Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 45. (1,036.) 6 november 1901
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
774
SVENSK LARAKETIDNINGo
N:r 45
sig uppmärksamheten, är färgtrycken och
sångerna. Carl Larssons tomteekipage är
bland det dråpligaste han målat från
barnens värld, och så skolhuset och kyrkan i
bakgrunden! »Hans och Greta», »Store bror»,
»Fader Vår» äro verkliga sina konstverk i
sund och frisk barnslig stämning. Om
möjligt gäller detta i ännu högre grad om
»Tummelitens» taflor. Det är rent
obegripligt, att så mycket, vackert kan erhållas för
12 öre. Den "finaste pärlan i alla
julpublikationerna är sången och illustrationerna:
»Två små troll bodde i ett såll». Jag har
redan skrattat åt den så mycket, att bara
det är för mig vardt många kronor. Jag
förutspår, att den sången blir kär för
barnen genom generationer.
»Fågel Rödbröst», Selma Lagerlöfs djupa
och vackra legend, ger verklig behållning
åt de större barnen.
*
En gammal lärare skrifver om det
mottagande, Jultomtens praktupplaga rönte
hos hans egna barn:
Med strålande blickar och under andlös
tystnad stodo mina småttingar omkring mig,
medan jag sakta och högtidligt löste den
efterlängtade Jultomten ur dess omhölje.
Redan praktupplagans omslag satte dem i
stämning, och när bladet var vändt och Carl
Larssons lilla tös syntes på väg till
klockstapel och kyrka, voro de redan i valet och
kvalet, hvar de helst ville vara med - på
skidor eller i släde. Och förtjusningen steg
allt mer. Selma Lagerlöfs legend stämde
dem till andaktsfull tystnad liksom Wirséns
vackra »Fader Vår», men desto hjärtligare
skrattade de åt Hans och Greta, Juvelåkern,
Katten Sara, Kalle på torntuppen och
Snurre-Burre. De tröttnade ej att om och om igen
se på Tiréns lappskola och upptäckte strax,
att en af p}^sarne somnat, mätt på katekesen,
som hundarna slås om, och de följde med
andlös spänning den äfventyrliga färden,
som Moes pojke gör nedför klippbranten
med fåret i famnen.
Och när jag så fått fram fiolen och
började spela de små visorna, nådde jublet sin
höjdpunkt. »Store-bror» gick omkring och
kråmade sig, spansk i vådorna, ty han tog
allt åt sig, viss att han åtminstone i
filbunken skulle kunna göra skäl för sig, och
den lilla minsta kved med ynklig röst: »För
jag förkyler magen». Och på natten, då de
redan länge varit i John Blunds våld, hördes
en gnola: »Han hade en ljusröd nos».
Hvad som i år liksom annars så
fördelaktigt utmärker Jultomten och hans lilla
frände Tummeliten är enligt min åsikt
särskildt det, att den ej alls lägger an på den
hembakade gråtmildheten och den
uppskruf-vade pedantiska moralkaketonen, som
annars så gärna vill vidlåda vår barnlitteratur.
Med all sin gripande poesi är t. ex. Selma
Lagerlöfs oändligt sköna »Fågel Rödbröst»
ej ett spår sentimental, och just därför
fängslar hon barnen oemotståndligt. De förstå, att
efter så många släktleds fruktlösa sträfvan
är det blott en, som kan skänka dem den
lofvade röda fläcken. Och hvilken äkta
barn-sagestämning ligger där ej öfver »Hans och
Greta»! Hvilken käck ton är där ej i Moes
lilla bild från Norges fjäll, och hur väl man
fattar, att pojken vardt något glad, nar han
fick lammet till arf och eget!
Sådant sätter lif i pojkasinn och färg på
flickekind!
Och en lärarinna skildrar sina intryck
sålunda:
Så vacker Tomten är! Och hans lilla
följeslagare Tummeliten sedan! Det är
sannerligen icke blott en fras, när man säger,
att de båda »växa till sig» år från år.
