Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4. (1,047.) 22 januari 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 4
SVENSK LÄRARETIDNING.
69
För uppehållande af undervisningen
vid läroanstalten i Bollnäs för
öf-veråriga döfstumma ......_______ 16,400
Han dt verksskolan i Kristinehamn för
blinda..........................-......... 10,000
Tryckning af blindskrifter _______ 2,500
Understöd åt blindlärareelever och
reseunderstöd åt blindlärare ___ 1,200
Resestipendier åt lärarepersonalen
’ vid abnormskolorna.................. 1,000
Bidrag till bestridande af
kostnaderna för femte nordiska mötet
för abnormsaken___:.................’ 5,000
Understöd åt de i Göteborg,
Karlskrona, Helsingborg och
Stockholm privat inrättade
undervisningsanstalter för vanföra och
lytta_______.......................___ 7,500
Till arbetareföreläsningar (höjning
från 65,000 kr.)........................ 100,000
Pedagogiska biblioteket i Stockholm 6,500
Till de i Uppsala, Stockholm och
Göteborg anordnade
undervisningskurserna för utbildande af
lärarinnor i huslig ekonomi............ 6,300
Tionde hufvudtiteln.
K. ni:t begär bl. a. pensioner till
följande personer:
lärarinnorna vid statens normalskola för
flickor Gertrud E. L. Caselli och Karolina
Söderström hvardera 1,000 kr.;
föreståndaren och förste läraren vid
läroanstalten i Vadstena för öfveråriga
döfstumma E. A. Zotterman 2r400 kr.;
första lärarinnan vid läroanstalten i
Vadstena för öfveråriga döfstumma Emma
Amanda Thiin 900 kr.
Liksom förut hemställer k. m:t, att
för år 1903 må anvisas ett anslag å
10,000 kr. att användas till understöd
af högst 350 kr. åt sådana äldre,
behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt
skött sin tjänst men därifrån erhållit
afsked före år 1867.
Därjämte hemställe%, att för år 1903
må anvisas ett anslag å 19,400 kr. för
beredande af ålderdomsunderstöd ät
sådana lärare och lärarinnor vid småskola
eller mindre folkskola samt biträdande
och extra ordinarie lärare och
lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva
i minst 15 års tid oförvitligen
tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att
erhålla understöd enligt reglementet den
22 juni 1892.
Ungdomens friluftslekar en
kommunal angelägenhet.
(Bref till Svensk Läraretidning.)
Redan länge har man i vårt land
liksom i ändra länder insett den stora
betydelsen af fria lekar för skolungdomen
i såväl hygieniskt som moraliskt, ja, t.
o. m. socialt hänseende. Det har visst
ej saknats personer, som med värme
uttalat sig t. o. m. för införandet af lekar
vid sidan af gymnastik i våra skolor.
Men det är först under de senaste åren,
som »lekfrågan» blifvit en brännande
fråga, och som man i afseende å
densamma skridit från ord till handling.
Vi tro oss icke begå något misstag,
då vi påstå, att hedern härför framför
allt tillkommer tvänne män,, nämligen
extra läraren vid Gröteborgs realläroverk,
fil. kand. J. V. Åkermark och direktör
Otto Salomon på Nääs. Den förre
började, sedan han under spmmaren 1894
företagit en utrikes resa i afsikt att
studera de fria lekarna i olika länder, att
med ifver och energi arbeta för dylika
lekars införande vid vårt lands skolor,
dels genom föredrag vid skolmöten och
andra lämpliga tillfällen, dels genom
artiklar i tidningar och tidskrifter o. s. v.
Direktör Salomon, öfvertygad örn lekens
stora betydelse, fattade snart
beslutet att till främjande af densamma å
Nääs anordna kurser för utbildande af
lekinstruktörer, och fr. o. m. sommaren
1895 hafva som bekant en eller ett par
sådana »lekkurser» årligen af hållits å
Nääs i samband med vissa slöjdkurser.
Kandidat Åkermark var under de första
åren dessa lekkursers föreståndare och
kunde såsom sådan i ännu högre grad
än förut verka för realiserandet af sin
älsklingsidé. Från Nääs har leken
sedan spridts ut öfver vida delar af vårt
land, ja, äfven utländingar ha räknats
bland de intresserade deltagarne i
lekkurserna därstädes.
Hade kandidat Åkermark - något som
vi dock sakna bestämd anledning antaga
- till en början hufvudsakligen tänkt
verka »f or de fria lekarnas införande vid
de allmänna läroverken, så kan icke
ne-kas, att detta mål på det hela taget
ännu hägrar i fjärran, då mångläseriet
vid dessa läroanstalter på de allra flesta
orter lagt oöfverstigliga hinder i vägen
därför. Det torde väl i stället vara
folkskolornas och möjligen de enskilda
flickskolornas närmaste målsmän, som mera
allmänt insett den fria lekens betydelse
och i sina skolor uppmuntrat till och
infört densamma.
