Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5. (1,048.) 29 januari 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 5
SVENSK LÄRARETIDNING.
81
ådagalägges af förhållandena i Amerika
och. England. «
Nej, där våra sockenbibliotek råkat i
förfall, där är rätta orsaken helt visst
att söka i deras beskaffenhet, hvilken
enligt de anställda undersökningarna i
många fall är synnerligen olämplig.
Anledningen härtill åter är tvåfaldig.
Flerstädes hafva vederbörande myndigheter
vid urvalet tagit så ringa hänsyn till
allmänhetens smak, att biblioteken
väsentligen kommit att utgöras af
visserligen mycket respektabla men tillika
mycket tråkiga skrifter, hvilka
ungdomen naturligtvis låter stå i ostörd rö
för att i stället tillfredsställa sin
läs-hunger med de underhaltiga, att ej säga
usla, men i alla fall lättlästa och
spännande tryckeriprodukter, som den s. k.
kolpprtage- eller kökstrappslitteraturen
har att erbjuda.
Äfven där dylika välmenta men
skäligen kortsynta principer ej vid urvalet
gjort sig gällande, är bokförrådet
mångenstädes till sin beskaffenhet olämpligt
helt enkelt därigenom, att det är alldeles
föråldradt och förlegadt. Det har en
gång varit godt och tidsenligt och då i
vanliga fall äfven starkt anlitadt, men
regelbundna nyanskaffningar hafva ej ägt
rtim, och efter en följd af år har den
ursprungliga uppsättningen varit utläst
af det äldre släktet och för
gammalmodig för att i regeln kunna tillvinna sig de
yngres intresse. Många bibliotek hafva
*till följd häraf blif vit glömda och gömda
eller rent af försvunnit. Om åtskilliga
har vid undersökningarna lämnats den
uppgiften, att de numera bestå af »en
hög lumpor i en vrå» eller af »utslitna
böcker utan pärmar och pärmar utan
böcker» o. s. v. På ett och annat ställe
har förfallet och i samband därmed
missaktningen gått så långt, att
kommunerna tagit sig före att realisera resterna
af sina gamla sockenbibliotek på auktion.
I vissa städer och större
industrisamhällen samt andra folkrikare orter finnas
dock folkbibliotek, som äro tidsenligt
anordnade.och jämförelsevis flitigt anlitade.
Hit höra t. ex. Göteborgs stads
folkbibliotek, några af hufvudstadens
församlingsbibliotek och Stockholms
arbetarebibliotek samt ett och annat bibliotek i
landsorten (Of vans j ö, Orsa, Stora
Sked-vi, Motala m. fl.). Det, som skiljer dessa
bibliotek från den stora mängden, är,
att de regelbundet förnyas, hvilket åter
beror därpå, att de äro i åtnjutande
af ett bestämdt och icke allt för obetydligt
årsanslag af kommuner eller af
organisationer (fackföreningar j arbetareföreningar,
nykterhetsföreningar o. s. v.).
Nu anförda förhållanden utgöra* ett
inom vårt land tillgängligt bevis för en
erfarenhet, som man inom andra land för
länge sedan vunnit och som egentligen
knappast tarfvar något bevis, nämligen
att folkbiblioteken visserligen kunna
kallas till lif genom enskilda ifrares
entusiastiska verksamhet och genom den offervil-
liga stämning, som sålunda kan väckas,
men att för deras vidmakthållande och
fortgående. utveckling kräfvas
regelbundna årliga inkomster. Sådana kunna
åtminstone i någon mån påräknas af
bibliotek, som understödjas af folkrikare och
mera bemedlade kommuner eller af stora
organisationer med betydande resurser,
men alldeles icke af den stora mängden
sockenbibliotek i småstäderna och på
landsbygden. Det lägervall, hvari dessa
senare i allmänhet nu befinna sig, är
följaktligen ganska naturligt, och någon
genomgripande förbättring är ej att vänta
utan tillgripande af det botemedel, som
redan 1856 föreslogs och som i fråga
om alla öfriga åtgärder för
folkbildningens befrämjande visat sig så verksamt,
^nämligen statsbidrag, stående i ett visst
förhållande till de belopp, som på
annan väg för ändamålet anskaffas.
Detta botemedel föreslogs ock i den
motion rörande folkbibliotekens
upphjälpande, som vid 1899 års riksdag
väcktes af hrr G. Kronlund och J.
Center-wall och hvari hemställdes, »att
riksdagen ville bevilja ett årligt anslag af
10,000 kronor att ställas till k. m:ts
disposition att i enlighet med af k. m:t
fastställda bestämmelser utgå till
understöd af folkbibliotek på landsbygden och
i städerna».
