Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3. (1,046.) 15 januari 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 3
någon längre tid i en aflägsen
landsände, kan göra sig en riktig
föreställning om -den fullständiga brist på
näring för sin längtan efter något, som
utfyller de lediga stunderna, något, som
lyfter sinnet iipp ur och öfver den
dagliga enformigheten, ungdomen lider i en
sådan trakt. Synnerligast under hösten
och vintern kan tomheten och
rådlösheten där kännas rent outhärdlig för
ett lifligt sinne. Tvifvelsutan bidrager
också detta ledsamhetens olidliga tryck
i mycket hög grad till den starka
invandringen från landsbygden till
städerna : de senares förströelsetillgångar
måste té sig rent förföriska för dem,
som i sin hembygd äga intet däraf.
Folkets-husen skulle i icke ringa mån
råda bot på detta för landsbygden i
dubbel måtto menliga missförhållande.
Medan för närvarande den unga
landt-bon för användningen af en ledig
lördags- eller helgdagskväll merendels blott
har att välja mellan att sitta hemma
eller att söka landsvägens ofta så dåliga
förlustelser, skulle han, om ett
folkets-rlus funnes i hans trakt, veta, att där
alltid några ljusa, varma, snygga rum
stode öppna för honom, att han där i
olika slags läsning (af tidningar,
tidskrifter och böcker) kunde finna näring
för sin vetgirighet och sitt
bildningsbegär, att han där antagligen skulle få
tillfälle att träffa och i nyktert och
höf-viskt lag sällskapa med andra unga män
och kvinnor; där skulle han, om hans
håg och anlag låge däråt, kunna samlas
med sina likar och jämnåringar till
öfningar i gymnastik och musik, i
diskussion och deklamation, där skulle han
alltemellan få höra föredrag och
föreläsningar i olika ämnen, beskåda
bildförevisningar och utställningar, bevista
konstnärliga uppläsningar, konserter och
fester af olika slag, sammankomster för
dryftning af tidens och dagens frågor
o. s. v. Där skulle, kort sagdt, den
kultur, hvilken hittills varit så godt som
uteslutande förbehållen städerna,
erbjudas ett hem på landet, och i dessa,
de lätta kommunikationernas tidehvarf,
skulle det säkert inte töfva länge, förr
än detta nya hem toges i besittning.
Förslagsställaren är naturligtvis
förberedd på, att hans tanke skall
bekämpas från de håll, där man mer
eller mindre öppet motsätter sig allt,
som kan leda till en höjning af
folkbildningen.
Men i vår tid - säger han
förtröstansfullt - då man allt allmännare vet om,
att det andliga momentet är det första
och viktigaste äfven i hvarje materiellt
företag, då erfarenheten visar, att ett
folk står väl rnstadt för den rastlösa
täflingskampen mellan nationerna i
samma nian som dess stora massa står högt
i odling - man tanke blott på
Danmarks bönder, af hvilka våra egna nu
med statsanslag skola lära rationellt
landtbruk -, i vår tid ha
folkbildningsfienderna, om än deras anfall ald-
rig tröttna, dock små utsikter till
framgång i jämförelse med dem de hade på
den tiden, då folkhögskolorna bröto sig
väg igenom kompakta fördomar.
Slöjdprejudikatet
af den 30 december, fullständigt
re-fereradt i förra numret af denna
tidning, finnes i sin helhet återgifvet i
bihang till Svensk
författningssamling n:r 108. Länsstyrelserna torde
alltså hädanefter komma att
utanord-na statsbidrag för slöjdundervisning
åt gossar, äfven om blott en slöjdart
förekommer.
En synnerligen vacker ökning
utvisar Stockholmskretsen af S. A. F.,
i det att dess medlemsantal under
året stigit från 365 till 448.
Dessutom bör nämnas, att enligt de sist
inkomna medlemsförteckningarna
medlemsantalet i Norrvikens
lärareförening stigit med 155 % eller från 9
till 23. Att under innevarande år
medlemsantalet skall öfverskrida
siffran 8,000, kan man antaga såsom
ganska säkert.