Jag ser alltid först på taflorna, och det
tror jag äfven barnen göra. Taflorna äro
af allra största’vikt i våra julpublikationer,
ty dessa äro de enda vägar, på hvilka konsten
letar sig ner till folkskolans barn, de enda
medel, genom hvilka hos dessa barn den på
djupet af hvarje människosjäl liggande
skönhetsträngtan kan blifva tillfredsställd. Våra
illustrerade publikationer utgöra ett viktigt
led i arbetet för vårt folks upplysning och
förädling. Men därmed följer ock ansvaret.
Dessa publikationer måste ha i sikte icke
blott att tillmötesgå barnets smak för färger
utan äfven att utveclda densamma. Motivet
till illustrationerna skall tagas ur
barnavärlden; icke så koloriten. Den måste
bestämmas af fastställda, objektiva lagar för det
sköna. Annars har taflan förlorat en del af
sin uppfostrande betydelse.
Svensk Läraretidnings publikationer ha
städse röjt måtta och god smak i fråga om
färger. Så är fallet äfven i år. Man kan
knappast se något mera vårligt fagert, soligt
och varmt än »Vid svandammen» å sista
sidan af Tummeliten. Men så smekande
harmoniskt i alla fall! Den är på samma gång
en tjusning och en hvila för ögat, denna
tafla. Säkert är, att t. o. m. den, hos hvilken
det estetiska sinnet ännu slumrar, skall ha
åtminstone en dunkel förnimmelse af inre
välbehag vid betraktandet af de bländhvita
svanarna i speglande vik och den rosiga
ungdom, som täflar med fruktträdens blom
i friskhet.
Den lilla oskuldsfulla Tummelisa å samma
tidnings första sida ser ock for näpen ut,
där hon i den käcke Tummelitens sällskap
med undrande blick gör resan in i sagans
underbara land. Gisela Henckels »Gåslisa»,
som man skulle vilja kalla nämda
konstnä-rinnas tafla, är vacker, också den, fastän den
talar om höst och armod, och Arma Cramers
två små barn, som slagit sig ned å
grönskande, blomsterklädd kulle, är en idyll med
så fint förtonande färgskiftningar, att man
ovillkorligen om och om igen betraktar
densamma. Jag har alltid förvånat mig öfver
- och gör det ännu - att så mycket
vackert som Tummeliten har att bjuda på. kan
fås för - 12 öre.
I Jultomten får naturligtvis »Lappskolan»
priset. J. Tirén har en egen förmåga att
»ta» sitt publikum, och det icke blott därför
att han hämtar sina motiv från trakter och
förhållanden, som äro för oss nästan okända
och därför mäktigt lockande. Han kan göra
sin framställning illusoriskt realistisk. Om
man på något afstånd betraktar lappkåtan
ined dess typiska invånare ur såväl
djur-söm människovärlden, tyckes den fördjupa
sig så, att man vore färdig att stiga därin.
Och det kan vara ganska hälsosamt, att
våra barn, som sitta i ljusa, rymliga, väl
utrustade skolor, få en föreställning om
förhållanden så torftiga, att en enda griffeltafla
utgör summan af åskådningsmateriel.
Med den nu nämda taflan täflar Karl
Aspelins »Fader Vår». Den österländska
koloriten, det heliga allvaret i
hufvudper-sonens öfverjordiskt sköna anlete och det
barnsligt fromma uttrycket hos Öfriga figurer
- allt måste mäktigt tala till de unga. För
dessa båda planscher glömmer man nästan
de andra, och dock förtjäna de väl att
närmare betraktas. »Store-bror», hvars bedrifter
äro föremål för lille brors okritiska beundran,
är en liten bild ur barnens egen värld, som
de helt säkert känna igen, och inför Louis
Moes lustiga teckningar kan hvarken ung
eller gammal hålla sig allvarsam. Och ändå
ligger allvar på botten af dem.
Men texten då? Ja, det var sant! De
vackra taflorna fängsla en så, att texten
skjutes i bakgrunden. Det är friska, roliga,
lärorika berättelser, de båda publikationerna
ha att bjuda på. Jag tror, att »andan skall
sitta i halsgropen» på pojken och flickan,
som läser om »Hur Kalle satt på torn
tuppen».
»Fågel Rödbröst» är genomträngd af poesi.
Men så står också under den berättelsen
namnet Selma Lagerlöf.
