Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 48. (1,039.) 27 november 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
818
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 48
holm 77, past.-adj. i Maria o. v. kommin. i
Jakobs och Johannes förs. i Stockholm 77-
78, samt. t. f. att utöfva tillsyn öfver
slöjd-undervisn. vid Stockholms folksk., t. f.
skva-dronspredik.. vid Lifgardet till häst 78, lär. i
trädgårdsskötsel vid Växjö folkskollär.-semin.
78, vik. adj. därstädes 78-79, d:o vid
Kalmar folkskollär-semin. ht 79, ordin. adj.
därstädes T/n 79, tilltr. 80, företagit resor till
Norge 70 för botan studier, till Danmark
79 samt till Tyskland, Schweiz och Italien i
pedag. syfte; besökte med understöd af
statsmedel en del svenska semin 83. -
Undervisar i kristendom, naturkunnighet, svenska
språket, välskrifning och trädgårdsskötsel
samt deltager i ledn. af de prakt. öfn.
Så mycket visste jag alltså, då vi en
vacker dag i januari månad 1897 första
gången vid hvarandras sida slogo oss
ned vid det stora bordet i särskilda
utskottets ruin i riksdagshuset. Till en
början rörde sig öfverläggningarna
uteslutande om förberedande formaliteter*
och voro sålunda ej ägnade att leda till
närmare bekantskap. Först under
sessionerna i Båstad under juli och augusti
kommo de sakliga frågorna på tapeten,
och det visade sig genast, att »herrar
pedagoger», trots sina olika
lefnadsställ-ningar och sina skilda uppfattningar i
hvarjehanda frågor, bildade en sluten
falang, inom hvilken kommitténs
förnämligare ledamöter endast ytterst
sällan och blott i underordnade punkter
kunde ha glädjen konstatera några
skiljaktiga meningar; man visste i förväg,
att vi höllo ihop. Förklaringsgrunden var
naturligtvis den, att »herrar pedagoger»
i förväg gemensamt klarerat sin
ståndpunkt och pröfvat skälen för och emot.
Under detta samarbete var det, som
jag lärde känna och värdera icke blott
rektor Wickboms speciella insikter i det
ärende, som kommittén hade att utreda,
utan ock hans mångsidiga intresse och
hans grundliga sakkunskap i allmänhet.
Under åren 1889-95 hade han varit
föreståndare vid Fröbergska
uppfostringsanstalten å Norrgård i närheten af
Kalmar, och han var sålunda specialist i
fråga om dylika inrättningars
organisation och verksamhet. Hans insikter på
detta fält kommo synnerligen väl till pass,
då han hösten 1897 på kommitténs
uppdrag jämte undertecknad gjorde en
rundresa till vårt lands
uppfostringsanstalter för vanartade och sedligt
försummade barn för att taga kännedom om
deras tillstånd, och då han sedermera,
likaledes med undertecknad såsom
medhjälpare, uppgjorde förslagen till det
»normalreglemente för skyddshem», de
»normalinstruktioner» och den
»normaldagordning för skyddshem», äfvensom första
* Första definitiva beslutet vardt att icke
acceptera det namn, som den stygga
Dagens Nyheter med vanlig påpasslighet
igångsatt, nämligen: »Ligapojkskommittén». Det
tjänade som bekant ingenting till; vi fingo
i dagligt tal behålla det namn, vi en gång
erhållit. Dock hände äfven, att vi mottogo
skrifvelser med adressen -
Tvångsuppfostringsanstalten. Inom kommittén blef det en
skämtsam sed att benämna den
kriminalis-tiska afdelningens ledamöter »de
minderåriga förbrytarne» samt den pedagogiska
afdelningens dito »de vanartade och i sedligt
afseende försummade».
utkasten till de »förslagsritningar»,
hvilka såsom bilagor åtfölja
tvångsuppfost-ringskommitténs år 1900 utgifna
betänkande. Jag hoppas, att jag icke gör
mig skyldig till någon indiskretion, ifall
jag uppenbarar, att det närmast är han, som
föranledt kommitténs af lärarekåren med
allmänt bifall mottagna förslag om
ändrad lydelse af folkskolestadgans § 42 mom.
3. Och i fråga om kommitténs
hufvudför-slag torde det vara tillåtet säga, att om
det lyckats att där göra en pedagogisk
tankegång gällande, så är det rektor
Wickbom, som förtjänsten häraf i
hufvudsaklig mån tillkommer.
Emellertid var det nog inte med någon
vidare glädje han deltog i våra
lång-dragna förhandlingar. Kommittéarbeten
höra i allmänhet icke till det roligaste
man kan ha for sig, och rektor
Wick-bonis hjärta var egentligen hela tiden
långt borta - i hemmet och på
seminariet. Det var tydligen ej endast »på
ämbetets vägnar» han var
seminarierektor; när han talade om sina flickor där
nere i Kalmar och undrade, huru de
hade det, var det städse med en
omisskännelig ton af verkligt faderlig välvilja.
