Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 49. (1,040.) 4 december 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 49
SVENSK LÄRARETIDNING.
I Stockholmstidningen klandras
utgången i följande ordalag:
Att öfverstyrelsen vid sitt val icke
fäst afseende vid skolrådets enhälliga
yttrande och folkskoleinspektörens
förord, har framkallat undran och
förstämning, allra helst som hr Berg allmänt j
anses såsom en synnerligen väl merite- j
rad lärare och sin medsökande
öfverlägsen. Till det, såsom det förefaller, i
godtyckliga förfarandet af ofverstyrelsens
majoritet har man heller icke kunnat
finna någon förklaringsgrund i rent
sakliga förhållanden, utan blott i
omständigheter af främmande och obehörig art,
hvilka under formen af något slags
personliga motiv kunna antagas hafva
påverkat de väljandes flertal. Det
uppgifves också, att minoriteten inom
öfverstyrelsen, flertalet af dess lekmän,
mycket kraftigt motsatt sig ett beslut,
som innebär ett betänkligt afsteg från
de befordringsgrunder, som erkänts
såväl af skolrådet och folkskoleinspektören
som af den allmänna meningen inom
folkskollärarekåren, där man antagit den
faktiskt bäst meriterades val såsom
alldeles gifvet
Aftonbladet betonar, att den
utnämdes läraremeYiter äro sä
väsentligt underlägsna, hans förbigångne
medtäflares, att valet endast kan
förklaras genom de kyrkliga
intressenternas erkänsla för det’kyrkliga nit,
som de hos den föredragne trott sig
finna.
Och tidningen Dagen, som menar,
att den utnämdes »främsta merit lär
vara hans intima förbindelser i ett
visst, vi kunna kanske kalla det,
kyrkofurstligt högkvarter uppe på
Östermalm», afslutar sin skarpa kritik
sålunda:
Händelsen är lärorik. Den ger oss
besked om hvad som förestår i
hufvudstadens folkskolor, därest högvördiga
prästerskapet får husera fritt i skolråden
och öfverstyrelsen. Det synes nu
tydligt, hvart det regementet pekar, och det
kan vara på tiden att folkskolans
vänner säga ifrån: »bort med händerna!»
Endast Nya Dagligt Allehanda (uti
hvilken tidning grosshandlaren C.
Bengtsson är verkställande direktör)
försvarar öfverstyrelsens åtgärd,
därvid anförande, att den utnämde
»redan skött platsen på förordnande,
medan hr Berg tjänstgjort i en annan
församling och antages med visshet
få den snart lediga öfver! är
arebefatt-ningen därstädes».
Härtill svarar Dagens Nyheter’blåna
annat:
Det existerar dock intet indigenat för
folkskollärarne i hufvudstaden. Det är
hvarken skrifven eller oskrifven lag, att
de skola ha företrädesrätt till lediga
platser inom den församling, där de en
gång anställts. Man skulle kunna
förstå, om en dylik lokalpatriotism kom att
spela in, då skolrådet gör sitt val^bland
de sökande, men då Östermalms skolråd
enhälligt satt främlingen framför den
»infödde», så tycks den centrala
öfverstyrelsen ha en ringa anledning att
vara mer östermalmsk än östermalmarne
själfva.
Än mera oresonligt är det emellertid,
då apologeten i N. D. A. som skäl för
hr Bergs förbigående anger, att »han
antages med visshet få den snart lediga
öfverlärarebefattningen i Klara». - -
Det lär väl ej gå an att vid
utnämningen utestänga den meriterade, som
faktiskt söker platsen, med en enkel
hänvisning till att han möjligen kan ha
utsikter att erhålla en annan befattning,
om och när den en gång blir ledig.
N. D. A. behöfver endast försöka göra
propaganda för sådana
befordringsgrundsatser på de områden, som intressera
tidningens vänner inom byråkratien, för
att komma under fund med, att systemet
icke är acceptabelt.
I den utnämdes vågskål lägges, att
han redan skött öfverlärarebefattningen
på förordnande. Den upplysningen
upprepas i N. D. A:s korta försvarsskrift
två särskilda gånger, hvaraf framgår,
att man fäst mycken vikt vid densamma.
Uppgiften är icke dess mindre komplett
grundlös. Vore den sann, skulle den
vara ytterligt genant för hr Blomqvist,
som icke kunnat få förord af
skolinspektör och skolråd, hvilka på nära håll följt
hans verksamhet.
