- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 21:a årg. 1902 /
119

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7. (1,050.) 12 februari 1902 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 7

SVENSK LÄRARETIDNING.

119

Såväl genom sitt läge som genom de
lyckligt funna anordningarna, hvilka
möta i byggnadens inre, framför allt i
fiiåga om belysning och uppvärmning,
kan detta skolhus anses som ett af de
främsta i hufvudstaden, ja, i hela vårt
land. Liksom barnen därinne öfverallt
möta ljus och klara, varma färger samt
genom dess fönster skåda fritt öfver
himmel, sjö och land, så må väl hvarje
barnens och ungdomens vän önska, att
de skaror af små, som skola tillbringa
större delen af sitt lifs vårdagar i dessa
salar, måtte därifrån medföra endast
ljusa och glada minnen.

August Bergquist.

Statsanslag för
universitetens sommarkurser m, m,

Den af professor Ernst Carlson i detta
ämne väckta riksdagsmotionen, i
hvilken instämt de båda
representanterna för universitetsstäderna, nämligen
professor S. J. Boethius och
akademi-räntmästaren Robert EMundh, samt i
ifrigt två representanter för
landtmannapartiet, hrr J. Johansson i
Noraskog och Ivar Mansson, samt tvä
för liberala samlingspartiet, hrr E.
Hammarlund och /. Bromée i Billsta,
har följande lydelse:

Folkbildningsrörelsen är ett för vår
tid kännetecknande drag. Den tränger
alltjämt fram till djupare lager af
samhället och ikläder sig efter behof nya
former. Ej nog därmed, att de för
barnaåldern afsedda folkskolorna
förbättras, utvidgas och ökas i antal samt
att sålunda förutsättningarna för
fortsatt undervisning hos de flesta
samhällsmedlemmar äro att påräkna. Man
söker äfven- nå ungdomen och de till
mognare ålder komna genom olika
bildningsanstalter: folkhögskolor, arbetareinstitut
och särskilda i städerna eller på
landsbygden anordnade föreläsningskurser.
Härtill sluta sig Sträfvandena att
genom folk- och vandrings bibliotek med
värdefull litteratur äfvensom genom
spridande af goda och billiga
småskrifter i vidare kretsar väcka hågen för
bildande läsning.

Dylika sträfvanden att utbreda
nyttiga kunskaper och därmed följande
förädling af människosinnet äro helt visst
förtjänta af att stödjas från det
allmännas sida. Riksdagen har ock ^på
senare tider för sådant ändamål
beviljat ganska af se värd a belopp. Så ha de
senare åren till folkhögskolorna anslagits
120,000 kronor, till stipendier åt
mindre bemedlade elever vid dessa skolor
25,000 kronor och till föreläsningskurser
för arbetsklassen 65,000 kronor, ett
anslag, som k. m:t för nästa år föreslår
skola höjas till 100,000 kronor.

Härmed är emellertid ingalunda allt

väl beställ dt. Af vikt år äfven, att
folkbildningsrörelsen, sedan den hunnit
växa sig stark och fått understöd från
statens sida, med bibehållande af
tillbörlig frihet, ledes i sund riktning, på
det den ej må förytligas och råka in
på afvägar. För att förebygga sådant
och ej minst för att förse rörelsen med
ett vederhäftigt lärarematerial och ett
ständigt förnyadt värdefullt stoff, bör
man söka skaffa den en fast
medelpunkt. Såsom sådan lärer ej- kunna
påvisas någon lämpligare än våra
förnämsta nationella bildningsanstalter,
universiteten.

