- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 20:e årg. 1901 /
747

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 44. (1,035.) 30 oktober 1901 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 44

SVENSK LÄRARETIDNING.

747

uppbördskostnaden. Denna kostnad är här
tvåfaldig, dels den penningeutgift, som
hvarje skatts uppbörd kräfver och som
ju i detta fall kan tyckas betala sig
mycket väl i och med de många
inkomst-millionerna, dels en kostnad af annat
slag, som - rätt besedt - tyvärr mer
än uppväger all inkomsten, med hvilken
ofantlig siffra denna ock månde nämnas.
Den uppbördskostnaden för
brännvinsmillionerna, den heter: brotten, som begås
under rusets inflytelse, och deras följder i
hustrurs och barns tårar, i en vanära,
som orättvist tillräknas de oskyldige,
följder i nöd och elände och i de
efterkommandes arf af fysisk och moralisk
förstörelse. Vi öppna numera aldrig en
tidning utan fruktan att få läsa om ett
nytt mord eller annan svårare
förbrytelse ; och oupphörligt lära vi ju äfven,
att det är det inkomstbringande
brännvinet, som jagat bort förstånd och
besinning och i ett ögonblick gjort många,
gamla och unga, olyckliga.

Efter denna inledning uttalar
författaren såsom sin mening, att »vid
sidan af de organisationer, som direkt
angripa spritdryckskonsumtionen,
behöfvas andra, som angripa den
indirekt, d. v. s. angripa den i de
förhållanden, som medföra lockelsen till
detta missbruk».

Under ett af många för mig lärorika
samtal med en mycket saknad vän, en
af Hallands representanter i andra
kammaren*, föranleddes jag - säger han -
en gång, på tal om den starka
inflyttningen till städerna, att spörja honom,
om ej, vid sidan af sådana orsaker som
de allt för hopplösa utsikterna för
jord-bruksarbetarnes ålderdom, om de
uppnådde de orkeslösa åren, äfven verkade
en gäckande föreställning om motsatsen
mellan stadslif vets behag och
landtlif-vets ledsamma enformighet. »Månne icke
från tidningarnas beskrifningar om
festligheter och alla slags nöjen öfver
stads-lifvet utstrålar ett falskt sken, som ej
skulle blifva så förledande, om ej en
mängd af landtliga läsare hade
förskräckligt tråkigt?» - så slöt min fråga. »Ja,
visst är det så», svarade han utan
något förbehåll. »Jag skall säga dig, huru
saken ter sig i min ort. Från måndag
till lördag strängt arbete. På söndagen
kunna de, som ej behöfvas hemma för
skötsel af kreaturen, gå till kyrkan, om
de ha lust, och för öfrigt består
förströelsen i att lägga sig och sofva. Man
gör årligen ett gille för sina tjänare;
jag gör två, hvilket anses vara mycket».

Under samtalets fortsättning, då jag
ville höra hans mening om möjligheten
att anordna hvarjehanda bildande
förströelser såsom ett regelbundet, varaktigt
element i lifvet på landet, fick jag -
hvad hans hemtrakt angick - ett allt

* Man torde ej fara vill, om man antager,
att den af författaren åsyftade, nu aflidne
representanten bar ett riamn, som har den
allra bästa klang inom den svenska
folkskolevärlden.

annat än uppmuntrande svar. Härunder
vidrördes prästerskapets förhållande till
en social uppgift, sådan som den af mig
ifrågasatta att genom hvarjehanda idrott,
genom föreläsningar m. m. konkurrera
med dåliga nöjen, med brännvinets
lockelser. Jag fick nu höra en förvånande
skildring af prästerskapets makt öfver
kvinnorna och den inflytelse, det
därigenom ägde; att denna inflytelse ej skulle
dirigeras i det syfte, vi talade om, var
blott alltför tydligt.–––-.

Lyckligtvis är förhållandet
mångenstädes annorlunda än i Halland. Att
vid sidan af nykterhetsvännernas
oförtröttade agitation behöfs äfven en annan
konkurrens med spritdryckerna om
åtminstone dem, som ännu ej kommit
därhän att vara oemottagliga för andra
förströelser, har sagts från så många och
olika håll - - att den bör försökas.
Kan den det med utsikt till framgång?

Med undantag af de glest befolkade
trakterna skall väl ej finnas något stort
antal kommuner i ett län, där ej en
energisk person, som är besluten att
öfvervinna svårigheter, skall kunna
förvärfva några medarbetare, med hvilkas
bistånd företaget kan försökas i en
anspråkslös skala.

