Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 46. (1,037.) 13 november 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 46
SVENSK LÄRARETIDNING.
785
odling. En del präster och andra
folkets ledare, som arbeta i
reaktionär riktning., skryta nämligen med,
att stiftets herde skall vara deras
patronus i arbetet för »folkskolans
begränsande till dess egentUga
uppgift».
Lästiden har - enligt hvad det
meddelas oss - i många af stiftets
skolor under de senare åren blifvit
afknappad. I de flesta fall har
initiativet härtill icke utgått från
föräldrarna, icke ens från
ståndspersonerna i allmänhet inom socknen utan
från - skolrådets ordförande.
Beslutet har icke sällan genomdrifvits
i skolrådet och på stämman utan att
befolkningen haft någon föreställning
om innebörden. Först senare, då
föräldrarna sändt barnen till skolan
dagligen men fått dem hems ända, har
det blifvit klart för dem, att de fått
en ny skolordning. Om de visat
missnöje med denna, ha de fått veta,
att de själfva beslutat den, och att
»för resten biskopen gillar den
fullkomligt». Är detta tal befogadt, skulle
den nuvarande innehafvaren af
kräck-lan i Östrabo strängt målmedvetet
fullfölja traditionerna från de
företrädare, som allt ifrån folkskolans
lagstadgande varit principiella
motståndare till densamma.
Men har då icke staten någon
kontrollant öfver folkskolorna i dessa
landsändar? Jo visserligen, men
därmed är föga bevändt.
Utvecklingen har mångenstädes gått i den
riktningen, att folkskoleinspektören
blifvit steg för steg beroende af
biskopen, och i Växjö stift kan
inspektören knappast längre sägas
vara till annat än som verkställare
af stiftschefens vilja. Från den, som
nu innehar regeringens förtroende
att öfvervaka
folkskoleförfattningarnas efterlefnad inom största delen af
stiftet, torde något initiativ till
införande af vare sig yttre renlighet eller
andlig lif aktighet inom skolorna icke i
högre grad väntas. Vi hafva på vårt
bord uppgifter från flera håll, som visa,
att han i stället gripes af ett slags
ängslan, så snart några verkliga
förbättringar bringas på tal. Särskildt
synes den dagliga lästiden vara
honom en styggelse.
Har staten verkligen något intresse
af att bekosta resor och traktamenten
åt inspektörer af det slaget?
Folkupplysningens vänner måste härtill
svara nej. Någon, som far omkring
och bromsar folkupplysningsrörelsen,
hafva icke riksdag och regering behof
af, allra minst i det mörkaste
Småland.
Löneregleringar,
Till de af oss förut omnämda vid
kyrkostämmorna i oktober vidtagna
regieringarna af lärarepersonalens
löner kommer ytterligare följande:
Lidköping.
Enligt det af skolrådet uppgjorda och
af församlingen godkända förslaget utgå
lönerna från och med nästa år med
följande belopp l ett för allt:
för Öfverläraren: 2,250 kronor,
för folkskollärare: 1,200, 1,400, 1,550, 1,700
kronor,
för folkskollärarinna: 1,025, 1,125, 1,225,
1,325 kronor,
för småskollärarinna: 500, 550, 600, 700
kronor,
för slöjdlärarinna: 700 kronor.
Som villkor för denna lönestat gälla:
a) uppflyttning i högre lönegrad sker
såväl vid folk- som småskolan efter samma
tidsberäkning, som är i lag stadgad
beträffande folkskola, dock att mer än fem års
ordinarie tjänst vid annan skola än den i
Lidköping icke får tillgodoräknas för högre
lönegrad enligt denna lönestat, hvarjämte
såsom öfvergångsstadgande gäller, att,
därest nu vid folk- eller småskola anställd
lärare eller lärarinna icke är i den lönegrad,
hvartill han eller hon efter angifna grunder
eljest varit berättigad, sådan lärare eller
lärarinna tillgodoräknas högst två år af
ordinarie tjänst å annan ort och därmed
blir berättigad till två års tidigare
uppflyttning än enligt äldre lönereglering;
b) lärare eller lärarinna rnå icke under
pågående termin utan skolrådets bifall ägna
sig åt andra aflönade sysselsättningar än
dem, som höra till tjänsten eller afse
lektioner i allmänhet;
c) denna lönestat äger sin tillämpning för
de nuvarande lärarne eller lärarinnor
endast såvidt de förklara sig därpå ingå och
gäller till dess annorlunda utan förnärmande
af någons rätt kan varda i laga ordning
bestämdt;
d) för uppflyttning i högre lönegrad skall
vederbörandes tjänstgöring vara väl
vitsordad, och skolrådet förbehåller sig rätt
bestämma, huruvida förmånerna af bostad och
ved skola utgå in natura (med minskning
af förestående lönebelopp) eller ersättning
därför skall tagas, och lärare och lärarinna,
för hvilken bostad sålunda upplåtes, skall
vara skyldig att densamma bebo.