Från dessa har nämligen på senare
åren i förevarande afseende utgått ett
betydelsefullt initiativ. Vid sidan af
sin väsentliga uppgift att tjäna
forskningen och meddela högre vetenskaplig
undervisning ha, som bekant,
högskolorna i Uppsala och Lund äfven på ett
verksamt sätt börjat främja det folkliga
bildningsarbetet. Efter förebilder,
hämtade hufvudsakligen från England
(»Uni-versity Extension») och från Amerika
(»Chautauqnarörelsen») men
själfständigt utvecklade på svensk botten,
lyckades professorerna H. Hjärne, J. A.
Lundell och A. Noreen att år 1893,
i samråd med åtskilliga andra
universitetslärare, sätta i gång de första s. k.
sommarkurserna vid Uppsala
universitet. Dessa öppnades den 14 augusti
nyssnämda år och besöktes af
sammanlagdt 329 åhörare från alla delar af
landet, mest lärare och lärarinnor, till
stor del tillhörande folkskolans
lärarekår. Kurserna pågingo i fjorton
dagar och omfattade 17 olika
föreläsningsserier om tre till tio föreläsningar
hvardera, blånad hvilka åhörarne fritt
kunde välja hvad de önskade inhämta.
Till de flesta af föreläsningsserierna
utdelades s. k. grundlinjer eller tryckta
hufvudpunkter af det förelästa, afsedda
att lätta åhörarnes uppfattning och öka
behållningen af kurserna. Dessutom
förevisades för kursdeltagarne
universitetets vetenskapliga institutioner och
samlingar. Flera föreläsare anordnade äfven
s. k. aftonsaintal, för att under
personlig beröring med sina åhörare närmare
förklara och utveckla det vid
föreläsningarna genomgångna. Kurserna
öppnades och afslutades högtidligen i
universitetets aula, och om söndagarna hölls
särskild predikan för kursdeltagarna.
Dessa blefvo under sin vistelse i
universitetsstaden på allt sätt behandlade
såsom högskolans alumner och kunde
vid affärden taga med sig ej blott en
kortfattad öfverblick af vetenskapens
nyaste resultat på olika områden utan
hade äfven och framför allt fått
väckelse till fortsatta studier i en eller annan
riktning, hvilken speciellt intresserade
den?.

Följande år, 1894, upptogs tanken på
en dylik bildningskurs vid Lunds
universitet. Under ledning af professor S.
Ribbing med flera universitetslärare samt
folkskolläraren N. Lundahl öppnades kur-

sen den 20 augusti och pågick tio
dagar. Den räknade 13 föreläsningsserier
med sammanlagdt 200 åhörare och var
anordnad på hufvudsakligen samma sätt
som den i Uppsala hållna.

Efter denna början ha vid
universiteten i Uppsala och Lund alternerande
hvart annat år anordnats sådana
sommarkurser. Dessa ha i allmänhet
fortgått omkring 14 dagar och varit
besökta af en talrik åhörarekrets.
Sålunda utgjorde antalet af kursdeltagare och
föreläsningar:

i Uppsala: Kursdeltagare Föreläsningar

år 1895 _____.......... 467 301 (32 serier)

» 1897................. 330 149 (27 » )

» 1899.................. 400 156 (29 » )

» 1901 _____.......... 474 192 (33 » )

i Lund:

år 1896 ______....... 204 85

» 1898.................. 219 90

» 1900................. 234 89

» 1902 är sommarkurs afsedd att hållas i
Lund.

För att gifva en föreställning om
rikhaltigheten och omväxlingen i det
vetande, som vid dessa kurser meddelas
i regeln af universitetslärare eller någon
gång af annan, utaf vederbörande
föreläsningsutskott tillkallad sakkunnig
lärare, bifogas programmet öfver de vid
senaste sommarkurser i Uppsala år 1901
hållna föreläsningarna, utgörande 19
humanistiska och 14 naturvetenskapliga
serier af föredrag. Kursdeltagarne
kunde följa så många af dessa serier de
behagade men tillråddes i programmet
att begränsa sig till ett urval af serier
med sammanhängande ämnen Timplan
och grundlinjer till de olika serierna
tillhandahöllos gratis, och till
kursdel-tagarnes bekvämlighet anskaffades
genom »sommarkursernas byrå» för billigt
pris bostad och spisning. För
deltagande i kurserna har erlagts en afgift af
tio kronor, omfattande rätt att bevista
alla föreläsningar och öfningar. Vidare
har åt kursdeltagarne utverkats fri
återresa från universitetsstaden på statens
järnvägar till hemorten. Dessutom ha
åtskilliga kommuner eller institutioner
gifvit sina lärare stipendier för att
deltaga i kurserna.

Anordningen och ledningen af nämda
kurser har vid hvartdera universitetet
utgått från ett »sommarkursernas
föreläsningsutskott», valdt af samtliga
professorer och inom sig upptagande
representanter för hvarje fakultet och sektion.
Detta utskott af universitetslärare har
haft till uppgift dels att anordna
ifrågavarande kurser vid universitetet, dels
ock att lämna önskadt biträde vid
anordnande af föreläsningar utom
lärosätet, en uppgift, som på senare tider
blifvit af allt större betydelse och
därför öfverlämnats åt en särskild byrå.

Hittills af mera tillfällig art och
endast genom stor uppoffring af tid och
möda från ledarnes sida möjliggjorda,
böra dessa universitetskurser för
framtiden göras konstanta och stödjas af staten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:45:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1902/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free