Jag har tyvärr aldrig haft tillfälle att
.se honom på hans egen grund, men de
intryck, jag under vår samvaro erhållit,
hafva hos mig framkallat en bild, som
påmint icke om ett nunnekloster för
utbildande af »lärosystrar», utan om ett
stort och vänligt hem, hvarifrån all mörk
och trångsynt ensidighet äro bannlysta.
Rektor "Wickbom är en man med ljus
och glad blick öfver tillvaron och med
ett mångsidigt intresse för lifvets
verkligheter. Han är präst och håller, som
jag vid flera tillfällen tyckte mig finna,
styft på vår statskyrka, men hans
bildningsgång har fört honom in. på en mängd
andra områden än det dogmatiska. Han
har vid sidan af teologien och
pedagogiken ägnat sig åt botaniska studier och
åt trädgårdsskötseln, han har under
någon tid varit extra elev vid Tekniska
högskolan; han har praktiskt befattat sig
med slöjd och slöjdundervisning o. s. v.
Människor med mera ensidig anläggning
skulle på grund häraf nästan kunna
frestas att kalla honom »mångsysslare», men
för den, som har till uppgift att behandla
individualiteter och att hjälpa dem vid
deras utdaning, är en dylik
mångsidighet onekligen en oskattbar förmån.
Att rektor Wickbom är populär bland
sina lärjungar, det hade jag under våra
gemensamma resor de rikligaste tillfällen
att erfara. Snart sagdt på alla platser,
dit vi kommo, hade han vänner och
bekanta, som mottogo honom med öppna
armar, men varmast hälsades han likväl
öfverallt af de lärarinnor, som utgått från
hans seminarium och nu funnos spridda
här och hvar i bygderna. Den
tacksamma tillgifvenhet från lärjungarnas
sida, som, näst det egna medvetandet om
fyllda plikter, utgör en uppfostrares bästa
belöning, den har han tydligen i hög
grad tillvunnit sig. F. B.
Ny folkskolestadga
för Stockholms stad.
I Svensk Författningssamling n:r 88,
som från trycket utkommit den 25 d:s,
finnes återgifven följande:
K. M:ST NÅDIGA STADGA
angående folkundervisningen
i Stockholm;
gifven Stockholms slott den 8 november
1901.
Vi OSCAR, etc. göre veterligt: att sedan
öfverstyrelsen för Stockholms stads
folkskolor inkommit med underdånigt förslag till
stadga angående folkundervisningen i
Stockholm, så och efter det vederbörande
häröfver sig yttrat, hafve Vi funnit godt att i
ämnet stadga som följer:
Skolor för
1. I Stockholms stad, som utgör ett
skoldistrikt, skola finnas fasta folkskolor till det
antal, behofvet kräfver
2. Af lärarne vid folkskolorna skola minst
fem sjettedelar vara anställda såsom
ordinarie, på sätt. i §§ 19-21 af denna stadga
föreskrifves. Öfriga lärare skola vara extra
ordinarie folkskollärare; dock må
undantagsvis, om det kan ske utan men för
folkskolorna, i stället för dylik folkskollärare
biträdande lärare användas. För
undervisning i öfningsämnen må ock särskilda
lärare kunna antagas.
§ 2.
1. Folkskolan har till föremål såväl de
mera försigkomna barnens undervisning som
ock meddelande af det första förberedande
kunskapsmåttet åt nybörjare.
2. Till folkskolan skall höra en högre
afdelning.
3. För de lärjungar, som genomgått de
för folkskolan fastställda lärokurser samt
icke öfvergå, till den i närmast föregående
moment omförmälda högre afdelning eller
annan läroanstalt, skall tillfälle beredas att
efter bestämd plan under lärares ledning
dels underhålla redan förvärfvade
kunskaper, dels ock.däruti ytterligare förkofra sig.
4. För denna fortsatta undervisning må
inrättas särskild fortsättningsskola enligt de
grunder, som omförmälas i särskild
författning samt §§ 12, 16 och 45 af denna stadga.
5. För de lärjungar, som erhållit tillstånd
att lämna folkskolan under de i § 48
angifna villkor, skall tillfälle beredas att i
ersättningsskola underhålla förvärfvade
kunskaper och, så vidt möjligt är, däri
förkofra sig.
Kap. 2.
Öfverstyrelse och skolråd.
Kap. 1.
folkundervisningen.
§ l-
1. Folkskoleväsendet handhafves af
öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor
jämte de territoriella församlingarnas
skolråd.
2. Angående öfverstyrelsens och
skolrådens sammansättning och allmänna
åligganden samt om sättet för besluts fattande hos
desamma gäller hvad särskildt är stadgadt.
§ 4.
1. Öfverstyrelsen utgör styrelse för alla
stadens skolor, hvilka afse att meddela
sådan undervisning, som denna stadga
föreskrifver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