Valborg Axelson f- I)en 25 nov
afled lärarinnan vid Örebro folkskolor
Valborg Axelson.
Den aflidna var född i Örebro 1874,
genomgick fullständigt läroverk för flickor,
ägnade sig därpå under ett års tid åt
språkstudier samt tog
folkskollärarinne-examen i Skara 1897. Samma år
erhöll hon anställning som e. o. vid
Örebro folkskolor och blef i fjor väld till
ordinarie lärarinna därstädes.
Hennes arbetsdag blef sålunda icke
lång, men den var tillräcklig att åt
henne förvärfva kamraters kärlek,
lärjungars hängifvenhet och en
samstämmig tacksamhet från lärjungars föräldrar.
Med en eldig själs hela hänförelse
offrade hon sig också åt sin lifsuppgift,
hvarvid nitet dref henne till
öfveransträngning. Denna jämte en späd
kroppsbyggnad gjorde det lätt för den
smygande lungsoten att afbryta hennes bana.
Arbetet i skolsalen, där myriader
baciller och bakterier från olika härdar
sammanföras och hvirfla om med
skol-dammet och där tålamodet och
sinnesjämvikten sättas på de hårdaste prof ej
blott genom kamp mot de svagheter,
som vidlåda lärjungarna, utan äfven mot
den ringaktning och det oförståndiga
bedömande, läraregärningen kan vara
utsatt för, kr älf ver af sin utöfvare såväl
fysisk kraft och seghet soni
själsspäns-tighet och förmåga att skaka från sig
alla vidrigheter. Intet af detta ägde
fröken A. Hon hade blott ett
barna-fromt hjärta och en varm kärlek till de
små. Och hvad hon hade, det gaf hon.
De ömma känslor, hvarmed den
aflidna i lifstiden var omfattad, togo sig ett
vackert uttryck vid hennes begrafning
sistlidna söndag, då stoftet följdes till
grafven af hennes lärjungar med
florbehängd fana samt af stadens
folkskoleinspektör och hela lärarekåren.
C. B. Jönsson "f*. Såsom vi i förra
numret omnämde, afled å Lunds lasarett
den 25 november folkskolläraren och
klockaren i S:t Peders Kloster och N.
Nöbbelöf Carl Bernhard Jönsson i följd
af de skador, som han ådrog sig, då han
vid hemfärden från annexförsamlingen
tillsammans med kyrkoherden Berggren
blef öfverkörd af ett järnvägståg.
Han var född 1861 i Gumlösa, tog i
Lund år 1881 folkskollärareexamen och
blef följande år innehafvare af
skollärare-befattningen i Värpinge, från hvilken
döden nu så oväntadt ryckte honom
bort.
l fredags jordfästes den hädangångne i
Klosterkyrkan, som på långt när ej
förmådde rymma församlingarnas alla
medlemmar. Biskop Billing förrättade
jordfästningen, hvarvid han ägnade några
erkänslans ord åt den bortgångnes
plikttrohet, och fru Johanna Norlind, född
Hallberg, skötte orgeln samt ledde den
aflidnes kyrkokör vid af sjungandet af en
två-stämniig sång ur Liber Cantus. En för
tillfället komponerad sorgmarsch spelades,
då kistan utbärs, och vid grafven sjöng
under ledning af t. f. läraren Hellqvist
en kör af den hädangångnes skolbarn
sv. ps. 187: 7-10.
C. J. Brovalt f- I lördags afled
helt hastigt läraren vid Grevesmuhlska
skolan i Stockholm Clas Johan Br öv all.
Han var född vid Leufsta bruk år
1850, tog i Uppsala 1870
folkskollärareexamen och erhöll genast plats vid
Grevesmuhlska skolan, där han med nit
och skicklighet verkade ända till sin sista
lefnadsdag. På morgonen hade han som
vanligt tjänstgjort men träffades på
förmiddagen af ett slaganfall, som ändade
hans lif vid 4-tiden sagda dag.
Ar 1873 blef han sånglärare vid
Jakobs och Johannes församlings
folkskola och tjänstgjorde som sådan i några
år. Äfven vid Stockholms borgareskola
tjänstgjorde han som sånglärare och
af-delningsf öreståndare.
Begåfvad som lärare, väiisäll, blid och
human åtnjöt han i hög grad lärjungars,
kamraters och vänners tillgifvenhet.
Närmast sörja honom efterlefvande
änka och dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
