Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12. (1,055.) 19 mars 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 12
SVENSK LÄRARETIDNING.
211
strängt logiskt sammanhang i kunskapen,
ett helt och fullbildadt begreppssystem
kan ej inpressas i barnasjälen.
Försöken att göra detta kunna på goda skäl
stämplas såsom ett våldförande af
barna-naturen.
Det kan nu en gång icke hjälpas:
systematikern får finna sig i att pruta
ned sina fordringar, när det är fråga
om barn. Barnets kunskaper blifva i viss
mån osammanhängande, dess
föreställningar organisera sig gärna till konkreta
bilder, de abstrakta
begreppsbestämningarna blifva icke särdeles många men spela
nog, äfven de, sin viktiga roll.
Emellertid, om barnen icke blifva så
systematiskt lärda, kunna vi lärare trösta oss
därmed, att äfven bildade, vuxna
personers kunskaper och föreställningar i
allmänhet äro ganska fragmentariska.
Egentligen är det väl endast
vetenskapsmannen, som inom området af sin
vetenskap behärskar ett f tillgånget
begreppssystem.
3. Undervisningen i folkskolan bör
rätta sig efter de psykologiska lagar,
som gälla för hvilka barn som helst i
åldern intill 13-14 år. Folkskolan bör
kunna göra detta lättare och i större
frihet än åtskilliga andra skolor, ty hon
är på sitt område själfständig och har
sitt eget bildningsmål. Folkskolan är
ej förpliktad att tjäna såsom en
förberedelseanstalt för lärda skolor eller
speciella fackskolor, och hon bör icke söka
att inrätta sig för sådant ändamål. Ett
sträfvande i denna riktning skulle
förrycka folkskolans naturliga och rätta
’ undervisningsgång. Det visar sig för
öfrigt, att barn, som utgått från
folkskolan, sedermera ganska lätt förvärfva
sig kunskaper på nya områden, det ena
i en riktning, det andra i en annan.
Om folkskolan utvecklat sina lärjungars
förmåga att läsa med intelligent
uppfattning, och om lärjungarnas förstånd
odlats på ett lugnt och naturligt sätt,
hafva de kommit i besittning af en
nyckel, som kan öppna många nya
kunskapsområden för dem.
4. Det är ju i princip erkändt, att
barnaundervisningen bör vara åskådlig,
lefvande och intresseväckande. Häraf
följer, att man vid undervisningen äfven
i folkskolan måste ingå i ganska många
detaljer, ty eljest kunna inga konkreta
och åskådliga bilder och
föreställningsgrupper uppkomma. Den sämsta och
andefattigaste barnaundervisning är just
den, då man bjuder barnen en
Skematisk, abstrakt och torr öfversikt öfver
kunskapsområdet och såsom efterrätt en
och annan tillämpning. En sådan
undervisning är så steril som en öken utan
vatten och grönska. Vi behöfva alltså
ganska många detaljer. Men konsten
består uti att utvälja dem och se till,
att de kunna gjuta sig tillsammans till
åskådliga bilder i barnasjälen, hvilka
bilder och föreställningsgrupper kunna
assimileras i medvetandet och bibehållas
såsom en varaktig och oförstörbar frukt
af undervisningen.
Jag skall nu öfvergå till att framställa
vissa önskemål med afseende på
undervisningsplanen i några af läroämnena.
Härvid måste jag ingåpänka mig till att
i korthet antyda, i^iiVilken riktning
önskningarna efter min åsikt böra gå.
Först några ord om
kristendomsundervisningen.
Jag vågar hoppas, att alla, som
nitälska för barnens uppfostran i
gudsfruktan och kristligt lif, skola instämma med
mig, då jag säger att frukten af
undervisningen i bibeln, i den heliga historien
och i kristendomsläran består icke i
mängden af det inlärda, vare sig af
bibelspråk, historiska skildringar eller
formulerade dogmatiska satser utan
väsentligen i behj artandet och lärandet af
hufvudsanningarna samt, om vi gå ännu
djupare, i andaktsöfningen och bönen.