I det utlåtande (n:r 9 sid. 106), som
statsutskottet öfver denna hemställan
af gaf, förklarade utskottet det vara
»synnerligen önskvärdt, att Sträfvandena
för inrättande och vidmakthållande af
sockenbibliotek och andra likartade
bokförråd måtte blifva med allmännare
intresse omfattade». Men då utskottet ej
var öfvertygadt om »huruvida dessa
sträfvanden böra med statsmedel
understödjas», och då i allt fall den
utredning, som i motionen innefattades,x icke
syntes vara af sådan beskaffenhet, att
någon åtgärd med stöd af densamma
borde af riksdagen vidtagas, fann sig
utskottet böra hemställa om afslag,
hvilket ock blef kamrarnas beslut.
Efter ett så varmt erkännande af
folkbibliotekens stora betydelse, som 1899
års statsutskott i anförda utlåtande
gifvit, torde det befinnas alldeles
öfverflödigt att i nu föreliggande motion
ytterligare härom prda.
Med anledning af hvad utskottet för
öfrigt i saken yttrat, hafva vi däremot an>
sett oss böra såsom motivering för vårt i
denna motion1 gjorda yrkande lämna en
öfversikt af folkbiblioteks-frågans
historiska utveckling såväl i det hela som ock
i vårt land. Denna öfversikt synes oss
gifva stöd för den öfvertygelsen, att
folkbiblioteken måste anses utgöra en lika
oundgänglig länk i
folkbildningsanstalternas kedja som föreläsningsföreningarna,
arbetareinstituten och folkhögskolorna
m. m. samt att de till stat och kommun
böra stå i samma förhållande som dessa.
Ett ytterligare stöd för riktigheten af
denna uppfattning finna vi i den om-
ständigheten, att den numera är gängse
inom de flesta andra land, där
bildningens utbredning till samhällets alla lager
räknas som ett statsintresse af första
rang, och särskildt inom våra grannland.
På grund af svårigheten att erhålla
statistiska uppgifter rörande de olika
staternas utgifter för folkbiblioteken,
måste vi med afseende härå inskränka
oss till enstaka meddelanden. I
Frankrike utgick till och med år 1871
understödet för ifrågavarande bibliotek med
100,000 francs, 1872 höjdes det till
120,000, 1878 till 200,000 och 1882
till 250,000. För 1899 uppgifves det
hafva varit 287,850 francs. I Tyskland
lämna flera stater, från Preussen ända
ned till det lilla Reuss yngre linjen,
större eller mindre belopp till sina
folkbibliotek. Sålunda gifver hertigdömet
Braunschweig, som räknar omkring
430,000 inbyggare, ett årsbidrag af
6,820 mark. I Sachsen anslogs på
1870-talet för ändamålet 15,000 mark, därpå
18,000 och under de senare åren 20,000.
I Preussen uppgick understödsbeloppet
1899 till 50,000 mark.
I Danmark, där de första
folkbiblioteken . uppstodo i slutet af 1700- och
början af 1800-talet, blef under
finansåret 1882-83 i riksstaten uppfördt ett
anslag af 6,000 kronor »til
sognebiblio-teker og lignende bogsamlinger». Det
höjdes 1889-90 till 10,000 kronor och
1897-98 till 14,000 kronor samt
förvaltas nu af »Statens komité til
under-stettelse af folkebogsamlinger».
Understöden till de särskilda biblioteken växla
mellan 25 och 350 kronor. Under 1899-
1900 har kommittén låtit inrätta
»Vandre-bogsamlinger», ett slags lätt transportabla
skåp, som innehålla 36-50 valda band
samt kostnadsfritt för en tid af sex
månader utlånas till små och under
bildning varande bibliotek ute på
landsbygden.
I Norge, där verksamheten för
upprättande af folkbibliotek likaledes går
tillbaka till slutet af 1700-talet, här man
hunnit ännu längre. Där erhöll denna
verksamhet under förra hälften af
nittonde århundradet ett kraftigt stöd af
Selskabet for Norges vel samt af sådana
män som Henrik Wergeland, Ole Vig
och Eilert Sundt. Redan 1836 väcktes
inom störtinget förslag om statsbidrag,
och med anledning häraf bemyndigades
kirkedepartementet den 20 februari 1839
att använda en summa af 8,000 kronor
till fördelning mellan de
landskommu-wner, där »almuebiblioteker» voro
inrättade, dock så att biblioteken skulle vara
underkastade vissa föreskrifna villkor och
att intet bibliotek erhöll mer än 200
kronor. Vid 1851 års storting blef på
Jaabseks förslag för ändamålet beviljadt
ett understöd af 12,000 kronor, hvarvid
bestämdes, att detsamma skulle afse icke
blott landsbygden, utan
»almuebibliote-ker saavel i landdistrikterne som i
kj0b-og ladestederne». Frän 1878 har
stortinget till folkbiblioteken beviljat ett
årligt anslag, som först utgjorde 8,000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
