Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11. (1,054.) 12 mars 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 11
SVENSK LÄRARETIDNING.
dag har k. m:t bifallit en liknande
ansökning beträffande läsåret 1901-02.
Underhållskostnad af
klockare-bostaden ålade länsstyrelsen i
Västerbottens län den 26 augusti Skellefteå
församling att utgifva ined ett på grund
af ekonomisk besiktning år 1895
bestämdt, delvis eftersatt och nu till värde
af 533 kronor Uppskattadt belopp. De
af församlingen genom å kyrkostämma
utsedda ombud häröfver anförda besvär
har kammarkollegium till pröfning
före-haft men ej funnit skäl göra ändring i
Öfverklagade beslutet, enär vitsordadt
blifvit, att bland klockarens i Skellefteå
lö-ningsrättigheter ingår förmånen af såväl
bostad som jord samt det sålunda måste
anses åligga församlingen att åt
klockaren behörigen underhålla den bostad, som
blifvit honom af församlingen för berörda
ändamål särskildt upplåten.
Dispens. På ansökning af läraren
vid Sahlefeldtska folkskolan i Kräklinge
församling pastor Johan Adolf Liljeblad,
att han, som aflagt teologisk-filosofisk
äfvensom dimissions-, praktisk
teologisk-och prästexamen samt under mer än 9
år tjänstgjort som lärare vid nyssnämda
skola, har k. m:t medgifvit, att den
omständighet, att L. ej vid
folkskollärareseminarium aflagt afgångsexamen, icke
må utgöra hinder för honom att söka
och innehafva ordinarie
folkskolläraretjänst.
Upphäfdt folkskollärareval. På
förslag till en ledig
folkskollärarebefattning i Kalmar uppförde skolrådet i
september 1901 i första rummet S. G.
Andrén i Visby, i andra E. Vestberg i
Nässjö och i tredje rummet E.
Dahlin i Kalmar. Vid hållet val erhöll den
sistnämde stor röstöfvervikt och
förklarades vald. Häröfver anförde
folkskolläraren O. Ideström i Mönsterås klagomål
hos domkapitlet, som nu förklarat
Ideström berättigad att å förslaget uppföras
i stället för Dahlin och återförvisat
ärendet till förnyad behandling af skolrådet.
Upphäfd varning. Genom proto
kollsutdrag delgaf skolrådet i Länna
församling i Södermanland i december
månad förlidet år folkskolläraren Emil
Höglund därstädes »sådan varning, som
för-mäles i gällande folkskolestadgas § 38».
Som skäl härför anfördes,
att »skolrådet hade sig som en allmänt
känd och vitsordad sak bekant», att H. icke
med den flit och trohet, som § 29 af samma
stadga föreskrifver, skötte sin tjänst, i det
han ofta under pågående lektion läninade
skolrummet för att sköta egna
angelägenheter och efter sin bekvämlighet ändrade
läsordningen;
att han kunde befaras ännu mera komma
att försumma sina åligganden, sedan han
skaffat sig laga rättigheter att idka handel,
och att han under senaste tiden varit ifrigt
upptagen med att inreda en handelslokal,
hvarjämte han försummat sången i skolan.
H. anförde häröfver besvär hos
domkapitlet i Strängnäs och förnekade på det
bestämdaste, att han gjort sig skyldig
till bristande flit och trohet, samt
bestred lika bestämdt, att det vore en
»allmänt känd och vitsordad sak», att
han felat l dessa stycken, och bifogade
som bevis för detta sitt påstående intyg
från samtliga föräldrar och målsmän
utom tre skolrådsledamöter och
komministern, att han med största flit och trohet
städse förrättat sin tjänst, att de vore
mycket tillfredsställda med hans sätt att
leda deras barns undervisning och
fostran och att samtliga barn satte mycket
värde på sin lärare och med största
svårighet kunde förmås att, när föräldrarna
någon gång behöfde deras hjälp, stanna
hemma från skolan.
Härjämte företedde han intyg från i
skolhuset boende personer, att han, som
själf icke bor i skolhuset, aldrig synts
lämna skolan för att sköta egna
angelägenheter, men väl någon gång under
16 års tid på några få minuter för
tillfredsställande af oundgängliga behof
lämnat skolan, att icke han utan en
namn-gifven snickare inredt handelslokalen,
därvid H. blott ett par lördagar och
några korta eftermiddagsstunder biträdt
med arbetet.
I afseende på den försummade sången
medgaf han, att han en tid, såsom ett
läkarebetyg visade, varit oförmögen att
sjunga och därvid ansett lönlöst att låta
småskoleafdelningens barn söka sjunga
utan ledning, men att i detta afseende
den fastställda läsordningen icke hade
viss tid för sång upptagen utan blott
orden: »Sång till omväxling» och att
han sedermera tagit igen skadan. Med
åberopande af, att han icke blifvit hörd
i saken, innan varningen afkunnades,
yrkade nu H., att domkapitlet, trots
skolrådets formfel att tilldela varning efter
§ 38 i st. f. 32, skulle taga ärendet
under ompröfning äfven från saklig
synpunkt och upphäfva varningsbeslutet.
