Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7. (1,050.) 12 februari 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 7
SVENSK LÄRARETIDNING.
131
ning af dess förhistoria och.
hufvudinne-håll här nedan meddelas.
Kort historik.
Norges äldsta offentliga
utbildningsanstalt för folkskollärare är Tromsö
seminarium, som 1825 upprättades i
Troii-dene och 1848 öfverflyttades till
stiftsstaden Tromsö. Redan den 14 juli 1827
utkom emellertid en skollag, som
påbjöd upprättandet af ett
folkskollärareseminarium inom hvarje stift. I
enlighet härmed grundades seminarier för
Kristiania stift i Asker 1834, Bergens
stift i Störd 1838, Trondhjems stift i
Klsebu samma år, Kristiansands stift i
Holt 1839 och för Hamars stift i
Ha-mar 1867. Sedermera hafva Kristiania
stiftsseminarium förflyttats till
Holmestrand, Trondhjems till Levanger och
Kristiansands till Kristiansand.
Den 16 maj 1860 utkom »Lov om
almuskolevsesenet paa landet», genom
hvilken bland annat bestämdes, att vid
sidan af stiftsseminarierna upprättas ett
antal »Isererskoler» med l- eller lY^-årig
kurs, afsedda för utbildning af lärare
vid flyttande och i allmänhet mindre
väl ordnade folkskolor*, och samma år
antogs en lagbestämmelse om, att
seminariernas lärokurs skulle vara tvåårig.
Under de härpå följande åren
framkommo tid efter annan förslag om
seminariekursens förlängning till tre år
och upprättandet af ett särskildt
folkskollärarinneseminarium m. m., men
samtliga framställningar blefvo af stortinget
förkastade; och då 1890 såsom en
gifven följd af den ett år tidigare utfärdade
folkskolelagen (hvilken ännu gäller) ny
seminarielag antogs, blefvo dessa frågor
på sådant sätt lösta, att lärokursen
fortfarande bestämdes till två år men med
något skärpta inträdesfordringar, samt att
stifts-seminarierna förklarades vara med
lika rätt tillgängliga för elever af båda
könen.
Knappast hade emellertid 1890 års
seminarielag sett dagen, förrän den
började blifva föremål för kritik från flera
håll. Detta hade slutligen till följd, att
kyrkodepartementet år 1897 nedsatte
en kommitté med uppdrag att utarbeta
förslag till revision af ifrågavarande
lag. Kommittén, som bestod af
seminarierektor J. Jörgensen,
seminarieläraren P. V. B. Deinboll, direktör J. A.
Bonnevie och Öfverläraren J. A. Johnsen,
inkom den 3 januari 1898 med sitt
förslag, hvarefter regeringen, sedan
förklaringar och yttranden inhämtats från
statsseminariernas rektorer och
lärare-kollegier samt skoldirektörerna
(folkskoleinspektörerna), den 17 mars 1900 till
stortinget aflat proposition i ärendet.
Propositionen blef den 18 maj samma
år af odelstinget förklarad hvilande,
upptogs af regeringen på nytt den 29
oktober, blef återigen af stortinget
uppskjuten till 1901 samt bragtes ändtligen
* Dessa »Isererskoler» äro sedan flera år
tillbaka nedlagda.
efter långa och lifliga öfverläggningar
till afgörande strax före sistlidna jul.
Under tiden har om lagförslaget i
»pressen och å skolmötena förts en liflig
diskussion. De hufvudsakligaste
tvistepunkterna hafva varit:
landsmålets ställning vid
seminarieundervisningen,
inträdesålderns bestämmande till 17
eller 18 år,
upptagande af ett främmande språk
i seminariekursen.
I allmänhet har inom lärarekåren stor
meningsskiljaktighet gjort sig gällande
i samtliga punkter.
Kort öfversikt af lagens innehåll.
Enligt den nu antagna lagen skola
lärareutbildningsanstalterna benämnas
»Icererskoler» i stället för seminarier.