»Staten bedragen på
skollärarelöner»
är rubriken på en artikel, som efter
Vestergötlands Dagblad stått i
åtskilliga tidningar. I artikeln erinras
därom, att i Halland undersökning
blifvit inledd, huruvida icke staten
blifvit lurad att lämna större bidrag
för en väganläggning än som bort
utgå, hvarefter tillägges:
Ett område, på hvilket mycket »skojats»
i angifven riktning, är folkskolan. Mindre
samvetsgranna personer ha ej aktat
ohederligt att sålunda på stämmor antingen gifva
sin röst för eller med stillatigande gilla
förslag, gående ut på att skenbart höja
lärarens lön, hvarigenom statsanslaget ock
höjdes. Församlingens bidrag har dock fått
stå kvar vid det gamla. Men läraren har
fått löneförhöjning utan annan hjälp af
församlingen än den som ligger i ett beslut af
ofvannämda innebörd. Hur pass hederligt
ett dylikt beslut är, är ej svårt att inse.
Oss veterligen har man ej förr än nu
börjat »gräfva» i sådan industri. Allt har
nämligen gått »tyst och stilla». Protokollen ha
varit klara, om någon velat »rota» i dem,
hvarjämte sammanhållningen varit nog stark,
för att tvstnad skulle kunna råda.
Med anledning af förestående
tilllåta vi oss påpeka, att numera något
underslef på detta område icke gärna
är möjligt. Ålderstilläggen äro
obligatoriska, och om lönen höjes
utöfver det lagstadgade, fås intet
särskildt statsbidrag för denna
förhöjning. Annorlunda ställde sig saken
före 1892. Såsom vi på 1880- och
början på 1890-talet flera gånger med
fäkta påvisade, skedde flera missbruk
med afseende på statsbidraget. Då
var nämligen ålderstillägget beroende
på församlingens beslut, ehuru
staten bidrog med två tredjedelar af
beloppet. Detta förhållande gaf
anledning till mindre hederliga
öfverenskommelser i den här ofvan
antydda riktningen. En af
anledningarna till att riksdagen gjorde
ålderstilläggen obligatoriska var just ock
den, ätt man ville omöjliggöra dylika
missbruk.
Skolförhållandena i Skara
låta fortfarande tala om sig. Så
skrifver en framstående skolman i
Skaraborgs Läns Tidning bland annat
följande:
För hvar och en, som något litet
studerat skolväsendet i vårt land, är det
kändt, att folkskolorna i Skaraborgs läns
städer länge stått på en jämförelsevis
låg ståndpunkt. Men efter hand har
rnan inom åtskilliga af dessa
stadssamhällen försökt följa med sin tid.
Lidköping var den första af dessa städer,
som frigjorde sig från den gamla
slentrianen, och där står nu skolväsendet
ganska högt. Sköfde följde sedan
exemplet, och därvarande folkskolor äro nu fullt
tidsenliga. Äfven Mariestad har på
senare tiden förbättrat sitt skolväsen, och
nu börjar också Falköping att röra på
sig. Blott Hjo och - Skara stå i detta
afseende ännu stilla. Och att detta, hvad
Skara angår, måste väcka uppseende, det
borde väl icke. synas underligt, då man
vet, att Skara är ett samhälle, som
sedan uråldriga tider uteslutande
intresserat sig för skolor och
skolundervisning och så att säga lefvat på sina
skolor. Att skolväsendet står
tillbaka i en sådan »skolstad», det måste
väcka förvåning, och denna förvåning
minskas icke däraf, att man t. o. m.
försöker försvara bristerna, då dessa bli
påpekade. De städer i Sverige, där man
laborerar med hvarannandagsläsning i
folkskolorna, utgöra nu mycket sällsynta
undantag. Och mycket egendomligt är
det, att just Skara, denna gamla
skolstad, skall tillhöra just det slaget af
undantag.
Med anledning af det utdrag ur
Vestergötlands Dagblad, som i förra
numret lämnades angående
»Skaraförhållanden», har meddelats oss, att
af stadens skolråd flera gånger
behandlats och afstyrkts blott frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