Vårt förhållande till Gud och vårt lif i
honom är ju innerst en hjärtesak. Då
Kristus förkunnar hufvudsumman af
lagen, säger han: »Du skall älska Herren (
din Gud af allt ditt hjärta» o. s. v.,
men han ställer- intet motsvarande
anspråk på förståndet. Jag dristar påstå,
att den lärare eller lärarinna, som
dagligen i sin skola i sanning och af
hjärtat beder med barnen och lär dem bedja
tillsammans med sig, uträttar vida mera
för barnens religiösa uppfostran, än han
någonsin kan göra genom inpräglandet
af lärostycken. Härmed vill jag dock
ingalunda hafva sagt, att de kristliga
hufvudsanningarnas inlärande är en
bisak, som skulle kunna utan skada för
barnen åsidosättas. Tvärtom, de böra
både läras och behj ärtas. Men jag
känner mig kraftigt manad att framlägga
min erfarenhet och öfvertygelse, att den
andakt, den hjärteböjande makt och den
viljans uppfostran till gudsfruktan, som
böra vara hufvudsaken i skolans
religiösa undervisning och karaktärsdaning,
betänkligt försvagas, om barnens minne
och förstånd allt för mycket ansträngas
genom begreppsmässiga utredningar och
genom inlärande af en alltför stor mängd
formulerade satser.
I fråga om inlärandet i minnet af
lärosatser måste, efter min mening, en
inskränkning äga rum, på det barnen
vid afgången från skolan måtte äga
någon verklig behållning, en dyrbar skatt
för lifvet, hvilken de själfva sätta värde
på. Jag fruktar, att detta mål hittills
endast i ringa grad uppnåtts. Det
myckna, som under skoltiden blifvit
inlär dt, glömmes alltför snart och glider
alltför lätt bort från de ungas intresse.
Att ungdomen vid
konfirmationsundervisningen lägger i dagen en så stor
okunnighet, beror säkerligen i regeln
just därpå, att vi i skolan låtit dem
inlära en alltför stor massa af
minneskunskap. Om vi Önska, att de skola
förvärfva och behålla en kärnfull och
fruktbärande kunskap, böra vi icke gå
så mycket på bredden utan på djupet,
vi böra inskränka inlärandet till de
viktigaste hufvudsanningarna och, så att
säga, etsa dem in i barnens medvetat^e,
så att de införlifvas med deras
åskådnings- och tänkesätt.
I samma syfte böra äfven
förklaringen och systematiseringen af lärosatserna
betydligt förenklas, emedan barnen
blifva förvirrade genom en mångfald af
moment, af definitioner,
begreppsbestämningar och bevisande citat.
Nödvändigheten häraf torde skarpt framträda, om
vi besinna, att det är omöjligt att göra
ett fattbart och of ver skadligt helt af
följande fyra beståndsdelar: textorden,
Luthers förklaring till desamma,
katekesutvecklingen och bibelcitaten, ifall
nämligen alla dessa beståndsdelar skola
utförligt och grundligt behandlas.
Hvad jag i det följande har att
anföra rörande särskilda delar af
undervisningsplanen, skall af praktiska skäl
närmast hänföras till nu gällande
undervisningsplan för Göteborgs folkskolor,
eftersom en omarbetning af densamma
nu står på dagordningen.
Beträffande lärokursejlf i den bibliska
historien kan jag fatta mig kort. En
sammanhängande, pragmatisk
framställning af den heliga historien är alldejes
för svår i folkskolan. En sådan
framställning synes mig äfven, vara opraktisk,
ty hvad barnen egentligen hafva intresse
för och kunna uppfatta, är det
personliga och utgöres af framställningen af
de i något afseende typiska
hufvudper-soner, som teckna sig själfva genom sina
gärningar. Om man tillämpar denna
synpunkt, torde möjligen lärokursen
kunna minskas med 4-5 berättelser i
småskolan och måhända 8-10 i
folkskolekursen.
Nu gällande normalplanen har
reducerat den kateketiska lärokursen i
småskolan till ett minimum, och äfven i
folkskolekursen har en afsevärd
inskränkning gjorts beträffande sakramentläran,
hvilket med tacksamhet erkännes.
I fråga om inlärandet i minnet har
normalplanen endast en uttrycklig
föreskrift, och den rör lilla katekesen. Jag
anser alltså, att vi i detta hänseende
hafva en värdefull frihet beträffande
såväl lärostyckena i katekesutvecklingen
sem bibelcitaten. , ^
För min del hyser jag den åsikten,
att inlärandet i minnet bör inskränkas
till lilla katekesen och de mest
innehållsrika bibelcitaten. Härvid vill jag
fästa uppmärksamheten därpå, att af
lärostyckena i katekesutvecklingen, hvilka
utgöra ett antal af 213 i de trenne
första hufvudstyckena, de allra flesta äro
antingen omskrifningar af ordalagen i
lilla katekesen, med eller utan tillägg,
eller ock bestå de af något bibelcitat,
eller ock äro de sådana, att barnen lätt
kunna besvara dem med egna ord,
sedan innehållet och sammanhanget blifvit
förklarade. I själfva verket återstår,
sedan nämda grupper af lärostycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