Lärokursen är tre-årig, och läsåret
omfattar 40 veckor. Inträdesåldern har
bestämts till 18, 19 eller 20 år, allt
efter som inträde sökes i första, andra
eller tredje klassen, och tillträde står
öppet för både män och kvinnor vid
samma läroanstalt.
Undervisningsämnena blifva desamma som hos oss, med
undantag af att trädgårdsskötsel icke
är obligatorisk samt att elev, som icke
tillhör statskyrkan, kan befrias från
undervisning i kristendomskunskap.
I afseende på lärokursens omfång
innehåller den norska seminarielagen ungefär
enahanda bestämmelser som den svenska.
Kyrkohistorien och allmänna historien
samt räkneuiidervisningen synas vara
starkare betonade i den förra,
geometrien däremot i den senare.
För inträde i seminariets första klass
kräfves »den utveckling och det mått
af kunskaper och färdigheter, som kan
fordras af den, som vid mognare år
ånyo genomarbetat en väl ordnad
folkskolas pensum». Studenter med goda
mogenhetsbetyg kunna utan pröfning
vinna inträde i seminariets högsta klass.
Med hvarje statsseminarium kan
förbindas en ettårig utbildningskurs för
småskollärarinnor. Inträdesfordringarna
till denna äro desamma som för första
klassen af seminariet med undantag af’
åldern, som bestämts till fyllda 19 år.
Föreståndaren för ett seminarium
benämnes rektor, lärarne Öfverlärare
(lektorer) och adjunkter. De utnämnas af
konungen och kunna väljas bland såväl
män som kvinnor. Hvarje seminarium
står under tillsyn och inspektion af
vederbörande folkskoleinspektör
(skoldirektör). Gemensam öfverstyrelse för
samtliga seminarier är
ecklesiastikdepartementet.
Seminariets lärokurs afslutas med
af-gångspröfning, hvilken såväl som
inträ-desprofvet försiggår under ledning af
en examenskommission. Denna består
af tre medlemmar (däraf minst en
folkskollärare), hvilka för fem år i sänder
utnämnas af kyrkodepartementet.
Af-gångspröfningen är dels teoretisk och
dels praktisk samt i förra fallet dels
skriftlig och dels muntlig. Den skrift-
liga af gångspröfningen, som omfattar
modersmålet och matematik, skall
försiggå samtidigt vid rikets alla seminarier.
Ämnen till densamma bestämmas af
examenskommissionen, hvilken tillsänder
resp. rektorer de fastställda uppgifterna
i försegladt konvolut, som ej före det
utsatta klockslaget få öppnas. I
modersmålet gifvas tvänne uppgifter. Lärjunge,
som anrättar båda uppsatserna i samma
språkform (bokmål eller landsmål), skall
undergå särskild pröfning i skriftligt
återgifvande af ett uppläst stycke eller skrifva
en lättare uppsats på det andra språket.
(Om denna »maalparagraf» hafva de
hetaste striderna i pressen, å skolmötena
och inom stortinget stått.)
Det muntliga afgångsprofvet omfattar
seminariekursens samtliga läroämnen och
öfvervakas af utsedda censorer.
Praktisk lärareexamen kan afläggas
antingen omedelbart efter den teoretiska
eller ock på särskild tid, dock ej senare
än inom två år därefter.
De närmare bestämmelserna om
afgångsexamen, censorer, betygssättning och
afgångsbetyg m. m. innehållas i ett
särskildt reglemente, hvartill ännu blott
utkast föreligger.
Afgångspröfning för småskollärarinnor
försiggår under ungefär enahanda former
som folkskollärareexamen.
Rätt att behörigen utexaminera såväl
folkskollärare och folkskollärariimor som
småskollärarinnor tillkommer icke blott
de sex statsseminarierna utan äfven de
privatseminarier, som af konungen
tillerkänts dylik rättighet. Dessa senare,
för närvarande till antalet fyra, äro i
sådant fall i afseende på lärokurser,
inspektion och kontroll m. m. underkastade
samma bestämmelser som
stiftssemina-rierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