Göteborgs folkskolor torde vara de
första folkskolor i Sverige, där de fria
lekarna fingo en så att säga fast
organisation. På våren 1895 väcktes i
allmänna folkskolestyrelsen i nämda stad
af dåvarande ordföranden, professor Ernst
Carlson, förslag om fria lekars införande
i vissa gossklasser af folkskolorna.
Lärarepersonalen hade förut vid ett par af
Göteborgs skolförenings sammanträden
haft och fick sedermera ytterligare vid ett
sammanträde mellan folkskolestyrelsen
och lärarepersonalen tillfälle att enhälligt
uttala sig för det framställda förslaget.
.Detta godkändes af folkskolestyrelsen,
som äfven beviljade medel till understöd
åt sex folkskollärare för att vid den första
lekkursen å Nääs utbildas till
lekinstruktörer. Följande år lämnades för samma
ändamål understöd åt ytterligare tre
lärare.
Med höstterminens början 1895
infördes alltså fria lekar i gossklasserna
III-VI vid Göteborgs folkskolor. Hvarje
klass fördes ut till lekfältet under
ledning af en lekinstruktör så vidt möjligt
en eftermiddag - 2 timmar - hvarje
vecka och erhöll denna eftermiddag
ledighet från undervisningen.
Så ha de fria lekarna allt sedan dess
öfvats af nämda klassers gossar under
den del af året, då väderleken så
tilllåtit, d. v. s. från omkring l maj till
vårterminens slut och från höstterminens
början till omkring l oktober. Medel till
lekinstruktörernas aflönande och till
lekredskap ha dels upptagits på
folkskolestyrelsens budget, dels under den senaste
tiden bestridts genom ränteafkastningen
af en för detta ändamål af änkefru
Blanche Dickson lämnad donation å
3,000 kr.
Vid senaste stadsfullmäktige samm
äntrade ströks emellertid med
folkskolestyrelsens goda minne från dess
budget det anslag å 1,000 kr., som varit
afsedt till bekostande af fria lekars
bedrifvande vid Göteborgs folkskolor.
Detta innebar likväl icke, att de fria
lekarnas tid vid dessa skolor nu är
ute. Men »lekfrågan» i Göteborg
inträder fr. o. m. år 1902 i ett nytt
stadium, och det låter som en paradox,
när man säger, att detta ytterst beror
på en framställning från stadens
prästerskap till stadsfullmäktige i -
nykterhets-frågan.
Några ord torde vara tillräckliga att
förklara saken. Ofvannämda framställning
föranledde stadsfullmäktige att tillsätta
en beredning med uppdrag att inkomma
med förslag till åtgärder i afsikt att
hämma dryckenskapslasten inom
samhället. Ett af de medel, denna
beredning - senare ytterligare förstärkt -
ansåg lämpligt i berörda afseende, var
anordnande af vissa kulturella
förströelser, som kunde gifva allmänhetens
tankar och intressen en mera ideell prägel
och sålunda motarbeta kroglif och superi.
Dessa föreslagna kulturella förströelser
voro i korthet följande:
1) gratismusik i vissa af stadens parker
och öppna platser;
2) konserter, afsedda för arbetsklassen;
3) afgiftsfritt Öppethållande af museets
utställningslokaler oftare än hittills
förekommit ;
4) fria lekar, gymnastik- och
idrottsöf-ningar;
5) anordningar inom Slottsskogsparken till
allmänhetens nytta och förströelse.
Drätselkammaren, som i hufvudsak
förordat förslaget,- begärde för
ändamålet ett anslag för år 1902 af 27,000
kr. Efter en 4 timmar lång debatt
godkände stadsfullmäktige förslaget och
beviljade anslaget.
Hvad nu särskildt beträffar den fjärde
af ofvanstående punkter, så
öfverlämnades anordnandet af de däri omnämda
fria lekarna m. m. åt det sedan ett par
år existerande sällskapet »Ungdomens
friluftslekar», hvilket lpå anmodan
inkommit med detaljeradt förslag i detta
afseende samt bifogat af sällskapet i
mars d. å. antagna nya stadgar, i hvilka
det antagit namnet »Sällskapet för
friluftslekar» samt ställer, sig under
stadsfullmäktiges kontroll. Stadsfullmäktige
godkände stadgarna och anvisade åt
sällskapet ett anslag för år 1902 af 8,000
kronor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