Föreläsningsverksamhetens
uppsving på landsbygden
under de senaste åren framgår
nogsamt af den uppgift å statsanslag för
ändamålet, hvilken meddelas längre
fram i dagens nummer. Medan
endast för några år sedan antalet
föreläsningsföreningar var väsentligt
större i städerna än å landsbygden,
har numera ett omvändt förhållande
inträdt: statsanslag utgår detta år
till 50 f öreläsnings anstalter i städerna
men till icke mindre än 73 å
landsbygden. I många af den förra
kategorien och i nästan alla af den
senare äro folkskollärare verksamma.
Ovanligt begåfvade folkskolebarn
borde omhändertagas, vare sig
anlagen ligga åt det "vetenskapliga,
tekniska, mekaniska, litterära eller
konstnärliga hållet, framhåller mycket
riktigt en författare i Aftonbladet i en
längre artikel. Han föreslår, att
lärarne måtte kunna få anmäla dylika
mera begåfvade barn till understöd
från statens, kommunens eller
enskildas sida, och påpekar, huru de
senare skulle kunna bilda fonder
för ändamålet. Detta vore högt och
värdigt: nio tiondelar af Sveriges
barn gå i folkskolan. Huru många
äro ej de, som aldrig bli till gagn
och prydnad för sitt fosterland,
endast därför att deras anlag aldrig bli
uppmärksammade!
Aktningen för lagen
tyckes här och där vara något klen.
Enligt underrättelser, hvilka vi fått
oss meddelade, skall Sollentuna
församlings skolråd vid sitt senaste
sammanträde, som hölls den 11
dennes och bevistades af den s j älf skrif ne
ordföranden och vice ordföranden,
komministern, samt tre ledamöter af
landtbrukareklassen, hafva fattat det
fast otroliga beslutet, att barn,, som
äro i åldern att kunna intagas i
nattvardsskolan, skola befrias från
skolgång, äfven om de sakna lagstadgade
minimikunskaper! För att kunna
besluta någonting dylikt måste man
hafva glömt en liten omständighet,
den nämligen, att skolrådet icke är
en lagstiftande utan en lagtillämpande
myndighet. Demm åtskillnad torde
dock vara så pass viktig, att den ej
bör lämnas helt och hållet åsidoV
Alltför vådligt
anser lektor J. af Sillen i Strängnäs
det vara »att i kyrkans tjänst
använda en man, som ej blott saknar
vetenskaplig teologisk bildning men
äfven den förbildning, utan hvilken
teologiskt studium är omöjligt».
Orden förekomma i en reservation till
Strängnäs domkapitels protokoll vid
behandling af en till k. m:t ställd
ansökan af folkskolläraren A. J.
Dahl-qvist i Jäder, att han utan hinder
däraf, att han ej aflagt student- och
akademiska examina måtte få inför
Strängnäs domkapitel aflägga sådant
prof, som domkapitlet funne godt att
föreskrifva för inträde i
predikoämbetet, samt att därefter prästvigas
för tjänstgöring inom Strängnäs stift
med rätt att blott söka
skolprästbefattningar.
* Domkapitlets majoritet synes ej
hafva ansett den begärda dispensen
vara så vådlig för vare sig svenska
kyrkan eller svenska folket, ty den
har tillstyrkt ansökningen. Kanske
anser den, att domkapitlet vid
föreläggande af profven för inträde i
predikoämbetet bör kunna hafva
möjlighet att utröna, huruvida luckorna
i sökandens vetenskapliga bildning
äro så milsvidt större än hos de
vanliga, »enklare» ordinandi.
Nerikes Allehanda berättar i
sammanhang med denna sak en
ypperlig historia om något, som händt vid
ett prästmöte i samma stift för 10
år sedan.
En komminister, numer a
kontraktsprost, höll for prästmötesdeltagarne
en predikan, som tilltalade alla. Vid
utgåendet ur domkyrkan vände sig
en prästman till dåvarande teologie
lektorn med orden:
- En utmärkt predikan! Det
finns insikter och begåfning hos den
karlen!
- Ja, ja, kära du, genmälte
lektorn. Han är en utmärkt predikant,
en begåfvad och viljestark man.
Det är skada, att den karlen icke
studerat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
