Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2. (1,045.) 9 januari 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 2
SVENSK LÄRARETIDNING.
29
beslut utgå med 500 kronor för den förre
och 200 kronor for den senare.
För år 1902 beslöts föreslå arvoden
med samma belopp som för 1901.
Ansvarsfrihet för 1900 års centralstyrelse.
Revisorernas hemställan härom hade
behandlats af 233 röstberättigade
kretsar och af dem alla blifvit beviljad.
Centralstyrelsearbetets anordning,
För innevarande år fördelades
beredningen af’-ärendena på följande sätt:
L Pedagogiska ärenden.
. a) Skolans organisation; ..L-G. Söderberg.
b) Lärarebildningen: J. Franzén samt för
ött par frågor P. Borgh och Joh:s
Johansson.
c) Undervisning, undervisningsniedel,
skolornas ut rustning in. ni.: Alfr. Dalin samt för
enstaka frågor Fridtjuv Berg, Anna Lessel
och M. Teimman.
d) Skolans historia r Fridtjuv Berg.
e) Folkskollärarnes ekonomiska och
rättsliga ställning: Emil Hammarlund.
f) Småskolepersonalcjis ekonomiska ocli
rättsliga ställning: M. Tennman och Hanna
Jönsson.
II. Speciella föreningsärenden.
g) Föreningens organisation: Alexander
Jonsson.
Ii) Föreningens ekonomi och förvaltning:
J. J. Dalström och för lif f or säkringsfrågan
P. Borgh.
i) Föreningens förhållande till andra
institutioner: Fridtjuv Berg. .
Enligt centralstyrelsens beslut skall
det åligga hvarje styrelsemedlem att
under årets lopp med särskild
uppmärksamhet följa de företeelser, hvilka stå i
samband med frågorna inom den honom
tillhörande gruppen, samt att vid nästa
årsmöte föredraga dessa frågor.
Årsskriften
torde i år komma att utgöras af följande
häften:
1) Det vanliga årsnieddelandet
(årsberättelse, revisionsberättelse, stadgar, katalog
in. m.).
2) En pedagogisk småskrift: redogörelse
för rättstafningsfrågan.
3) Katalog öfver folkskolornas
lärjungebibliotek.
4) En skrift, afsedd att främja tillslutningen
till föreningen.
5) Utredningen angående
öfverbefolkningen inom folkskolan.
Antalet föreningsmedlemmar
har under det gångna året ökats med
öfver 400, så att hela antalet
medlemmar nu uppgår till ungefär 7,700.
Inom flertalet kretsar har ökning ägt rum,
hvarjämte 8 nya kretsar tillkommit.
(Forts.)
C. G. Svensson.
Då skolveteranen Gari Gustaf Svensson
den 12 sistlidna december, hyllad af
till-gifna vänner, passerade 80-årsgränsen,
kunde man visserligen spåra en viss
trötthet i åldringens annars så lifliga drag,
men på det hela taget syntes han ännu
obruten, och följande dag såg man
honom åter i katedern i slöjdföreningens
skola. Träffande kunde därför en af de
lyckönskande deltagarne i 80-årsjubileet,
då festföremålet rättframt och hjärtligt
tackade för att man kommit ihåg »gamle
halte Svensson», invända, att man
dittills endast lärt känna*den unge
Svensson, den krye åldringen med det
ung-domsfriska lynnet, för öfrigt de ungas
gunstling. . .
Men dagen, han är dock aldrig så lång,
att icke dess afton skall stunda. För C.
G. Svensson slöts arbetsdagen några
timmar före det gamla årets slut. Därmed
ändades en ovanligt lång och i all sin
yttre anspråkslöshet hedrande
lefnads-och tjänstebana, hvarom förut i denna
tidning blifvit taladt i sammanhang med
att porträtt meddelats af veteranen. ,80
lefnadsår och bortåt 65 arbetsår i skolan
bjuda respekt äfven rent kvantivativt
betraktade. Tillryggalagda på samma plats
och ägnade uteslutande åt samma
lifsuppgift, innesluta dessa åratal en
rikedom af erfarenheter och minnen, ett
betydande stycke af Göteborgs stads, och
dess folkundervisnings historia. Och det
har med en samstämmighet, som är i
hög grad uppmuntrande för ideella
sträfvanden, blifvit erkändt, att de insatser,
till hvilka des många åren gifvit den
verksamme mannen tid, varit rika på
välsignelse i vida kretsar.
