Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. (1,052.) 26 februari 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 9
Härjämte stadgades i det nya
momentet om rätt for ifrågavarande lärare till
bostad och vedbrand.
Bestämmelser för folkskolans
lärarepersonal behöfliga.
Bristen på bestämmelser i förberörda
hänseende i fråga om folkskolans
ordinarie lärare synes, med den ordalydelse
författningen om dessa lärares aflöning
har, leda därhän, att en folkskollärare
icke får räkna sig till godo för
uppflytt-ning i högre lönegrad alla sina
ordinarie tjänsteår, såvida han icke själf
tjänstgjort hvarje år under fulla åtta
läsmå-nader. Har läraren varit ur stånd s att att
själf tjänstgöra allenast en vecka eller
ännu kortare tid af de lagstadgade åtta
läsmånaderna, får han vänta ett helt år
längre än annars, innan honom kan
tillerkännas vederbörligt ålderstillägg, och
detta äfven om han på egen bekostnad
hållit fullt kompetent vikarie och
undervisningen således fortgått på behörigt
sätt i fulla åtta läsmånader.
Under den tid, då endast ett
ålderstillägg kunde ernås efter fem års
oförvitlig tjänstgöring, gjorde sig behofvet
af bestämmelser, huru förfaras skulle i
händelse af åtnjuten tjänstledighet,
mindre gällande, enär ju uppflyttningen till
högre lönegrad i regel gällde lärare
under deras första tjänstetid, då de i
allmänhet icke så mycket vore utsatta för
att af sjukdom hindras från att själfva
tjänstgöra, och, om sjukdomen var af
kortare varaktighet, de lätt nog kunde
ersatta den förlorade lästiden genom
undervisning under lika lång tid af den för
ferier beräknade delen af året. Men
sedan från och med år 1899 ett andra
ålderstillägg kan vinnas efter tio års och
från och med år 1901 ett tredje
ålderstillägg kan ernås efter femton års
oförvitlig tjänstgöring, kan det
uppenbarligen oftare hända, att läraren under den
långa tjänstetiden någon gång varit af
sjukdom hindrad att själf tjänstgöra så
lång tid, att han icke genom
lästermi-nens förlängning kunnat ersätta den
förlorade tiden.
I afseende härå torde jag få erinra
om det nyligen inträffade fall, att en
lärare, som haft ordinarie anställning i
femton år, af vederbörande församling
förvägrades erhålla begärdt tredje ålder
s-tillägg på den grund, att läraren varit
af sjukdom hindrad att själf tjänstgöra
under en sammanlagd tid af sex
månader; och då läraren drog frågan om
församlingens skyldighet härutinnan under
myndigheternas pröfning, funno såväl
Eders k. m:ts befallningshafvande och
kammarkollegium som Eders k. m:t
församlingen ej kunna förpliktas tiir
utgifvande af det begärda ålderstillägget.
Hvad sålunda nu gäller beträffande
folkskolans ordinarie lärare synes mig
vara emot dem ytterst obilligt, i
synnerhet om man härmed jämför hvad som
i förevarande afseende är stadgadt
angående åtskilliga af statens ämbets- och
tjänstemän. Jag anser det därför vara
synnerligen angeläget, att ett. tillägg
göres till nådiga kungörelsen angående
aflöning åt lärare vid folkskolor och
småskolor den l juni 1900, hvarigenom
densamma varder mera
öfverensstämmande med rättvisa och billighet.
Folkskollärarne böra likställas med
andra ordinarie tjänstemän.
De förut omnämda bestämmelserna,
enligt hvilka tjänsteår beräknas för
småskollärare och biträdande lärare, härleda
sig däraf, att dessa lärare icke hafva
på allmän författning grundad ordinarie
anställning på samma sätt som vid
folkskolan anställda ordinarie lärare.
Beräkningen af deras tjänsteår är
emellertid i full öfverensstämmelse med den
beräkning af tjänsteår, som i § 10 af
Eders k. m:ts nådiga reglemente den 22
juli 1892 för småskollärares m. fl.
ålder-domsunderstödsanstalt är föreskrifven
med afseende på rätt till understöd från
nämda anstalt.
Det skulle då ligga närmast till hands
att från motsvarande stadgande
angående beräkning af tjänstetid, hvarå rätt
till pension grundas för folkskollärare,
hämta bestämmelser för beräkning af
tjänstetid för erhållande af ålderstillägg.
