Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 15. (1,058.) 9 april 1902
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 15
SVENSK LÄRARETIDNING.
267
Kronor 3.25.
SVENSK
LÄRARETIDNING,
Sveriges största och mest spridda skolblad,
kostar
från 1 april m arets sim
endast
fironor S92s.
\
nnehåller porträtt eller annan
illustration i regeln i hvarje nummer.
Hvarje lärare och lärarinna bör
for egen räkning hålla sig med
ett exemplar af SVENSK
LÄRARETIDNING. Den, som ej redan är
prenumerant, må taga tidningen på prof,
åtminstone under ett kvartal.
*
KVARTALSPRENUMERANTER
torde snarast möjligt förnya
prenumerationen för undvikande af afbrott
i tidningens försändning.
’.*-
Samtliga nummer för året kunna
ännu erhållas, hvadan fortfarande
kan prenumereras äfven från årets
början.
*
prenumeration sker på närmaste
postanstalt.
Högre folkskolan kan och bör
få en betydelsefull framtid.
Det gångna århundradets
folkbild-ningsstr af vanden riktade sig i främsta
rummet på folkskolans utveckling.
Grunden måste läggas i barnaåren
för att något verkligt gagneligt skall
kunna uträttas under de följande.
Att ännu mycket återstår att göra i
vårt land för barndomsskolans bästa,
vet hvar och en? som har intresse
för vår folkligt nationella utveckling.
Men grundvalen till vår folkbildning
är dock nu lagd. Detta visar sig
bäst däraf, att intresset börjar med
aldrig förut sedd kraft samla sig om
att göra något för de följande
åldrarna. Fortsättningsskolor,
yrkesskolor, folkbibliotek, föreläsningskurser
samt ungdomsföreningar af olika slag
äro föremål för öfverläggningar inom
alla kretsar, där sociala
förbättringar ses med sympati.
Främst står spörsmålet om hvad
som bör göras för öfvergångsåldérn.
Man har mera allmänt börjat inse,
att denna utgör ett särskildt skede af
lifvet med bestämdt utpräglade
egendomligheter och oftast med afgörande
betydelse för, hvad det skall bli af
gossen eller flickan. Denna insikt
pressar fram öfvertygelsen om det
oförsvarliga uti att lämna de flesta
unga människor åt sig själfva, då de
inträda i denna på möjligheter rika,
men för dem så ytterst vanskliga
period.
Eedan nu är anordningen af
skolor för öfvergångsåldérn en
hufvud-fråga bland ungdomens vänner, och
det är icke svårt att förutse, att den
måste år för år blifva mera
brännande, tills en någorlunda
tillfredsställande lösning vinnes. Ännu så
länge behandlas den mest från
stadsbefolkningens synpunkt, Men
förhållandena pä landsbygden utveckla
sig raskt i den riktning, att
skolundervisning för öfvergångsåldérn äfven
där måste anordnas.
Det är då af utomordentlig vikt,
att utvecklingen härvid icke redan
från början snedvrides.
Hittills har landsbygden i regel
blott haft en skola^ folkskolan. De,
som af en eller annan anledning icke
velat använda denna, hafva hållit
enskilda lärare i hemmet eller sändt
sina barn till staden, men det
öfverväldigande flertalet äfven bland de
burgnare hafva användt folkskolan.
En och annan af dem, som
genomgått folkskolan, har sedan fortsatt i
läroverk eller annan af städernas
skolor.
Genom industriens och
kommunikationernas utveckling hafva under
senare tid en mängd tätt bebyggda
platser uppstått å landsbygden. Inom
dessa nya samhällen framträder
redan nu ett starkt behof af skolor,
som sträcka sig upp genom
öfvergångsåldérn. En hel del af dess
invånare äro nämligen i den ställning,
att de inse, hvilken betydelse det har
för deras barns framtid, att de
erhålla den andliga träning, som först
i denna ålder kan vinnas, men
kostnaderna för barnens underhåll i staden,
borta från hemmet, blir större än
föräldrarna förmå bära.
Helt naturligt börjar man då se. sig
om efter utvägar att få behofvet
till-fredsställdt genom inrättandet af
skolor nära hemmet. Tydligen finnes
det nu två vägar att välja: att
anordna en skola, byggd på folkskolan
som bottenskola, eller att söka
åstadkomma en helt och hållet ny
skolorganisation med förberedande
klasser, parallella med ortens folkskola.
För hvarje vän till en sund,
folklig utveckling kan valet mellan dessa
utvägar icke bli svårt. En
öfverbyggnad på folkskolan lämnar
möjlighet för det största antalet a|
samhällets barn att få tillgodonjuta
fortsatt undervisning, ty föräldrarna
behöfva ej besluta sig för att låta sitt
barn använda denna, förrän
folkskolan är genomgången. Detta är af
stor vikt för dem, som ha så pass
osäker ekonomisk ställning som de
flesta af dessa samhällens invånare.
Öfverbyggnaden på folkskolan måste
öka det uppväxande samhällets
intresse för hela sin skolorganisation
ända ned till småskolan. Möjligheten
att från folkskolan fortsätta med en
högre undervisning ökar hos de
begåfvade intresset för skolarbetet;
särskildt gäller detta deras sista
folk-skoleår. De, som sedan öfvergå till
den högre undervisningen, påverka
sina kamrater från folkskolan, som ej
kunnat få fortsätta sin skolgång, så
att äfven deras intresse för
intellektuella sysselsättningar hålles vid makt.
Hvar och en, som har verklig
kännedom om ofvergångsålderns skaplynne,
inser genast detta. Erfarenheten från
smärre samhällen, där anordningen
är genomförd, visar till fullo, att den
verkar på detta sätt.
Tydligen blir denna
skolorganisation den billigaste och lättaste att
genomföra. Styrelse, lokaler och
materiel kunna väsentligen vara
gemensamma för den högre undervisningen
och folkskolan, ehuru detta
naturligtvis icke, är nödvändigt, där lokala
förhållanden göra det lämpligt, att de
stå skilda i yttre hänseende.
Att åter i landsbygdens nya
samhällen upprätta en barndomsskola
bredvid folkskolan för att på den bygga
fortsättningsskolan för
öfvergångsåldérn skulle tydligen i flera
riktningar verka" fördärfvande inom ett
sådant litet samhälle. I synnerhet där
alla känna hvarandra från topp till tå,
kan det icke annat än verka i hög
grad demoraliserande, att samhället
redan från början fördelar barnen på
en förnämare och en simplare skola.
Att de förmögnare och för andlig
utveckling mera intresserade komme
att samla sitt intresse omkring den
förnämare skolan ligger i öppen dag;
liksom också, att folkskolans
omvårdnad komme att åsidosättas. I de
flesta fall blefve antalet af dem, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:45:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1902/0273.html