Sedan skolrådet utan att lägga märke
till formfelet afgifvit förklaring och H.
fått inkomma med påminnelser,
afkun-nade domkapitlet följande utslag:
Alldenstund skolrådet, som felaktigt ådömt
varning enligt § 38 i gällande
folkskolestadga, icke, mot klagandens bestridande,
styrkt sådana omständigheter, som kunna
föranleda varning enligt § 32 i samma
stadga, finner domkapitlet skäligt upphäfva
Öfverklagade beslutet.
En varning med vidtgående
följder tilldelades den 12 december i
fjor folkskolläraren P. A. Kronvall i
Sörgölet af Stora Malms församling,
Södermanland. Protokollet visar, att
varningen grundades därpå,
att K. måste anses förvunnen »att emot
lärarinnorna i Sörgölet hafva uppträdt på ett
i sedligt hänseende kränkande sätt; att,
hafva försålt skolved, så att lärarinnan, som
till densamma äfven hade rätt, blifvit lidande
att hafva visat ett grälsjukt lynne och vid
flera tillfällen i detta hänseende mot
lärarinnorna förgått sig; att vid sin
kristendomsundervisning’ inför barnen hafva talat
mot bibeln».
Läraren har emellertid ej ansett sig
böra åtnöjas med varningsbeslutet, hvil
ket han förmenar hafva sitt enda stöd
i obevisadt skvaller, ovederhäftigt prat
och medelst spioneri hopkomna delvis
grundlösa, delvis vrängda framställningar,
som beröra t. o. m. hans enskilda lif
under föregående verksamhet i en annan
socken, hvadan han öfverklagat
varningen hos Strängnäs domkapitel.
Men dessutom har K. till laga
domstol stämt en person, som han anser
hafva i skolrådet fällt förklenande
yttranden om honom som lärare samt sökt
uppmana personer att vitsorda detta
förhållande. Detta mål blef vid första
handläggningen uppskjutet till den 11
dennes.
Kronvalls klagoskrift till domkapitlet
omfattar 24 foliosidor och stödes af ett
30-tal bilagor. I skärpa lämnar den
intet öfrigt att önska, skrifver till oss
en meddelare.
Klaganden påpekar, huru han ej är den
förste, som inom församlingen utsatts för
förföljelse från skolrådsordförandens sida, och
förklarar att han ej skall hvila förrän hans
namn blir fläckfritt, som det i verkligheten
är. Detta anser han sig skyldig sig själf,
sin familj, församlingen och »den föraktade
och förtrampade kår som han tillhör». Skulle
denna varning fastställas, anser klaganden
därmed »ett prejudikat vara gifvet, att
Sverig-es folkskollärare äro ställda utom
lagen och ej kunna betraktas som svenska
medborgare, ty det står uttryckligen i
grundlagen, att en svensk medborgare är
skyddad till lif, ära och egendom, tills han genom
laga kraftvunnen dom förverkat någon
eller alla af dessa förmåner».
Bland förekomna o egentlighet er vid
varningens förkunnande anför klaganden, att
ordföranden, hof predikanten F. Beskow,
fungerat både som vittne, åklagare och
domare och i denna sin senare egenskap
förbrutit sig mot allmänna domarereglerna;
att det tilläts baptister bedöma hans
kris-tendomsundervisning och kritisera, att han
t. ex. förklarat skapelsedagarna betyda
tidsperioder, att esseerna varit en särskild sekt
bland judarne m. m., och att personer, som
aldrig åhört hans undervisning-, ja t. o. m.
en afliden lärarinna anfördes som bevis på
klagandens irrläriga undervisning; . att
varningsprotokollet är stridande emot hvad
som ägde rum vid varningstillfället m. m.
Han yrkar varningens upphäfvande, då
hans tjänstgöring varit och fortfarande är
berömlig; då hans vandel är icke blott
oförvitlig utan i allo exemplarisk; då han
med undantag af att han sålt ved - som dock
var hans - är fullkomligt oskyldig till allt,
som lägges honom till last; då varning-en
är grundad på hopkonstmeradt, grundlöst
och obevisadt skvaller; då den är ett
uttryck för den hänsynslösaste förföljelse; då
den tillkommit af ven f or att genom-de
beskyllningar, på hvilka den hvilar, få en
förevändning för
hvarannandags-undervisningens införande i klagandens skola; och då
den slutligen blifvit klaganden tilldelad vid
orätt forum, nämligen i sammansatt
kyrko-och skolråd. Dessutom yrkar han, att
ordföranden ålägges att efter hand företaga en
rensning inom skolrådet, så att det blir
sammansatt i enlighet med lagens anda och
bokstaf (i stället f or de nuvarande frikyrkliga).
Till sist yrkar klaganden, att ordföranden,
för det han af illvilja, klaganden till skada,
missbrukat sin ställning som ämbetsman,
må erhålla en allvarlig föreställning.
Varningen har väckt det största
uppseende å orten, skrifver vår meddelare
och tillägger, att protokollet är affattadt
i sådana ordalag, att det ej kan -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