Den § i nådiga förordningen och
reglementet angående folkskollärarnes
pensionsinrättning den 30 november 1866,
söm jag åsyftar, eller § 18, stadgar, att
från tjänstetid, hvarå rätt till pension
grundas, afdrag ej må ske för den tid,
under hvilken tjänstledighet åtnjutits,
så vida icke denna ledighet oafbrutet
fortfarit under minst ett läsår. Denna
bestämmelse, kan emellertid väl vara
rimlig, när fråga är om beräkning af
tjänstetid för rätt till pension, emedan
det ju är fördelaktigt för skolan, att en
åldrig och af arbete utsliten lärare på
så lätta villkor som möjligt inå kunna
få öfvergå från skolans arbete till
pensionstidens hvila och därigenom lämna
plats for en yngre lärare, hvilken med
friska krafter kan upptaga det arbete,
som den ålderstigne icke ens med bästa
vilja kan fullgöra på ett
tillfredsställande sätt. För förvärfvande af rätt till
ålderstillägg lämpar sig däremot icke
förenämda bestämmelse i § 18 af
pensionsreglementet. Sådant villkor för
vinnande af rätt till ålderstillägg skulle
blifva alltför lindrigt och skulle sakna
hvarje motstycke från andra områden.
En lärare skulle för vinnande af
ifrågavarande rätt kunna få räkna samtliga
fem, tio eller femton åren, om han hvarje
år tjänstgjort t. ex. blott en månad eller
en vecka. Att få räkna fem tjänsteår
genom att hvarje år tjänstgöra blott en
vecka eller sammanlagdt fem veckor och
därpå få grunda rätt till ålderstillägg
kan icke vara rimligt.
Ett annat sätt att beräkna tjänsteår
för rätt till ålderstillägg förekommer i
åtskilliga utfärdade författningar, af
hvilka jag nu torde få erinra om följande.
Uti nådiga kungörelsen den 12 juli
1878 stadgas för de i justitie-,
landtför-svars-, sjöförsvars-, civil-, finans- och
ecklesiastikdepartementens afdelningar af
Eders k. m:ts kansli, äfvensom de i
justi-tiekanslersexpeditionen anställda
tjänstemän, att, där förhöjning af lönen efter
viss tids fortsatt innehafvande af
samma tjänst enligt stat är medgifven,
tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehafvaren mera än fyra
år af denna tid själf bestridt sin egen
eller, på grund af förordnande, annan
statens tjänst, dock att härvid icke må
föras honom till last den tid, han
åtnjutit semester; och för andra
förhöjningen, om sådan äger rum, efter
ytterligare fem år under samma villkor, på
det sätt likväl, att den högre’aflöningen
ej i någotdera fallet får tillträdas
förrän vid början af kalenderåret näst efter
det, då den stadgade tjänsteåldern blifvit
uppnådd.
Hufvudsakligen enahanda stadganden
äro meddelade genom nådiga
kungörelsen angående villkoren för åtnjutande
af de från 1883 års början fastställda
löneförmåner för domänstyrelsen den 10
november 1882, nådiga kungörelsen
angående ändrade villkor för åtnjutande
af de i staten för landtbruksinstitutet
vid Ultuna upptagna ålderstillägg den
26 maj 1899 samt förnyade nådiga
äf-löningsreglementet för tjänstemän och
betjänte vid statens järnvägar den 3 maj
1901. Och uti statsverkspropositionen
till 1902 års riksdag har Eders k. m:t
på min föredragning i fråga om
löneregleringar vid landsarkiven och vid de
ecklesiastika konsistorierna föreslagit
stadganden om ålderstilläggs åtnjutande af
innehåll beträffande landsarkiven: att,
där förhöjning af lönen efter viss tids
fortsatt innehafvande af samma tjänst
anses böra medgifvas, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att
inträda efter fem år, under villkor att
innehafvaren mera än fyra år af denna
tid själf bestridt sin egen eller på grund
af förordnande annan statens tjänst,
dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester,
och for andra förhöjningen, om sådan
äger rum, efter ytterligare fem år, på
enahanda villkor, under iakttagande,
hvad hvar och en af dessa förhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får
tillträdas förrän vid början af
kalenderåret näst efter det, hvarunder den
stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; och
angående de ecklesiastika konsistorierna:
att, där förhöjning af lönen efter viss
tids innehafvande af
konsistorienotarietjänst anses böra medgifvas, sådan
förhöjning icke må inträda, med mindre
innehafvaren under mera än fyra
femtedelar af denna tid själf bestridt sin egen
eller på grund af förordnande annan
statens tjänst, dock att härvid icke må
föras honom till last den tid, han
åtnjutit semester, med iakttagande att den
högre aflöningen ej får tillträdas förrän
vid början af kalenderåret näst efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>