Lättast torde anordnandet af
föreläsningskurser vara. Kommunikationernas
nuvarande utveckling möjliggör
anskaffandet utan betydande kostnad af
föreläsare, om sådana inom samhället ej
finnas i tillräckligt antal och
representerande särskildt populära ämnen–––-

-. Föreläsningar böra ej utesluta
uppläsningar. Om undertecknad får
åberopa egna erfarenheter, så må anmärkas,
att man icke bör frukta för att välja
det yppersta, såsom skulle det vara
svår-fattligt, »ligga för högt» för personer
med blott den bokliga bildning, som
inhämtas i folkskolan och därefter delvis
blifvit bortglömd. Ett exempel: jag har
känt en person, visserligen begåfvad men
utan någon litterär underbyggnad, som
vid att höra Shakespeare i Hagbergs
öfversättning läsas högt, medan åhörarens
manuella arbete med all flit fortsattes,
så väl uppfattade det afbörda i dess
sammanhang och i detalj, att sannolikt
en insiktsfull teaterinstruktör skulle hafva
erkänt, att han ej ofta gjort sådana
bekantskaper. Jag hörde ock långt efteråt
stycken ur den store skaldens verk
anföras med en slående å propos, och det
ej sådana, som blifvit till leda
omtuggade. - - -

Föreläsningar äro här ej nämda först,
såsom skulle de böra intaga främsta
rummet. Långt därifrån: det synes mig
gifvet, att de företag ha företrädet, i
hvilka ju flere dess bättre af de
personer, åt hvilka man afsåge att bereda en
välbehöflig förströelse, få ej en passiv
utan en aktiv roll. För öfrigt är att
ihågkomma att - med hänsyn till håg
och anlag, till behofvet af lokaler och
af materiel, till hvad olika årstider
medgifva m. m. samt med hänsyn till
tillgång å lärarekrafter - man från början

får ha i sikte flera slag af på en gång
nyttiga och nöjsamma sysselsättningar,
valda såsom nyss antydda med flera
omständigheter medgifva.

Sång- och musiköfningar borde
måhända öfverallt blifva det framför hvarje
annat själfskrifna medlet att till
förädlande förströelse sammanföra den
mognare ungdomen.

Gymnastiska öfningar, hvarjehanda
sommar- och vinteridrotter höra
naturligen till ett program, som afser att
erbjuda anvisningar att välja emellan. Och
då man tänker sig jämte deltagarne en
åskådarepublik, hafva
teaterföreställningar också där en plats.

Man har tänkt sig att först och främst
med bistånd af sakkunnige få utarbetad
en plan med kostnadsberäkning för
materiel, instruktörer m. m. vid de
särskilda slag af anordningar, som allt
efter olika förhållanden kunna
ifrågakomma. Denna plan skulle tryckas och
spridas. Att med första på några orter
lokala kommittéer blifva bildade,
påräknar man af medlemmar i den
centralkommitté, som inom kort torde komma
till stånd vid ett sammanträde för
planens diskuterande. Och så hoppas man
på pressens alltid redobogna bistånd, när
vi hafva något att meddela.

De sträfvanden, för hvilka denna
uppsats utgör ett uttryck, äro till sin
art sådana, att de ligga öfver alla
politiska och religiösa
partistridigheter. Får man döma efter det
mottagande, som uppsatsen inom pressen
rönt, kunna de ock påräkna
understöd från de mest olika håll. Det
är ett snart sagdt för alla uppenbart
nationellt behof, som här tränger sig
fram.

Då planerna skola sättas i verket,
kommer man utan tvifvel att härför
påkalla svenska folkskollärarekårens
kraftiga medverkan. Att denna skall
länmas, därom kan ej råda något
tvifvel. Sveriges folkskollärare,
särskildt de, som hafva sin verksamhet
på landsbygden, känna genom
erfarenhet bättre än de flesta
ensamhetens och isoleringens olägenheter och
faror, och de hafva därför flerstädes,
så godt de det förmått och så långt
tillgängliga resurser medgifvit, sökt
verka just i den riktning, hvarom
här är fråga. Sedan lång tid
tillbaka hafva de här och hvar, ofta
under de blygsammaste förhållanden
och under kamp med öfvermäktiga
svårigheter, tagit initiativet till
bildande af sångföreningar,
föreläsningsföreningar m. m. d. Om deras i
gärning verksamma intresse för den
goda saken kan man därför vara
viss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:44:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1901/0751.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free