Sin läraregärning började Svensson,
liksom så mången annan bland de gamle,
i några bondstugor i Askims och
Fässbergs socknar vid Göteborg, där
väfstolar, spinnrockar och hyfvelbänkar
trängdes med skolan och täflade med
ynglingen-läraren om lärjungarnes
uppmärksamhet. Här fick han börja öfva de goda
lungor, som sedermera togos så starkt i
anspråk, då han, 1844 vederbörligen
examinerad, 1847 förordnades till lärare vid
domkyrkoförsamlingens^ skola i Göteborg
och därmed blef befälhafvare för de
lan-kastercirklar, i hvilka hans ungefär 250
lärjungar uppdelades. Det behöfdes
säkerligen just Svenssons väldiga
röstresurser för att göra sig hörd under dessa
monitörcirklars ej alltför tysta öfningar.
Men så kom 1855 Torsten Rudenschöld
och hade i uppdrag att försöka sin
nya metod med ett antal lärjungar ur
C. G. Svenssons skola, och detta försök
ledde till, att lankestersystemet -
visserligen icke utan protester från en och
annan af den tidens skolmänniskor –
snart nog öfvergafs vid Göteborgs
folkskolor. Svenssons skolklass fick
därigenom en rimligare storlek, och med lif
och lust sökte han föra den fram,
särskildt i naturkunskap, välskrifning och
teckning, i hvilket senare ämne ännu
verkliga mästerprof finnas bevarade från
nämda skolklass.
År 1883 afgick Svensson med pension
från sin folkskollärarebefattning. Han
upphörde emellertid ej då att vara lärare,
ty sin tjänstgöring vid slöjdföreningens
skola, där han blifvit anställd 1868,
skötte han till sin död.
Den, som skrifver ’dessa rader, har för
egen del den uppfattningen, att
uthålligheten på en plats icke utan vidare är
berömvärd. Konsten att sluta i rätt tid
förtjänar ock beaktande. Detta gäller
måhäncla i särdeles hög grad
lärareverksamhet, ehuru äfven här märkliga
undantag gifvas från den allmanna regeln.
Men i åtminstone ett fall måste
uthålligheten väcka odelad beundran och
vördnad. Och för en sådan ståndaktighet
var C. G. Svensson en älsklig typ. I
kärlek och kärleksbevisningar mot de
lidande och värnlösa höll han redligt ut
i nöd och lust lifvet igenom. Då
kole-rafarsoteii under förra århundradets midt
gång efter annan hemsökte Göteborg,
ställde Svensson sig beredvilligt vid
lä-karn,es och sjukvårdarnes sida; för
månget värnlöst barn blef han en öm fader;
och - hvad som mest observejrat£ –
de varelser, som vi annars betrakta som
förnuftslösa, hade i honom sin hängifne
förespråkare och outtröttlige förkämpe.
Och det är uthålligheten särskildt på
denna senare post, som bäst hedrat
veteranens minne.
Så vidt gärningar tala bättre än ord,
har C. G. Svensson förvärfvat sig ett
framstående rum bland folkets lärare.
Genom att göra ungdomen till
medarbetare i sin energiska sträfvan för
djur-skj^dd och skogsvård har han öfvat ett
ej ringa inflytande som uppfostrare.
När vintern rasat ut och våren
manar ut till skogen och fåglarna, skall
skaparen af Fågelro, »Småfåglarnas
vänners» vackra park- ute på Hisingen,
saknas. Detta icke minst af hans forna
kamrater, hvilka som en af sina fasta
högtider vant sig att räkna
planteringsdagen på Fågelro. Här var gubben
Svensson i sin rätta miljö. Här visade
han, att hans hjärta räckte till också
för kamraterna, yngre lika väl som äldre.
Här var det hans glädje att få öfva
var d skåp, blott många kommo tillstädes.
Från dessa säningsdagar skola säkerligen
alla, som varit med, bevara minnet af
den blide, humoristiske gubben, som i
sitt umgänge älskade att utså endast
välvilja och endräkt.
Tidningarna på platsen hafva med ord
och bild hedrat den bortgångne
veteranen. Sällan hafva de vid en öppnad
grift haft större anledning att kalla den
hänsofne en hedersman af gamla
stammen. Joh. 0-^r.
Den 3 dennes ägde C. G. Svenssons
begrafning rum. Jordfästningen
förrättades v grafkapellet af pastor Lindskog,
hvarefter den med blomster rikt
smyckade kistan fördes till grafven, som helt
och hållet var inklädd med grönt från
Fågelro.
Då kistan sänktes ned, framträdde
Göteborgs djurskyddsförenings
ordförande, konsul Axel Idström ocK ägnade några
h j ärtevarma ord åt den hänsofnes min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