XILBBEFLADA3><
(Meddelanden och förfrågningar i bref och å brefkort,
som icke äro undertecknade med afsändarens namn och
adress, lämnas utan afseende.)
547. Lärare. 1) Vikarie och e. o. skall
hafva lön efter lästiden, där ej annorlunda
öfverenskommits. 2) K. kungörelsen den l
juni 1900. Se denna tidning n:r 32 år 1900!
548. Oviss 1901. Prejudikaten angående
uthus äro tyvärr mycket sväfvande och
stundom hvarandra motsägande - detta
väsentligen beroende på den olika
uppfattning, länsstyrelserna hafva angående hvad
som på ena eller andra orten, kan anses
höra dit.
549. A. L. A-k. Vikarie för sjuk lärare
skall hafva ett rum. Om möbler talas
ingenting i författningen. Annan vikarie eller
e. o. lärare skall hafva »tjänlig bostad».
550. Törd. Frågan gäller ett rent
kyrkligt ärende och ligger alltså utom denna
tidnings område.
551. 18-\~63. En notis i denna tidning
n:r 20 d. å. lämnar upplysning angående
Huss’ »Varningsord». Kunna rekvireras hos
sekreteraren i Svenska nykterhetssällskapet,
adr. Fångvårdsstyrelsen, Stockholm,
552. C. P. F." Dito.
553. + Gerd -. Nej, för så vidt icke
skolrådsordföranden i B. uraktlåter att göra
den i folkskolestadgan § 28 omnämda
anmälan. I dylikt fall har skolrådet i A. icke
fått officiell underrättelse om valet, hvadan
läraren utan vidare stannar kvar. Om
däremot dylik anmälan öfversändes, är läraren
vid nästa laga af- och tillträdestid skild från
platsen i A.
554. Tolf IL 1) Nääs och Tidaholm. Se
annonser i denna tidning! 2) Berättelsen
angående Kristianiamötet är under
tryckning och kommer att utdelas gratis till
deltagarne.
555. Arne. 1) Formulär till läkareintyg
vid sjukdomsfall finnes i denna tidning n:r
22 d. å, 2) Det behöfs intyg om
tjänstgöringstidens längd. (Fullmakten visar ju
endast tiden för tjänstgöringens början.)
3) Tvistigt.
556. C. K. Kr-d. Folkskolestadgans
mening är nog den, att där ett förslag
upprättas, skall ett val företagas, och där två
eller flera förslag upprättas, lika många val.
Eljest kan ju det oriktiga inträffa, att inan
för ett val har flera än tre personer att välja
emellan, hvilket strider mot hela
andemeningen i nu gällande stadganden.
Emellertid finnes ännu intet prejudikat i ämnet,
557. Allvar. 1) Ja, om församlingen det
fordrar. Den i prejudikatet i n:r 8 år 1890
omnämda läraren hade sökt hvardera
tjänsten för sig och icke såsom »förenade» samt
hade särskild fullmakt på hvardera tjänsten,
i hvilka ej talades om förening af platserna.
Det var dessa omständigheter, som gjorde,
att han fick behålla ena tjänsten, när den
andra frånträddes. 2) Nej.
558. EvoW. Tvistigt.
559. Homo sapiens. 1) Ja. 2) Ja, han
skall ju icke inlämna ny ansökan.
560. Mötesdeltagare. Se svaret 554!
Sveriges allm. folkskoll ärar eförening’.
Valprotokoll ha.fva inkommit till
centralstyrelsen från ytterligare följande
kretsföreningar :
Bollebygds-Sätila, Grythytte, Guldkrokens,
Hagunda, Harjagers, Holmedals, Högsby,
Höks, Karlskrona, Kolmårds, Kungsbacka,
Linköpings, Ljusnarsbergs, Lunds, Mellersta
Medelpads, Misterhults, N. Bjäre,
Norrköpings, Oskarshamns, Éefsunds, Riseberga,
Sköfde, Sundsvalls, S. V. Närkes,
Söderhamns, S. Dalarnes, S. Gestriklands, S.
Västmanlands, S. Ölands, Tveta, Uppsala, Valbo
härads, Valkebo, Varbergs, Veddige, Vins-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:44:16 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1901/0778.html
