Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. (1,052.) 26 februari 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 9
Därpå följde en liflig diskussion, som
först afslöts vid 11-tiden på kvällen.
Många anföranden voro i sak ganska
skarpa men med ett undantag alla i
formen hof samma. En person, som
brukar anordna s. k. fritänkaremöten, ville
nämligen kasta bort all kristendom,
undrade hvem som vet, hvad Guds vilja är,
då ingen väl kan påstå, att Gud ens
finnes till. Härvid afbröts han af starka
hyssjningarj som å andra sidan
framkallade bravorop. Många reste sig och
gingo under o väsendet.
Bland talarne omnämnas här nedan
de, som gjorde något större eller s j älf
-ständigare inlägg i diskussionen.
Rektor Natanael Beskow framhöll, att
nutidens människor äro delade i två läger:
det ena tror på utveckling i kristendomens
tecken, det andra anser denna stå i vägen
för all utveckling. I båda lägren önska
emellertid utvecklingens vänner en så litet
dogmatisk religionsundervisning som
möjligt. Kristendomens vänner inse, att den
dogmatiska undervisningen förstör
kristendomen för barnen, lär dem hata och förakta
den kristendomens vrångbild, som de få i
skolan. Bort med denna! Plats för den
lefvande kristendomen! Ty kristendomen
är ej främst världsförklaring utan lif med
Gud i sanning och kärlek. Därför bör ock
Kristi personlighet vara kärnan i
undervisningen, men man bör ej utgå från honom
som Gud. Barnet skall då ovillkorligen
spörja: »Hvad var det för svårt för honom
att göra allt - han var ju Gud!» Men Kristi
bild skall ock sättas in i sitt historiska
sammanhang med det nya testamentet och allt
intill vår tid. Lärarepersonligheten bör helt
låta sig gripa af denna bild. Beskyllningen
mot kristendomens etik, att den är negativ,
asketisk, kulturfientlig, tillbakavisade tal:n.
Kristendomslärarens uppgift är tvärtom att
visa, hurusom Kristi kärleksbud är den
största kulturkraft i världen. Luthers lilla
katekes bör förvisas ur skolorna. De många
lösryckta bibelspråken i utvecklingen
ingifva barnen den åsikt, att bibeln är en
uppslagsbok för alla slags bevis och att allt,
som står där, har samma värde. Det skulle
kanske bli svårt att få lämpliga lärare för
den nya riktningen. Men många sucka
under tyngden af det nuvarande oket, och
många skulle ägna sig åt kallet, om ej
detta ok afskräckte. Vi skulle ej förlora på
bytet. (Lifliga applåder.)
Fil. stud. G. Forssner förklarade många
dogmer för. omoraliska och utan bärande
kraft. Han menade, att af 16,000 lärare,
som vore tvungna att undervisa i
kristendom, vore flertalet likgiltiga för om ej
fientliga mot kristendomen. Undervisningen i
detta ämne borde ej vara obligatorisk för
alla barn utan meddelas och mottagas
frivilligt. Den vore annars farlig för
mänsklighetens intressen, uppammade en andlig
humbug, så mycket vådligare, som den rör
sig på ett område, som många anse heligt.
De öfriga ämnena måste anpassa sig efter
detta, historien ’f örvrides, naturvetenskaperna
få ej lägga fram sina resultat och alla
sociala reformer hindras. (Applåder.)
Eoteman gandstedt beklagade, att efter
konfirmationen ej synes spår af
kristendom sunder visningen hos barnen. De hafva
blifvit uttråkade. Undervisningen borde
börja med Kristus, hans lif och verk och
ej med en ändlös mängd berättelser ur
gamla testamentet, fjärde och femte
hufvud-styckena hänvisas till
konfirmandundervisningen och helst ingen annan lärobok
användas än nya testamentet. Vid
innanläsningen kunde användas en biblisk historia
från Kristus och till närvarande tid.
Hr Tom Forssner framhöll, att i alla andra
ämnen få barnen fråga för att kunna förstå,
men kristendomens sanningar få icke
diskuteras. Följden blir, att ett fåtal behåller
barnatron, flertalet tröttnar och gör inga
slutsatser samt adopterar hellre den
traditionella dogmen. Människan vill nämligen
gärna underkasta sig - hon spörjer gärna:
»Hvarför skall just jag träda fram och stå
för den nya idén?» Blott ett fåtal slår sig
genom och finner, att hvad de inlärt, ej var
sanning.
Löjtnant Liljedalil ville påpeka, att han
trodde på kristendomen, men statskyrkans
dogmer måste reformeras. Bort med dem,
som äro mot förnuftet! Erinrade om Viktor
Eydbergs ord, att motsägelsen är misstagets
märke, visade motsägelserna i treenighets!
dogmen och i läran om att barnen genom
dopet bli frälsta från döden och djefvulen,
under det Kristus själf tog odöpta barn i
sin famn och- sade, att dem hörde
himmelriket till. Han talade aldrig om dogmer
och skref aldrig ett ord. Han tömde
lidandets kalk i botten men segrade genom sin
tro på en sedlig världsordning. Trodde ej
på möjligheten af en frivillig
religionsundervisning: det finnes många hem, där ingen
religiös stråle lyser in. Fast religionen är
individens ensak, bör således ej detta ämne
borttagas från skolan. Men religionshistoria
bör ej läras som religion. (Starka applåder.)
Arbetaren Nilsson ansåg
religionsundervisningen för en barlast, som är hindrande
för hela lifvet. Och det skulle den väl ej
vara. Kristendomsundervisning borde ej
knackas in i barn utan ske vid mogna år.
