skolans
materiel finnas på nästan alla ställen.»
En veteran bland
seminarieföreståndarne.
5andets äldsta privata seminarium
för utbildande af
småskollärarinnor torde vara det, som grundades
i Göteborg 1869 af därvarande lärarne
B. C. Rodhe, Tycho Lindequist och S.
V. Kjellberg och som nyligen begynte
sin 66:e läsetermin. Om den nuvarande
elevuppsättningen medräknas, hafva ej
mindre än 1,208 lärjungar varit i
anstalten intagna. De utexaminerades
antal utgör 1,165.
Det är således ett aktningsbjudande
antal unga kvinnor, som här erhållit sin
utbildning för meddelande af den första
barnaundervisningen. Samtliga dessa,
som i landets skilda delar - från Skåne
ända upp i Lappland - fått en teg att
odla på folkundervisningens område, hafva
stått under ledning af den man, hvars
bild Svensk Läraretidning här
framställer. Af de båda andra grundläggarne
drog hr Kjellberg sig efter någon tid
tillbaka, och Rodhe, den mest kände
bland dem och efter hvilken seminariet
därför ofta blifvit benämdt, afled som
bekant för några år sedan. Efter Rodhes
död är Lindequist ensam föreståndare för
anstalten.
Sistlidna fredag fyllde
seminarieföreståndaren Lindequist 60 år och var då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