Bort med all kristendomsundervisning ur
folkskolan! är den faktiskt i arbetarekretsar
rådande meningen, ty intet demoraliserar
barnen så som den - den kväfver
sjalf-verksamheten. Intet nytt vin på gamla
flaskor! Föreläsningar i religionskunskap
borde hållas för de vuxna.
Inledaren utvecklade och kompletterade
ett par af sina första uttalanden, Han ville
lägga möjligen närvarande riksdagsmän på
hjärtat att komma ihåg de orden, som fällts
om frivillig kristendomsundervisning! Gent
emot dem, som anförde Kristi ord, att ej
en prick af lagen skall förgås, och därför
ängslades för vår tids bibelforskning, ville
tal:n påpeka, att Kristus själf ej följt denna
grundsats. Han säger: de gamle var sagdt
o. s. v., men jag säger Eder, att - - -
Dessutom uttryckte tal:n sin glädje öfver
den frimodighet, hvarmed de olika åsikterna
framburits, särskildt af
arbetarerepresentanten, och slöt med den försäkran, att om
arbetarne lärde sig att rätt känna Kristus,
skulle de älska honom varmt. (Stormande
applåder.)
Pastor A. Björck (»Nya kyrkan»)
underströk ock denna glädjande öppenhet, samt
framhöll, att om kristendomen skall bli en
lefvande kraft måste den bli fri; en
undervisning i skolan i ämnet inverkar ej på
barnen, om ej det finnes religiöst-etiskt intresse
i hemmen. Förordade samarbete med alla,
som vilja reformer, äfven om de ej stå på
kristendomsvänlig ståndpunkt. Låt skolan
bli fri från kyrkans förmynderskap! Gif oss
ett undervisningsdepartément!
Eegementspästor Elis Schröderheim hade
med intresse följt arbetareinläggen,
sympatiserade med dem och förstod dem så väl.
Deras synpunkt kommer sig af den
misslyckade, genomusla
kristöndomsundervis-niiig, som skolorna bjudit i århundraden.
Bort med katekesntvecklingen! Bort med
Luthers lilla katekes! I sitt slag är denna
senare ett mästerverk, men den var aldrig
ämnad att pluggas af barn. Den är pedagogiskt
orimlig icke minst genom sina lösryckta
bibelspråk. En verkligt allmän opinion
borde åstadkomma kraftiga åtgärder.
Kristendomen är så Öfverlägsen alla andra
religioner, att den ej behöfde frukta konkur-
rensen, men valfriheten syntes dock tabn
betänklig, enär många barn i ersättning för
kristendomsundervisningen skulle få
vidskepelse. Men en grundlig reform vore
nödvändig; med förödmjukelse och blygsel
erkände tahn den oerhörda skuld, kyrkan har.
Arbetaren vet ej hvad han har i Jesus
Kristus - han har aldrig fått veta det. Och
hur skattas människorna i lifvet? Ingalunda
som Kristus skattade clem. Aldrig har en
socialist agitator fällt skarpare ord, om de
rika än Kristus fällde, han som var de
fattigas och förtrycktas sanne vän. De tio
budorden gälla än men tolkade i Kristi anda.
Att tro på bibeln är ej att tro på en
öfver-naturlig helighet i hvarje dess bokstaf.
(Starka och ihållande applåder.)
Arbetaren Friis’ Lindqvist ville på frågan,
hvarför arbetarne ej känna Kristus rätt,
svara, att de som säga sig känna honom,
stå inte på arbetarnes rätt. I ett godmodigt,
smått satiriskt anförande föreslog han, att
föräldrar och barn skulle strejka från denna
undervisning, som teologer från Uppsala
och präster i Stockholm enstämmigt
förklarade vara så eländig. Han hade tillhållit
sin dotter att pliktskyldigast lära sig
utantill hvad som vederbör, men det skulle vara
slut med det nu. Hon skulle förstås få
»skamlappar», han skulle l^yittera dem, men
om hon finge underbetyg i kristendom, skulle
tahn åberopa sig på dö nyssnämda
auktoriteterna.
Något, uttalande gjordes ej af mötet,
utan fick det bero vid öfverläggningen.
Allmänna historien i berättelser för skolans
lägre klasser. Nya tiden. Af B.
Estlander. Stockholm, P. A. Norstedt & söners
förlag. Pris inb. 4 kr. 50 öre.
Då första delen af ofvanstående
lärobok utkom, blef den särdeles gynnsamt
bedömd af framstående skolmän.
Särskildt framhölls, att arbetet af vek i
väsentliga delar från gammal tradition på
de historiska läroböckernas område
genom upptagande af liffulla, konkreta
verklighetsskildringar. Innehållet ansågs
äfven synnerligen lyckligt valdt, och
lär-junga^na i de skolor, där den användes,
läste densamma rned nöje.
Uti förordet till »Nya tidens historia»
anför förf. såsom ursäkt for dröjsmålet
med dess utgifvande de svårigheter, som
legat i själfva uppgiftens natur.
Författaren anser nämligen, att den
resonerande’framställningen tillhör ett högre
stadium af historieundervisningen och
kan först då blifva fruktbringande, om
denna undervisning på det lägre stadiet
lyckats bibringa ett historiskt
åskådningsmaterial, som kan bilda en grund,
ur hvilken det inre sammanhanget skall
abstraheras.
När man närmare skärskådar
författarens grundsatser i fråga om
historieundervisningen, inser man lätt, att en
framställning, som skall i möjligaste mån
öfverensstämma med densamma, kräfver
för sitt utarbetande mycken tid och
omfattande studier. Den nyare tidens lit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
